I en artikelserie i Dagens Nyheter påstår Maciej Zaremba att det uppstått en kultur på lärarhögskolan i Stockholm där man anmäler minsta meningsutbyte mellan elever och lärare för kränkande. Av artikelseriens tre delar så uppfattar jag att läsarna ska dra slutsatsen att ingen elev egentligen har blivit kränkt.
Jag kan visserligen hålla med Zaremba om att begreppet kränkt ibland används i tveksamma sammanhang, men att påstå att ingen student blivit kränkt på grund av kön, etnicitet eller sexualitet är att göra det lätt för sig. Åsa Linderborg skriver idag en mycket läsvärd artikel på Aftonbladets kultursida om debattören Zaremba och hans artikelserie.
Sen kan man ju fråga sig hur kränkt Johan Norberg känner sig av Maria Schottenius, chef på DNs kulturredaktion. Schottenius svar till Norberg i dagens DN var i alla fall roligt att läsa.
Det är mycket humor från Expressens sida att just idag publicera en debattartikel med Patrick Ekwall, reporter på TV4. Som känner sig kränkt.
Däremot är det både beklämmande och upprörande att läsa om den handläggare som faktiskt avskedats för att ha kränkt asylsökande.
Andra bloggar om politik, kränkning,
Maciej Zaremba, Maria Schottenius.
12 kommentarer:
Det är väl just inflationen i begreppet "kränkt" som Zaremba vill peka på.
När det på en skola eller arbetsplats byggts upp en kultur där människor gömmer helt vanliga känslor som ilska, besvikelse och annat bakom det nästan magiska begreppet "kränkt" och på så vis får tolkningsföreträde är det något som är fel.
Naturligtvis är Zarembas exempel säkert väl valda för att belysa en poäng, men det visar ändå att något måste göras. När det kan anses "kränkande" att påtala för en person, som enligt egen utsago lider av Aspergers syndrom och uppmärksamhetsstörning (adhd), har svårt att "tolka krav och åsikter som inte sägs eller skrivs på ett tydligt sätt" och även problem med koncentrationen i "röriga och stressande miljöer", att lärare kanske inte är det mest lyckade yrkesvalet så har det gått för långt. Den personen blev antagligen besviken och ledsen vilket är förståeligt, men för att få tolkningsföreträde kallar man det "kränkt" och det är fegt.
Zaremba påstår inte att ingen blir kränkt pga kön, etnicitet, etc. Han pekade på trender i vårt samhälle och del fall där universitets regelverk omkring diskriminering och "kränkningar" slagit fel. Därifrån till att hävda att det inte sker verkliga kränkningar är steget långt.
Visst finns det människor som blir kränkta! Jag blir kränkt varje gång jag öppnar Aftonbladet. För att undvika att i tid och otid anmäla "tidningen" Aftonbladet närmar jag mig överhuvudtaget inte den tidningen.
Erik,
som jag ser det är problemet med Zarembas artikel att han inte tydligt tar fram problemet att många kränks utan att kunna göra något åt det, pga att den som kränker har mer makt. Zaremba tenderar därför tyvärr att stödja dem som redan har makt.
Visst är en del av hans exempel roande, men kanske handlar de egentligen om hur stressade vi är, hur vansinniga beslut vi då tar?
Visst finns det ett problem med att det gått lite inflation i begreppet "kränkt". Men Zarembas artikelserie har en del mycket problematiska värderande formuleringar och den fokuserar enbart på när folk ur minoritetsgrupper är, med Zarembas ord, "lättkränkta".
Om uppståtet hade varit rent hade Zaremba fokuserat även på när andra än kvinnor, invandrare och homosexuella uppfattar sig kränkta. Det gör han inte, uppsåtet är ytterst grumligt. Han har för övrigt förvrängt åtminstone ett fall rejält, vilket jag påpekar på min blogg.
Luka(s), i de specifika fall som Zaremba tar upp har anklagelsen fått negativa konsekvenser för anklagade. Det sker naturligtvis i mycket större utsträckning när anklagaren tillhör någon grupp som omfattas av anti-diskrimingeringsregelverk. Dyslektiker, människor med Aspbergers syndrom, invandrare, lesbiska, etc. har mycket större chans att få rätt i ett "kränkningsfall" än, säg, icke-handikappade, heterosexuella, vita män. Jag förstår inte hur du utifrån Zarembas val av specifika fall kan dra långtgående slutsatser om Zarembas hederlighet och motiv.
leob, Zarembas artikel handlar om (i) hur tröskeln för vad som uppfattas som en "kränkning" dramatiskt har sjunkigt, samt (ii) hur bevisbördan vid kränknings-/diskrimeringsanklagelser har blivit omvänd, dvs. den anklagade är skyldig tills motsatsen bevisats.
Erik,
Ja, på ytan gör den det.
Men vilka tankar föds hos läsaren? Vad tror du att Zaremba vill?
Problemet med de många märkliga anmälningarna om diskriminering, tror jag mycket beror på de omotiverat höga skadestånden som DO Katri Linna tycker att diskriminerade ska få.
Nyligen fick två muslimska kvinnor 20.000:- var i skadestånd från Göteborgs Kommun. Detta efter att kommunen dömts för diskriminering, då de uppmanade kvinnorna att följa de säkerhetsbesämmelser som finns på badhuset.
DO har tidigare yrkade på skadestånd på 75.000:- till personer som nekats inträde till krogar. En summa som är ungefär lika stor som det genomsnittliga skadestånd en våldtagen kvinna kan räkna med att tilldömas efter en våldtäkt.
Visst diskrimineras människor av olika anledningar i sin vardag, och det ska man ta på allvar. Men när det idag har blivit så pass stora summor inblandade vid diskrimineringsfall, så dras naturligtvis många lyckosökare till att göra en anmälan.
En anmälan i ett gynsamt lotteri där man har allt att vinna - och inget att förlora.
Hej Genusperspektiv,
Vet du hur stort skadestånd en person får som diskrimineras och därigenom mister sitt jobb eller inte blir anställd? Det kan t ex gälla en funktionshindrad där personen med lite hjälp mycket väl skulle kunna klara arbetet.
Summan rör sig om som högst kanske två månadslöner. Tycker du att det är för mycket?
Själv tycker jag att skadeståndet är löjligt lågt i sammanhanget. Den ekonomiska förlusten den drabbade lider är mångdubbelt större.
Dessutom gäller det här då kanske ofta personer som redan har det kärvt ekonomiskt och på andra sätt. Därför blir naturligtvis den ekonomiska förlusten mycket mer kännbar än om den drabbade någon som hade bra ekonomi och/eller kanske många andra möjligheter.
Att skadestånden är så låga i de här fallen leder också till att den som drabbas inte vågar ta strid eftersom förlusterna troligen ändå blir större än den ersättning man kan få. Det återspeglas, menar jag, i att väldigt få fall anmäls och ännu färre kommer till Arbetsdomstolen. EU-undersökningar pekar på att funktionshindrade ofta gett upp hoppet om att få ett vettigt arbete. (Samtidigt jagas de nu av Försäkringskassan för att se om de har någon "kvarvarande arbetsförmåga". Är det verkligen rätt problem den här regeringen löser?)
Jag tycker alltså att det är ett jätteproblem i diskrimineringslagstiftningen att skadestånden är så små. Skadeståndet borde vara kopplat till den reella skadan den drabbade lider.
I Sabunis och den borgerliga regeringens förslag till förändringar av diskrimineringslagstiftningen tas inte alls detta problem upp. I stället föreslås ett något större skadestånde för "kränkning". Det verkar, tycker jag, som om Sabuni inte förstår hur hårt diskrimineringen kan slå ekonomiskt mot personer som har det svårt.
leob, det enda man kan göra är att läsa Zarembas artikel och på något sätt ta ställning till i vilken grad hans faktapåståenden är korrekta och i vilken grad man är enig i hans uttryckta värderingar. Spekulationer om vad som finns under "ytan", vilka tankar han vill väcka hos läsaren, och vad Zaremba vill ger mycket lite information om Zaremba. Om sådana spekulationer ger information om något alls så är det snarare om personnen som spekulerar. Jag ser därför ingen poäng i att indirekt berätta om mig själv genom att spekulera om Zaremba.
Erik, varför skulle det vara det enda man kan göra? Kanske det vore bättre att säga att man ska vara försiktig med sina slutsatser?
Att inte alls använda viss information bara för att den är osäker tycker jag är fel. Visserligen ser vi ofta att osäker information används på ett felaktigt sätt, men det är snarare det felaktiga sättet att använda den som bör angripas, inte att använda osäker information.
Jag tycker att jag känner igen den här formen av tänkande från många naturvetenskapligt skolade personer. För min del menar jag att det rör sig om en förväxling av situationer med avseende på vilken typ av information som kan användas när.
Skicka en kommentar