"Idag är det många som ställer sig frågan om Socialdemokratin har spelat ut sin roll som samhällsförändrare. Men även om personfrågor skymmer den politiska diskussion så finns det ett behov att titta på hur utmaningarna ser ut idag jämfört med det samhälle där vårt parti startade sitt arbete. Vi lever i ett samhälle där en del familjer köper ny bil, några planerar sin kommande utlandssemester medan andra familjers barnbidrag är det som gör att man har råd att handla mat till helgen. Våra gemensamma tillgångar i form av skolor och vårdinrättningar slumpas bort till vrakpriser allt medan det blir färre lärare, färre personal på äldreboenden.
För drygt 100 år sedan var det uppenbart att om livet ska
bli bra för flertalet av oss så krävs att man hjälps åt och att strävan efter
jämlikhet är vägen fram till ett bättre samhälle. Vår ideologiska kompass har
inte förändras men däremot behöver vi utveckla vår politik och förnya vårt sätt
att finnas i människor vardag.
Jag tror att det sätt
som Socialdemokraterna i Örebro har valt att bygga sin politik, i dialog med
medborgarna, är en förutsättning för att vårt parti på alla nivåer ska uppleva
som relevanta att lyssna på. Först när människor känner igen sig i de frågor
och problem som vi pratar om, först då är man också beredd att ge oss
förtroende.
Att lyssna på dem som jobbar i de verksamheter som vi äger
gemensamt är lika viktigt som att lyssna på dem som jobbar i eller driver
privata företag. För mig är arbetslivets villkor en av de frågor som
Socialdemokratin alltid haft och kommer att ha i fokus. För även om villkoren
förändras och förbättras för många som jobbar så får andra sämre villkor,
villkor som sliter ut och bidrar till utslagning. Stress och ofriheten är stor
för alla de som tvingas gå mellan arbetspass som delats upp under dagen, där
stor del av den egna fritiden får användas för att ta sig till och från jobbet.
Vi måste tillsammans med både företag, forskare och
organisationer föra samtal om hur vi kan utforma en politik för en klimatsmart
tillväxt, en tillväxt som inte skadar miljön. Att bygga nya bostäder och
samtidigt renovera stora bostadsområden skapar nya arbetstillfällen och förbättrar
miljön för boende samt sänker energikostnaderna. Det krävs en miljö- och
klimatpolitik på internationell nivå för att åstadkomma ett varaktigt resultat,
miljöproblem stannar inte vid gränserna.
Idag ser vi hur inkomstskillnaderna ökar, hur Sverige blir
allt mer ojämlikt. För den som blivit rikare känns det bra men för den som hela
tiden halkar efter blir vanmakten allt större. Den ökande individfokuseringen
gör att många inte längre ser sig som del av helheten. Allt fler ställer sig
frågan om varför de ska bry sig om andra samtidigt som vi är mer beroende av
andras insatser under hela vårt liv. Där är arbetslösheten inte bara en fråga
för den som är arbetslös utan i högsta grad en fråga för oss alla. Att fler får
ett jobb, istället för den massarbetslöshet som råder idag, innebär att alla
blir rikare. Att sjuka och arbetslösa kan känna trygghet, även ekonomiskt, minskar
inte tryggheten för dem som har jobb och är friska minskar. Tvärtom, ju fler
som har det bra desto bättre.
Min bild är att många medborgare delar Socialdemokratins
värderingar men känner sig vilsna inför vårt parti och den politik vi för i
riksdagen. Utan medborgarnas förtroende kan vi inte heller ta oss an de
politiska utmaningar som vi idag ser. Nu är det upp till oss Socialdemokraterna
att försöka återskapa det förtroende som raserats. Det kommer inte att bli
lätt. Men att bara se på när klyftorna ökar och välfärden raseras är inte ett
alternativ för den som vill ha ett solidariskt samhälle där ingen lämnas åt
sitt eget öde."
Andra bloggar om Socialdemokraterna, politik.
2 kommentarer:
Åh så bra skrivet!!! Håller med dig om precis varje rad. Problemet är att det är inte det här som jag uppfattar att Socialdemokraterna pratar om, dvs jag önskar mycket mindre "direkt konfrontativ opposition" och mer "indirekt konstruktiv opposition" av det slag du tar upp här. Har funderat ett tag på att blogga om det i relation till "mitt arv", vem vet, blir kanske av...
Jag blir upprörd över gamla kufar som Kjell-Olof Feldt som kommenterar HJ:s avsked med: "Han är historia" och inte ens vill säga ett ord om han ens som medmänniska. Detta hörde jag i Studio Ett i P1. Fy f-n vilken människa...
Skicka en kommentar