Eva-Lenas blogg

Strävan efter ett jämlikt samhälle

2012-01-21T19:38:00.001+01:00

Igår blev jag tillfrågad om jag ville skriva en text om Socialdemokratins framtida utmaningar. Jag vet inte om gårdagen var den bästa att snabbt skriva ned dessa funderingar men jag gjorde i alla fall ett försök. Att lyfta problem och utmaningar som handlar om politik efterfrågas så är här är i mina tankar från igår, fredagen den 20 januari, publicerade i dagens Nerikes Allehanda.

"Idag är det många som ställer sig frågan om Socialdemokratinhar spelat ut sin roll som samhällsförändrare. Men även om personfrågor skymmerden politiska diskussion så finns det ett behov att titta på hur utmaningarnaser ut idag jämfört med det samhälle där vårt parti startade sitt arbete. Vilever i ett samhälle där en del familjer köper ny bil, några planerar sin kommandeutlandssemester medan andra familjers barnbidrag är det som gör att man har rådatt handla mat till helgen. Våra gemensamma tillgångar i form av skolor ochvårdinrättningar slumpas bort till vrakpriser allt medan det blir färre lärare,färre personal på äldreboenden.

För drygt 100 år sedan var det uppenbart att om livet skabli bra för flertalet av oss så krävs att man hjälps åt och att strävan efterjämlikhet är vägen fram till ett bättre samhälle. Vår ideologiska kompass harinte förändras men däremot behöver vi utveckla vår politik och förnya vårt sättatt finnas i människor vardag.

Jag tror att det sättsom Socialdemokraterna i Örebro har valt att bygga sin politik, i dialog medmedborgarna, är en förutsättning för att vårt parti på alla nivåer ska upplevasom relevanta att lyssna på. Först när människor känner igen sig i de frågoroch problem som vi pratar om, först då är man också beredd att ge ossförtroende.

Att lyssna på dem som jobbar i de verksamheter som vi ägergemensamt är lika viktigt som att lyssna på dem som jobbar i eller driverprivata företag. För mig är arbetslivets villkor en av de frågor somSocialdemokratin alltid haft och kommer att ha i fokus. För även om villkorenförändras och förbättras för många som jobbar så får andra sämre villkor,villkor som sliter ut och bidrar till utslagning. Stress och ofriheten är storför alla de som tvingas gå mellan arbetspass som delats upp under dagen, därstor del av den egna fritiden får användas för att ta sig till och från jobbet.

Vi måste tillsammans med både företag, forskare ochorganisationer föra samtal om hur vi kan utforma en politik för en klimatsmarttillväxt, en tillväxt som inte skadar miljön. Att bygga nya bostäder ochsamtidigt renovera stora bostadsområden skapar nya arbetstillfällen och förbättrarmiljön för boende samt sänker energikostnaderna. Det krävs en miljö- ochklimatpolitik på internationell nivå för att åstadkomma ett varaktigt resultat,miljöproblem stannar inte vid gränserna.

Idag ser vi hur inkomstskillnaderna ökar, hur Sverige blirallt mer ojämlikt. För den som blivit rikare känns det bra men för den som helatiden halkar efter blir vanmakten allt större. Den ökande individfokuseringengör att många inte längre ser sig som del av helheten. Allt fler ställer sigfrågan om varför de ska bry sig om andra samtidigt som vi är mer beroende avandras insatser under hela vårt liv. Där är arbetslösheten inte bara en frågaför den som är arbetslös utan i högsta grad en fråga för oss alla. Att fler fårett jobb, istället för den massarbetslöshet som råder idag, innebär att allablir rikare. Att sjuka och arbetslösa kan känna trygghet, även ekonomiskt, minskarinte tryggheten för dem som har jobb och är friska minskar. Tvärtom, ju flersom har det bra desto bättre.

Min bild är att många medborgare delar Socialdemokratinsvärderingar men känner sig vilsna inför vårt parti och den politik vi för iriksdagen. Utan medborgarnas förtroende kan vi inte heller ta oss an depolitiska utmaningar som vi idag ser. Nu är det upp till oss Socialdemokraternaatt försöka återskapa det förtroende som raserats. Det kommer inte att blilätt. Men att bara se på när klyftorna ökar och välfärden raseras är inte ettalternativ för den som vill ha ett solidariskt samhälle där ingen lämnas åtsitt eget öde."

Andra bloggar om Socialdemokraterna, politik.

Vad önskar du dig i julklapp?

2011-12-22T18:58:00.002+01:00

Jag har varit dålig på att blogga i år. Den här hösten har varit tuff, och inte bjudit på särskilt mycket energi även om FN-veckorna i New York var en riktig höjdare. För mitt parti kommer nog 2011 gå till historien som ett skitår. Men det finns dem som opinionssiffror är mindre viktiga. Jag tänker så klart på alla dem som har det tufft med sin privata ekonomi eller mår dåligt av andra orsaker. Där politiken skulle kunna göra skillnad men där regeringen har valt att passivitet eller rent av hårdhet.
För deras skull och för att Sverige verkligen förtjänar en opposition på tå, så ska jag nu ta och samla energi för att åter jaga regeringen i frågor om jobben, välfärden och solidaritet med både människor och miljö.

Så här kommer sista blogginlägget för i år tillika krönika som varit publicerad i Nerikes Allehanda den 19 december. God jul och gott nytt år önskar jag bloggens läsare!

"Det är mindre än en vecka kvar till julafton och jagfunderar över frågan som ställts till mig, vad jag egentligen önskar mig ijulklapp. Första tanken som slår mig, förmodligen för att den fanns med undermin uppväxt, är att ingen dricker något starkare än kaffe fram till Kalle Anka.För barn önskar inget hellre än nyktra föräldrar om man upplevt motsatsen. Idagär jag vuxen och det jag helst vill ha nu till jul är tid med familjen, tid ochchansen att bara umgås utan att det finns ett schema eller almanacka som styrtillvaron. Skulle jag få Kerstin Ekmans senaste roman eller ett nytt pusselblir jag extra glad.

Så vad önskar jag mig om jag får tänka lite utanför minaegna ramar och familj? Det är naturligtvis att fler borde få uppleva en godjul. Organisationerna Verdandi, Frälsningsarmén, Svenska Kyrkan och Röda korsetgör betydelsefulla insatser för att fler ska få möjlighet att både uppleva litejulstämning, få äta sig mätta och befinna sig i en gemenskap där man känner sigvälkommen. Så ge dessa organisationer ett ekonomiskt bidrag, minsta peng blirtill stor nytta. Och samtidigt så borde vi fundera på en annan sak, är detnågon som jag eller du borde bjuda hem till jul, någon som vi annars vet kommeratt sitta ensam i jul? Förmår vi visa solidaritet den helg som borde varaförknippad med att just dela med sig, att ge gåvor utan att vänta sig det sammatillbaka? Ett telefonsamtal kan vara nog så betydelsefullt för den som intelängre har någon släkting eller vän på nära avstånd.

Vidare skulle jag önska att alla äldre som idag är behov avomsorg verkligen får den vård som man behöver, inte bara nu i jul, utan åretom. Förra veckan redogjorde flera pensionärsorganisationer, fackförbund,demensförbundet och forskare för hur bemanningen stadigt har minskat inomäldreoomsorgen samtidigt som andelen äldre ökar. Från regeringens sida har manansett att det finns ekonomiskt utrymme med 5,4 miljarder kr i sänkt krogmoms.Hur många fler anställda inom vården av äldre skulle dessa miljarder räckatill?

Förra veckan utvisades en armenisk familj som levt i Ånge iöver tio års tid, ett av de tre barnen har levt i större delen av sitt liv iSverige. Bara en dag senare skickades en svårt cancersjuk man till Afghanistan,resten av familjen är kvar i Karlskoga. Samtidigt som detta sker så ska vivuxna försöka förklara för barnens klasskamrater och vänner varför något sådankan ske i ett av världens rikaste land. Jag önskar därför att begreppetsynnerligen ömmande omständigheter förändras via beslut i riksdagen, något somskulle göra att barnens asylskäl prövas utifrån barnens bästa och attfamiljesplittring kan undvikas.

En fjärde önskning är att Polisen, sjukvården, socialenspersonal och Kvinnohuset får en lugn julhelg. För är deras helg lugn så innebärdet att väldigt många familjer har sluppit våldsamheter, fylla och elände.Framför allt så skulle många barn slippa se på när pappa eller någon annan manär våldsam mot barnens mamma. Känner du någon som behöver stöd eller hjälp,ring på en gång.

Kanske skulle jag ha nöjt mig med att skriva en materiellönskelista för att vara säker på att få det jag önskar mig. Men jag chansarhellre på att det som verkar svårt, rent av ouppnåeligt, kan bli verklighet förmånga än att inte ha några drömjulklappar alls. Så vad önskar du dig ijulklapp?"

Läs också om Den andra sidan av julen i DN bra skrivet av Elin Viksten.

Carema, Moderaterna och Det sovande folket

2011-12-20T16:55:00.000+01:00

När Carema-skandalen uppdagades så skrev jag en krönika som publicerades i Nerikes Allehanda den 21 november, dvs en månad sedan. Det jag inte skrev om då var alla de kopplingar som finns mellan Moderaterna och Carema. Enligt min åsikt är det en av flera orsaker till att Moderaterna i det längsta sagt nej till lagstiftning om redovisning av partibidrag. När vi senast röstade om frågan i riksdagen, den 7 december, valde jag rösta på Miljöpartiet och Vänsterpartiets reservation. Jag litar nämligen inte på det regeringsparti som satt i system att konsekvent göra egna vänner rikare på sjuka och arbetslösas bekostnad. Den aktuella Moderata politiken som just nu gör hårt avtryck i många medborgares hem är effektivt redovisad i boken Det sovande folket vilket jag rekommenderar er att läsa. Min bild är att Fredrik Reinfeldt mycket metodiskt öppnar för lönedumpning samtidigt som en ineffektiv arbetsmarknadspolitik låser in arbetslösa i FAS3 istället för att ge personerna relevant utbildning som kan leda till jobb. Och när allt mindre resurser finns att fördela i kommunen, som får ta kostnaden för en misslyckad regeringspolitik, så blir det besparingar i skolan/barnomsorgen och äldreomsorgen. Allt fler undrar om man inte ska skaffa sig ett privat alternativ. Och Reinfeldt ler i mjugg.

Här är i alla fall mina reflektioner kring hur det kan komma sig att vi överlåter vården av våra nära och kära till riskkapitalbolag:

Hur är det möjligt att pengar som vi gemensamt avstår från,och som vi vill använda för att skapa trygghet och välfärd, istället hamnar iskatteparadis? Hur är det möjligt att företagsledare får bonus när man bedrivitverksamhet som vanvårdar gamla människor, när vanvård av djur leder till bötereller fängelse? Det är inte bara jag som upprörs över hur privatiseringen aväldreomsorgen tagit sig groteska former. Rapporterna i media om vårdföretaget Caremager en bild av cyniska vinstintressen i äldreomsorgen som skapar ilska hosmånga men också oro bland äldre och anhöriga. Caremas införande av ettincitamentssystem som gjort det möjligt för höga chefer att få bonus medan deäldres blöjor återanvänds i syfte att spara pengar är så långt ifrån begreppen humanismoch god etik att man häpnar. Och jag undrar hur det är möjligt för de anställdaatt jobba kvar när deras uppgift inte längre handlar om omsorg utan snarareförvaring. Kanske blir det så att dessa rapporter skrämmer bort unga kvinnoroch män som annars skulle välja omsorgen som sitt framtidsyrke.

Carema-skandalen pekar dessutom på ett faktiskt problem medatt släppa in vinstintressen på ett område där marknadskrafterna varken kaneller ska få råda. Min bild är att det behövs mer resurser till äldreomsorgenför att höja kvaliteten. För även om det finns arbetssätt som kan förändras såär det här ett område där jag är rätt säker på att gränsen för rationaliseringär nådd för länge sedan. Alla som jag har träffat inom omsorgen har visat stortengagemang i sitt arbete. Men alldeles för många har vittnat om hur kravet påökad effektivitet och minskad bemanning lett till att man inte hinner med attjust visa omsorg om de gamla. Frågan om hur vi i kommuner ska använda våragemensamma resurser för att ge medborgarna en god omsorg och med fokus påindividens bästa har helt kommit på avvägar när konkurrens och valfrihet är detsom istället tillåts dominera debatten om välfärden. Regeringens lösning påproblemet med en underfinansierad verksamhet är att man ska tvinga kommunernaatt privatisera äldreomsorgen. Kan någon förklara för mig vad det är förvalfrihet att välja mellan ett underbemannat kommunalt äldreboende och ettunderbemannat privat äldreboende som dessutom gör vinst? Jag anser att det ärbättre att satsa på förbättring och utveckling av det vi äger tillsammansistället för att låta pengarna försvinna ner i ägarnas fickor.

För om vi valde att stoppa vinstuttag från gemensamtfinansierad verksamhet och istället såg till att investera i äldreomsorgen såskulle både de som jobbar där och de äldre må så mycket bättre. Jag menar att man varken kan eller ska mätabarn, sjuka eller gamla i termer av lönsamhet. För om man gör det, om manbestämmer hur lång tid det får ta att hjälpa gammal att äta eller att duscha endement person, hur värdesätter man sedan den insatsen? Ska det bli bonus omduschen hanns med på två minuter istället för tre? Jag har svårt att förstå hurvi kunnat tillåta att människovärdet rationaliserats bort och numera beskrivssom kostnadsenheter. Om privata vårdföretag anser att det är ok idag att göravinster genom att spara in på blöjor och vanvårda gamla idag, vad har vi då attvänta oss av framtiden? Det som nu har uppdagats och som förmodligen vi kommeratt få se mer av, det är inte värdigt att kalla det välfärd. Inte ens entorftig välfärdskärna.

Besök i FNs generalförsamling och briefing med säkerhetsrådet

2011-10-27T05:10:00.001+02:00

I höst har jag fått möjlighet att ingå i en av två delegationer från riksdagen som besöker FNs 66:e generalförsamling under två veckor. Min grupp är först ut och några av oss kom i lördags, andra i söndags med våra två moderata kollegor anlände måndag eftermiddag pga Moderatstämman som pågått hela helgen. Vårt program som sträcker sig från måndag till fredag uppdateras dagligen då vissa programpunkter stryks medan andra kommer till. Stående punkt varje morgon är genomgång på svenska representationen i FN som befinner sig på 4 minuters gång väg från FNs högkvarter.

En av gårdagens höjdpunkter var att få sitta på Sveriges plats och lyssna på debatten i generalförsamlingen. På eftermiddagen hade jag lyckats leta mig från till tredje utskottet (mänskliga rättigheter, sociala och humanitära frågor) där mötet helt plötsligt ajournerades för en ordningsfråga. Under flera timmar diskuterades talarordningen i större och mindre grupper. Debatten kom aldrig igång igen på tisdagen utan fick skjutas till onsdagen. Politiska beslut är viktiga men ibland är det lättare att ägna sig åt formaliafrågor, något jag tror många känner igen som har eller har haft ett politiskt uppdrag.

Efter morgonmötet, med en snabb överblick av situationen i bla Syrien och Mellanönstern, deltog vi vid en briefing i FNs säkerhetsråd om läget i Libyen. Samtidigt som detta pågick en diskussion om Palestina-frågan i andra utskottet. Vid lunchmötet fick vi sedan en genomgång av hur stor del, eller rättare sagt liten del av FNs fredsbevarande insatser som Sverige står för. Något som chefen för DPKO (department of peacekeeping operations) indirekt tog upp genom att lyfta fram det arbete som Sverige tidigare har varit mer engagerat i. Numera har vi uppenbarligen flyttat fokus från att delta i det fredsbevarande arbete som leds av FN till att delta i EU-ledda styrkor på FN-mandat. Den frågan räknar jag med att ta med tillbaka till riksdagen.

Som avslutning på onsdagens program fick vi en genomgång av arbetet med klimat och hållbarutveckling av Janos Pasztor (exekutiv sekreteratere för Ban Ki-Moons High Level Commission on Global Sustainability). Pasztor ansåg att om världens regeringar menade allvar med att försöka åstadkomma märkbara och framåtsyftande förändringar så skulle man skicka sina finansministrar till Rio 20 , toppmötet om hållbar utveckling och inte sina miljöministrar. Frågan är bredare än så, det går inte att tro att det är en enskild fråga som kan hållas sepatar från övriga politiken. Jämställdhet är därför en första punkt för att nå en hållbar utveckling ansåg Pasztor. Han lyfte också upp behovet av utbildning, sociala skyddsnät och sociala investeringar. Just det, en fråga som vi Socialdemokrater lyfter fram i vår riksdagsbudget :)

Det är svårt att sortera bland alla intryck när man dels befinner sig i ett helt nytt sammanhang och dessutom i en otroligt spännande stad. En sak som jag dock inte tycker är spännande är det faktum att alla förväntas betala dricks på mellan 15-20 procent av notan för att personalen som serverar ska få lön. Eller att jag ska lägga 1-2 dollar på hotellrummet varje morgon för att städpersonalen ska få ihop till sitt levebröd. Inte konstigt att 42 miljoner amerikaner, inte bara arbetslösa, är beroende av matkuponger från staten för sin överlevnad när lönerna är så sjukt låga. Och för er som hittills inte förstått det. Det är det här systemet som Reinfeldt & Borg hämtar sin inspiration från när Moderateran vill ha otrygga anställningsformer och lägre löner för ungdomar.

När ska medierna granska Filippa Reinfeldt och Moderaternas sjukvårdspolitik?

2011-10-06T11:54:00.000+02:00

Idag så har DNs Stockholmsbilaga en artikel om Moderaten Filippa Reinfeldt. Fast den handlar så klart inte om hennes uppdrag som sjukvårdspolitiker. Istället så får vi se bilder på en nöjesåkande Reinfeldt. För egen del anser jag att det är ett demokratiskt problem med flera mediers hantering av Filippa Reinfeldt när ansvarigt landstingsråd granskas inte utifrån den sjukvårdspolitik hon bedriver. Om det beror på att hon är kvinna eller på att hon är gift med landets statsminister vet jag inte men uppenbarligen är privatpersonen mer intressant är politikern.

TV4 har dock koll på att Filippa Reinfeldt är ansvarig för att kvinnor i Stockholm inte får säker vård vid mammografiundersökningar. Att privata vårdföretags möjlighet att tjäna pengar kommer före säker sjukvård för medborgarna är inget annat än en stor skandal. Frågan är om Filippa Reinfeldt kommer att medverka vid Rosa bandets tv-gala, fast den här gången i en mindre smickrande roll?

Angående skillnader i politiken så presenterade Socialdemokraterna sitt budgetalternativ igår (läs mer här) och där finns bl a en satsning med en miljard kr till sjukvården för att man ska slippa försämra högkostnads-skyddet på det sätt som regeringen föreslår. Och på tal om högkostnadsskydd och avgifter, visste bloggens läsare hur mycket det kan skilja i avgift vid ett besök på sjukhus? Här kommer en berättelse om skillnaden mellan att bryta foten i Stockholm eller att göra det i Örebro. Texten är tidigare publicerad som krönika i Nerikes Allehanda:

"Vad kostar det att bryta en fot om man är 19 år? Svaret på den frågan beror så klart på var i Sverige 19-åringen bor någonstans. Nu är det inte tydligt för alla att sjukvård kostar olika beroende på vilket landsting man bor i. För knappt två veckor sedan fick jag och min ena dotter testa Stockholms läns landstingsvård i praktiken. Dottern var på besök hos mig för att vara med vid riksdagens högtidliga öppnande men efter en fallolycka insåg vi att det hennes fot var i behov av en läkarundersökning.

Efter ett par telefonsamtal stod det klart att dottern behövde ta sig till SÖS, Södersjukhusets akutmottagning. Först var det ett samtal med en sjuksköterska, som gjorde en första bedömning av dotterns tillstånd, sedan vidare till kassan där man fick betalar samma avgift som bosatta stockholmare över 18 år, 350 kr. För dem som är under 18 år är akutavgiften120 kr. I Örebro läns landsting är all sjukvård avgiftsfri upp till 25 år. Eftersom läkaren på SÖS misstänkte benbrott i foten så skulle dottern ta sig vidare till röntgenavdelningen. Och här kom nästa överraskning med ytterligare en avgift på 200 kr. I Örebro läns landsting kostar en röntgen inget extra oavsett om man är över eller under 25 år vid ett läkarbesök eller efter remiss.

Efter en koll på röntgenbilderna konstaterades ett benbrott i foten och dottern blev gipsad, här var det dock ingen extra avgift (hade nästan väntat mig det). Därefter lite råd och ytterligare en betalning på 100 kr för lån av kryckor i tre månader, samma avgiftsnivå som i Örebro läns landsting. Eftersom akutläkaren var osäker på om foten behövde opereras så fick dottern en remiss och åkte dagen därpå hem till Örebro. Här det var dags för ett besök på ortopedmottagningen på USÖ där man efter en ny röntgen konstaterade att det just nu räckte med en omgipsning. Inga avgifter, men samma undersökning plus ny röntgen i Stockholm hade kostat ytterligare 370 kr. För en person över 25 år så kostar det 130 kr vid remitterat besök hos specialist i Örebro. Under akutbesöket så kunde jag inte låta bli att informera merparten av personal på SÖS i Stockholm som jag kom i kontakt med om skillnader mellan landstingens avgifter. (Jo, dottern tyckte nog att jag var lite väl pinsam). För några på SÖS verkade avgiftsskillnaderna mellan landstingen komma som en stor överraskning, som en sjuksköterska sa ”jag trodde det var likadant över hela landet”. Andra verkade mer luttrade, ”jaja det där har våra politiker bestämt”.

Så vad är då skillnaden mellan Stockholms läns landsting och Örebro läns landsting, förutom storleken? För mig är den tydligaste skillnaden att Filippa Reinfeldt och Moderaterna styr sjukvården i Stockholm medan Marie-Louise Forsberg-Fransson och Socialdemokraterna styr i vårt län. När Moderaterna har valt att sänka skatten och privatisera sjukvården så har Socialdemokraterna valt att prioritera en mer jämlik sjukvård där behovet måste få styra, inte marknaden. I Örebro läns landsting har den politiska ledningen tagit hänsyn till att många under 25 år studerar och därmed har en låg inkomst. För en 19-åring med bruten fot är 900 kr den mest konkreta skillnaden. Framför allt så märks skillnaden för den som har en låg inkomst, det är inte alla som har en tusenlapp liggande till oförutsedda utgifter."

Andra bloggar om politik, sjukvård, Socialdemokraterna, Moderaterna, Örebro, Stockholm, Rosa bandet, bröstcancer, patientavgift.

nya nya nya nya nya nya nya ansvar ansvar ansvar ansvar ansvar ansvar ansvar (men vad hände med utanförskapet?)

2011-09-20T12:08:00.002+02:00

Det var en tagg på twitter som triggade igång mig igår. Förmodligen har det legat och pyrt rätt länge någonstans i den mentala hårddisken men efter en tågresa på väg till riksdagen formulerades följande fråga hos mig:
Hur rackarns skitnödigt nervöst är det inte att använda ordet "nya" för att beskriva samma gamla produkt/vara/parti som nånting fräscht, ja rent av modernt?

År 2002 gick Bo Lundgren och Moderata Samlingspartiet till val på att sänka skatterna med 120 miljarder kr. Resten kommer ni ihåg, Lundgren fick gå men kvar blev Anders Borg och till sällskap fick han Fredrik Reinfeldt, Sven Otto Littorin och så småning om Per Schlingmann. 2006 fick Moderata Samlingspartiet väljarnas mandat att tillsammans med C, Kd och Fp styra landet. Det skulle löna sig att arbeta. Inte genom högre lön. Istället var det ersättning för arbetslösa som sänktes, sjuka blev utförsäkrade och tillsammans med pensionärer så ingick man i gruppen som skulle betala högre skatt än löntagarna.
Sedan 2006 har skatten sänkts i klass med den politik som Lundgren förlorade valet på 2002.

Idag, när budgeten presenteras, är paradgrenen från Reinfeldt och Borg sänkt krogmoms och skatteavdrag för de som vill bidra till välgörenhet. Modellen är "om det regnar på prästen så stänker det på klockaren" eller "smulor som trillar ned från de rikas bord ska föda de fattiga". Och samtidigt funderar Moderata Samlingspartiet som bäst på att byta namn, kanske till "Nya Moderaterna". Om det var ny politik så hade jag förstått poängen men när det är samma politik som Bohman, Adehlson, Bildt vurmade för och som nu Reinfeldt genomför så fattar jag inte vad som är poängen med att använda ordet "nya". Förutom att det ger bra med poäng i wordfeud. Eller för att man vill skapa en bild av något nytt, nånting spännande, rent av ljust och fräscht.

Om sänkt krogmoms och skattavdrag för välgörenhet skulle bidra till att göra Sverige mera jämställt och jämlikt så skulle jag vara den första att applådera. Om det skulle bidra till fler bostäder, nya järnvägar,en offensiv klimatpolitik och färre utförsäkrade så skulle jag jubla. Men tyvärr. Jag tror inte på Moderata Samlingspartiets vision om att ökade ekonomiska klyftor bygger ett bättre samhälle.

Att satsa 5,4 miljarder kr på sänkt krogmoms istället för att satsa på 100 000 utbildningsplatser är ett medvetet val. Det är inte,enligt mitt sätt att se det, ett ansvarskännade val mitt i ett ekonomiskt osäkert läge. Att Reinfeldt och Borg nu använder ordet ansvar på ett sätt som för tankarna till nya nya nya nya gör det inte mer ansvarsfullt.
Hörde jag någon säga att det var "ny politik"? Och var tog egentligen ordet "utanförskap" vägen? Varför är finansministern naken?

Aftonbladet 1, Aftonbladet 2, DN, Expressen 1, Expressen 2, SvD1, SvD2, SvD3

Andra bloggar om politik, Moderaterna, budget.
Bloggtips: Ett hjärta rött, Mitt i steget, LO-bloggen

En riktigt dålig medianyhet

2011-09-10T15:51:00.002+02:00

Min sista (?!) krönika i Karlskoga-Kuriren publiceras här på bloggen med förhoppning om att debatten om dagens mediastruktur ska vakna till liv igen. Vad får det för konsekvenser för samhället, den politiska debatten? Hur påverkar det journalistiken och journalisternas arbetssituation? Och framför allt, hur påverkas demokratin av att Sverige går mot en utveckling där medierna ägs av några få?

"Så var det då dags även för Karlskoga och Degerfors att drabbas av tidningsmonopol. När ägaren till Karlskoga Tidning, NWT-koncernen, nu har bestämt sig för att köpa Karlskoga-Kuriren så är det knappast en positiv nyhet. För nu försvinner med största sannolikhet en oberoende socialdemokratisk ledarsida och jag måste erkänna att det känns väldigt dystert. På nyhetssidan så är risken stor att allt som idag får plats i tidningen inte längre kommer att betraktas som nyheter. Idag är det två tidningar med olika ägare som konkurrerar om läsare i Karlskoga och Degerfors men med bara en ägare så försvinner en del av den konkurrensen.

För oss som bor i Örebro och som följt tidningsutvecklingen sedan Örebro-Kuriren lades ned i oktober 2005, är det uppenbart att tidningsmonopol inte är av godo. När Nerikes Allehanda blev ensamma på både tidnings- och annonsmarknaden så påverkade det så klart prisutvecklingen men också nyhetssidorna. Dessutom verkade det bli mycket svårare att få in debattartiklar från politiska partier till vänster. Några år senare fick man trots allt lite konkurrens och då började det hända saker. Ledningen för tidningen ETC bestämde sig för att starta en lokal ETC Örebro, något man gick ut och berättade om i mars 2008, det skulle vara en tidning med rödgrön politisk profil. Tidningen kommer ut en dag i veckan, fredagar, och bevakar frågor som inte Nerikes Allehanda alltid tycker är det mest relevanta. Inte långt efter att nyheten om ETC Örebro hade presenterats fick jag och tre andra socialdemokrater erbjudande att skriva måndagskrönika i Nerikes Allehanda, som har en oberoende liberal ledarsida. Frågar du mig så tror jag inte det var en ren tillfällighet att dessa händelser låg varandra väldigt nära i tiden.

Nu kanske en del av läsarna inte tycker att det spelar någon roll med en eller två mindre tidningar för samhället i stort men det är fel. För en sak som man kunnat se hos NWT-ägda tidningar är att borgerliga partier haft 50% rabatt på annonser medan Socialdemokraterna och Vänsterpartiet fått betala fullt pris. Jag försöker föreställa mig hur det kommer att påverka samhällsdebatten och valet 2014 i Karlskoga och Degerfors om det bara finns en tidning, med en tydlig borgerlig ledarsida, och med annonsrabatt för borgerliga partier. Ganska dystert eller hur?

Och dystrare kan det bli för några av 20 anställda på Karlskoga Tidning och 23 på Karlskoga-Kuriren eftersom tanken enligt ägaren är att man ska åstadkomma ”samordningsvinster”. För egen del har jag ingen aning om det här är min sista krönika i Karlskoga-Kuriren eller om blir fler, något besked lär jag och alla andra krönikörer få inom kort. När NWT-koncernens Vd Mats Muregård säger att tidningen ”kommer att finnas kvar i någon form” så tillåter jag mig vara skeptisk till att det skulle innebära något positivt för de som tidigare har läst Karlskoga-Kuriren i pappersform sex dagar i veckan. Den mediala mångfalden backar när tidningsjättarnas enfald tar över, det är en riktigt dålig nyhet."

Andra bloggar om politik, media, journalistik, NWT, NA,
granskning, demokrati.

När girighet blir det enda som styr företagen

2011-08-30T08:32:00.003+02:00

I går kom beskedet att Nordea kommer att göra sig av med 2000 anställda. Vinsten som under andra kvartalet i år uppgick till mer än 3,1 miljarder kr tillfredsställer tydligen inte ägarnas behov eller snarare girighet. Samma dag som beskedet kom hade jag en krönika i Nerikes Allehanda,NA, där jag ställde just frågan om hur långt denna girighet ska tillåtas gå. Hur stor vinst är egentligen tillräcklig och när ska företagen se sina anställda som en tillgång och inte bara en kostnadsmassa? Ett exempel som jag lyfter i krönikan är Posten.

Så inte blir jag förvånad när företaget idag redovisar att man ska spara ytterligare en miljard på kostnader. Det är samma ledning som i april beslutade att ge ägarna, svenska och danska staten en miljard kr i vinstutdelning. Vilka som får betala för kommande besparingar är naturligtvis kvarvarande anställda som förväntas arbeta ännu hårdare fast nu med färre arbetskamrater.

Här är krönikan som publicerades i NA den 29 augusti:
Hur mycket vinst ett företag måste generera? När räcker det? Det är en fråga jag funderat över i många år. Första gången jag började tänka i dessa banor var när jag i 15-års åldern fick höra talas om ett företag som skulle läggas ned för att vinsten inte var tillräckligt stor. Företaget gick med vinst, det fanns pengar till nyinvesteringar, det betalades ut en hyfsad vinst till ägarna men dessa var ändå inte nöjda. Det verkade inte finnas någon gräns för girigheten.

Men när endast maximering av ekonomisk vinst får styra ett företag riskerar arbetsglädjen att försvinna för många anställda. För om det ska bli en större vinst så krävs det att företaget kan ta ut högre pris alternativt sänker sina kostnader genom rationalisering, oftast sker både och. För den enskilda arbetstagaren innebär det allt som oftast att färre personer ska göra mer på kortare tid. Förra veckan gjorde jag en dags prao på ett postkontor i Umeå. Innan jag blev invald i riksdagen september 2006 hade jag arbetat som brevbärare i 22 år. Jobbet, nu precis som 1984, går ut på att dela ut post och reklam. Fast idag sker det under helt andra omständigheter. Jobbet har blivit så mycket mer fysiskt krävande, kroppen har svårt att orka med jobbet och känslan av att inte hinna med sina arbetsuppgifter under ordinarie arbetstid är något som återkommande kommenterades av brevbärare i Umeå men också av deras kollegor i Örebro.

Förra året gjorde Post Nord, som Posten Sverige ingår i, en vinst på 1,3 miljarder kr, dvs 1 300 000 000 kr. Orsaken till den stora vinsten? Enligt förre VD:n Lars G Nordström så ”ligger stora kostnadsanpassningar bakom framgången”. Uttryckt på annat sätt så kan man också beskriva det med att många anställda som gått i pension inte har ersatts av ny personal, att de som nyanställs bara får jobba deltid eller blir timanställda. Eller att man pressar in anställda i trånga lokaler. För egen del så tycker jag mig se att samtidigt som företaget jag är tjänstledig ifrån gör en stor vinst så drar man sakta men säkert på sig en förlust. Men den förlusten kommer inte att redovisas i något bokslut, lika lite som att man skulle redovisa sina anställda som en tillgång. Anställdas lojalitet och företagets ”själ” går inte att värdera i kronor och ören så där enkelt som lokaler och inventarier låter sig göras. Förlusten som uppstår när enskilda slutar bry sig om det som kallas kvalitet, om kundservice, kommer inte ses i första kvartalsbokslut men däremot om några år, när vinsten minskar och svårigheten att rekrytera personal uppstår.

För mig är Posten bara ett av många företag där anställda upplever att arbetslivets villkor försämrats. Fråga någon som jobbat på exempelvis Nerikes Allehanda, ICA eller Volvo under flera år så lovar jag att några kommer ge en liknande bild. Och trenden är den samma inom flera delar av arbetsmarknaden. Men det måste inte vara så. Trender kommer och går. Kan vi inte komma överens om att det är grymt otrendigt att ha visstidsanställda men väldigt inne med fast anställning? Hur otrendigt är det inte med starkt styrda arbetsuppgifter och arbetstider? Visst borde det vara självklart att organisera arbetet så att folk slipper bli sjuka och utslitna av sitt jobb? Det är dags att sätta orättfärdiga vinster på utelistan och arbetslivets villkor på innelistan.

Andra bloggar om politik, Nordea, Posten, girighet, vinst, arbetslivets villkor.

Nätkärlek/vänskap är större än hatet

2011-08-11T08:45:00.004+02:00

Efter terroristdåden i Oslo och på Utöya har återigen diskussionen om näthat tagit fart. Helt klart är att det finns de som väljer att skriva om sitt hat mot politiker, mot kända och okända personer men också genom anonyma mejl eller t ex via artikelkommentarer på Aftonbladets ledarsida. En utveckling som gör att DN precis som flera andra tidningar väljer att begränsa möjligheten till läsarkommentarer. Just möjligheten att kunna vara anonym verkar dessvärre ta fram det lägsta hos en del personer. Att några använder möjligheten att vara anonym för att kränka andra på nätet innebär inte att vi direkt måste fatta politiska beslut för att ta bort möjligheten att vara anonym. Däremot så måste personer som väljer att kränka/mobba/hota andra vara beredda på att deras anonymitet kan röjas av myndigheter när det gäller uppenbara brott.

Och så tänker jag på det som den unga AUF:aren Stine Renate Håheim som efter terroristdåden citerade en vän "Om en man kan visa så mycket hat, tänk hur mycket kärlek vi alla kan visa tillsammans". För precis så kan det bli, allt fler som visar kärlek istället för hat både på och utanför nätet.

Nätkärlek och nätvänskap är näthatets raka motsats och jag är inte ensam om att ha lärt känna flera nya vänner genom den här bloggen, Twitter och Facebook. All den generositet som så många visar när någon letar efter fakta, jobb eller kanske bostad, när man har problem och behöver hjälp är helt fantastisk. Eller samtal som börjar med en politisk kommentar kan utvecklas i en ny riktning som ger nya perspektiv på en fråga man från början trodde sig veta allt om. För egen del så önskar jag att fler skulle välja att skriva positiva kommentarer på nätet, inte bara nöja sig med "FB-gilla". Jag tror faktiskt att nätkärlek/vänskap är större än hatet, vi har alla möjligheter att visa det också. Det innebär inte att man ska sluta kritisera eller ifrågasätta andras åsikter. Men man kan göra det på respektfullt sätt. Även jag har nog dragit iväg i min kritik av mina politiska meningsmotståndare på ett sätt som lämnar övrigt att önska.

Ett initiativ från twittraren Sven Järgenstedt är att via taggen #genons vara generös/positiv mot någon man exempelvis haft en twitterdebatt med. Eller kanske som i mitt fall, en politisk motståndare. Så därför Maud Olofsson, här några rader om mina tankar kring våra debatter:

Du och jag har haft många interpellationsdebatter i riksdagen om ägande och försäljning av statliga bolag, om kvotering till bolagsstyrelser, om VD-bonusar, om energi & Vattenfall och Posten. Vi har sällan varit överens men jag har gillat att debattera med dig. Du har varit engagerad och tydlig med din politiska agenda. Du har stått upp för småföretagare, särskilt vurmat för att fler kvinnor ska ta steget och starta eget. Du har hela tiden backat upp det lag du tillhör vilket har märkts när du tvingats till kompromiss om både höjda arbetsgivaravgifter för småföretagare samt energiöverenskommelsen som innebär att du medverkat till att öppna upp för mer kärnkraft i Sverige. Din energi i talarstolen har i många avseenden smittat dina debattmotståndare och gett upphov till starka känslor i talarstolen. Jag är ganska säker på att en del av kritik som du fått framförallt i medierna har ett tydligt genusperspektiv. Tack för debatterna hittills Maud.

För övrigt så tycker jag det är viktigt att skilja på näthat och kritik. Bara för att folk inte gillar det jag eller någon annan skriver på en blogg eller i en tidning så kan man inte göra det så enkelt som att kalla det näthat. Att kunna skilja på sak och person är svårt men bara för att något är svårt betyder det inte att vi ska låta bli. Och ibland är det faktiskt så att det är kärleksfulla kritikers sanning som sårar mest. Förmodligen för att de ofta har rätt.

Andra bloggar om politik, näthat, nätkärlek, bloggar, Twitter, Facebook, Maud Olofsson.

Förändring och förnyelse för S-Kvinnor

2011-08-05T12:10:00.006+02:00

I april skrev jag här på bloggen att jag tackat ja till att kandidera till uppdraget som ordförande för Socialdemokratiska Kvinnoförbundet, S-Kvinnor. Några dagar senare skrev jag, Ylva Johansson och Lena Sommestad var sin debattartikel på SVT debatt där vi redogjorde för våra kandidaturer och framtid för S-Kvinnor. Den här öppenheten, att vi inte bara ville utan också stod för det, väckte en viss förvåning men också glädje både i och utanför S-Kvinnor. Många har sagt att vi nu öppnar upp för en annan process än det som Socialdemokratiska partiet tillämpat när det gäller val av partiordförande.

I slutet av juni skrev jag ett nytt debattinlägg på Politikerbloggen
"S-Kvinnor, Socialdemokratiska Kvinnoförbund befinner sig vid ett vägskäl. Från 2003 har vi kunnat se en utveckling där antalet medlemmar har minskat kraftigt, detta samtidigt som förbundets roll som opinionsbildare sakta men säkert reducerats till att bli en ojämn och i många avseende frånvarande deltagare i samhällsdebatten."

Min förhoppning var att åstadkomma en mer livlig debatt inför S-Kvinnors förbundsmöte augusti där enskilda medlemmar, klubbar och distrikt skulle ge sin bild av hur man ser på förbundets nu och framtid. Den debatten har nästan helt uteblivit, kanske beroende på sommarledighet eller kanske för att valberedningen veckan därpå meddelade att man föreslår Lena Sommestad som ny förbundsordförande. Valberedningens förslag signalerar ju förändring och förnyelse för S-Kvinnor och det verkar uppskattas av landets kvinnoklubbister. Vid ett seminarie i Almedalen, anordnat av ABF och S-Kvinnor, Frihet och framgång kräver jämställdhet – tid för nya reformer! medverkade jag, Lena & Ylva och diskuterade hur politiken kan bidra till ett mera jämställt samhälle. Här kan du seminariet i efterhand.

Nu, efter några veckors funderande, har jag meddelat valberedningen att jag stödjer Lena Sommestad som ordförande. Valberedningen har föreslagit mig som ny ledamot i förbundsstyrelsen och det känns bra. Några undrar nu kanske varför jag inte fullföljer min kandidatur som ordförande. För mig finns det två starka skäl:

1. Lena Sommestad har visat ett stort kunnande och engagemang, hon är orädd och har tydliga ambitioner med hur hon vill att S-Kvinnor ska förändras och utvecklas. Lena har och kommer också i fortsättningen ta ledning i samhällsdebatten i frågor som är centrala för S-Kvinnor.
2. S-Kvinnor behöver ett nytt ledarskap och därför vill jag att ombuden på förbundsmötet ska ha ETT starkt alternativ till nuvarande ordförande Nalin Pekgul som inte förmått att flytta fram positionerna för vare sig S-Kvinnor eller jämställdhetsdebatten.

Den 26-28 augusti har S-Kvinnor sitt förbundsmöte där ombuden ska debattera politik och ta ställning till valberedningens förslag på ny ordförande, ny förbundssekreterare och en ny förbundsstyrelse. Jag kommer att vara på plats i Luleå och ser fram emot en nystart för både S-Kvinnor och jämställdsdebatten.

Bloggtips: Ylva Johansson och Lena Sommestad.

Andra bloggar om politik, S-Kvinnor, jämställdhet, Lena Sommestad, Ylva Johansson, Nalin Pekgul.

Om ett angrepp på demokratin

2011-08-03T18:57:00.004+02:00

Efter en intensiv Almedalsvecka och EU-nämnd den 15 juli var det dags för mig att ta lite ledigt från politiken. Två veckor med sol och bad, promenader och bokläsning har varit riktigt skönt. Vanligtvis brukar jag försöka låta bli både blogg, Fb och Twitter samt hoppa över det merparten av webbnyheter under några veckor. Nu blev inte ledigheten som vanligt beroende på det terroristdåd som drabbade Norge med full kraft den 22 juli. En vecka senare skrev jag en krönika som publicerats i Nerikes Allehanda den 1 augusti. Nu, sittande på tåget upp till Stockholm för besök på SSUs kongress och Pride, två vackra mötesplatser för demokratiska samtal, så får också bloggens läsare ta del av krönikan här:

"Fredageftermiddag den 22 juli sitter jag på en strand i Kroatien. Det plingar till i min mobil och jag läser ett textmeddelande från TT om en kraftig explosion i regeringskvarteren i Oslo. Två timmar senare har jag fått ytterligare tre meddelande varav ett om skottlossning på ett läger hos norska socialdemokratiska ungdomsförbundet AUF. Senare på kvällen följer jag händelseutvecklingen på Euronews på TV och via internet där terroristdådets omfattning börjar växa fram. Natten till lördagen tror jag det var många fler än jag som hade svårt att sova. Vad är det som händer? Kommer det ytterligare attacker? Varför skjuter någon kallblodigt ihjäl ungdomar?

Redan ett dygn efteråt vet vi att en man är gripen och misstänkt för både bomben i Oslo och för massakern på Utöya. Ytterligare ett dygn senare och nu har vi via media och internet fått reda på att den misstänkte norske terroristen har planerat sitt illdåd under flera års tid. Målet var det norska Arbeiderpartiet och dess ungdomsförbund AUF som skulle åsamkas största möjliga skada genom att döda så många som möjligt av ungdomarna. Ett syfte var också att skrämma andra unga från att bli politiskt engagerade. Det var ett angrepp mot hela det norska samhället, ett angrepp på demokratin. Det är för jävligt.

Den 2-5 augusti har Socialdemokraternas ungdomsförbund, SSU, sin kongress i Stockholm. Tanken är att drygt 400 engagerade ungdomar under några dagar ska umgås, lära känna nya vänner, diskutera politik och få pröva sina argument på liknande sätt som AUFarna skulle ha fått göra på Utöya. Jag kommer att besöka SSU-kongressen för att lyssna på debatterna och finnas där som stöd om så behövs. Många ungdomar i både Norge och i Sverige, några politiskt aktiva uttrycker nu via Facebook och Twitter sin sorg, ångest men också rädsla över det som skett i Norge. Vågar man vara aktiv frågar någon. Tänk om det händer här i Sverige säger några. Mitt svar till dem och alla andra som funderar över framtiden efter den 22 juli 2011 är att vi måste bli fler som engagerar oss. Fler som måste stå upp och säga att man tror på alla människors lika rätt och lika värde. Fler som säger ifrån när rasistiska uttalande görs. Vi får inte ge efter för rädslan, det som den norske terroristen hoppas skulle ske. Då vinner han, det skulle också vara för jävligt.

En av mina partikamrater, Anna, skrev dagen efter terroristdåden i Norge följande: Det är idag du ska gå med i ett demokratiskt parti. Jag hoppas det blir många som följer hennes råd. Om du alltid har röstat på Folkpartiet, så varför inte bli medlem också? Eller om du kanske tycker att Miljöpartiet lyfter viktiga frågor, bli medlem och en del av det partiets framtid. Jag blev medlem 1994 i Socialdemokraterna för att jag ville vara med och påverka samhället. Inte en enda gång funderade jag över om det skulle vara farligt för mig att vara politiskt aktiv, kanske naivt men ändå ganska sunt. Vi lever i ett demokratiskt samhälle där var och en har rätten och friheten att engagera sig politiskt, rätt att framföra sina åsikter. För att demokratin ska stå stadigt behövs mångas engagemang, så visa ditt stöd till de ungdomar som idag är politiskt aktiva genom att själv bli det. "

Andra bloggar om politik, demokrati, Norge, Utöya, AUF, SSU, Pride.

Almedalen 2011 - problem med internetuppkoppling

2011-07-10T14:00:00.007+02:00

Årets Almedalsvecka sägs ha satt nytt rekord på flera sätt, fler seminarier än tidigare som dessutom var välbesökta vilket jag utgår från att arrangörerna uppskattar. Priserna på boendet verkar tyvärr också sätta nya rekord, något som innebär att många inte har ekonomisk möjlighet att närvara.

Bra då att väldigt många valt att webbsända sina seminarier. LO, ABF, Almega och SKL är bara några av alla arrangörer som nu säkerställer att också personer som inte befinner sig i Almedalen kan ta del av intressanta seminarier. Och det märks i mitt flöde på twitter men också på facebook att vänner som inte är på Gotland deltar i samtal med de som befinner sig på ön om ett tal eller seminarie.

Två morgnar i rad besökte jag God morgon Almedalen, som självklart hade egen webbsändning, för att lyssna på reflektion över årets Almedalen fast ur ett helt annat perspektiv än det som de traditionella medierna brukar ha. Vi fick en uppgift om att GMA11 hade haft ca 4000 tittare, jag gissar att några av tittarna förmodligen tillhör de större medieföretagen.

Och detta till trots för ett av av årets mesta samtalsämne har varit den usla internettäckningen. Förmodligen orsakat av för lite kapacitet i förhållande till alla som ville twittra/facebooka/blogga/mejla om sina upplevelser i Visby. Utvecklingen där allt fler har sk smartphone och den marknad/behovs som uppstår med det hänger inte ihop med utvecklingen av nätkapacitet. Skärpning Telia med flera.

Många av bloggarna verkar ändå ha klarat det ganska bra, de har förmodligen bättre koll på hur man tekniskt fixar tillgång till den digitala expresslinjen än vad jag fixat. Därav har det bara blivit ett blogginlägg då öns nät inte var helt överbelastat. Och på tal om bloggare:
Årets Almedalsbloggare blev Lena Lid Andersson , en ny bekantskap för mig men som jag tänker följa på närmare håll. Tvåa i samma ranking blev Erik Laakso och trea Tokmoderaten.

Ett riktigt bra seminarie som stack ut ordentligt i år var IQs "Tjejerna som vaskade allt". IQ, som är ett dotterbolag till Systembolagen, hade bjudit in Sanna Waxin och Elin Hammarberg som berättade om sitt sociala experiment I vått och torrt, att festa under tre månader utan att dricka alkohol. Kombinationen Sanna och Elin, IQ och en lagom rolig/vass/allvarlig Alex Schulman fick mig att både skratta men också fundera över mina och andras alkoholvanor. Att det var en ovanligt engagerad och ung publik gjorde sitt till det att seminariet blev en dialog där många deltog.
Läs gärna Laura Lunas tankvärda krönika på Makthavare som tar upp frågan om att mingla alkoholfritt i Almedalen.

Almedalsveckan kallades ju tidigare kallats politikerveckan. Men uppenbarligen är det medier och övriga organisationer snarare än politiken och partierna som har tagit plats i år. Expressen och SvD verkar haft en arbetsmarknadspolitisk ungdomsåtgärd för att sprida sina alster på Gotland. Undrar hur mycket dessa ungdomar tjänade och vilka arbetsvillkor de hade?

Andra bloggar om Almedalen, politik, internet, alkohol.

Trött, tröttare, Reinfeldt....

2011-07-05T09:06:00.003+02:00

Igår hade jag precis som många andra politiskt engagerade tagit mig till Almedalen för att lyssna på Moderatledarens tal. Att det inte skulle bli ett försvarstal för sjukförsäkringen var ganska väntat, trodde nog mer på en repris från senaste partiledardebatten där Fredrik Reinfeldt i huvudsak talade om utgiftstak. Men jag måste säga att Reinfeldt förvånade direkt. För när jag trodde att man äntligen hade fått tag på en riktigt skicklig imitatör som nu gjorde ett förnummer inför huvudtalaren, så var det landets statsminister som inledde sitt eget tal på ett sätt som fick många att fundera över om han hade tagit ett glas vin för mycket.

Jag skrev igår på twitter att jag tycker det är bra att Reinfeldt försöker använda humor, men om man framstår som en parodi på sig själv så blir det ofta ganska pinsamt. Och det märktes på den rekordstora publiken som inte förstod nåt av skämten. Få skratt, få applåder och en sågning av tidningarns retorikexperter är ett ganska tydligt IG på Moderatledarens Almedalstal. Att talet var tomt på inrikespolitik och framtidsvisioner var ganska uppenbart för oss som orkade lyssna igenom hela talet.

I sitt tal så tog Reinfeldt upp det faktum att den svenska befolkningen blir allt äldre. Men till skillnad från exempelvis min partikamrat Ylva Johansson som brukar framhålla det som en oerhörd politisk och social framgång fick statsministern det att framstå som något negativt med många 100-åringar att fira. Det är nog inte bara pensionärer som blir upprörda över en sådan vinkling.

Jag har förstått att Reinfeldt och Moderaterna har en politisk vision men just nu har man bara två sätt som man lyckas uttrycka den i. Sänkt skatt och utförsäkring av sjuka. Och då hjälper det liksom inte att Reinfeldt försöker framstå som den store ledaren som pratar om rymden och svältande barn i Afrika. Han verkar längta bort från politiken till en plats där man inte blir ifrågasatt, där folk förstår att uppskatta ens storhet. Och då är Almedalen helt fel plats att befinna sig på.

För övrigt så är Domus latin för hus. Har man stora lån på sitt domus så kan det vara bra att veta att Riksbanken idag beslutat att höja räntan.

Läs gärna Aftonbladets ledare om Reinfeldts tal och jämför med Svenska Dagbladets ledare som skriver om samma sak. Två tolkningar som skiljer sig ;-)

Även Johan Westerholm har bloggat om Reinfeldts tal.

Andra bloggar om politik, Almedalen, Moderaterna, Reinfeldt, sjukförsäkringen, skatt, pensionärer, Domus.

Beslut om anmälningsplikt för huliganer, återförvisning av ärenden samt medaljutdelning i riksdagen!

2011-06-22T18:57:00.004+02:00

Vissa dagar i riksdagen kanske går spårlöst förbi men denna onsdag, den 22 juni 2011, kommer att gå till historieböckerna av flera orsaker. Riksdagen tog idag beslut om flera tillkännagivande till regeringen, dvs att man ger ett uppdrag till regeringen.

Ett beslut handlade om att regeringen ska utreda jobbskatteavdraget och prova det mot andra reformer som har liknande effekt, något som jag tror regeringen kan leva med även om man i grunden ogillar det faktum att riksdagen tar beslut som går emot deras planer. Men är man i minoritet så är man.

Däremot har man svårare att svälja den nesa som det innebar att ett förslag från Socialdemokraterna, som fick stöd från Mp/V/Sd, nu ger regeringen i uppdrag att återkomma med förslag om att införa anmälningsplikt för personer som har tillträdesförbud på idrottsevenemang, en sk huliganlag. Tidigare har både Folkpartiet och Centerpartiet varit för en sådan lag men eftersom Moderaterna bestämmer (har ministerposten) så fick de borgerliga riksdagsledamöterna hålla god min och istället hävda att Socialdemokraterna hade fel. En som däremot tycker att vi tog ett "mycket bra beslut" är Tommy Theoringeneralsekreterare för Svensk Elitfotboll.

För att slippa bli nedröstade när det gäller "vissa ändringar i sjukförsäkringen så valde Moderaterna att begära återförvisning av frågan till Socialförsäkringsutskottet, genom ett sk minoritetsskydd. Det hör inte till vanligheten att jag delar Lena Mellins politiska analyser men i det här fallet tror jag hon har rätt, de vill förhala beslutet. Nu blir det inte så eftersom vi dels begärt att Socialförsäkringsutskottet ska ha sammanträde för att hantera frågan igen, dels för att 137 ledamöter begärt att riksdagen ska extrainkallas och därmed hantera ärendet igen. Måste kännas som en dubbel förlust för Kristdemokraterna som dels har riksting samma dag, dels för att man måste rösta nej igen till förbättringar i sjukförsäkringen. Något som jag har svårt att tro att man har stöd för vare sig bland sin väljare eller internt i sitt parti.

I samband med riksdagens formella sommaravslutning så avtackades Mona Sahlin med medalj och blommor efter en lång och viktig insats i riksdagen. Talmannen Per Westerbergs tacktal till Sahlin där han bland annat lyfte hennes engagemang för jämställdhet, arbetet mot rasism/främlingsfientlighet och insatser för HBT-personers rättigheter var riktigt bra, hoppas kunna länka upp det här på bloggen så fort det är publicerat på riksdagens hemsida. Det kändes stort och bra när Mona Sahlin fick stående ovationer av nästan hela riksdagen (ett parti har aldrig gillat Sahlin och jag tror ni vet vilket). Först att ställa sig upp var en Moderat ledamot, snyggt agerat av en politiskt motståndare!

Nästa vecka fortsätter som sagt riksdagsarbetet. Förutom det extra ärendet har jag tre interpellationsdebatter på måndag med arbetsmarknadsminister Hillevi Engström. Dels om FAS3, dels om olycksfall och arbetsmiljö samt om lönebidragsanställning. Och även om riksdagen håller stängt så innebär det inte att vi är arbetsbefriade. Veckan därpå är det Almedalen för många av oss, veckan därpå har jag EU-nämnd. Men sen tänker jag ta några veckors avkoppling, mobilen finns med så helt off är jag inte. Möjligtvis i standbyläge.

Bloggens läsare önskas en trevlig midsommar, läs gärna mer om riksdagens beslut här.

Andra som bloggar om politik, riksdagen, huliganlag, sjukförsäkring, regeringen, Mona Sahlin, Socialdemokraterna, Moderaterna, http://bloggar.se/om/Kristdemokraterna, FAS3.

Besök på ett flyktingläger i norra Grekland

2011-05-27T20:19:00.009+02:00

I veckan som varit har jag tillsammans med kollegor i riksdagens Socialförsäkringsutskott besökt Grekland. Huvuddelen av vårt besök har varit förlagt i Aten där vi bland annat träffat företrädare för den grekiska regeringen som gett en bild av landets ekonomiska kris. Man gav en redogörelse för ett nytt pensionssystem, program för minskade kostnader och hur man försöker förbättra dagens stora flykting/migrationströmmar som i huvudsak kommer via gränsen till Turkiet. UNHCR har tidigare riktat mycket skarp kritik mot Grekland angående hur asylmottagning sker.

I tisdags besökte vi därför UNHCRs lokalkontor i Aten för att få en uppdaterad bild av läget. Även om det skett vissa förbättringar så är situationen fortfarande "fruktansvärd" enligt UNHCR. På onsdagen åkte halva gruppen till Evrosområdet för att på plats kunna träffa polisen som är den myndighet som sköter det mesta ang asyl/migrationsärenden med stöd av Frontex (EUs säkerhetsmyndighet för yttre gränser). Men vi besökte också flyktinglägret Evros. Som mest har man haft ca 700 personer i förvar där. Det handlar om personer som smugglats in via gränsen, som polisen fått tag på eller andra som sökt upp polisen själv för att söka asyl. Anläggningen har enligt polisen plats för 374 personer.

När vi var där var det ca 370 personer i förvar enligt polisens uppgifter. I ett rum förvarades ca 15 kvinnor, en sjuk man vistades i ett sjukrum. Resterande, samtliga män, delade på 6 rum. Men att kalla det för rum ger fel beskrivning. Snarare stora fängelseceller där tre av väggarna är helt utan fönster, den fjärde väggen består av galler. Möjlighet till utevistelse fanns inte. Jag antar att det fanns någon form av toalett i dessa rum, det gick inte att se pga att det var så många personer i varje cell. En del befinner sig i dessa celler upp till 6 månader. Det är för jävligt hur man kan hantera människor på detta sätt.

Igår träffade vi en grupp grekiska parlamentariker som vi diskuterade pensionssystem, sjuk- och hälsovård, socialförsäkringar men också asyl- och migrationspolitik. Vi var ganska ense om att EU måste ta ett gemensamt ansvar för situationen med migrationsströmmar. Men vid mötet så märktes det också att vi hade olika bilder av den nuvarande situation. Jag sa att jag hade förståelse för att det var en svår situation men att Grekland måste förbättra sitt mottagande, att vi blivit mycket omskakade av det vi sett i Fylakio, att man i Sverige inte skulle få förvara djur på det sättet och att mänskliga rättigheter måste tillgodoses. Om den framförda kritiken kommer att få någon som helst effekt återstår att se. För alla de som befinner sig i liknande situationer runt om Europa hoppas jag på snabbt agerande från EUs sida, den här bakgården ska ingen behöva vistas på.

Andra bloggar om politik, migration, Grekland.

Omval Örebro!

2011-05-15T21:17:00.002+02:00

Sitter på Socialdemokraternas valvaka tillsammans med många andra trötta men nöjda valarbetare. Stolta och nöjda över en fantastisk valrörelse där så många lagt ner stor kraft och energi för att få många medborgare att 8 månader efter det ordinarie valet åter igen ge oss Socialdemokrater förtroendet att leda Örebro kommun. Det har känts så bra hela valrörelsen, så bra att några av oss undrat om vi bara mött våra sympatisörer. Och hur skulle det gå med valdeltagandet? Så många förståsigpåare som hade uttalat sig och "visste" att det skulle bli lågt valdeltagande, något som brukar påverka oss negativt.

Valdistrikt efter valdistrikt ramlar in och det tydligaste beskedet från väljarna i Nordöstra valkretsen är följande: Socialdemokraterna får kraftigt ökat förtroende trots ett lägre valdeltagande. Folkpartiet gör ett dåligt val medan Moderaterna nästan håller ställningarna, Sverigedemokraterna går fram

Att försöka göra en kort analys så här på valkvällen är svårt. Men jag tror att det handlar om tre saker.

Medborgarna har gillat vårt budskap där vi lyft fram vår politik, vallöften och vår kandidat Lena Baastad

Folkpartiets smutskastningskampanj har inte lönat sig, snarare tvärtom. Tappat förtroende bland väljarna visar med önskvärd tydlighet att människor vill ha politiska besked, inte slask.

Det går att mobilisera väljare, 30 600 dörrar har knackats och 42 000 samtal har genomförts. Vi är det enda parti som har haft två valstugor, en vid Järntorget och en i Vivalla.

Nu när vi ser att det här arbete har lönat sig: ca 47,1 procent i Nordöstra valkretsen har röstat på oss! I morgon börjar arbetsveckan igen. Men nu börjar jobbet på riktigt. För ett sånt här valresultat förpliktigar. Vi kan inte bara låta kommunpolitikerna låsa in sig i rådhuset och fatta beslut. Nu ska vi ut och fortsätta samtal med örebroarna i hela stan. Vad är viktigt för dig? Vad vill du förändra och förbättra? Och hur gör vi Örebro till en bättre kommun för alla? Valsegern känns fantastisk så nu är det dags att njuta men vara en stund!

Omval/nyval i Örebro

2011-05-12T08:52:00.000+02:00

Just nu pågår en intensiv valrörelse i Örebro. Vi knackar dörr, delar ut material, pratar med medborgare på gator/torg/bussar/parker och ute i bostadsområden. Det handlar om ett omval/nyval i Örebro kommuns nordöstra valkrets, ca 27 000 medborgare ska rösta om hur de sista mandaten ska fördelas och vilka partier som ska få styra Örebro.

Som vanligt i en valrörelse så tillfrågas ett antal experter av skilda slag som "vet" att det kommer bli ett lågt valdeltagande. Så min krönika till måndagens Nerikes Allehanda handlade så klart om valet. Här kommer den även på bloggen:

Trots alla dysterkvistars och statsvetares profetior om lågt valdeltagande så tror jag på ett ganska högt valdeltagande vid omvalet på söndag här i Örebro. Hittills har jag bara träffat ett fåtal personer som varit direkt ointresserade av att rösta fast man bor i den berörda valkretsen. Däremot har jag träffat en hel del som beklagat sig eller varit rent av upprörda för att man inte får rösta. Tydligen är valtemperaturen högre här än i Västra Götaland där det också är omval. Där ska hela 1,2 miljoner medborgare rösta igen, men det verkar som intresset är ganska svalt trots att frågor om sjukvård är något som borde engagera de allra flesta.

Jag tror att närvaron av lokala medierna kan göra skillnad i hur stort intresse ett val väcker. Här i Örebro har både Radio Örebro, Nerikes Allehanda, ETC Örebro och Tvärsnytt lyft upp frågan om omval och medverkar till att det finns ett hyfsat stort utrymme för lokala politiker och för diskussion om viktiga frågor för medborgarna. Att partierna tar det största ansvaret för att själva sköta informationen är självklart. Det räcker inte med att annonsera i en eller två tidningar, alla har inte råd att prenumerera på en tidning idag. Våra valstugor ska därför göra det möjligt för många som bara passerar på Järntorget eller i Vivalla att snabbt kunna få svar på frågor från oss. Men det räcker inte med det heller.

Både mitt parti och Moderaterna har bestämt sig för att träffa många medborgare och gör det genom att knacka dörr och dela ut material. Allt för att så många som möjligt ska kunna få ta del av våra konkreta vallöften, men också för att vi ska få reda på vad medborgarna tycker är viktigt. Det finns många frågor som engagerar, berör och upprör.

Vid valstugan på Järntorget har jag träffat personer som berättar om år av långtidsarbetslöshet, där den ena åtgärden avlöser den andra, där den ena praktikplatsen byts mot en ny. Varför inte ta bort alla praktikplatser och se hur många jobb som nu utförs gratis, föreslog en Örebroare som trots att hon själv hade jobb var upprörd över att arbetslösa utnyttjades. Eller som i torsdags när vi knackade dörr i Hovsta, då en boende berättade om sin oro över korsande vägbanor vid cykelbanor där många barn tar sig fram och hur man skulle kunna förbättra miljön i området.

Vid ett öppet möte i Olaus Petri-skolan föreslog en småbarnsmamma att behovet av fler platser i förskolan skulle kunna lösas genom att man bygger ett nytt dagis vid Alkärret IP nedanför Svampen. I Lundby ville boende veta hur vi såg på frågan om skolan, jodå, vi vill så klart bygga en ny skola på samma plats i området.

Så nog bryr sig örebroarna om sin stad och över vilka som ska få deras förtroende att styra det vi har gemensamt. För oavsett om man är student, har jobb, är pensionär, är sjuk eller arbetssökande så är man i första hand medborgare. Och då har man synpunkter både på det som kallas hårda och mjuka frågor. Torg och busstrafik brukar räknas som hårda frågor. Skolan, äldreomsorgen och förskolan räknas till mjuka frågor. Arbetsmarknad, kultur och miljö är lite mitt emellan.

På söndagkväll när de sista rösterna har räknats så vet vi vilka frågor som engagerat mest och vilka partier som de boende i nordöstra valkretsen har störst förtroende för. Tillsammans med oss övriga örebroare har man då röstat fram de som får möjlighet att leda utvecklingen av Sveriges sjunde största kommun. Visst är det valet viktigt!

Andra bloggar om politik, valrörelse, Örebro, demokrati, Socialdemokraterna, Västra Götaland, omval2011, Moderaterna.

Kan jag, vill jag, törs jag?

2011-04-12T13:17:00.010+02:00

det är något jag har funderat på när frågan om att låta mig nomineras till uppdraget som ordförande i Sveriges Socialdemokratiska Kvinnoförbund, S-Kvinnor, kom upp. Det är en organisation som jag varit medlem i sedan mitten på 90-talet och som jag har all anledning att vara både stolt och tacksam för alla politiska frågor man drivit. Allt ifrån krav på bättre bostäder till barnomsorg och fritids, hemsyster och kollo är bara några av de frågor som kvinnoklubbarna drev i Karlskoga under min uppväxttid.

På partikongressen 1997 drev S-Kvinnor på för att partiet skulle ställa sig bakom sexköpslagen, det var dags att kriminalisera torskarna. Förbundet drev på i frågan om hur kvinnor behandlats av rättsväsendet i samband med misstänkta våldtäktsmål. Lokalt drev kvinnoklubbarna med Elvy Wicklund i spetsen frågan om en särskild mottagning för våldtagna kvinnor men också vikten av att polis och åklagare skulle få adekvat utbildning.

Kvinnohuset i Örebro startades med stöd av flera aktiva kvinnoklubbister för att misshandlade och hotade kvinnor med barn skulle få en tillfällig fristad. S-Kvinnor drev på för att sätta fokus på den sexhandel som sker med kvinnor och barn i hela Europa.

I Örebro lyftes frågan om importerade fruar upp redan 1996, kvinnor som kommer till Sverige men där männen valt att skilja sig inom två år vilket får till följd att kvinnorna utvisades. Fortfarande får inte kvinnor som söker uppehållstillstånd information om, att mannen de gift sig med, varit gift otaliga gånger och kanske t o m är dömd för misshandel av tidigare fruar.

Under flera somrar har jag sedan slutet på 90-talet deltagit under den årliga Björkhaga-veckan som anordnats av S-Kvinnor på Gotland. Politik för de vuxna och Unga örnar-verksamhet för barnen på förmiddagar, under samma period som Almedalsveckan pågick inne i Visby, var ett nytt sätt att träffa kvinnoklubbister från hela landet och få utbyta erfarenheter med dem om jämställdhetspolitik på kommunal, regional- och riksdagsnivå.

Flera medverkande har gett mig nytt perspektiv på olika frågor. Ingegerd Sahlström, Margareta Winberg och Inger Segelström är tre starka kvinnor som jag under slutet av 90- och början på 00-talet sett hur man aktivt kan driva på för en jämställdpolitik med utgångspunkt från S-Kvinnors program och medlemmars frågor.

Numera är Björkhaga sålt, Kvinnoförbundet är inte längre den starkaste rösten för ett jämställt samhälle. Och det finns många stora utmaningar för att inte utvecklingen ska gå i fel riktning. Fortfarande tycker exempelvis många att det här helt ok att använda lättklädda kvinnor när man gör reklam för produkter för män. Och den senaste tidens diskussionen om kvinnor och kontra män i politiken synliggör att det behövs några som går före och visar vägen.

Så jag har ställt tre frågor till mig själv: kan jag, vill jag, törs jag? Svaret är ja. Jag är kandiderar till ordförande-uppdraget i S-Kvinnor.

Jag vill därför att S-Kvinnors politiska arbete den kommande perioden ska ha fokus på tre frågor:

Rätten till kroppslig integritet. Mäns våld mot kvinnor har varit och är fortfarande ett stort samhällsproblem som beskär kvinnors livsvillkor. Oavsett ålder, klass eller bakgrund blir kvinnor hotade, fysiskt och eller psykiskt misshandlade av män i deras närhet. Sexuella trakasserier i arbetslivet är dessvärre en vardag för många kvinnor. I skolan får exempelvis flickor fortfarande höra att pojkar som knuffar eller jagar dem bara vill visa sitt intresse och egentligen tycker om dem.

Arbetslivets villkor. Ofrivillig deltid, tim- och visstidsanställning är återkommande problem på kvinnodominerade arbetsplatser. Organisering av dessa jobb visar att kvinnor betraktas som en andra klassens arbetskraft. Trots avskaffande av kvinnolöner på 60-talet så tjänar fortfarande kvinnor mindre än män. Kvinnor är underrepresenterade på högre chefspositioner vilket också får konsekvenser när styrelseposter i börsbolagen ska tillsättas.

En ekologisk hållbar utveckling. Avveckling av kärnkraften i kombination med satsning på en klimatvänlig tillväxt är en del av den miljöpolitik som behövs för att kommande generationer ska slippa miljöskulder som annars riskerar både människors och djurs hälsa.

Jag vill att S-Kvinnor som organisation den kommande perioden ska fokusera på tre områden:

Stärka organisationen. Klubbar och distrikt ska erbjudas funktion- och ledarskapsutbildning på olika nivåer och i flera sammanhang. Ordförande- och nätverksträffar ska utvecklas, nya mötesformer ska prövas.

Starten in i politiken. S-Kvinnor ska vara en naturlig övergång från SSU men också startpunkten för många kvinnors politiska engagemang. Samarbete med fackliga organisationer ska utvecklas. Fler ska aktivt erbjudas att bli medlem i S-Kvinnor.

Spjutspetsen i jämställdhetsarbetet. S-Kvinnor ska vara en organisation som hela tiden går före partiet och visar vägen när det gäller jämställdhet. Att vara feminist förpliktar och vår roll är att säga ifrån när andra blundar eller tappar fokus.

Andra bloggar om politik, S-Kvinnor, Socialdemokraterna, feminism, jämställdhet.

Social demokrati

2011-03-26T11:19:00.003+01:00

Idag höll Socialdemokraternas nyvalda partiordförande Håkan Juholt sitt installationstal. Många av oss som är närvarande har fått frågan om vad vi ville höra, vilka förväntningar vi hade på Juholts tal. Jag utryckte till en journalist att jag förväntade mig ett bra och starkt ideologiskt tal där frågor som arbetslivets villkor skulle tas upp.

Juholts inledning med att lyfta upp kulturens betydelse för vår samhälle var en överraskande men fantastisk start på det tal vi hade hoppats på. Han citerade Orionteaterns konstnärliga ledare Stina Oscarsson: " Vi håller på att förhandlas till de framtidens människor som vet priset på allt men inte värdet på något".

I sitt tal fortsatte Juholt att prata om behovet av att hålla ihop samhället, att sätta gräns för rovdriften på människor i arbetslivet. Om vikten av det han valde att kalla social demokrati. Ett exempel på det: "Social demokrati är när friheten växer, därför att vi är jämlika och trygga med varandra. Idag och i morgon!"

Ett sista citat från det talet: "Jämlikhet och solidaritet är inte bara samhällsnyttigt. Jämlikhet och solidaritet är en förutsättning för långsiktigt hållbar tillväxt".

För övrigt så tycker jag att Håkan Juholts sätt att beskriva vår politik och använda vårt namn i den beskrivningen var helt lysande, social demokrati kommer att användas i många tal och debatter framöver. Nu kör vi!

Läs Håkan Juholts tal här.

Andra bloggar om politik, Håkan Juholt, partikongress, Socialdemokraterna, demokrati.

Kärnkraften hör inte till framtiden

2011-03-20T16:18:00.002+01:00

Apropå det som händer i Japan så hade jag en krönika i Karlskoga Kuriren tidigare i veckan. Lägger nu upp den här för bloggens läsar:

I juni förra året tog riksdagen beslut om att återigen tillåta nybyggnation av kärnkraftverk i Sverige. Beslutet togs med 2 rösters övervikt, vi var 172 som röstade emot men tyvärr var det 174 som röstade för. Och detta beslut togs 30 år efter folkomröstningen om kärnkraft i Sverige som ledde till att riksdagen röstade för att alla reaktorer skulle vara avvecklade till 2010. Bakgrunden till att man genomförde en folkomröstning om kärnkraft var att en allvarlig olycka inträffat i ett kärnkraftverk i Harrisburg, USA.
Idag följer vi rapporteringen från Japan med växande oro. Efter flera explosioner på kärnkraftverket Fukushima och rapporter om partiell härdsmälta (samma som i Harrisburg) så frågar sig många hur det kan komma sig att man byggt kärnkraftverk i ett område där det sker jordskalv flera gånger per år.

Men det är inte bara jordskalv som kan åstadkomma problem på ett kärnkraftverk. På det svenska kärnkraftverket Forsmark inträffade den 25 juli 2006 en kortslutning i ett ställverk utanför reaktor 1 som fortplantar sig i interna system. Delar av nödkylningen blev strömlös och vattennivån i reaktortanken sjönk och risk för en härdsmälta uppstod. Efter 22 minuter lyckas operatörerna manuellt koppla in reaktorn på det allmänna elnätet. 2008 riktar Strålskyddsmyndigheten allvarlig kritik mot Forsmark då man upptäckt att en ventil i ett nödkylsystem i reaktor 2 felaktigt varit stängd under ett helt år. Ventilen är viktig för nödkylningen av reaktorhärden om ordinarie kylsystem slagits ut. Hur många kommer ihåg dessa ”incidenter” idag?

Då, 1980, när diskussionerna om kärnkraftens vara eller icke vara debatterades som mest så var jag 17 år och fick till min besvikelse inte vara rösta i folkomröstningen. Min röst hade jag gett till Linje 3 som var ett nej till fortsatt utbyggd kärnkraft. Många menar att den tekniska utvecklingen lett till säkrare kärnkraft och farhågorna för 30 år sedan var felaktiga. Det måste också ha varit regeringens och riksdagens argument till varför valt att köra över folkomröstningsbeslutet. Men för egen del har jag svårt att se hur mycket säkrare kärnkraften är idag. Man måste omgärda även sophanteringen av avfallet från kärnkraftverken med sträng säkerhet i flera tusen år. Enligt vissa experter så kommer avfallet efter 10 000 år inte utgöra någon säkerhetsrisk medan den finska strålsäkerhetsmyndigheten uppger att det tar 100 000-tals år.

Frågan som jag nu ställer mig är om vi behöver en ny folkomröstning kring kärnkraftens vara eller icke vara. För även om riksdagen har fattat beslut i frågan så har varje ny generation ett ansvar att fundera över om besluten är bra för framtiden. Nya kärnkraftverk, säkerhetsaspekter och kommande avfall, är som sagt inte en fråga bara för oss som är riksdagsledamöter. Dagens 17-åringar och alla nya generationer kommer i högsta grad vara berörda i framtiden av de beslut som tagits. För egen del så har jag stärkts i min uppfattning att kärnkraften borde avvecklas. Frågan är om Maud Olofsson kommer att hålla kvar vid sitt beslut.

Andra bloggar om politik, kärnkraft, Japan, Fukushima, Maud Olofsson, folkomröstning, regeringen.

Kvotera mera

2011-03-08T14:50:00.002+01:00

Jag är en av 349 ledamöter i riksdagen. En hel del av oss är här därför att informell kvotering tillämpas. Och det är bra, det övergripande målet för jämställdhetspolitiken är att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. Under det övergripande målet finns fyra delmål varav det första är: ”En jämn fördelning av makt och inflytande. Kvinnor och män ska ha samma rätt och möjlighet att vara aktiva samhällsmedborgare och att forma villkoren för beslutsfattandet.”

Och eftersom Sveriges befolkning tycker att det är bra med riksdagsledamöter från hela landet, inte bara landsbygd och inte bara storstad så är det idag en mix.

Så där ser det ut i Svenskt Näringsliv och i LO också. Man kvoterar platser så man ska kunna undvika för många av samma sort från ett visst företag/bransch eller förbund. Ibland är det extra svårt när det gäller dessa styrelser. Men när jag och många andra pekar på att det inte bara behövs folk från olika ställen utan också en bra mix av kvinnor och män blir det motstånd. "Vi måste ha rätt kompetens" osv.

I höstas skrev jag en motion till riksdagen om kvotering till börsbolagens styrelser. Den kommer förmodligen bli nedröstade av ett antal inkvoterade riksdagsledamöter. Som anser att det är fel att bli kvoterad pga sitt kön, men helt ok pga sin bostadsort.

Läs gärna hur man ser på frågan om kvotering från spansk synvinkel: Vår succé med kvotering en läxa för Sverige. Även Aftonbladet verkar vara på i frågan,läs också vad Lena Mellin och Malin Wollin.

Dagens bloggtips som kan uppröra och beröra: Utredarna, Maryam, Försök att inte se så snygg ut.

Andra bloggar om politik, kvotering, jämställdhet, feminism.

Allt var inte bättre förr men en hel del är sämre nu

2011-02-15T13:21:00.002+01:00

Idag presenterade Socialdemokraternas kriskommission sin 118-sidiga rapport. Läs gärna hela rapporten, den handlar inte bara om skatter även om den media gärna väljer att förminska och förenkla en bild av Socialdemokraterna som man från början verkar ha bestämt sig för att sätta, dvs redan innan rapporten kom. I min krönika i gårdagens Nerikes Allehanda reflekterar jag över en del frågeställningar som i vissa avseenden liknar en del i kriskommissions rapport. Eftersom rapporten presenterats idag så väljer jag låta bloggens läsare ta del av krönikan, kom gärna med kommentarer.

Hittar ni läsvärda blogginlägg om kriskommissionens rapport, länka gärna som en kommentar så ska jag försöka göra en uppföljning på vad bloggarna tyckte och tänkte.

En gång i tiden, för inte så länge sedan, kom några på att samhället skulle bli mycket bättre om det som tidigare skötts av oss tillsammans istället skulle utföras av privata intressen. Det vill säga det som skötts utan andra intressen än att få ut bästa kvalitet för våra gemensamma medel skulle nu utföras av andra vars syfte i första hand var att tjäna pengar. Ledorden löd konkurrens är bra. Om någon enskild råkade fråga varför konkurrens var bra blev svaret att konkurrens är bra för att konkurrens är bra, dessutom är det bra med valfrihet.

Det blev exempelvis fritt att välja vilket företag som levererade el, priset skulle bli lägre och servicen skulle bli bättre. Återkommande elavbrott, svårighet att göra dessa val och skenande elpriser är en bild av dagens elmarknad som stämmer mindre bra mot vad som utlovades.
När vägar och cykelbanor inte plogas på det sätt som gör det möjligt för medborgare att ta sig till och från jobb/skola så gör det knappast någon glad att snöröjningen har upphandlats på den fria marknaden till lägsta pris. Det är nog inte bara jag som förvånats över bristande logik i att en gata är plogad men inte gatan som ansluter. När inte tågen går för att växlar och spår är översnöade eller nedisade så blir det inte bättre av att det finns flera tågbolag som har inställda avgångar. Infrastruktur blir liksom inte bättre av att det finns många som gör upphandlingar men för få som sköter underhållet.

Idag säger anställda på skolor och förskolor att man inte har råd med vikarier eller extra stöd till dem som behöver det. Jag kan lova att det knappast upplevs som en tröst för föräldrarna att många skolor och förskolor har samma problem med för lite resurser i förhållande till de behov man ser. Inte blir det bättre av att riskkapitalbolag som äger en del skolor och förskolor gör grova vinster när barnen inte får den utbildning och omsorg som vi anser att skatten ska gå till.

Socialdemokraten Gustav Möller ansåg att varje förslösad skattekrona är en stöld från folket. Det brukar citeras av politiker både till höger och vänster. Men frågan som jag aldrig fått ett riktigt svar på är hur det kan komma sig att samma personer som uttrycker det, ändå anser att skattemedel kan gå direkt från kommunens medborgare och rakt ner i fickan på aktieägare? Varför är det bra med att pengar som vi bestämt oss för ska gå till skolan eller äldreomsorg inte gör det? Istället för att leda till ökad kvalitet och fler personal hamnar pengarna i vissa fall till och med utanför landets gränser. Och när det sker, då förstår jag varför en del inte ser nyttan med att betala skatt.

Många företrädare på den borgerliga sidan men också näringslivet brukar rikta kritik mot det man uppfattar som osund konkurrens från kommunens sida. Det kan vara allt ifrån att det finns gym i kommunala badhus eller uthyrning av kommunala lokaler. Kritiken handlar om att det konkurrerar ut privata företag med hjälp av skattemedel. Men jag efterfrågar var gränsen går för marknaden från dessa kritikers sida. Ska verkligen barn betraktas som kunder? Är äldreomsorg något som ska börsintroduceras och ska verksamheten i så fall outsourcas till ett annat land med lägre löner när aktieägarna vill ha högre vinster?
Allt var inte bättre förr, men en hel del är sämre nu. Frågan är vad det ligger för valfrihet i det?

Dagens bloggtips: Johanna om förnyelse, Ilsemarie om Försäkringskassans Hanna, Peter om magsur media.

Media om kriskommissionen: SvD, Aftonbladet, DN, Expressen, TV4, SVT, SR.

Andra bloggar om politik, demokrati, Socialdemokraterna, kriskommission, media, bloggar.

Knapptryckning och omval i Örebro

2011-02-12T13:03:00.003+01:00

Vid onsdagens votering i riksdagen inträffade en händelse som fått många journalister och medborgare att ifrågasätta riksdagsledamöters kompetens. Läget inför omröstningen var följande: S, Mp, V och Sd hade i Miljö- och jordbruksutskottet röstat för två Socialdemokratiska motioner och därmed fått majoritet i utskottet som ställde sig bakom följande:

"Våren 2007 ändrade regeringen 3 § rennäringsförordningen på ett sätt som gjorde vår svenska fjällvärld till en jaktmark som är öppen för alla EU-medborgare. Därmed beslutade regeringen att på samma villkor ge såväl svenska som utländska jägare tillgång till småviltsjakten i den svenska fjällvärlden. Detta beslut innebär ett stort hot inte bara mot den framtida jakten utan också mot rennäringen och hela den svenska fjällvärlden. För att vi ska komma till rätta med situationen är det av största vikt att regeringen skyndsamt beslutar om nödvändiga åtgärder. Bestämmelserna i 3 § rennäringsförordningen bör omprövas i syfte att återgå till regleringen så som den var utformad före den ändring som regeringen beslutade om våren 2007. De nya bestämmelserna ska dels harmonisera med angränsande länders regelverk för förvaltning av småviltsjakt på statlig mark och i statligt vatten, dels ge berörda myndigheter verktyg för att skapa en uthållig och välfungerande jakt- och viltförvaltning på statens marker i fjällområdet. Samtidigt ska behovet av jaktmöjligheter för jägare bosatta i landet tillgodoses."

Det som hände vid omröstning är säkert känt av många men jag redovisar ändå det: en vänsterpartist missade att rösta, en socialdemokrat tryckte för sannolikt för sent på ja-knappen, en kristdemokrat som skulle ha varit utkvittad var närvarande och röstade nej, en sverigedemokrat var frånvarande. Detta ledde till att utskottets förslag röstades ned med en rösts övervikt. Olika personer har kommenterat det så utifrån följande aspekter a. fullständig katastrof b. beklagligt misstag c. riksdagsledamöter borde inte få göra enkla misstag d. det visar hur osäkert det parlamentariska läget är.

Jag har noterat att jag själv är ifrågasatt efter en händelse i december när inte min röstanläggning fungerade. Det insinueras att jag försöker skylla ifrån mig då min röst inte registrerades vid omröstningen om avgifter för Öresundsbron. För de som var närvarande i kammaren så kan det verifieras att jag ropade till talmannen att min röst inte registrerades innan hon klubbat beslutet. Trots detta gjordes ingen ny omröstning då min röst inte hade påverkat utgången, vi fick majoritet för att inte höja avgifterna. Vid omröstningen som följde i direkt anslutning fungerade fortfarande inte min röstanläggning vilket jag återigen uppmärksammade talmannen om. Denna gång avbröt hon omröstningen tills jag lyckades få knapptryckningen registrerad. Eftersom kammarkansliet ansåg att det kunde finnas fel så bytte man under juluppehållet ut hela knappsatsen. En något annorlunda situation jämfört med den i onsdags alltså än den bild som DN redovisar.

Omval i Örebro

Igår tog Valprövningsnämnden beslut om omval för Västra Götaland och Örebro kommun, nordöstra valkretsen. Ett beslut som nu ska följas av en extra valrörelse som kommer att bli intressant på många sätt. Kommer det att bli annorlunda för väljarna att "bara" ta ställning till de kommunala företrädarna? Och hur kommer kommunens invånare uppleva en valrörelse och ett val där bara en fjärdedel av örebroarna får rösta? Här är Valprövningsnämnden pressmeddelande angående omvalet i Örebro kommun:

"Valprövningsnämnden har konstaterat att 17 budröster felaktigt godkänts, att det brustit i ordningen i röstningslokalen på Vivalla bibliotek vid förtidsröstning den 1 september 2010 och att ett valtält vid samma tillfälle varit placerat för nära röstningslokalen.
Marginalen till sista mandatet i valkretsen Örebro Nordöstra var mycket knapp. Om FP hade fått ytterligare en röst hade partiet, i stället för S, fått det sista mandatet i valkretsen. Om de 17 felaktiga budrösterna inte godkänts hade FP med 40 % sannolikhet fått det sista mandatet, enligt ett utlåtande av Svante Linusson.
Nämnden bedömer att de nämnda felen med fog kan antas ha inverkat på valutgången. Rättelse ska därför ske och kan inte ske på annat sätt än genom omval. Omvalet kan begränsas till valkretsen Örebro Nordöstra."

För egen del så kommer jag att göra mitt bästa för att det återigen blir ett högt valdeltagande och för att en majoritet kommer att lägga sin röst på Socialdemokraterna. Det som kan göra mig bekymrad är hur en del folkvalda tillhörande den borgerliga koalitionen drar paralleller mellan folkliga demonstrationer i Tunisen och Egypten för demokrati och mänskliga rättigheter med ett omval i Örebro. I Tunisien och Egypten har man inte allmän och lika rösträtt, man har inte haft rätt att bedriva opinion för sina åsikter, människor har levt under många års förtryck, i Egypten förvägras kvinnor sina mänskliga rättigheter. Att göra jämförelse mellan dessa länder och Örebro blir enligt min åsikt helt befängd.

Gårdagens beslut om omval visar med all önskvärd tydlighet att vi har en fungerande demokrati, däremot tycker jag att valprövningsnämnden skulle haft tillräckliga resurser för att kunna utreda och fatta beslut i närtid med valet. Att det ska behöva ta 5 månader för att fatta beslut känns inte tillfredsställande. Men att dra det så långt som att beskriva Sverige som en bananrepublik uppfattar jag lika befängt som jämförelsen mellan Egypten och Örebro. Som alltid handlar det om att den lokala valnämnden tillser att de som ska vara behjälpliga i vallokalen och agera som röstmottagare fått tillräcklig utbildning och information. Att tillse att bemanningen är tillräcklig är också en förutsättning för att valet ska fungera tillfredsställande. Läs gärna vår länsbänksmotion om ordning och reda i vallokal mm här.

En som också har förslag på bättre ordning vid valen är folkpartisten Staffan Werme. I vissa avseenden drar vi samma slutsatser, i andra är vi inte överens. Jag anser att det är bra med högt valdeltagande och att vi ska göra vårt bästa för att så många som möjligt får möjlighet att göra ett fritt och indiviuellt val utifrån sin egen övertygelse. Därför är det också viktigt att så många som möjligt kan rösta när det passar dem tidsmässigt, några kommer att vara bortresta på semester, andra har svårt att ta sig till vallokalen. Därför anser jag att det är fel att minska möjligheten till förtidsröstning. Att det funnits brister är uppenbart, men den enda rimliga slutsatsen av det borde vara att man ska åtgärda bristerna istället för att minska förtidsröstningen.

När det gäller närheten mellan vallokal och valkampanj tycker jag inte det här helt enkelt. I Örebro fanns det möjlighet att förtidsrösta i rådhuset. I rådhuset befinner sig samtliga partier som sitter i fullmäktige och utanför dörrarna stod partiers valstugor och husvagnar samt högtalaranläggning som kunde höras säkert hundra meter bort. Är det för nära eller anses det vara tillräckligt avstånd? I Stockholm överklagades Stockholms valnämnd beslut att anordna förtidsröstningen på Centralen eftersom flera partier bedrev valkampanj där. En överklagan som inte kunde prövades av Valprövningsnämnden enligt vallagen. Däremot hade Valprövningsnämnden kunnat pröva en överklagan om samma sak efter valet om någon ansett att det haft otillbörlig påverkan på valutgången.

Nu förespråkar jag inte att partierna ska stå direkt utanför förtidsröstningslokalerna, men jag vill gärna ha ett förtydligande om hur avgränsningen ska se ut. Får man stå på Olof Palmes torg och ha valmöte, om det samtidigt pågår förtidsröstning 25 meter längre bort inne på stadsbiblioteket i Örebro? Kan det sitta valaffischer på en allmän anslagstavla eller reklamtavla i nära anslutning till vallokalen? Kan man ha förtidsröstning i rådhuset när det pågår valaktiviteter direkt utanför dörrarna?

När det gäller Wermes förslag på att förbjuda all form av valkampanj på valdagen tycker jag han är helt ute och cyklar. För det första, hur skulle det gå till? Skulle all radio- och tv-reklam, annonsering och debattartiklar i tidningar på valdagen förbjudas? Hur skulle Werme stoppa valkampanjer på nätet? Skulle alla Facebook-sidor och twitterinlägg om valet censureras? Skulle jag inte få prata i telefon med väljare? Har Werme tänkt att alla affischer som klistrats upp under valrörelsen skulle plockas ned natten mellan lördag och söndag? Och framför allt, varför skulle man inte få bedriva valkampanj på sista valdagen när man gjort det under en period när många medborgare valt att förtidsröstat?

Läs vad Socialdemokraterna i Örebro skriver angående valprövningsnämndens beslut på sin hemsida.

Andra bloggar om omval, Örebro, demokrati, Socialdemokraterna, riksdagen, knapptryckning Örebro

Det är pengar, inte lämplighet eller kunskap, som avgör om man får starta friskola

2011-01-31T21:43:00.002+01:00

Nu när TV4 avslöjat att en dömd pedofil fått starta och bedriva friskolor så verkar till och med skolminister Björklund förvånad.
Men det märkliga är inte att Björklund vill ändra lagen, utan det faktum att han "bara" vill ha att skolinspektionen ska få möjlighet att begära registerutdrag från brottsregistret.

Är det inte en självklarhet att skolinspektionen nu borde kolla upp lämplighet/kompetens hos samtliga som driver en friskola?

Är det inte en självklarhet att skolinspektionen borde kolla lämplighet/kompetens hos den som vill starta friskola?

Är det inte en självklarhet att nu lagstifta om kommunens rätt att säga nej till fler friskolor än det finns underlag för?

Är det inte en självklarhet att nu lagstifta om att kommunens revision ska kunna granska hur de kommunala skattemedlen används i friskolor?

Är det inte en självklarhet att nu lagstifta om förbud mot religiösa friskolor och förskolor?

För egen del svarar jag ja på samtliga frågor. Jag hoppas att även Björklund och regeringen kommer till samma slutssats. Det handlar om våra barns utbildning, vi kan inte tillåta att ekonomiska lyckosökare och religiösa fundamentalister utnyttjar en naiv och ihålig lagstiftning för sina egna syften och därmed riskar barn och ungdomars rätt till en bra utbildning och bildning. För att citera Socialdemokraternas partiprogram:

Sådana nyttigheter som utgör sociala rättigheter, det vill säga nyttigheter som ska tillkomma alla oberoende av inkomst, måste undandras marknadens fördelningsprinciper och fördelas efter andra principer. Dit hör vård, skola och omsorg. Dit hör rättsväsendet. Dit hör kulturen. Dit hör bostadssektorn i den utsträckning som krävs för att säkerställa allas rätt till en god bostad. Dit hör en politik som säkerställer kommunikationer och social infrastruktur över hela landet.

Valet mellan samhällsåtaganden och marknadshushållning ska avgöras med utgångspunkt i vad som ger det bästa resultatet med hänsyn till rättvisa och effektivitet.Valen kan skifta mellan olika sektorer av ekonomin, beroende på vilka krav och behov de har att svara mot. Fördelningen kan ändras, om viktiga behov inte uppfylls i den ursprungliga formen.

Socialdemokratin avvisar den ekonomiska fundamentalism, som både till höger och vänster sätter upp en enda, hela ekonomin omfattande, ägarform som förutsättningen för ett gott samhälle. Det avgörande är aldrig den yttre formen, utan hur väl målen för verksamheten uppnås.

Kvällsmedia med samma nyhet: Expressen, Aftonbladet.

Angående den kommande riksdagsdebatten om våldsbejakande extremism.

2011-01-21T13:11:00.002+01:00

så finns det all anledning att fundera över vad det begreppet står för. Innefattas handlingar som tre mord och ytterligare tio mordförsök (dvs det som den sk Malmöskytten är misstänkt för) i begreppet våldsbejakande extremism? På onsdag nästa vecka får jag kanske ett svar på min fråga. Under jul- och nyårsuppehållet skrev jag följande krönika som publicerats i Nerikes Allehanda den 10 januari. I krönikan har jag valt att reflektera över varför man i vissa sammanhang väljer att peka ut grupper, i andra sammanhang mer fokuserar på individen.

Sen det år jag fyllde sex, 1969, har det pågått en konflikt på Nordirland. Över 3000 människor har dött och många fler har skadats i den konflikt som funnit mellan den grupp (i huvudsak katoliker) som tillhöra Irland och dem (i huvudsak protestanter) som ville fortsätta tillhöra Storbritannien. Inte någon gång sedan konflikten startade har jag hört någon svensk säga att irländare, katoliker eller protestanter, är mer våldsbenägna än svenskar.

På 70-talet dök det upp flera organisationer runt om i Europa som använde sig av terroristhandlingar, Röda Arme-fraktionen (RAF) i Tyskland, Röda Brigarderna i Italien. Båda dessa organisationer har utövat våld, skadat och dödat många människor, däribland även personer som haft liknande politisk åskådning men som ansett att man istället ska påverka samhöllet genom demokratiska och ickevåldsmetoder. 2009 exploderade fyra bomber på Mallorca. Bakom bomddåden stod ETA, en baskisk separtistgrupp som varit verksam under en längre tid i Spanien. Idag finns det många andra organisationer som runt om världen agerar på liknande sätt. Alla med olika politiska motiv, höger eller vänster, men ofta inlindade i religiösa anslag som försöker rättfärdiga olika typer av ställningstagande och terroristhandlingar.

Idag, drygt en månad efter att en självmordsbombare tagit sitt liv mitt i centrala Stockholm, pågår en allt hårdare diskussion framför allt på nätet om troende muslimer och Islam utgör ett hot mot oss västvärlden. Mitt svar är nej. Vi får inte göra misstaget att blanda samman enskilda personers handlande och generalisera det till att omfatta hela grupper eller en viss religion. Lika lite som muslimer i allmänhet vill bli förknippade med extrema islamister vill kristna blandas ihop med kristen sekterism och fundamentalister.

Finns det någon som på allvar tror att de som tolkar bibeln bokstavligen och förvägrar kvinnor rätten att vara präst är representativa för dem som bekänner sig till den kristna tron i Sverige? Skulle exempelvis Ulf Ekman eller Åke Green tilldelas den mediala rätten att uttala sig för den majoritet av svenskar som kallar kristna skulle det omedelbart leda till stora protester.

I Örebro sitter just nu en ung man häktad, åtal har väckts för ett antal mycket grova brott. Mannen i fråga är misstänkt för grov misshandel, våldtäktsförsök och flera våldtäkter. Jämför vi den mannen med självmordsbombaren i Stockholm så finns det egentligen bara en sak som förenar dessa två personer, att de är unga män. Men jag har svårt att tro att unga män i allmänhet känner något annat än avsky och avståndstagande från dessa mäns brottsliga handlingar.

Merparten av oss människor vill leva i fred och frihet, med den självklara rätten att få utöva vår tro eller icketro, att ta politisk ställning eller avstå. Och vi förväntar oss att bli betraktade som de individer vi är. Jag kan bara svara för mina åsikter och ta ansvar för mina handlingar. Att få ta ansvar eller försvara alla andra 47-åringars agerande och uttalanden är inte min uppgift. Däremot förbehåller jag mig rätten att få opponera och ifrågasätta andras åsikter och ageranden. Precis som jag antar att andra kommer att göra när det gäller mig.

Andra bloggar om politik, extremism, öppenhet, demokrati.

När inte hela havet stormar kap 5011: förtroende ska prövas i en ny tid

2011-01-18T09:13:00.003+01:00

Inom några veckor kommer landets Socialdemokratiska partidistrikt att skicka in sina nomineringar på personer som man anser vara lämpliga för uppdraget som partiledare för Socialdemokraterna. I media har det under en längre tid spekulerats kring framför allt två män, Pär Nuder och Sven-Erik Österberg. Anledningen till att det i huvudsak har handlat om dessa personer beror på att flertalet i verkställande utskottet och partisekreterarna, både den ordinarie och biträdande, ännu inte ställt sina platser till förfogande. Den enda som verkar ha modet att be om nytt förtroende är Ylva Johansson, något hon verkligen ska ha cred för. Kanske är det också symptomatiskt att det är en kvinna som törs göra det. Bara det faktum att hon uttrycker att hon vill vara med och leda partiet i framtiden borde ge bragdmedalj, övriga får väl dela på chicken-priset. Ett tips, jag och många andra partikamrater vill ha en modig partiledare.

För egen del anser jag att fler borde fundera över följa i Johanssons modiga fotspår, både vad det gäller att ge uttryck för att vilja vara med i ledningen av partiet men framför allt att låta valberedningen och partikongressen få utse ett helt lag, inte bara en ny partiledare. För allvarligt, hur ska en ny partiledare med ett både nytt och tufft uppdrag kunna bli framgångsrik om den är den enda personen som ska stå för förnyelse och nytt förtroende?

Jag tror både den kloka valberedningen och partikongressombuden kommer att vilja se både förnyelse och kontinuitet i det kommande laget kring en ny partiledare. Men då krävs det också mod bland dagens ledargäng att faktiskt låta sig prövas. Allt annat kan bara ses som att man till vilket pris som helst klamrar sig fast kring ett uppdrag utan att ta hänsyn till att vårt parti befinner sig i ett svårt utsatt läge. Så snälla kloka partikamrater, om ni verkligen önskar så, ställ er nu upp och säg att ni vill vara med och leda partiet och be om nytt förtroende. De val som partikongressen kommer att göra är det vad vi partimedlemmar vill och önskar. Och även om det inte finns en ministerpost eller landshövdingsplats ledigt så kan ni säkert landa mjukt om inte nytt förtroende skulle ges. Jag är övertygad om att vi har underbara dagar framför oss. Under förutsättning att fler får ge plats för nya tankar, idéer, ny kompetens och erfarenheter. Det är laget, inte jaget som är viktigt som Mona Sahlin sa. Det vet ni väl?

Andra bloggar om politik, jämlikhet, öppenhet, valberedning, partiledare, partikongress, Socialdemokraterna.

Jämlikhet eller fortsatta skattesänkningar?

2011-01-14T08:33:00.002+01:00

Med anledning av veckans skattedebatt där regeringen via Reinfeldt, Hägglund och Björklund haft olika uppfattning om vilka skatter som ska sänkas borde fler reagera över hur den borgerliga politiken fortsätter att öka ojämlikheten. Fortsatt hög arbetslöshet, långtidsarbetslösheten ökar, sjuka utförsäkras och vi har en regering som tycker att högavlönade behöver ännu mer pengar, vilken sjukt dålig priotering :(

Själv har jag funderat över vad det är som gör att svenskar verkar ganska nöjda med den utveckling som påverkar jämlikheten negativt. Texten nedan publicerades som krönika i Karlskoga-Kuriren den 4 januari.

Påverkar vara nya resvanor oss även i politisk mening? Det är något jag funderat över ett tag. Med nya intryck vid semesterresorna så kanske vi förändras mer än vad vi tror. För hur ska man annars förklara den acceptans som verkar finnas över att det allt hårdare och kallare Sverige får växa fram, under ledning av Moderaterna och Fredrik Reinfeldt, utan större protester?

Jag har vid flera resor besökt Thailand, ett i många avseenden fantastiskt land. Det finns stora skillnader mellan Thailand och Sverige, klimatet är väl det mest uppenbara. Men också det faktum att levnadsvillkoren mellan att vara fattig i Thailand och att vara fattig i vårt land är så enormt stor. Vid flera tillfällen har jag sett hur de allra fattigaste sökt igenom soporna utanför hotell och liknande, något som sker helt öppet utan att någon verkar bry sig särskilt mycket. Vårt bortkastade överflöd blir någon annans dagliga bröd rent bokstavligt. Att besöka ett land under några veckor och uppleva att framför allt tjänster av olika slag är extremt billigt får kanske oanade effekter när man kommer hem. Vänjer man sig vid att bli uppassad, att hela tiden bli serverad och ompysslad så att man efterfrågar liknande service även när man kommer hem till Sverige igen? Fast med skillnaden att man nu ska betala den kostnad som är förknippad med drägliga arbets- och anställningsvillkor för den som utför tjänsten.

Jag tror det är här den där tanken har smugit sig in hos en hel del av den välbeställda medel- och överklassen i Sverige; är det inte bättre att de som är arbetslösa får jobba till en låg lön och städa hemma hos oss istället för att inte jobba alls? Och så får man känna sig som man gjort en god gärning när man anställt en ung kvinna (ofta mamma) ofta från ett annat land att ta hand om ens egna barn, städning och matlagning.

Det är viktigt att framhålla att det finns seriösa företag som erbjuder professionella tjänster och vars anställda har kollektivavtalsenliga löner. Men idag verkar få vara beredda att själv bekosta dessa tjänster fullt ut. Helt plötsligt så har det istället blivit en angelägenhet för det gemensamma, att via skatten finansiera andras behov och önskemål på service i hemmet. Och då menar jag inte städning och matlagning åt äldre eller sjuka utan till helt friska personer som vill ha hjälp med sina vardagsbestyr.

För egen så tror jag på att samhället blir både trevligare och framför allt bättre om de ekonomiska skillnaderna medborgare emellan är liten, jag tycker att jämlikhet är något eftersträvansvärt. Om någon vill bli masserad, få huset städat eller äta på en trevlig restaurang betyder inte att man är för ojämlikhet. Förutsatt att man betalar för vad det kostar och inte skickar notan till någon annan. Det som Reinfeldt har valt att göra när hans politik leder till att sjuka utförsäkras och med det en ökad fattigdom. Och förmodligen några som letar efter bortkastat överflöd i våra sopor. Vill vi verkligen ha det så?

Bloggtips: Maryam Yazdanfar lättar hjärtat, Alexandra Einerstam om Rönnebergaseminariet, Lena Sommestad om behovet att se världen med nya glasögon.

Karin Pettersson, politisk chefredaktör på Aftonbladet skriver bra om varför jämlikhet bör styra politiken.

Expressen rapporterar från Kriskommissionens seminarium på Rönneberga.

Andra bloggar om politik, jämlikhet, öppenhet, skatter, fattigdom, välfärd, regering, skattesänkningar, utförsäkrade, Socialdemokraterna.

När journalister låter sig vilseledas

2010-12-21T10:22:00.004+01:00

så framstår en del ställningstagande i riksdagen som minst sagt märkliga. Igår röstade vi om Arbetsmarknadsutskottets betänkande 2010/11:AU2, Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv. Det som föregår en sådan omröstning är följande. I utskottet hanterar man regeringens förslag till budget och politik på området samt de motioner som enskilda riksdagsledamöter lagt, kommittémotioner (ex S-gruppen i utskottet) samt partimotioner.

När det gäller a-kassan ställde sig den Socialdemokratiska gruppen tillsammans med ledamöter från Miljöpartiet och Vänsterpartiet i utskottet bakom 8 Socialdemokratiska motioner. Borgarna och Sd röstade nej till dessa motioner och fick då majoritet för ett avslag. S/Mp/V lämnade då in en reservation mot avslag:

"Regeringen har genomfört ett otal förändringar inom a-kassan. Bland annat har ersättningsnivån, finansieringen, medlemsvillkoret, arbetsvillkoret och regler för ränta och återkrav ändrats. Resultatet är att en halv miljon människor har trängts ut ur a-kassan. Var tredje löntagare står utan ett inkomstrelaterat skydd vid arbetslöshet. Endast var fjärde ung arbetslös har rätt till ersättning, och bara lite mer än var tionde heltidsarbetande får 80 % procent av sin tidigare inkomst i ersättning.

Arbetslöshetsförsäkringen ska ge ekonomisk trygghet, stödja strukturomvandling, stimulera efterfrågan när arbetslösheten stiger och motverka lönenedpressning. Den ska vara tydlig, frivillig och solidariskt finansierad. Vi vill förbättra arbetslöshetsförsäkringen.

Avgiften ska reduceras kraftigt och vara lika för alla. Alltför få anställda har i dag en rimlig inkomsttrygghet vid arbetslöshet. Vi vill höja ersättningsnivån och taket så att alla som tjänar upp till ca 25 000 kr i månaden 2012 får ut 80 % av sin lön i a-kassa. På sikt är vårt mål att minst 80 % ska få 80 % av sin lön i arbetslöshetsersättning.

I ett första steg höjer vi taket till 930 kr per dag 2011 och därefter till 950 kr per dag 2012. Efter 100 dagars arbetslöshet trappas taket i a-kassan ned med 150 kr per dag. Vi vill prioritera att sänka kostnaderna för medlemskap i arbetslöshetsförsäkringen. Med vår politik kommer kostnaden för medlemskap i en a-kassa att sänkas för alla genom en skattereduktion.

Det som nu har sagts om ersättningsnivåer och kostnaden för medlemskap i försäkringen bör ges regeringen till känna. Med hänvisning till det som sagts ovan tillstyrks motionerna A225 (S), A240 (S), A277 yrkande 1 (S), A283 yrkande 1 (S), A284 (S), A285 yrkande 1 (S), A381 (S) och A393 yrkande 4 (S). "

I fredags debatterade Arbetsmarknadsutskottet sitt betänkande. S/Mp/V yrkar självklart bifall till sin reservation, borgarna yrkar avslag på samtliga reservationer och medan Sd yrkar bifall till 2 S-motioner, samma motioner som man i Arbetsmarknadsutskottet röstat nej till.

När vi kommer till omröstning finns det alltså tre förslag att rösta på:
1. Utskottets ställningstagande som formulerats av borgarna och Sd.
2. En gemensam reservation från S/Mp/V som därmed yrkar bifall till 8 S-motioner.
3. Ett bifallsyrkande från Sd till 2 av de 8 S-motionerna.

Eftersom votering begärs blir det en kontraproposition där förslag 2 och 3 ställs mot varandra eftersom utskottets ställningstagande blir huvudförslag. Förslag 2 får flest röster och och ställs därmed mot utskottets avslagsyrkande. Vi valde vårt förslag att rösta för samtliga S-motioner som vi står bakom.
Man skulle kunna tänka sig att Sd, som ändrat sig en gång i frågan, nu skulle rösta på S/Mp/V-reservationen. Men det gör inte Sd, man vill uppenbarligen inte ha en förbättrad a-kassa utan använder denna omröstning till vad som brukar kallas "ett spel för galleriet".

Dvs Sd låtsas agera i en fråga trots att man uppenbarligen inte har något som helst intresse för att driva den här politiken. För övrigt så ställde sig Sd bakom den borgerliga minoritetens avslag på motioner om en förbättrad sjukförsäkring. Även den omröstningen skedde igår (177 röstade för avslag, 142 för en förbättrad sjukförsäkring) men det fick inga stora rubriker. Kan det bero på att journalisterna var upplurade på läktaren?

Bloggtips: Ylva Johansson skriver mer om gårdagens omröstning, Rabiatfeministen om nationalromantik i folkhemmet, Magnus Ljungkvist om att borgarna ger sig på yttrandefriheten.

Andra bloggar om politik, a-kassan, öppenhet, makt, riksdagen, fackföreningar, sjukförsäkringen, stupstock, utförsäkrade, Socialdemokraterna.

När härskarteknik används

2010-12-17T08:51:00.002+01:00

(Denna text har tidigare publicerats som krönika i Nerikes Allehanda den 13/12-2010)

Vad är som gör att en manlig minister står i riksdagens talarstol och förlöjligar en kvinnlig riksdagsledamot? Nej, det var inte jag som drabbades. Men jag satt i kammaren på ”första parkett” och blev vittne till ett agerande som förmodligen kan komma att användas i instruktionsvideo över hur härskarteknik, punkt 2, utövas på ett extremt tydligt sätt. Det var i en debatt om migrationspolitiken som Moderaten tillika migrationsminister Tobias Billström i sin slutreplik valde att kommentera klädstil inom Vänsterpartiet med tydlig åsyftning på sin motdebattör Christina Höj Larsen. Det var helt uppenbart att Billströms agerade utifrån att vilja förminska och förlöjliga Höj Larsen. När sedan migrationsministern blir tillrättavisad av talmannen Liselott Hagberg som påpekade att debatten skulle hållas i sakfrågan, så valde Billström att möta den uppmaningen med vad jag uppfattar som ett ganska belåtet leende (hånflin).

Nu är det inte första gången jag ser den här typen av agerande i riksdagssammanhang men jag blir inte mindre arg när det sker. Så vad ska man då göra när det händer? Mitt råd är att man direkt sätter ord på händelsen. Vi var flera stycken i riksdagens kammare som reagerade på Billströms agerande, något som vi också visade genom att direkt gestikulera till talmannen. Jag ville vara säker på att han inte tilläts komma undan med den typen av kommentar.

Vid andra tillfällen då jag blivit utsatt för härskarteknik så har jag antingen direkt det inträffat sagt ifrån. Vid ett tillfälle blev jag så paff att jag inte kom mig för att säga något. Istället valde jag att mejla både den som hade agerat dumt samt övriga i den styrelse som mannen i fråga ingick i samt att jag skickade ett brev till valberedningen. Det fick effekter i fler avseenden, bland annat så blev ett tidigare bristande engagemang för jämställdhet utbytt mot ett mer systematiskt arbete och fler kvinnor fick plats i styrelsen.

Men åter till grundfrågan, vad är det som gör att en person med makt väljer att använda sig av härskarteknik till och med när man blir inspelad på band? För egen del tror jag att det handlar om att visa vem som bestämmer och därmed vem som ska ha makten. Genom att osynliggöra, förlöjliga, undanhålla information, påförande av skuld och skam eller rent av att dubbelbestraffa någon annan så kan man som minister själv behålla makten över debatten och därmed dagordningen för vad som är mer eller mindre rätt och viktigt. Men det här agerandet bygger som sagt på att de som utsätts för det inte säger ifrån, inte förmår sätta ord på vad man utsätts för.

För egen del så kommer jag att återigen aktualisera behovet av att utbilda HELA regeringen i jämställdhet. Det är uppenbart att det saknas en aktiv jämställdhetspolitik men också ett jämställt agerande från den borgerliga regeringen. Även om en utbildning inte kommer att lösa den ojämställda politiken så kanske vi åtminstone slipper se mer av härskarteknik i riksdagens talarstol. För övrigt så har jag också skrivet ett mejl till talmannen.

Bloggtips: Peter Andersson om en opinionssignal, Helen Pettersson om att vara bekymrad och förbannad, Marika Lindgren Åsbrink om alkoholmonopol på liv och död. Och till sist, en relativt ny blogg som vill att vi ska Prataomdet.

Andra bloggar om politik, härskarteknik, öppenhet, Moderaterna, jämställdhet, makt, riksdagen, prataomdet, Socialdemokraterna.

Några namn som valberedningen borde titta närmare på

2010-12-06T10:22:00.005+01:00

Det har gått knappt en månad sedan som Mona Sahlin meddelade att hon inte tänkte fortsätta som partiledare för Socialdemokraterna. Sedan dess (och faktiskt tidigare än så) har jag fått frågan om vem jag tycker ska efterträda Sahlin. Har hittills undvikit att skriva ner några namn men bestämde mig för att göra det nu när en valberedning har utsetts och som därmed kan ta med sig dessa namn. Ska se till att skicka in ett formellt papper på det men ni som läser bloggen får läsa först. Och nu handlar det om att lyfta fram personer utanför riksdagen. Det betyder inte att jag utesluter många av mina mycket kloka och kompetenta kollegor men jag vill att valberedningen får namnförslag på personer även utanför riksdagen.

Så här är fyra kvinnor och fyra män med olika erfarenhet och kompetens som kan vara framtidens ledare för Socialdemokraterna:

Anna Ekström, 51 år, ordförande i SACO
Eva Nordmark, 39 år, ordförande i SKTF
Lena Sommestad, 53 år, professor i ekonomisk historia
Åsa Westlund, 34 år, EU-parlamentariker

Anders Lago, 54 år, komunstyrelseordförande i Södertälje
Stefan Löfven, 53 år, ordförande IF Metall
Martin Nilsson, 41 år, oppositionsråd i Tyresö
Karl-Petter Thorwaldsson, 46 år, ombudsman IF Metall och ordförande för ABF

Jag tänker inte gå in på vad varje person tycker i olika frågor, jag vägrar att kategorisera nån i den befängda vänster/höger-skalan som media älskar att ägna sig åt. Jag har träffat samtliga, läst och hört en hel del av vad dessa personer har för tankar kring dagens samhällsutmaningar. Jag håller inte med dem i alla deras åsikter men min bild är att de här åtta personerna verkligen vill något med sitt engagemang. Och det är bra, jävligt bra och nödvändigt för nån som vill vinna valet 2014. För övrigt så hoppas jag på en stor öppenhet i hela processen när det gäller ny partiordförande.

Andra bloggar politik, partiledare, öppenhet, Socialdemokraterna.

Vad är det Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna vill dölja?

2010-11-26T12:47:00.002+01:00

När övriga partier anser att det är rimligt att öppet redovisa ekonomiska bidrag till partierna från privatpersoner och organisationer så vill inte Moderaterna, Kristdemokraterna eller de främlingsfientliga partiet Sverigedemokraterna gå med på ökad öppenhet.

Man undrar ju vad det är för några bidragsgivare som M, Kd och Sd inte öppet törs/vill skylta med? Handlar det om stora bidrag från exempelvis arbetsgivarorganisationer, företag, religiösa sekter, rasistiska/fascistiska organisationer? Troligen är det just bidragsgivarnas särintresse och vilja till inflytande över den polistiska dagordningen som gör att de tre partier på högerkanten anser att det inte tål att prövas i offentlighetens ljus.

Själv är jag glad över den förflyttning som mitt eget parti, Socialdemokraterna, har gjort i frågan och som gör att man nu driver på för ökad öppenhet. Under den allmänna motionstiden lade jag en motion om Offentlig redovisning av ekonomiskt partistöd från privatspersoner och organisationer, läs motionen här.

Andra bloggar politik, partibidrag, öppenhet, Moderaterna, Kristdemokraterna, Sverigedemokraterna, riksdagen, Socialdemokraterna.

Jag vill samtala om politik och människors vardag

2010-11-16T19:38:00.004+01:00

och tror faktiskt att många fler än jag vill det även om medierna helst ägnar sig åt personfrågor. Så därför lägger jag upp min krönika från gårdagens NA även här på bloggen. Redan nu har jag fått flera samtal och mejl från medborgare i Örebro och jag hoppas kunna få samtala med fler genom min blogg, Facebook och Twitter. Och jo, jag samtalar direkt med människor live också. Det är väl knappast någon nyhet även om en del tycks tro det. Bara så att ni vet.

Har tidigare publicerats i NA den 15 november 2010:
Under en ganska lång period har jag funderat över det faktum att några familjers vardagsproblem verkar ha varit viktigare att diskutera än andras. Den här diskussionen om det så kallade livspusslet tror jag många känner igen även om man har helt olika uppfattning om vad det egentligen innebär. En del familjer anser sig ha fullt upp med att jobba, hämta och lämna barn på dagis/skola, handla och laga mat, så för att få lite mer tid ihop köper man ett par timmar städtjänst. I andra familjer har man lika fullt upp med att jobba, hämta och lämna barn på dagis/skola, handla och laga mat men där handlar all prioritering att få inkomster och utgifter att gå ihop. Det man vill unna sig är att barnen ska få en ny vinterjacka och stövlar. Det finns familjer där ingen har arbete och där den stora frustrationen handlar om att man inte får vara med och bidra till sin egen försörjning, att barnen inte kan förvänta sig att få samma saker som deras kompisar tar för givet.

Trots att våra vardagsliv ser så olika ut så kan man få en bild av att det stora övergripande samhällsproblemet i Sverige är att ingen vare sig har tid eller lust att städa sitt hem. Jag tror att det är mer komplicerat än så och att det finns frågor som borde diskuteras mera ingående.
Varför är arbetslivet så hårt styrt och varför kan man som enskild inte få mer inflytande över arbetstiden? Att leva i en familj med barn innebär att man inte längre kan leva på samma sätt som innan barnen kom, men är vi verkligen beredda att anpassa oss efter barnens behov? Är det verkligen höjden av lycka att tillbringa en hel dag ute på Mariebergs köpcentrum och handla saker som vi inte visste att vi behövde? Om jag blir sjuk, ska jag behöva vara rädd för att inte få någon ersättning?

Jag tror de här frågorna hänger ihop. Man kan inte diskutera arbetslinje och jobbpolitik utan att samtidigt diskutera hur dagens arbetsvillkor med stress och dålig arbetsmiljö kan förändras. Har man en utsatt ekonomisk situation med låg lön och tvingas vända på varenda krona så bidrar det till en annan typ av stress. Tvingas man ha all sin fritid mellan arbetspassen så blir finns ingen tid kvar till umgänge med familj och vänner. Om vi på allvar vill underlätta barnfamiljers vardagsproblem så kanske inte två timmars städning är den stora frågan, snarare symptomen på andra saker i omgivningen behöver förändras. Som att det finns en väl utbyggd kollektivtrafik, att arbetsgivarna inte beordrar övertidsjobb när det egentligen behövs fler på jobbet. Eller att barngrupperna på dagis blir mindre.

Så alla ni som har problem med livspusslet, vad är det för frågor som ni funderar över? Uppenbarligen var det något som ni ville säga till mig och mitt parti även om jag har svårt att tro att det var dammsugning i vardagsrummet utförd av någon annan som blev den avgörande faktorn för ert val. Eller var det så enkelt? Hör av er till mig på mejl eva-lena.jansson@riksdagen.se eller på mobilen 070-2411301. Jag vill gärna få veta mer om er och andras verklighet, hur ni vill att samhället ska utvecklas och förändras.

Mina lästips från ett antal bloggar: Marika om att tänka nytt, Peter om förbud att yppa ordet förnyelse när man inte kan vara konkret, Maja som tycker till om förnyelse, Erik som vill prata mer person, Ullis om varför just personfrågan engagerar så många utanför partiet, Jämlikhetsanden vill skruva ned volymen, Johan Sjölander undrar vad oppositionens kris innebär för regeringens politik.

Andra bloggar om politik, vardag, samhälle, Socialdemokraterna, välfärd, jämlikhet, arbetslinje, jobb.

Det är bara bryta ihop och gå vidare

2010-11-14T21:23:00.002+01:00

På eftermiddagen denna söndag lämnade Mona Sahlin besked om att hon inte ställer upp för omval till partiordförande vid Socialdemokraternas extra partikongress nästa år.

Och även om jag ville att Sahlin skulle bli kvar så har jag stor respekt för beslutet. Sahlin är förmodligen den person som visat störst mod och styrka i motgång. När andra partiledare exempelvis vägrat ta debatter mot SD eller väjt för att möta medier i obekväma frågor så har Sahlin gjort motsatsen. Oavsett hur infantila frågor hon fått har hon förmått att på en lugnt sätt stått upp för partiets linje/politik. Det som kännetecknar Sahlin är också det faktum att hon sätter partiets bästa framför sin egen person. Något som fler i ledande ställning borde ta göra.

Jag var oerhört stolt när vi valde Mona Sahlin som partiordförande för Socialdemokraterna, och känner mig idag både ledsen och förbannad över att vi inte förmått ge henne mer än fyra år på den posten. För er som fortfarande inte fått möjlighet att höra ett politiskt tal av Sahlin, här är hennes fantastiska tal i Almedalen juli 2010.

Angående den fråga som media kommer ägna all sin kraft och tid till, vem som ska efterträda Sahlin så har jag inte för avsikt att lyfta fram någon, jag ville ju ha kvar henne som partiledare. En enda sak är jag säker på och det är att de som ägnar sig åt knivkastning och/eller springer till medierna med intern partiinformation tydligt visat att man inte duger som ledare för Sveriges största parti. Jag kräver så mycket mer av någon som ska vara den främsta företrädaren för Socialdemokraternas värderingar om alla människors lika rätt och lika värde och visionen om ett jämlikt samhälle.

För en stund ska jag tillåta mig att deppa över det som kan betraktas som interna partiangelägenheter. Men sen är det bara att gå vidare. Utmaningar saknas inte när de ekonomiska skillnaderna ökar mellan människor, när allt fler slits ut i arbetet, när arbetslösheten är fortsatt hög, när orättvisor dyker upp på många ställen i vårt samhälle, när vår miljö och klimatet utsätts för enorma påfrestningar.

Andra bloggar om politik, Mona Sahlin, Socialdemokraterna, partiordförande.

Nu prövas förtroendefrågan

2010-11-10T20:34:00.005+01:00

när Mona Sahlin anser att alla i Socialdemokraternas verkställande utskott och partistyrelsen ska ställa sina platser till förfogande. Men för de som tror att det kommer bli en stor förändring i Socialdemokraternas ledning kan det vara bra med lite bakgrundsinformation. De flesta ledamöterna i dagens partistyrelse är representanter för ett partidistrikt. De partidistrikt som inte har någon ordinarie eller en representant i VU har en ersättarplats i partistyrelsen. LOs ordförande har en fast plats i VU, IF Metalls ordförande brukar också tillhöra VU som ordinarie eller ersättare.
I partistyrelsen brukar ett antal LO-förbundsordförande finnas med, idag är det Ella Niia från HRF och Hans Tilly från Byggnads som ingår. Några av de som sitter i partistyrelsen har tunga uppdrag i SKL, Sveriges Kommuner och Landsting.

Så oavsett hur många som ställer sin plats till förfogande bör man ha följande i åtanke. Partidistrikten har nominerat personer som man har stort förtroende för lokalt, merparten kommer med stor sannolikhet att nomineras och väljas om. Kommun- och landstingspolitiker kommer vilja ha sina tunga företrädare kvar i partistyrelsen. Och LO-ordförande flyttar man inte på med mindre än att det blir en ny LO-ordförande som kliver in istället. Att det kommer bli förnyelse i VU och partistyrelsen tvivlar jag inte på, men att leka hela havet stormar just nu främjar knappast förnyelseprocessen vare sig det gäller partiet, politiken eller personer.

För egen del så tycker jag att Anna Johanssons och Ardalan Shekarabis fråga "Varför ökade klyftorna också under socialdemokratins tid vid makten och hur kan den utvecklingen vändas?" är betydligt viktigare att diskutera än att bara fokusera på personer. Först ska vi analysera vår politik, sen lägga fram förslag på en ny utifrån våra värderingar men med perspektiv på framtiden. Utifrån det borde Socialdemokraterna (med det avses medlemmar i partiet, inte medierna/journalister eller borgerliga ledarskribenter) sedan fundera på vem som är bäst på att leda partiet och hur ett vinnande lag ska formas.

Dagens lästips: Erik Laakso om att maktkampen bäddar för ny valförlust 2014, Veronica Palm som undrar om hon ska avgå, Lena Sommestad som vill prata om värderingar, Johan Westerholm bloggar att nu är det dags.

Andra bloggar om politik, Mona Sahlin, Socialdemokraterna, partistyrelse

Om att trivialisera en viktig debatt

2010-11-02T15:20:00.004+01:00

Under några dagar har stor fokus riktats mot Sofia Arkelsten, Moderat riksdagsledamot och partisekreterare. Orsaken till detta är att Arkelsten har deltagit i vad som medierna defineriat som "bjudresor". Arkelsten som var Moderaternas talesperson i miljöfrågor, accepterade bland annat att åka till Sydafrika och lät oljeföretaget Shell betala både resa och logi. Något som många, bla Socialdemokraterna Håkan Juholt och Mona Sahlin ansett som omdömeslöst. Medierna har rapporterat om det faktum att Arkelsten efter resan både bloggat om och lyft fram Shell i ett riksdagsanförande. Överåklagaren granskade fallet och konstaterade att det inte förlåg skäl för åtal om mutbrott. Arkelsten har alltså inte begått något brott. Så långt tror jag flertalet är med.

Jag har vid flera tillfällen bloggat om att trycket från olika lobbyorganisationer är ganska hårt också i riksdagen, inte bara i EU-parlamentet. Jag får inbjudningar nästan dagligen till olika evenemang, seminarier, frukostmöten, lunchmöten och middagar med företag & organisationer.

När jag var under förra mandatperioden var talesperson i immaterialrätt och debatten om IPRED var som högst fick jag inbjudningar till olika filmers premiärvisningar. Visserligen inte så många som Reinfeldt, Sabuni eller Bodström verkar ha fått men några filmer trots allt. Och efter koll med mina kollegor, några i Kulturutskottet, så insåg jag att det inte var någon massinbjudan det handlade om. Jag och nån till i Näringsutskottet fick dessa inbjudan. Sedan IPRED-lagen klubbats i riksdagen har jag fått en inbjudan till en film.

Merparten av alla inbjudningar handlar ju om att få mig och andra folkvalda på plats för att kunna opinionsbilda i vissa frågor, helt enkelt påverka oss. Ibland är det mera av att vi ska komma och "sprida glans" över en tillställning. När jag skriver "sprida glans" så är det med både ironi och allvar. För mig är det viktigt att alltid fundera utifrån följande frågeställning innan jag svarar på någon form av inbjudan:

Är det värt tiden och mödan att gå dit?

Vad säger magkänslan, rätt eller fel att medverka?

Vem är avsändare?

Vad är det för budskap jag kommer att mötas av?

Finns det andra möten som är mer prioriterade att gå på?

Är det bra för partiet att jag medverkar?

När nu några försöker likställa en hedersgästinbjudan (Mona Sahlin och Lena Adehlson Liljeroth) till en internationell tennisturnering i Stockholm som anordnas av bla Svenska Tennisförbundet med en gratisresa sponsrat av ett privat oljeförtag till Sydafrika, så anser jag att man återigen trivialiserar en viktig fråga som behöver diskuteras lite mer djupgående än vad exempelvis Aftonbladets Lena Mellin gör.
Under en högaktuell FRA-debatt i riksdagen som innehöll det mesta av dramatik så valde Moderatledaren tillika statsminister Reinfeldt att ta planet till fotbolls-EM.
Jag utgår från att det i hans roll som landets främste politiker ingår att representera sitt land i flera olika sammanhang. Ibland är det roliga tillställningar, ibland mindre roliga men det är faktiskt inte rolighetsgraden som är avgörande om man som politiker ska delta eller ej.

Och när det gäller oss riksdagsledamöter så ser det ut på följande sätt:
A. Riksdagsledamöter har ett eget resekonto för att just kunna göra dessa resor och därmed inte behöva förlita sig på företags goda vilja.
B. Riksdagsledamöter har inget särskilt seminariekonto vilket innebär att om organisationer eller företag vill ha med oss så kan man inte förvänta sig att vi betalar 3000kr för en seminariemedverkan.
C. Folkvalda politiker på olika nivåer förväntas representera sitt parti i många olika sammanhang just ifrån att man är beslutsfattare. Ena stunden kan det vara QX-galan, nästa gång är det ett PRO-möte, emellan kommer ett lunchmöte med lokala LRF och veckan därpå vill SHR bjuda på mat och diskutera besöksnäringens villkor.
Och varje gång ska man stämma av med sin egen checklista och magkänsla. Däremot kommer jag inte att ringa och stämma av med någon journalist om det är ok, den saken är säker.

Under en vecka i juli, för det mesta vecka 28, pågår Almedalsveckan. En vecka som brukar beskrivas som en unik demokratimötesplats. För egen del tycker jag den påminner om en riksdagsveckan, om något i komprimerad form. Den stora skillnaden mellan riksdagsveckorna och Almedalsveckan är att både allmänheten och media har tillträde till i princip alla möten på Gotland. Men när det gäller riksdagsveckorna finns det inte en chans att följa med överallt.

Om några veckor kommer The Right Livelihood Award att delas ut i riksdagens andrakammarsal. Jag och ett antal riksdagsledamöter som är med i det tvärpolitiska nätverket Sällskapet Right Livelihood Award, kommer då att medverka vid detta arrangemang. För egen del har jag checkat av mina punkter och tvekar inte en sekund över att delta.

Andra bloggar om politik, riksdagsledamöter, Sahlin, Socialdemokraterna, Reinfeldt, Moderaterna, Arkelsten.

Om att vara i opposition och en statsminister som satt sig i baksätet

2010-10-01T14:35:00.005+02:00

Den 19 september förlorade vi valet. Med vi menar jag Socialdemokraterna men också det rödgröna regeringsalternativet. Så nu är vi i fortsatt opposition trots att de fyra borgerliga partierna inte fick en majoritet i riksdagen. Detta beroende på att Sverigedemokraterna kom in i riksdagen där man fått 20 mandat. Man hade kunnat tänka sig att Reinfeldt avgått och att Moderaterna, det största borgerliga partiet, skulle ha tagit kontakt med flera partier för att diskutera en ny riksdagsmajoritet.

Men Reinfeldt valde att fortsätta som statsminister och nu är vi snart framme vid riksdagens formella öppnande. Först ska vi dock välja en talman och dessutom tre vice talmän. Inte heller här har Reinfeldt valt att samtala över blockgränserna. Rykten har kommit och gått, DN gick uppenbarligen på ett helt felaktigt rykte. I dag redovisade Mona Sahlin att Socialdemokraterna tillsammans med Miljöpartiet och Vänsterpartiet har enats om ett gemensamt förslag på talman, Kent Härstedt, riksdagsledamot från Helsingborg i Skåne. Medan Moderaterna, Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna bestämt sig för att nominera Per Westerberg till talman. Det är en sluten omröstning som äger rum på måndag, ska bli intressant att se vem som får en majoritet av rösterna. För det kommer att vara ovisst läge.

Så här kommer det att se ut i riksdagen under de närmaste 4 åren om det inte blir nyval. En borgerlig minoritetsregering lägger fram lagförslag till riksdagen, vi i de rödgröna kommer ibland rösta med, men allt som oftast kommer vi att ha ett eget rödgrönt förslag. För vi gick till val på en helt annan politik än den som borgarna har fört i riksdagen under förra mandatperioden. Vi ville bygga möjlighetrnas land, satsa på fler jobb och minskade klyftor, vi vill trygga välfärden och se till att inte sjuka utförsäkras. Vi kommer att redovisa vårt alternativ till varje förslag från regeringens sida som hamnar på riksdagens bord. Vi kommer att lägga fram egna förslag på massor av områden. Om Sverigedemokraterna röstar med den ena eller den andra sidan eller har egna förslag återstår att se. Det är så här Fredrik Reinfeldt, Moderatledare och statsminister, vill ha det. En osäker och instabil ledning av landet. Att kalla honom för stark ledare är enligt mitt sätt att se det helt fel, han verkar snarare ha satt sig i baksätet och hoppas någon ska ta över ratten.

Andra bloggar om politik, val 2010, Sahlin, Socialdemokraterna, Reinfeldt, Moderaterna, Sverigedemokraterna, talman.

Reinfeldt tar stöd av Sd för att få fortsätta som statsminister

2010-09-23T17:00:00.002+02:00

Jag kan redan nu ge facit till er som undrar hur det kommer att gå efter sista räkningen av rösterna i riksdagsvalet. Borgarna fortsätter att styra men nu i minoritet och med stöd av Sverigedemokraterna. Hur jag kan veta det?
1. Åkesson, SDs partiledare har sagt att han inte stöder en regering ledd av Mona Sahlin, det fanns bara två statsministerkandidater.
2. I Örebro kommun går Reinfeldts partikamrat Kent Persson i spetsen för ett minoritetsstyre där man aktivt eller passivt behöver stöd från Sverigedemokraterna.
3. Reinfeldt valde, mot sin egen ståndpunkt, att sitta kvar som statsminister trots att hans allians inte längre har en majoritet av svenska folket bakom sig.

Det som är lite märkligt med den här diskussionen kring minoritetsstyre är att Moderaterna är det parti som konsekvent hävdat behovet av en stabil majoritet. Går vi dessutom tillbaka till örebroaren Kent Persson, så hävdade han följande : "Jag avstår hellre att komma åt makten än att vara beroende av SD på något vis. Jag sätter mig hellre i opposition". Det var den 17 maj i år som Persson skrev det på sin blogg. Nu är Moderaterna, Kristdemokraterna, Folkpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet "beroende av SD på något vis" för att behålla makten i Örebro kommun. Så var det med värderingar och principer, de höll inte mer än 4 månader.

Känns bra att Mona Sahlin varit så tydlig med hur hon ser på Sverigedemokraterna: aldrig någonsin, aldrig någonstans, aldrig kommer vi att göra oss beroende av ett djupt främlingsfientligt parti. Aldrig.

Till sist måste jag bara kommentera följande artikel i NA om "solklar kryssfavorit". I artikeln, där man glömt att ta med Moderaterna, väljer man att använda procent istället för antal kryss. Är ni nyfikna på hur många kryss jag eller de andra riksdagskandidaterna i Örebro fick så kolla här. Jag kan redan nu avslöja att den mest kryssade personen i Örebro län heter Matilda Ernkrans och hon toppar Socialdemokraternas riksdagslista!

Andra bloggar om politik, val 2010, Sahlin, Socialdemokraterna, Reinfeldt, Moderaterna, Sverigedemokraterna, personval.

Har du inte bestämt dig för hur du ska rösta?

2010-09-18T18:21:00.003+02:00

Jag tycker att du ska fundera över vilket samhälle du vill ha. Ska det vara ett samhälle där vi hjälps åt när någon har det svårt? Eller ska vi ha ett 2/3-samhälle där en grupp lämnas utanför med motiveringen att de inte jobbar? För mig handlar det om solidaritet och jämlikhet.

Ska vi bry oss om vilket samhälle och miljö vi lämnar över till våra barn? Eller ska vi fortsätta förbruka utan att fundera över vilka konsekvenser det får i framtiden? Ska vi ha en gemensamt driven sjukvård där vård ges efter behov? Eller ska vården privatiseras och där de med privata försäkringar kan köpa sig en gräddfil?

Jag vet inte om de argumenten räcker för dig. Jag skulle kunna berätta om några av de medborgare jag träffat den senaste veckan. Om Anders som blivit utförsäkrad och som snart sålt allt han äger. Om Margit som inte längre ingår i någon statistik eftersom hon inte har rätt till a-kassa, inte får sjukpenning trots att hon är sjuk och nu lever på sin mans lön. Om Anita som blivit arbetslös, har en låg a-kassa och som får höra att hon är tärande och "lever på bidrag" trots att hon betalt in till en arbetslöshetsförsäkring i över 30 års tid. Att gå och rösta blankt, är som att säga att de här personerna inte finns, att du inte bryr dig om hur de får det framöver. Du har ett val, jag inser att du inte tycker det är särskilt lätt. Kan dock lova dig att det finns de som önskar att de var i din situation.
Själv har jag redan röstat på Socialdemokraterna, gör det du också.

För dig som undrar vad som händer om man går ut och berättar i media hur den borgerliga politiken drabbar sjuka, läs Emelies svar till de som kritiserat hennes berättelse. En bloggberättelse som nu blivit världsnyhet.

Till sist. I dag såg det ut så här i Göteborg. Väljarnas intresse för de rödgröna ökar och valet kommer att bli jämt, mycket jämnare än vad opinionsinstituten tidigare trott, idag kom första brasklappen. Ända in i kaklet betyder att inget är avgjort förrän klockan slagit 20.00 i morgon.

Andra bloggar om politik, val 2010, Sahlin, Socialdemokraterna, Reinfeldt, Moderaterna, bloggare, sjukförsäkring, solidaritet, välfärd, jobb.

Om att hålla ihop

2010-09-14T08:47:00.002+02:00

Idag finns en bra och tänkvärd debattartikel i SvD. Flera av de som skrivit under artikeln är personer som inte alltid förknippats med politik men som är beredda att ändå göra sig till tals för att lyfta upp behovet av att hålla ihop samhället. I artikeln skriver man bland annat:
"Några tror sig kanske tjäna på växande klyftor. Men ojämlikhet drabbar både rika och fattiga".

Och så pekar man på vad som hänt med a-kassan och sjukförsäkringen, och vad det får för effekter.
"Socialförsäkringarna – som är just vad det låter som, gemensamma försäkringar mot svårigheter som kan drabba alla – perverteras och används som piska mot dem som drabbas. För tiotusentals har sjukförsäkringen blivit en utförsäkring. För de som tjänar allra minst har priset för A-kassa mångdubblats.
Gradvis förskjuts makt och resurser. Ett nytt samhälle träder fram: Där den som har får mer, och klyftor och klasskillnader växer".

Vid våra samtal med väljarna så märker jag tydligt hur många som oroas just av de ökande klyftorna. Både vid samtal på gymnasieskolorna och vid dörrknackningen möts jag av berättelser om hur människor far illa av Reinfeldt och Moderaternas politik. Idag fortsätter dörrknackning, igår var det drygt 1200 hushåll som fick direktbesök bara i Örebro.
Så om man vill ha ett jämlikt samhälle som håller ihop krävs en röst på en rödgrön regering. Oavsett alla opinionsundersökningar, på söndag avgörs det.

Till sist, Kristdemokraternas smutskastning av Socialdemokraterna i Örebro län tar sig allt märkligare former för varje dag. I Karlskoga Kuriren kan man läsa hur KDs ombudsman konstaterar att deras affischer har blivit nedrivna men inte Socialdemokraternas och samtidigt säger, lätt försåtligt, att han inte kan tro att det är någon från Socialdemokraterna som förstört deras affischer. Mer allvarligt är det att riksdagsledamoten Lars-Axel Nordell hindrade en väljare från att förtidsrösta på biblioteket i Vivalla. Skämmes säger jag bara, skämmes :(

Andra bloggar om politik, val 2010, Sahlin, Socialdemokraterna, Reinfeldt, Moderaterna, Kristdemokraterna, sjukförsäkring, solidaritet, välfärd, jobb.

Om att ta ut segern i förskott

2010-09-13T08:26:00.002+02:00

Igår hade jag och moderaten Kent Persson ett ganska barnsligt meningsutbyte på Twitter. Persson skriver följande efter debatten mellan Sahlin och Reinfeldt: "Reinfeldt är överlägset bäst, ikväll igen". Och följer upp med : "Imorgon är det bara 6 dagar kvar till att Alliansen blir omvald". Något som jag besvarade med "bara 6 dagar kvar till vi tar över Rosenbad".

Jag vet att det bara finns en opinionsundersökning som räknas, den som sker den 19 september då alla röstar räknas. Fram tills dess är inget avgjort. Idag är det 6 dagar kvar att samtala med väljarna och tydliggöra skillnaden mellan Socialdemokraterna och Moderaterna.

Fem punkter för er som jag inte hinner träffa men som ännu inte har bestämt sig för vad ni ska rösta på:
1. Sahlin och Socialdemokraterna har en politik för de som ännu inte börjat jobba, för de som jobbar, för de som blivit arbetslösa, för de som är för sjuka för att jobba, för de som jobbat färdigt.
Reinfeldt och Moderaterna har en politik för de som jobbar.
2. Sahlin och Socialdemokraterna vill ha en gemensam sjukvård som ges efter behov, inte efter plånbok.
Reinfeldt och Moderaterna vill ha en privatiserad sjukvård och öppnar upp för gräddfiler genom privata försäkringar.
3. Sahlin och Socialdemokraterna tror att människor växer när det finns trygghet även för de som saknar jobb eller är sjuka.
Reinfeldt och Moderaterna tror att människor får större drivkrafter om de blir fattiga.
4. Sahlin och Socialdemokraterna har en aktiv jobbpolitik för att fler ska få jobb med schyssta löner och bättre arbetsvillkor
Reinfeldt och Moderaterna har en passiv jobbpolitik där arbetslösa och sjuka ska tävla om jobb till vilket pris som helst.
5. Sahlin och Socialdemokraterna tror på politiken som ett medel för omfördelning, för solidaritet och rättvisa.
Reinfeldt och Moderaterna tror att marknaden löser det mesta.

Andra bloggar om politik, val 2010, Sahlin, Socialdemokraterna, Reinfeldt, Moderaterna, Husmark Pehrsson, sjukförsäkring, solidaritet, välfärd, jobb.

Ett konspiratoriskt inlägg om den oberoende journalistiken

2010-09-08T15:21:00.003+02:00

Under en valrörelse blir förmodligen vi som är politiska engagerade lite extra noga med att partierna ska få likvärdigt utrymme och granskas lika hårt. Jag är som sagt partisk men vidhåller ändå att mediernas bevakning och rapportering har missgynnat de rödgröna i allmänhet och Socialdemokraterna i synnerhet.

Jag känner en hel del personer som slutat att prenumera på länets stora lokaltidning Nerikes Allehanda av just orsaken, i klartext var det ett rockstjärnereportage om Alliansen på besök i Örebro som fick bägaren att rinna över för många. Det har funnits andra typer av utspel från borgerligt håll som lett till förstasidor, artiklar med bild osv medan liknande från S gått spårlöst förbi. Uppenbarligen har dessutom flera s-sympatisörer klagat direkt till NA som försvarar sig genom att redovisa den politiska uppfattningen bland de anställda i procent per parti. Man tar sig för pannan och undrar om den typen av journalistik förväntas tas på allvar av läsarna?

För egen del har jag vid flera tillfällen twittrat hur politiska reportrar/journalister/programledare uttryckts sig angående olika utspel. Exempelvis när de rödgröna skulle presentera sitt förslag på ny fastighetsskatt där endast 1 procent får högre skatt än idag. Mats Knutson, Rapport, twittrar då följande inlägg: I morgon presenterar Socialdemokraterna siffror över hur den rödgröna fastighetsskatten slår mot Stockholm #val2010. Det kändes inte direkt objektivt även om jag inser att det är svårt att inte använda de begrepp som olika partierna själv skapat för att beskriva sina motståndares förslag. Har även hört hur nyhetsuppläsare använt begreppet "pensionärsskatt" vilket jag antar att de borgerliga inte tycker är särskilt neutralt.

Och för att försöka få andras infallsvinklar dyker allt oftare experter upp i olika tv-program. Men att få tag på experter utan politiskt ställningstagande verkar vara svårare än producenter gissat. Både SvD och Nyhetsmorgon (TV4) har använt sig av retorikexperter som visat sig vara aktiva i Folkpartiet. För egen del hörde jag Anna Klingspor, varumärkesexpert, i Nyhetsmorgon döma ut Socialdemokraternas annonskampanj där man redovisade hur mycket Reinfeldt tjänat på sin egen politik. Samma varumärkesexpert finns på Facebook och deltar där i kampanjade mot Mona Sahlin. Så det var inte särskilt oväntat att Klingspor dömde ut S-kampanjen som smutskastning, däremot var det lite oväntat att varken @tv4se eller @nyhetsmorgon svarade på mina frågor om hennes medverkan i programmet. Jag ställde för övrigt samma frågor till Nyhetsmorgons programledare Steffo Törnqvist och reportern Anders Pihlblad. Något som SVTs Mikael Pettersson noterat i sin krönika där han konstaterar att granskarna får finna sig i att bli granskade.

Slutligen vill jag rekommendera Jesper Bengtssons tänkvärda ledarkrönika om hur mediernas dagordning också kan påverka ett val.

Andra bloggar om politik, val 2010, medier, makt, Mona Sahlin, Socialdemokraterna

Om alla de som borde synas och höras i medierna

2010-09-01T21:12:00.003+02:00

men som inte får vara med i morgonsofforna eller på förstasidorna. Det här blogginlägget kommer att handla om några av de personer som jag träffat under den senaste veckan.
Igår träffade jag en kvinna som just nu är arbetslös. Anita (heter nåt annat) är drygt 50 år och har jobbat över 30 år på ett företag men fick sluta, när den delen av företaget hon jobbade på lades ner. Nu medan Anita söker andra jobb så får hon a-kassa. Och som hon själv uttryckte det: - Jag har betalat till till a-kassan i hela mitt yrkesliv, en försäkring som nu Reinfeldt kallar bidrag. Jag blir så upprörd över hans människosyn.

Just trygghetsförsäkringar, såna som man får ersättning från när man är sjuk/arbetslös/föräldraledig kallar Reinfeldt bidrag. Jag har också träffat Peter och Anki (heter nåt annat) som båda har jobb men just nu pågår en omorganisation som ställer nya tuffare krav på all personal. Peter har sedan tidigare anpassade arbetsuppgifter men vet inte om det kommer att funka, Anki är rädd att inte orka med ett högre tempo och mer att göra på samma tid. Att borgarna har försämrat a-kassan och sjukförsäkringen gör dem inte mindre oroliga. Peter och Anki har visserligen fått lite mer i plånboken genom skattesänkningar men de perioder när Peter varit sjuk har visat hur skör tråden är från en hyfsad ekonomi till att ha det riktigt knapert. Anki vet redan att andra har slutat pga "personliga skäl", dvs de klarade inte av jobbet.
- Jag är redan nu helt slut efter en arbetsdag. Om jag inte klarar av mer så kanske också jag blir uppsagd eller får gå ner på deltid.

Ikväll när jag knackade dörr träffade jag Ingrid. Ingrid höll på att omskola sig när hon råkade ut för en olycka och skadade ryggen. Den ständiga smärtan har gjort att Ingrid varit sjukskriven eftersom hon inte klarar av vare sig studier eller jobb. Men nu ska Ingrid utförsäkras efter som borgarna anser att hon varit sjuk förlänge. Ni vet det där beslutet som de tom applåderade åt i riksdagen. - Jag vet inte hur jag ska klara av att betala hyran, om jag har råd att bo kvar här.
I slutet av förra veckan träffade jag Ingemar som närmar sig pension och som har ett väbetalt jobb. - Det känns inte bra att veta att några har fått det sämre bara för att jag få det bättre ekonomiskt ställt. Jag vill ha ett solidariskt samhälle.

Tänk vilken annorlunda debatt och valrörelse vi skulle få om dessa personer fick sitta i tv-sofforna och ersätta proffstyckare, företagsledare och ekonomer. Då kanske vi skulle få en debatt om vilket samhälle vi vill leva i. Läs gärna mer om de som borde höras mer på min favoritblogg Ett hjärta rött.

Andra bloggar om politik, val 2010, arbetare, makt, Reinfeldt, Moderaterna, Husmark Pehrsson, sjukförsäkring, a-kassa, välfärd, Socialdemokraterna

Tufft läge när gubbhyllan anfaller

2010-08-31T11:25:00.002+02:00

I förmiddags gjorde Mona Sahlin ett av många torgmöten och passade samtidigt på att svara på frågor i Expressens valstuga. Själv blir jag imponerad av Sahlin som trots ett riktigt tufft läge i opinionen och som dessutom nu fått ett antal griniga gubbar att komma med kritik fortsätter att fokusera på politik och värderingar. Det handlar om att satsa på jobb och välfärd framför stora skattesänkningar. Skönt att det finns starka kvinnor även runt Sahlin, bland annat Handels förra ordförande Ninel Jansson som talar klarspråk om vad som betyder något: Det är arton dagar kvar till valet. Jag hoppas att vi socialdemokrater från och med nu lägger krutet på att nästa statsminister blir Mona Sahlin.

Något jag själv har och kommer att fortsätta ägna mig åt, dvs arbeta för en valseger. Nu dags för lite fler samtal om politik och värderingar, först på Lindeskolan i Lindesberg, därefter Brickebacken och senare dörrknackning i Tybble. Ända in i kaklet...

Andra bloggar om politik, val 2010, Mona Sahlin, opinionsundersökning, välfärd, Socialdemokraterna.

Reinfeldt & Moderaternas politik ska krossa facken

2010-08-25T11:38:00.010+02:00

Det är ingen hemlighet att Moderaterna i alla tider ansett att facken i Sverige haft för stor makt och inflytande över lagstiftningen. Därför har Moderaterna gång på gång, i val efter val, lovat att försämra anställningstrygghet och andra ingrepp i lagstiftningen på arbetsmarknadsområdet. Vid förra valet insåg man att den taktiken med tydlighet inte skulle gå hem hos väljarna. Istället iklädde man sig förklädnanden "Nya Moderaterna" och kallade sig det "Nya arbetarpartiet". Något som självklart retade gallfebern på mig, ett parti som i alla tider röstat mot förbättringar för arbetare borde skämmas över den typen av nyspråk.

Efter valvinsten 2006, den politiska makeovern lyckades lura tillräckligt många, så påbörjades det Moderata lagstiftningsarbetet för att försvaga facken.

Första åtgärd var att sänka ersättning för de arbetslösa samtidigt som avgiften till a-kassan chockhöjdes. Resultat: 500 000 lämnar a-kassan, 200 000 lämnar facken, arbetslösa får söka socialbidrag.
Andra åtgärd var att försämra anställningstryggheten. Resultat: antalet visstidsanställning upp till 2år ökar, otryggheten sprider sig på arbetsplatserna. Arbetsgivarnas makt ökar.
Tredje åtgärden blev att försämra sjukförsäkringen. Resultat: Personer med fast anställning som är sjuka ska nu söka annat jobb eftersom de varit sjuka för länge, sjuka tvingas söka socialbidrag för att klara sig. Arbetsgivarna får verktyg att snabbt bli av med de som är sjuka.
Fjärde åtgärden var att luckra upp arbetstagarbegreppet. Resultat: vem som helst kan få en F-skattsedel och så har man rundat kollektivavtalslöner. Arbetsgivarna kan nu säga upp och sedan ta in samma personer men nu som F-skattare med lägre löner.
Femte åtgärden är lägre krav på utländska företag. Resultat: facken får åka runt i EU och försöka hitta en företagarrepresentant att förhandla med, ofta utan resultat vilket leder till lägre löner för de som jobbar på dessa företag.
Sjätte åtgärden är införandet av Laval-lagen. Resultat: svårare att strejka och få till stånd kollektivavtal. Arbetsgivarna jublar.

Idag är många fackförbund och därmed deras medlemmar kraftigt försvagade. När många medlemmar hamnar i konflikt med en arbetsgivare som inte följer kollektivavtal eller arbetsmiljölagen, blir det allt svårare för fackförbunden att hinna hjälpa och stötta medlemmarna. När dessutom Reinfeldt och Moderaterna valde att kraftigt skära ned på Arbetsmiljöverket så var det inte med omtanke om arbetarna, syftet var att minska insynen hos de arbetsgivare och företag som bryter mot arbetsmiljölagen.

Det är möjligt att jag och andra som har en arbetsinkomst fått det bättre matriellt men att få det genom att andra måste bli fattigare är så osolidariskt och så långt ifrån begreppet Tillsammans att Moderaterna borde skämmas för sin valslogan. Att miljonärer röstar på Moderaterna kommer med andra ord inte som någon överraskning.

För den som undrar om Reinfeldt verkligen menar allvar med att han gillar den svenska modellen med svenska kollektivavtal kan jag avslöja vad som är sant. Reinfeldt ljuger, han har aldrigt gillat den svenska modellen, hans parti Moderaterna har aldrig stått upp för den. I EU och i Sverige gör Moderaterna sitt bästa för att riva ned det som byggts upp under många decennier. Kejsaren är naken.

PS. Någon kommer säkert att blogga och hävda att jag smutskastar Moderaterna, för egen del anser jag att det är konsumentupplysning och att mina fakta dessutom visar hur rätt jag har i att Reinfeldt ljuger om sin syn på kollektivavtal och den svenska modellen. Att sådan konsumentupplysning behövs i dessa dagar är ganska uppenbart.DS

Andra bloggar om politik, val 2010, arbetare, makt, fackföreningar, Reinfeldt, Moderaterna, svenska modellen, sjukförsäkring, a-kassa, arbetsrätt, Socialdemokraterna

Om opinionsundersökningar och en iskall politik får konsekvenser

2010-08-24T08:03:00.002+02:00

Idag rapporterar Aftonbladet, SvD och Dn att det är jämt mellan de politiska blocken i en av alla opinionsundersökningar som presenterats. Ni får ursäkta mig men jag har svårt att komma ihåg vilken undersökning som sa vad. Det är jämt och många har inte bestämt sig. Jag tror det kommer att handla om två saker för att vi ska vinna valet. 1. Mobilisering av väljare, fler måste bestämma sig för att lämna det mentala sofflocket. 2. Att tydliggöra vår politik men framför allt skillnaden mellan oss och Moderaterna.

För mig finns ett område som är särskilt utmärkande, Moderaternas iskalla behandling av sjuka och arbetslösa. Just hur de sjuka behandlas när de kastas ut från försäkringen och tvingas söka socialbidrag för sitt uppehälle upprör nu inte bara mig, det har fått följdverkningar för en förtroendevald inom Moderaterna.

Så här kommer en lite längre reflektion över det där med att byta från ett parti till ett annat. (Texten har publicerats i Nerikes Allehanda den 23 augusti.)

Kan man vara moderat ena dagen för att sedan bli socialdemokrat nästa dag eller tvärtom? Ja, det händer även om det inte är så vanligt. Förra veckan läste jag om en moderat kommunpolitiker i Norrtälje, Lars Sjöblom, som byter parti och nu blir socialdemokrat. Sjöblom, som är svårt ryggmärgsskadad efter att ha blivit påkörd ett antal gånger, berättade att han nu lämnar Moderaterna på grund av utförsäkringen av sjuka. - Partiet har inte någon som helst känsla för att folk har det svårt. Jag kan inte se de som röstat på mig i ögonen längre, säger Sjöblom.

I riksdagen, där jag har mitt uppdrag som folkvald, har vi haft två partibytare under mandatperioden. Dels var det moderaten Göran Thingwall som var missnöjd med sitt partis politik i hälso- och sjukvårdsfrågor. Thingwall bytte senare till SPI. I somras meddelade Solveig Ternström att hon begärt utträde ur Centerpartiet då hon ansåg att partiet svikit i kärnkraftsfrågan. Ternström är nu med och jobbar för en Rödgrön valseger och Mona Sahlin som statsminister. Men även socialdemokrater har bytt parti under mandatperioden. Äkta paret Friman i Kävlinge i Skåne har bytt från Socialdemokraterna till Centerpartiet. För Carl Friman var det tredje gången han bytte parti, medan Essie Friman bytte för första gången. Det händer med andra ord i princip varje parti.

Så om en del väljare känner sig lite veliga inför valet har jag full förståelse för det. De som röstade blått i ett val kanske väljer att rösta rött den här gången. För egen del hoppas jag kunna bidra med information så att medborgarna ska veta mer om vad Socialdemokraterna står för, vi delar ut material i brevlådorna och knackar dörr. Men om några ändå är osäkra på vilket parti man gillar bäst så finns hjälp att få även av andra. Numera finns det både valkompasser och olika tester både i TV, på radion, i tidningar och på nätet så att du ska kunna välja rätt. Sen får man ta testerna med en liten nypa salt. Lars Ohly som är partiordförande för Vänsterpartiet blev tydligen socialdemokrat i ett test, så ibland stämmer uppenbarligen inte kartan med verkligheten…

Och du kan ju alltid välja att besöka partiernas valstugor. Från och med den här veckan kommer de flesta torgen runt om i länet ha valstugor på plats där du har möjlighet att prata politik ansikte mot ansikte med många olika företrädare. Kanske gillar du politiken men inte personen, eller rent av tvärtom, du gillar personen men inte politiken. Mitt råd är, trots att en del menar att personvalskampanj är viktigast, att man röstar på ett parti för att man gillar politiken. Risken är annars att man en dag vaknar upp och ångrar sig, personen var trevlig men politiken han/hon stod för, blev en obehaglig överraskning.

Nu tillhör jag ett parti som inte ens behövt byta namn. Sedan 1889 har vi arbetat politiskt för alla människors lika rätt och lika värde. Vår politik handlar om att alla ska vara med och bidra efter förmåga, och man ska kunna få vård/skola/omsorg efter behov. Och det är vårt löfte oavsett vem av oss socialdemokrater du väljer att sätta ett kryss för. Visst känns det tryggt.

Andra bloggar om politik, val 2010, valrörelse, opinion, Socialdemokraterna, Moderaterna, sjukförsäkringen.

Om förtroende för den förda politiken skulle mätas

2010-08-23T09:19:00.003+02:00

och där opinionsinstituten skulle ställa frågor typ "är du nöjd med regeringens politik kring sjukförsäkringen" så är jag övertygad om att Moderaterna skulle få mindre än 20 procent. Sådana frågor ställs dock inte, även om det skulle vara intressant att se ur resultaten mellan SKOP, Novus och SIFO skulle skilja sig eller likna varandra.

Men med nya opinionsundersökningar var och varannan dag som ena stunden riktar fokus mot person alternativt vad man röstade på förra valet och vad man tänker rösta på den här gången, så tror jag faktiskt en del väljare slutar att bry sig om politik över huvud taget. När den ena mätningen säger att det är kanonjämnt, nästa säger att det är en stor ledning för de borgerliga trots att alla partier befinner sig inom felmarginalen (dvs det är inte säkert att det är någon förändring sen det var jämt) så blir det svårt att bry sig även om jag borde göra det.

När jag sedan läser på Alliansfritt att medias stöd till borgarna värderas till 3 miljarder kr så kan jag inte annat än ana en viss uppförsbacke där. När sedan Aftonbladet, som min riksdagskollega Fredrick Federley kallar "sosseblaska", har den här typen av artiklar så blir jag helt på det klara med att samtal öga mot öga är enda möjligheten att få tala om vår politik. Så istället för att ägna mer energi åt andras opinionsmätningar så tänker jag fortsätta föra samtal med medborgarna direkt utan filter. Återkommer senare idag, alternativt senare i veckan med lite reflektioner av mötena.

Andra bloggar om politik, val 2010, valrörelse, opinion, Socialdemokraterna, Moderaterna, sjukförsäkringen.

Har inte tid att blogga

2010-08-17T08:27:00.003+02:00

Skulle gärna blogga lite oftare men har inte tid. Så många medborgare att samtala med och så lite tid. I helgen var jag på Gelleråsen i Karlskoga och kollade STCC och pratade politik. Söndagen blev det ett kort uppehåll i valrörelsen, en dag med familjen, först skogen och svampplockning, på kvällen var jag och yngsta dottern och kollade in Laleh och Lars Winnerbäck :D
Men måndag morgon var det dags för frukostmöte med företagare, lunchmöte med fackliga företrädare och senare på kvällen utdelning av valmaterial utanför Behrn Arena inför KIF Örebros match.
Idag blir det arbetsplatsbesök vid ett antal byggbodar, ikväll är det dörrknackning.

Så för er som vill läsa lite mer, här dagens bloggtips:

Alliansfritt om Folkpartister som jobbar undercover, Johanna om det här med valaffischer, HBT-sossen apropå den svenska modellen, Peter om bloggar som påverkar.

PS. Någon som vet om Reinfeldt tycker det är värt att diskutera arbetslösheten i allmänhet eller ungdomsarbetslösheten i synnerhet? Eller anser han fortfarande att det är en synvilla? Svar till orolig. DS

Andra bloggar om politik, val 2010, valrörelse, bloggar, Fredrik Reinfeldt, Moderaterna, SCB, jobb, arbetslöshet.

Reinfeldt duckar när SCB rapporterar om 9,5 procents arbetslöshet

2010-08-11T14:28:00.003+02:00

I fredags kom ny statisk från SCB om arbetslösheten som är fortsatt hög 9,5 procent. Ökad sysselsättning och minskad arbetslöshet är borgarnas överordnade mål inför valet 2006. Nu är arbetslösheten högre, sysselsättningen lägre och det så kallade utanförskapet har ökat med 70 000 personer. Man skulle ju kunna tänka sig att medierna skulle tävla om att jaga landets statsminister Reinfeldt för att höra hur det känns att ha misslyckats med sin politik med tanke på det uttalande som han gjorde i valrörelsen 2006 "Jobb kommer att vara den helt avgörande frågan. Vinner vi i höst kommer vi i valet 2010 att mätas utifrån om vi fått fram fler jobb” men inte. För den enda kända kommentaren hittills från Reinfeldt är att ungdomsarbetslösheten är en synvilla. En kommentar som upprör mig och många andra Socialdemokrater för arrogans som Reinfeldt visar i frågan.

Reinfeldt har inga konkreta mål angående arbetslösheten vilket är talande nog, kanske är det därför han tiger i jobbfrågan. Då känns det bra att M Sahlin och T Östros idag redovisar Socialdemokraternas etappmål, långtidsarbetslösheten ska minska med 90 000 personer utifrån den statistik som SCB redovisat. Människors vilja till arbete måste tas tillvara, och ambitionen är självklart full sysselsättning. Men jag undrar fortfarande, tycker ingen journalist att det är märkligt att landets statsminister som vill bli bedömd på hur han lyckats med jobben inte vill prata om det nu?

PS. På Twitter har jag sedan i fredags ställt frågor ang Reinfeldts tystnad kring SCB-fakta, hittills är det bara MUF-are som försökt försvara och förklara varför Moderatledaren tiger. Vad sägs om kommentaren "Mig veterligen har statistiken från SCB kommenterats från talesperson till ansvarig statsråd"? DS:

Bloggtips: Storstad om den enda chansens politik, Tokmoderaten om att spela på valet, Opassande om det där med ödmjukhet, Martin Moberg om Alliansens valaffischer.

Andra bloggar om politik, val 2010, Mona Sahlin, Socialdemokraterna, Fredrik Reinfeldt, Moderaterna, SCB, jobb, arbetslöshet.

Mina barn och andras ungar, utspel 157 från Björklund och Folkpartiet

2010-08-09T10:01:00.003+02:00

Har du någon gång hört talesättet ”mina barn och andras ungar”?
Uttrycket visar tydligt att man tar ställning i för sina egna barn framför andras, några är bättre och några är sämre med andra ord. I söndags fick det talesätt ett aktuellt ansikte. Det var Jan Björklund, Folkpartiets ordförande tillika skolminister, som kom med förslaget att om en elev som är stökig i skolan så ska man kunna tvinga dit föräldrarna till eleven. Jag gissar att förslaget går hem hos en hel del som tycker det låter bra. Men tänk efter ett slag, vems ungar är det egentligen Björklund syftar på? Jag skriver ungar med hänvisning till just ”mina barn och andras ungar” eftersom jag utgår från att Björklund inte tror att förslaget skulle gälla honom. Och jag antar att de som gillar förslaget också tror att det handlar om några andras ungar. Det handlar inte om mitt barn, jag är en bra förälder men de där andra, det vet man ju hur det är med ordning och reda kanske Björklund tänker. Nu finns det en hel del frågor som jag anser att man ska ställa till Björklund efter hans uttalande:

1. Vem betalar förlorad arbetsförtjänst till den förälder som ska vara i skolan istället för på jobbet?
2. Är det ok att få a-kassa/socialbidrag även om man inte söker jobb utan sitter i skolan med sitt barn?
3. Räknas det som arbetsförmåga, om man trots sin sjukskrivning, sitter med sitt barn i skolan?
4. Vem kommer till skolan om föräldern till den stökiga eleven också är stökig?
5. Hur definieras stökig och vem bestämmer att någon är stökig?
6. Finns det kriterier för det?
7. Om föräldrar vägrar komma till skolan, ska de hämtas av Polisen då?

Min åsikt är att Björklunds förslag rent ut sagt är korkat samt att det andas ren och skär populism. Men det betyder inte att jag inte gillar ordning och reda i skolan. För mig är det självklart att det ska finnas arbetsro i klassrummet. Lika självklart är det att jag och alla andra som är föräldrar har ett ansvar för fostran av våra barn. Att ta ansvar och engagera sig för sina barns bästa gör merparten av alla föräldrar men ibland räcker vi inte till. Våra egna tillkortakommanden, vår egen livssituation kan få konsekvenser som gör att barnen får svårare att koncentrera sig i skolan. Försök sätt dig in i situationen att mamma eller pappa inte bryr sig om dig, bara jobbar jämt. Eller att nån av dina föräldrar har blivit av med jobbet. Kanske mobbas du i ditt kvarter och väljer att ta ut det i skolan. Eller att du och din förälder blivit hemlös. Hur mycket hjälpt blir din klass/lärare/skola och framför allt du själv av att föräldern tvingas sitta med i klassrummet?

För mig handlar politik om att göra något åt grundproblemet, inte bara skyla över med billig retorik. Om problemet med ordning och reda i skolan beror på att det finns för få vuxna där, så borde också en skolminister se till att skolan får mer pengar. Dessvärre så väljer Jan Björklund istället att prioritera skattesänkningar. Ett sådant agerande borde ge IG den 19 september.

Andra bloggar om politik, val 2010, skolan, barn, Jan Björklund, Folkpartiet, lärare, föräldrar.

Pride, Kd och Mona Sahlin

2010-08-01T12:05:00.002+02:00

När man läser Åsa Petersens ledarkrönika i dagens Aftonbladet så slås man av hur tungt ok det måste vara för de övriga borgerliga partierna att behöva dras med KDs heteronormativa ideologi. När Anneli Enochson (KD) på sin blogg ifrågasätter hatbrottslagen så visar det hur långt ifrån dagens verklighet för HBT-personers vardag en del riksdagsledamöter befinner sig. Man kan ju dessutom fråga sig hur det var möjligt att Moderater i gårdagens Prideparad till och med stoltserade över Allianssamarbetet där KD ingår.

För egen del är enkelt att vara stolt, dels över vårt rödgröna tåg i gårdagens Prideparad, men också över att tillhöra ett parti som leds av en kvinna som gått i varje Prideparad sedan starten. Sahlin har gjort det av övertygelse om alla människors lika rätt och lika värde. Hon har dessutom gjort det i tider när inte alla tyckt det varit lika ok. Här är min krönika från måndagens NA där jag reflekterar över Socialdemokraternas partiordförande.

För drygt tre år hade jag förmånen att vara med och välja Mona Sahlin till ordförande för Socialdemokraterna. Efter att Göran Persson hade meddelat att han skulle avgå påbörjades en process i vårt parti för att få fram en partiledare som också skulle få ta över oppositionsrollen. Jag och många andra ville ha ett nytt ledarskap. Någon med egenskaper som lyssnande, ideologisk med tydlig förankring i partiet, en tydlig lagspelare, stor erfarenhet av politiskt ledarskap och framför allt med de kvaliteter som behövs för att leda ett parti i både mot- och medgångar. Att vi dessutom gärna ville ha en kvinna var kanske inte heller oväntat med tanke på att Socialdemokraterna fram till 2007 bara hade letts av män. Mona Sahlin var den person som utan jämförelse passade bäst.

Nu, 2010, är det valår och Sveriges nästa statsminister efter den 19 september heter med stor sannolikhet Mona Sahlin. Och anledning till att hon dessutom blir Sveriges första kvinnliga statsminister är i huvudsak tre anledningar. För det första företräder Sahlin en traditionell Socialdemokratisk politik som gillas av en stor del av medborgarna. För det andra så har Sahlin lyckats få ihop de tre oppositionspartierna till ett gemensamt rödgrönt alternativ med en modern inriktning för jobben, välfärden och klimatet. Den tredje anledningen är den orättvisa och osolidariska politik som förs av den borgerliga regeringen. Jag lever i tron att vi människor i grunden förstår att samhället blir bättre om vi bryr oss om varandra och hjälps åt än om vi lever ett rent egoistiskt liv. Ingen tjänar på en utveckling där klyftorna växer.

Nu finns det en del som inte tror att Mona Sahlin skulle klara av att vara statsminister för vårt land. I huvudsak är det män plus 50 år som ger uttryck för den åsikten. Låt mig då påminna om vad Expressens fd chef på ledarredaktionen, PM Nilsson, skrev på sin blogg den 6 augusti 2008 om Sahlin: ”Sahlin är en av de mest erfarna statsministerkandidaterna i svensk modern historia. Hon har förutom riksdagsledamot varit arbetsmarknadsminister, partisekreterare, vice statsminister, näringsminister, integrationsminister och miljö- och samhällsbyggnadsminister. Hennes politiska erfarenhet är större och bredare än vad Erlander, Palme och Carlsson hade när de tillträdde, för att inte tala om Fälldin, Bildt och Reinfeldt”.
Men valet i höst handlar ju inte om person i första hand utan är ett val om vilket parti och vilken politik man vill ska styra kommunen, landstinget och riksdagen. För dig som fortfarande inte bestämt dig för ett parti har jag ett tips. Istället för att bara göra ett enkelt valtest i någon tidning så rekommenderar jag att du tar kontakt med de olika partierna för att veta mer. Socialdemokraterna finns exempelvis med eget material på Youtube och där kan du höra mer om vår politik. Senast upplagt material är från Almedalen i början på juli där Mona Sahlin berättade om de politiska visionerna hon har och vilka frågor som Socialdemokraterna kommer att prioritera. Talet är drygt 34 minuter och jag lovar att du inte kommer att bli besviken. Möjligheternas land kan inte uttryckas på ett bättre sätt. Föredrar du en personlig kontakt så tveka inte att ta kontakt med mig. Vi behöver fler politiska samtal, inte färre, för att demokratin ska utvecklas och förbättras.

Dagens bloggtips: Jöran Fagerlund om homofobi, HBT-sossen med bilder från Pride

Andra bloggar om politik, val 2010, Makthavare, Pride, HBT, hatbrott, Mona Sahlin, Socialdemokraterna.

Sedelbrasa, ministeravgång och en partiordförande som tog över den politiska ledartröjan

2010-07-10T11:38:00.003+02:00

Veckan i Visby och Almedalen har innehållit mer spektakel än vanligt. Som vanligt får man väl skriva, så var det Gudrun Schyman som lyckades tränga igenom bruset när hon på tisdagen eldade upp 100 000kr som en protest mot löneskillnaderna mellan kvinnor och män.. Folk utanför PR-branschen blev förbannade medan många mediekonsulter ansåg att brasan var genial och klart prisvärd jämfört med en annons i exempelvis DN.

Onsdagen som skulle vara Centerpartiets dag blev istället avhoppens dag. Först meddelade Solveig Ternström att hon valt att lämna Centerpartiet och nu skulle jobba för en rödgrön regering med Mona Sahlin som statsminister. Sedan meddelade Sven Otto Littorin att han skulle avgå från posten som arbetsmarknadsminister. Detta med hänvisning till en uppslitande vårdnadstvist och de journalistiska övertramp som drabbade hans barn. Reinfeldt meddelade kort att Tobias Billström nu fick hoppa in som tf arbetsmarknadsminister tillsammans med sitt uppdrag som migrationsminister.

På torsdagen fick vi reda på av Aftonbladet att Littorins avgång berodde på att tidningen ställt frågor till honom om misstänkt brott. Och Reinfeldt medgav att det fanns flera skäl till Littorins avhopp.

Senare på kvällen höll Socialdemokraternas partiordförande, Mona Sahlin, ett helt lysande ideologiskt och visionärt tal inför en rekordstor publik. Frihet, jämlikhet och solidaritet var kärnan i Sahlins vision om Möjligheternas land. Sahlin tydliggjorde sin absoluta vilja att minska klyftorna i samhället och att öka jämställdheten. Hennes tal lämnade ingen oberörd, både unga som äldre blev helt tagna. En man + 50, som inte ville avslöja sin partitillhörighet, sa att han blivit så rörd. Direkt efter talet fick jag ett sms från en äldre kvinna i Örebro som sett talet på TV, hon var helt lyrisk och skrev att det var Palme-klass på Sahlins framförande och tal. Till och med politiska kommentatorer och borgerliga sympatisörer ansåg att Sahlin hade levererat ett lysande tal. För er som inte såg det i torsdags, kolla in talet på Socialdemokraternas sida på Youtube som du hittar här. Det kommer att bli en klassiker för det var då Sahlin snodde ledartröjan från statsministern och visade vem som kommer att leda landet efter valet den 19 september.

På fredagsmorgonen var det dags för ännu ett avslöjande när Makthavare publicerade ett internt Moderatdokument med instruktioner för anställda och förtroendevalda att inte lyssna på Sahlin, Ohly, Wetterstrand och Eriksson. Det som var mest anmärkningsvärt i dokumentet var att man dessutom uppmanade Moderater att inte tala med medier, något som nog får betecknas som grundlagsvidrigt.

Lite senare på dagen utsågs Bordellen i Almedalen, ett initiativ av Järfälla tjejjour till Veckans mediemakthavare. Tjejjouren skriver följande i den folder som delades ut Visby:
Var 13:e svensk man har köpt sex. Är du en av dom? Då är du en av dom finansierar tung organiserad brottslighet. Då är du en av som befäster synen på kvinnan som objekt. Då är du en dom som orsakar både psykisk och fysiskt skada. Då är du en av dom som tror att prostitution sker av fri vilja. När sanning är att alltför många av de prostituerade i Sverige börjar sälja sex i 14-års åldern, alltså under den ålder som samhället tillåter dig ha se.
Då är du en av dom kränker individers integritet och mänskliga rättigheter. Då är du en av de spännande män som en prostituerad varje arbetsdag måste serva med sin kropp. Då är du en av dom som bryter mot lagen.

På lördagen publicerade Aftonbladet uppgifter från en kvinna som påstår att Littorin köpt sex av henne år 2006. Ett påstående som nu dementerats av Littorin enligt Reinfeldt. Ord står mot ord. Som orsak till att kvinnan valt att först nu gå till tidningen med sina uppgifter anger hon det uppmärksammade åtalet mot förre polischefen Göran Lindberg.

Själv funderar jag på om det finns fler kända män, offentliga personer, som har anledning att oroa sig över tidigare handlande och som nu riskerar att hamna på löpsedlar?

Andra bloggar om politik, val 2010, Almedalen, Makthavare, avhopp, Sven Otto Littorin, Moderaterna, Mona Sahlin, Socialdemokraterna, Gudrun Schyman, Centerpartiet.

Hoppar en, hoppar två, hoppar tre?

2010-07-07T09:28:00.004+02:00

Idag meddelade arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin att han avgår. Orsaken till Littorins avhopp från regeringen är enligt honom den mediala bevakningen som drabbat både honom och hans barn. Det är ganska lätt att känna sympati för Littorin i det här läget. Och det som är intressant är att medierna/journalisterna helt plötsligt också verkar ha förståelse för att en minister tycker att drevet gått för långt. Ingen som följt drevet mot exempelvis Lars Danielsson och Maria Borelius, hur det drabbat deras familjer, har svårt att tro på journalisters krokodiltårar. Så jag har svårt att tro att medierna kommer att agera annorlunda framöver. Vem vill ha politiker som är mer hårdhudade än gamla elefanter?

Nu är det inte bara Littorin som hoppar av ett uppdrag. Idag valde Solveig Ternström att ge sitt stöd till Mona Sahlin och de rödgröna. Och det beslutet kommer samma dag som Centern har sin dag i Almedalen. Ternström anger Centerpartiets svek i kärnkraftsfrågan som anledning till sitt avhopp. Undrar on Maud Olofsson tycker det är lite uppförsbacke just nu?

Frågan är om det kommer ett avhopp till idag? 3 är ett magiskt tal...

Fler bloggar om avhoppen: Martin Moberg, Ulrika Falk, Jinge, Alliansfritt Sverige, Peter Andersson, Kent Persson, Smärtbloggen, Rosen(rasande).

Andra bloggar om politik, val 2010, Almedalen, avhopp, Sven Otto Littorin, Maud Olofsson, Solveig Ternström, medier, Moderaterna, Centerpartiet.

Rödgrön skolpolitik och en statsminister som kommer undan svåra frågor

2010-07-06T17:37:00.004+02:00

Idag presenterade de rödgröna sitt gemensamma förslag till skolpolitik. Fler lärare i skolan, skirftliga omdömen från årskurs ett och betyg från årskurs 7 är en kort sammanfattning av förslaget. De som jag tror uppskattar dagens tydliga besked är de som jobbar i skolan, både personal och elever. Ska bli intressant att se hur Jan Björklund tar emot det beskedet. Men jag gissar att han får stryka en hel del i sitt tal...

För mer information om skolöverenskommelsen och andra gemensamma förslag, läs på rödgrönas hemsida här.

Sedan Reinfeldts tal i söndags är jag fortfarande så förvånad över mediernas hantering av den nuvarande statsministern. Ska man gå på rapporteringen från Reinfeldts tal så valde han att nästan enbart kritisera de rödgrönas politik. Moderatledaren lovade att inte sänksa skatten och samtidigt så lovade han också att inte höja skatten. Centerpartistiska twittrare skrev att Reinfeldt sänkte ungdomarna. Men ändå väljer medierna att förhålla sig till statsministern som om han vore oantastbar, närmast kunglik. Inga tuffa frågor om exempelvis jämställdhetspolitiken där de fyra borgerliga partierna har olika uppfattning. Inga tuffa frågor om varför RUT-avdragen är så högt på agendan utifrån det faktum att flera högavlönade Moderata ministrar och politiker avslöjats som köpare av svarta tjänster. Inga tuffa frågor om det faktum att Reinfeldt hävdar att ungdomsarbetslösheten är en "synvilla". Inga fortsatta frågor om utredningen kring folkrättsbrott kopplat till utrikesminister Carl Bildt och den norm som Folkpartiet valde att lägga fram inför förra valet, vid en inledd brottsundersökning ska folkvalda/ministrar ta time-out.

En sista notering, när Reinfeldt hade talat i Almedalen hade samtliga storstadstidningar stora bilder på Moderatledaren på förstasidan. När Vänsterpartiets Lars Ohly hade talat var det inte riktigt samma utrymme. När Borg upprepar sin presskonferens från veckan före midsommar här i Almedalen blir det huvudnyhet i SVTs Aktuellt. Samma kväll som Ohly pratat. Jaha ja.

Andra som bloggar om politik, val 2010, Almedalen, Socialdemokraterna, Mona Sahlin, skola, rödgröna, medier, Moderaterna, Fredrik Reinfeldt.

På väg mot Almedalen 2010

2010-07-04T19:59:00.002+02:00

I morgon bär det av till Rosornas ö, Gotland, för en traditionell Almedalsvecka. Undrar som vanligt varför jag väljer att åka dit nu när ön är full av diverse månglare inom medie/politik/företag/organisation-Sverige.

Jag föredrar ju att besöka ön på min semester och då med min familj. Nu blir det ungefär som en komprimerad riksdagsvecka, fast utan utskottsmöten och voteringar. I övrigt så är det mesta sig likt. Det är alla som vill synas, träffa kompisar, mingla och knyta nya kontakter, opinionsbilda och skapa debatt kring olika frågor.

Men. Det som är unikt med Almedalsveckan är ju det faktum att den medborgare som tar till sig Gotland har möjlighet att träffa i princip alla partiledare och många andra politiker för samtal direkt. Jag skriver i princip för behovet av ökad säkerhet gör det allt svårare för ministrar att röra sig lika fritt som man gjorde för 10 år sen. Och demokratiaspekten som finns i att man kan delta gratis på seminarier och få lyssna på personer som man annars inte hade haft möjlighet är en del i det demokratiska samtalet. Även om vem som helst inser att flera av med lägre inkomst, sjuka och arbetslösa, som har låg lön eller pension, inte alls har samma möjlighet att få råd med resa och husrum under en av de mest populära veckorna på Gotland. Det är väl bara Stockholmsveckan och Medeltidsveckan som har stugpriser på samma nivå som Almedalsveckan. Dessutom brukar tillgängligheten för personer med funktionsnedsättning vara begränsade.

Så varför åker jag ändå hit? Förmodligen för att jag resonerar som många andra, ön är helt underbart vacker, många vänner och bekanta är där, jag har fått förfrågan att delta på flera seminarier som ligger inom Näringsutskottets ansvar. Bland annat om upphovsrätt och om besökningsnäringen. Och förhoppningsvis finns det många kloka personer som kan komma med intressanta tankar och idéer på andra seminarier dit jag går för att lyssna. Men det är ju svårt att välja bland alla evenemang. Så till de som vill påverka mig, kom med förslag på några spännande seminarier som inte fått den uppmärksamhet det förtjänar.

På torsdag talar Sveriges kommande statsminister Mona Sahlin. Socialdemokraternas partiordförande har Moneybrother som förband och i sitt tal kommer Sahlin berätta hur man kan göra välfärden så mycket bättre när vi satsar 12 miljarder kr extra på äldreomsorg, sjukvård, skola och barnomsorg. Det mina vänner och läsare, det är inte slöseri, det är investeringar som alla tjänar på.

Så när Reinfeldt först anklagar Socialdemokraterna och de rödgröna för slöseri och sedan lovar han att inte sänka skatten är han inte trovärdig. Jag litar inte ett ögonblick på att den person som tidigare dömt ut svenskarna som mentalt efterblivna, som sagt att välfärdssamhället är en omöjlig konstruktion, som sagt att Sveriges skattenivå ska ner till EU-nivå, inte tänker fullfölja sin Moderata politik med stora skattesänkningar som går till de som tjänar mesta. Är man Moderat så är man, sen kan Reinfeldt kalla sig vad helst han tror går hem i stugorna. Någon Socialdemokrat kommer han aldrig att vara.

Andra som bloggar om politik, val 2010, Almedalen, upphovsrätt, Socialdemokraterna, Mona Sahlin, välfärden, Fredrik Reinfeldt.

Ett otäckt förakt för politiskt engagemang

2010-06-25T11:34:00.004+02:00

Läste Isobel Hadley Kamptz på Twitter som med all rätt är upprörd över en ledare i dagens DN. När jag först läste ledaren, som märkligt nog inte ligger på DNs hemsida, trodde jag först det var ett skämt. Men tyvärr inte. Niclas Eriksson, vars ledare utgår från det faktum att lobbyorganisationen Piratbyrån lagts ned, skriver att fildeningsfrågan "fick riksdagspartier att krypa för finniga, dataspelande tonåringar".

Även om jag av ren självbevarelsedrift undviker att läsa allt för många borgerliga ledarsidor (högt blodtryck) så har jag läst några genom åren. Men jag tror inte jag har sett den här typen av öppet förakt och en sådan grov schablonisering av medborgare tidigare. För det första så är engagemanget kring upphovsrättfrågor betydligt större än av Eriksson vill låtsas om. För det andra så hängde Piratpartiets framgång i EU-parlamentsvalet mer ihop med frågor om den personliga integriteten och regeringens FRA-lag att göra, inte bara fildelningsfrågan. För det tredje så skulle exempelvis inte det hastigt uppblossande intresset för klimatfrågan reduceras till att handla om att "krypa" för fågelskådande biologintresserade tonåringar. Frågor om upphovsrätt, personlig integritet och klimat engagerar och berör medborgare oavsett samhällsnivå och ålder, det trodde jag de flesta hade fattat vid det här laget.

Men att som Eriksson sabla ned och förminska ett starkt engagemang han tillskriver tonåringar får mig att fundera över vem som han är beredd att lyssna på. Är det en äldre vit man med lite hår på huvudet, helst klädd i kostym, som uppfattas mest trovärdig? Varför skulle inte unga personers engagemang, med eller utan akne, räknas som viktigt? Är unga finniga tjejer som oroar sig över dagens sexualiserade medieklimat också oviktiga för Eriksson?

Även om jag inte delar Piratpartiets syn på upphovsrättsfrågor så anser jag att de och Piratbyrån har spelat en stor roll för många unga och äldres politiska engagemang. Att diskutera och opinionsbilda i en fråga som alla andra partier verkar vara överens i, är varken fel eller ointressant. Jag uppskattar det engagemang som många Pirater men även Socialdemokrater, Moderater, Centerpartister, Miljöpartister, Folkpartister och Vänsterpartister har visat när det gäller frågor om den personliga integriteten och upphovsrätt.

Det behövs en fortsatt fördjupad debatt kring frågorna om ett framväxande Storebrorsamhälle. Och när jag, men också andra, ibland vill göra avsteg för ett gott syfte finns det både arga och kärleksfulla kritiker som med stort engagemang försöker bevisa hur man befinner sig på ett sluttande plan. Dom behövs för alla oss som befinner sig i riksdagen, i begrepp att stifta lagar som påverkar alla landets medborgare. Och det tål att påpekas att utan Piratpartiet hade frågor om upphovsrätt och personlig integritet aldrig fått det mediala genomslag som det fått under den här mandatperioden. Till skillnad från Eriksson på DN så tror jag dessutom att frågorna har kommit för att stanna.

Dagens bloggtips: Emma om piratfrågor, Ilsemarie om sommarlov från opinionsundersökningar, Peter med en kort timeout och Johanna som undrar om du vill bli rik.

Andra som bloggar om politik, val 2010, DN, fildelning, integritet, Socialdemokraterna, Moderaterna, FRA, Piratpartiet, riksdag.

När oljan väl fastnat i kostymen är den svår att....

2010-06-21T14:26:00.005+02:00

Hörde på radion att kammaråklagare Magnus Elving beslutat att inleda en förundersökning om misstänkt folkrättsbrott i Sudan under åren 1997 till 2003. Vid den tiden satt Carl Bildt, då fd statsminister, i styrelsen för den svenska företaget Lundin Oil som utvinner olja i Sudan. Idag är Carl Bildt utrikesminister för Sverige och därmed den som för vårt lands talan när det gäller utrikespolitiken och ev klagomål mot andra länder som begår folkrättsbrott. Känns minst sagt olämpligt just nu.

I en interpellationsdebatt som jag deltog i 23 februari 2007 så citerade jag från Carl Bildts veckobrev från 2002 i augusti där man kunde läsa följande: "När en del medier ylade som värst över min roll i styrelsen för det som då hette Lundin Oil för något år sedan försökte jag säga att jag trodde att oljan skulle bidra till en fredsprocess inom ett eller två år, och så har det nu också blivit."

Mellan 1997 och 2003 ska 10 000 människor ha dödats och nära 200 000 tvingats på flykt i södra Sudan. Civilbefolkning angreps och tvångsförflyttades för att Lundin Oil skulle kunna utvinna olja. Är det verkligen en sådan fred vi vill ha?

Just nu verkar det som om Sveriges utrikesminister har lika svårt att bli av med oljan i sin kostym som pelikanerna längs USAs kuster har att bli av med oljan från sina fjädrar.

Läs mer om förundersökningen i Expressen, Svenska Dagbladet, Aftonbladet, Dagens Nyheter och Fokus.

Dagens bloggtips: Peter Högberg, Ett hjärta rött, Kent Persson , Alexandra Einerstam, Alliansfritt.

Andra som bloggar om politik, val 2010, folkrättsbrott, olja, Sudan, Socialdemokraterna, Moderaterna, regering, Carl Bildt, riksdag.

Kärnkraft och euro i partiledardebatt?

2010-06-15T22:31:00.004+02:00

Just nu rasar det in mejl till mig och alla andra riksdagsledamöter. Flertalet av de som mejlar oss vill inte ha mer eller ny kärnkraft i Sverige och vill att vi ska rösta nej på torsdag då frågan om kärnkraft kommer upp i riksdagen. Jag har hittills inte fått ett enda mejl från någon kärnkraftsanhängare även om jag vet att de finns, frågan är hur litet stöd en utbyggnad egentligen har hos medborgarna?

När det gäller euron och anslutning till EMU är intresset bland medborgarna ännu lägre än tidigare. Inte särskilt konstigt med tanke på att Sverige som land klarat sig bättre än övriga EU under denna ekonomiska kris. Och enligt min mening så beror det i huvudsak på att vi inte är anslutna till EMU och har en självständig riksbank som kan anpassa räntan efter svenska förhållanden. Men när det Sverige dessutom skulle behöva en aktiv finans- och jobbpolitik har istället regeringen agerat förvånansvärt passivt. 10 procents arbetslöshet och Europas högsta ungdomsarbetslöshet borde bekymra fler än oss i opposition men dessvärre verkar Reinfeldt & Co mer intressad av kronprinsessbröllop än att prata politik. I morgon kommer han dock inte undan eftersom det är den här mandatperiodens sista partiledaredebatt i riksdagen.

Det jag skulle vilja veta mer om i morgon är följande: kommer jobben och det ökande utanförskapet att vara i fokus även denna valrörelse? Kommer Reinfeldt försvara att svårt sjuka människor fortsätter att utförsäkras med hänvisning till regeringens lagändring?
Kommer Jan Björklund kräva att Sverige ska ansluta sig EMU och euron? Anser Maud Olofsson att kärnkraften är förnybar energi som hör framtiden till? Tycker Göran Hägglund att det är bra att skattepengar som skulle gå till sjukvård istället hamnar på konton i Jersey och andra skatteparadis? Kommer de fyra borgerliga partiledarna fortsätta att låtsas som de är i opposition?
Oavsett om vi svar får eller ej så hoppas jag att medierna tar en liten paus i sin rojalistiska yra och ägnar sig åt lite nyhetsbevakning av saker som får påverkan på medborgarnas tillvaro.

Andra som bloggar om politik, val 2010, medier, kärnkraft, euro, Socialdemokraterna, Moderaterna, regering, rödgrön, riksdag, partiledardebatt.

När nyhetsmediernas reportrar och politiska kommentatorer ägnar sig åt Se & Hör-journalistik

2010-06-09T13:45:00.006+02:00

I måndags kväll hade Aktuellt ett inslag som fick mig att börja fundera över hur långt ytligheten har spridit sig i dagens nyhetsbevakning. På bra sändningstid sitter en statsvetare, Jenny Madestam, tillsammans med Aktuellts politiska kommentator Margit Silberstein, och spekulerar i vilka personer som kan bli ministrar i en rödgrön regering efter valet. Att politik och politiker sedan några år tillbaka granskas på ett allt mer ytligt och skvallerbetonat sätt är ingen utveckling jag välkomnar. Jag tror medborgarna klarar av betydligt seriösare och bättre granskning än så. Men istället för att granska den sittande regeringens eller oppositionens politik så valde Aktuellt att på fullaste allvar ägna sig åt gissningslekar, skvaller och spekulation som starkt påminner om Se & Hör.

Den enda person som kan ge ett rimligt besked om en kommande rödgrön regering, Mona Sahlin, kommer av självklara skäl inte redogöra för sin regering förrän det är dags för regeringsförklaring. Och om det är någon som vill ha ett ord med i laget, så är den personen i så fall medlem i något av de rödgröna partierna. I Socialdemokraterna har vi en tradition att det är medlemmarna som på kongress väljer vår ordförande, verkställande utskott och partistyrelse. Partiordförande får i sin roll besluta om den regering som hon ska leda. Och även om del journalister önskar annat så varken kan eller ska man försöka utse en kommande regering. Det ligger inte i deras uppdrag.

Att personer är mer intressanta, till och med kan avgöra val, är ingen nyhet. Men det beror till stor del på hur medierna väljer att både fokusera på person och i princip ta ställning för en kandidat. För oavsett hur oberoende journalister anser sig vara finns det nog ingen kvällstidning, dagstidning, radiokanal eller tv-kanal i Sverige som kan visa att man förhöll sig neutral när det gäller exempelvis valet av president i USA. Barack Obama fick bli hjälte och nu kommer nästan ingen ihåg vem John McCain var. Nu avgjorde inte svenska medierna valet i USA. Men om ex tidningar väljer att göra rockstjärnereportage när borgarna kommer till stan istället för att granska den förda politiken så kommer det att påverka det svenska riksdagsvalet. Om kvälls- och morgontidningarna i Stockholm väljer att köpa, publicera och sedan göra nyheter på beställda opinionsundersökningar istället för att granska de politiska alternativen så får även det självklart också effekter. Väljer man konsekvent att låta manliga politiker tala till punkt medan kvinnliga politiker får finna sig i att bli avbrutna vid utfrågningar får det också konsekvenser på hur politikerna uppfattas av medborgarna. Det finns dessutom forskning gjord av Åsa Kroon, Örebro Universitet, som menar att mediernas granskning av kvinnliga politiker hårdare än manliga politiker. Undrar om Aktuellt kommer göra en fördjupning av mediernas granskning av partiledarna ur ett jämställdhetsperspektivet?

På nyhetsprogrammets hemsida skriver Aktuelltchefen Eva Landahl om hur redaktionen ofta ställer sig frågan hur man ska fördjupa och granska olika frågor så har jag ju några reflektioner som det skulle vara intressant att få svar från redaktionen på.

Dagens regeringen består av 22 ministrar som varit med och lagt ett antal lagförslag, anser ni att granskning och fördjupning av dessa lagar har varit tillfredsställande? Är ni nöjda med granskningen av de nuvarande ministrarnas arbetsinsats?
Minst tre av ministrarna i dagens regering har använt svart arbetskraft. Samtliga tre har gjort det under den tid man haft varit sakkunnig, partisekreterar eller kommunpolitiker. Numera får samma ministrar skattebidrag för att ha råd att efterfråga dessa tjänster. Tycker ni att granskningen kring svartarbete, skattefusk och RUT har varit tillräckligt fördjupande?

Idag har Sverige en arbetslöshet på nästan 10 procent. Inför valet 2006 hävdade både Reinfeldt och Littorin att det rådde massarbetslöshet i Sverige, då låg arbetslösheten på drygt 5 procent. Nu hävdar dessutom Reinfeldt att den höga ungdomsarbetslösheten är "en synvilla". Tycker ni att granskningen arbetsmarknadspolitiken och arbetslösheten har fördjupats och breddats?

Antalet socialbidragstagare och arbetslösa har ökat, de ekonomiska skillnaderna har blivit större och fler personer är numera utsorterade i det kallade utanförskapet. Tycker ni att er granskning av utanförskapet har var breddande?

Slutligen. I tisdagens Aktuellt-sändning så gjordes ett reportage om dörrknackning som en metod att vinna väljare. Efter reportaget fick regeringenspartiet nr 1, Moderaterna, genom sin partisekreterare ensam redogöra för hur partiet ser på dörrknackning trots att man är nybörjare i sammanhanget. Var det en lyckad fördjupning att inte låta fler partier komma till tals i studion?

Ovanstående inlägg och frågor får självklart kommenteras och besvaras av andra redaktioner, journalister mfl som känner berörda, upprörda eller som helt enkelt inte kan hålla inne med sina åsikter.

Andra som bloggar om politik, val 2010, media, Aktuellt, Socialdemokraterna, Moderaterna, regering, rödgrön, granskning, Public service.

När Centern låtsas att Moderaterna är Socialdemokrater

2010-06-06T14:28:00.002+02:00

I spelet vem vinner valet har borgarna klurat ut att man inte kommer att vinna valet genom tradidtionell borgerlig kannibalism, dvs att stjäla väljare från varandra. Så varför gör då Centerpartiet ett utspel att Moderaterna är fackets bästa vän?

Svaret är så klart att både Centern och Moderaterna hoppas vinna på ett sådant utspel. Planen är att Centerpartiet framställer sig som det "riktiga" högerpartiet och Moderaterna ger sken av att vara Socialdemokraterna light. Att Centern ligger till höger stämmer bra men där hör faktiskt också Moderaterna hemma. Om man driver en politik som ökar klyftorna och gör rika rikare samtidigt som fattiga blir fattigare är man inte en progressiv rörelse. Att sänka skatter har varit Moderaternas paradgren under 100 år tillsammans med att vilja försvaga fackföreningarna. Och det som både Moderaterna, Centern, Folkpartiet och Kristdemokraterna har varit överens om denna mandatperiod är ju att gemensamt och i samförstånd bedriva en i högsta grad fackföreningsfientlig politik. Sänkt ersättning för arbetslösa, chockhöjda avgifter, ökad visstidsanställningar, passiv jobbpolitik, Laval-lagen, utförsäkring av sjuka mm är bara några av de försämringar som genomförts och som definitivt har fått hård kritik från LO, TCO och SACO.

Så mitt tips till väljarna är följande: vill du ha en politik som är rättvis, solidarisk och som står upp för fackliga värderingar, rösta på Socialdemokraterna. Vill du däremot ha mer av ökade klyftor, lönedumpning och försvagade fackföreningar ska du rösta på nåt av de borgerliga partierna.

Andra som bloggar om politik, val 2010, jobb, arbetslöshet, Socialdemokraterna, Moderaterna, Centern, fackföreningar, solidaritet, skatt.

Reinfeldt och arbetslösheten

2010-06-03T19:31:00.002+02:00

Jag undrar hur det är möjligt att statsminister Fredrik Reinfeldt, i ett läge när arbetslösheten är nästan 10 porcent hög och när vi har Europas högsta ungdomsarbetslöshet, kan komma undan med ett påstående om att "ungdomsarbetslösheten är en synvilla"? Är det någon som tror att en Socialdemokratisk statsminister skulle ha kunnat sagt detta utan att det blivit krigsrubriker landets tidningar?
Eller ta det faktum att arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin anklagar de arbetslösa ungdomarna för att bara sitta hemma framför datorn istället för att söka jobb. Är det någon som tror att en Socialdemokratisk arbetsmarknadsminister kunnat säga det utan att få löpa gatlopp med journalister springande efter sig?

Igår hade Politikerbloggen sin utfrågning av Reinfeldt. Där missade man att ställa enkla men besvärande frågor till Reinfeldt om exempelvis regeringens misslyckade jobbpolitik, den ökande ekonomiska klyftan, att utanförskapet har ökat, att sjuka blivit utförsäkrade, att pensionärer får betala högre skatt än de som jobbar osv.
Å andra sidan tog ju Gummeson och Pihlblad upp en extremt aktuell fråga om ett inköp av choklad i början av 90-talet.
Reinfeldt och hans partisekreterare Schlingmann måste ha firat resten av kvällen.

Säga vad man vill men den här valrörelsen kommer att bli intressant att analysera i efterhand. Efter förra valet så konstaterade medieforskare att de borgerliga fick mest positiv media, gissar att det kommer att bli likadant den här gången.

Dagens bloggtips: Josefin som skriver om att påverka folk med opinionsundersökningar.

Andra som bloggar om politik, val 2010, jobb, arbetslöshet, Socialdemokraterna, Moderaterna, Fredrik Reinfeldt, Sven Otto Littorin, utanförskap, skatt.

Vems personliga integritet är viktigast?

2010-05-28T16:53:00.002+02:00

De som läst den här bloggen tidigare vet att jag är engagerad i gruppen Sossarmotstorebror. Jag är oroad över den ständigt närvarande övervakning som sker i vårt samhälle. Många bloggare är engagerade i frågor som berör den personliga integriteten och det är bra. Allt fler kameror på allmän plats, FRA-lagen som infördes av den borgerliga regeringen är bara några exempel på hur övervakningen kryper närmare inpå. När vi handlar på våra kontokort får vi snart extra erbjudande på liknande varor. Genom våra mobiltelefoner kan vi spåras och följas. Så visst bryr mig om den personliga integriteten. Men var och när tar respekten för en persons integritet över en annan persons rätt till integritet? För mig finns det en gräns när man begår brott och behovet av att skydda andra från våld eller annan fara tar över.

Den här veckan valde jag att lämna in en skriftlig fråga i riksdagen till justitieminister Beatrice Ask. Frågan är följande: Är justitieministern beredd att vidta åtgärder för att polisen, vid särskilt grova brott, ska kunna ta del av det så kallade PKU-registrets biobank?
Bakgrunden till frågan är att det i Sverige förra årets gjordes drygt 6000 våldtäktsanmälningar. Ca 250 ledde till åtal och/eller fällande dom. I många fall har det handlat om att ord stått mot ord, i andra fall att man inte kunnat få tag på gärningsmannen. I Örebro där jag bor har det under de senaste åren anmälts 11 överfallsvåldtäkter och polisen tror att det är två gärningsmän som var för sig ligger bakom flera av dessa våldtäkter. Men trots en längre tids spaningsarbete, många förhör och insamling av tips så är dessa män fortfarande på fri fot.

I tisdagens NA fanns en artikel där polisen redogjorde för att man tror att gärningsmännen blivit allt brutalare, "det kan sluta med död". Och trots att jag ogillar den här typen av spekulativa artiklar så slår polisens ord rakt in magen på mig. Jag tror få kan känna sig oberörda av den. Och därav min fråga till justitieminister Ask.

Är det något som många våltäktsoffer redogjort för så är det hur deras kroppliga och personliga integritet har kränkts. Lika viktig är den personliga integriteten också hos dem som riskerar att drabbas om man inte får tag på männen. Och det väger över när jag måste ta ställning till försvar för den personliga integritet hos de personer vars föräldrar för 35 år sedan och senare medgav att man fick ta blodprov som skulle användas i forskningssyfte.

Det finns faror i att utan åtskillnad låta polisen i rena rutinärenden använda sig av registret och men om man kan rädda liv och få stopp på en eller flera våldtäktsmän så borde det kunna ske på ett rättsäkert och acceptabelt sätt. Läs mer om det så kallade PKU-registret här.

Andra som bloggar om politik, integritet, PKU, brott, övervakning, polis, riksdagen, bloggar.

Det där med "skitår" och valkompass

2010-05-25T20:18:00.003+02:00

En av våren/sommarens sämre nyhet är att arbetslösheten fortsätter att öka. Det är SCB som i sin arbetskraftsundersökning visar att jobben inte alls kommer i den utsträckning som många av oss önskar. Regeringens mantra om fler skattesänkningar och hårdare tag med sjuka och arbetslösa har inte lett till fler jobb. Och det är ganska slående att Moderaterna som kallar sig det "nya arbetarpartiet" inte skriver en rad om den ökande arbetslösheten på sin hemsida. Från arbetsmarknadsdepartementet och ansvarig minister Littorin väljer man att inte kommentera det bekymmersamma läget, fortsättningen på det sk "skitåret". Bara för att man är tyst och låtsas som om ingenting så betyder det inte att arbetslösheten försvinner av sig själv. Så enkelt är det inte.

För alla oss som vill se en aktiv jobbpolitik är det en lättnad att det är mindre än 100 dagar kvar innan vi kan byta ut den borgerliga regeringen och istället få en rödgrön regering ledd av Mona Sahlin. Då kan vi satsa mer pengar för att fler ungdomar ska få ett jobb, fler jobb i välfärden, jobb för klimatomställning, jobb för att bygga nya bostäder och infrastruktur. Jobb och nya möjligheter!

Slutligen vill jag passa på att tacka för alla länkningar och respons på mitt blogginlägg om SvDs valkompass. Många har beskrivet ungefär samma sak som jag, oavsett hur man än röstade så blev man Folkpartist eller Vänsterpartist. Idag fick jag via Twitter besked att SvD tar till sig kritiken och kommer att göra förändringar under denna vecka. Tills dess att den är förbättrad och ger fler än två partialternativ så rekommenderar jag den valkompass som Mikael Nilsson, Piratpartiet, konstruerat. Som sagt, bloggarna är aktiva personer som förväntar sig att man reagerar OCH agerar. Helst samma dag. Till de som inte litar på några valkompasser så ger Jesper Strömbäck rådet att läsa partiernas valmanifest som han menar är en jättebra vägledning. Och eftersom Socialdemokraterna ännu inte presenterat något valmanifest så föreslår jag att man kollar in politiska riktlinjerna som är vår politiska kompass för 4 år och framåt. Hör gärna av er här på bloggen med synpunkter och ideér om jobbpolitiken och andra frågor som engagerar.

Andra som bloggar om politik, val 2010, jobb, valkompass, Socialdemokraterna, Mona Sahlin, Sven Otto Littorin, Moderaterna, bloggar, Rödgrön.

Valkompass som pekar fel

2010-05-19T22:55:00.002+02:00

Idag lanserade Svenska Dagbladet sin valkompass. Tanken är att läsarna genom att svara på ett antal frågor ska få en tydlig hänvisning till vilket parti man "ligger närmast".

För egen del har jag funderat över hur SvD tänkte när man satt samman ett antal frågeställningar utan att få med valets viktigaste fråga, den om jobben. Allvarligt, hur många medborgare funderar över frågeställningen om man anser det är viktigt att Sverige ska delta i NATO-ledda operationer? De vanligaste frågorna jag får handlar i huvudsak om välfärdsverksamhet som sjukvård, skolan och äldreomsorgen. Träffar jag pensionärer handlar det om orättvis skatt. Euro eller EMU som frågan borde handla om är det väl egentligen bara Folkpartiet som vill prata om just nu, inte för att jag begriper det men de anser väl att det är en profilfråga.

Det som fått fler än mig att reagera är att det verkar nästan omöjligt att "ligga närmast" Socialdemokraterna när man testar sig. Så därför prövade jag valkompassen ett antal gånger med olika svarsalternativ för att se hur utslagsgivande frågorna var. Att man kan bli Vänsterpartist i ett test där man svarar ja till NATO-ledda operationer, ja till euro/EMU och nej till sjukvård för papperslösa visar med önskvärd tydlighet att antingen 1. någon har klantat sig när man gjorde valkompassen X. någon har noll koll på partiernas politik 2. någon sympatisör till Vänsterpartiet har hackat valkompassen. Samtliga alternativ känns realistiska så man kan ju fråga sig hur länge den här varianten av valkompass kommer att ligga kvar på SvDs hemsida. Trovärdig är den inte.

För egen del så hoppas jag på att media gör en mer fördjupad analys av det politiska innehållet hos de olika partierna. Men jag ska erkänna att jag har inte särskilt stora förhoppningar att så ska ske. Som tur är kommer det att finnas bloggar och sociala medier som Facebook & Twitter som kan hjälpa till att föra debatten, fördjupa och förlänga frågorna så det inte bara blir skrapa på ytan-granskningar. Jag tror på att vi som är politiskt aktiva också har en uppgift att därför delta i samtal där helst de sker, något som jag berättar mer om Politik 2.0, en bok av Brit Stakston med flera. Ett antal politiker som är aktiva på nätet medverkar med egna tankar och erfarenheter i samma bok: Maria Ferm, Anders Wallner (mp), Peter Andersson (s), Rossana Dinamarca, Ali Esbati (v), Mary X Jensen, Kent Persson (m), Annie Johansson, Fredrick Federley (c), Lilith Svensson, Göran Hägglund (kd), Annika Beijbom, Seved Monke (fp), Gun Svensson, Johnny Olsson (pp).

För oavsett om valkompasser fungerar eller ej, samtalet människor emellan behövs för demokratins skull. Allt annat får ses som tillbehör till huvudrätten.

Andra som bloggar om politik, val 2010, jobb, valkompass, välfärd, jämlikhet, bloggar, Politik 2.0

En förnedrande behandling

2010-05-17T22:32:00.004+02:00

Trots att jag läst artikeln i Aftonbladet flera gånger om en 16-årig tjej som tvingades klä av sig naken, kan jag inte hitta något sakligt argument som kan ursäkta Polisens behandling av henne. Tjejen togs till Polisstationen för att man trodde att hon var påverkad. Ett urinprov togs och det visade att 16-åringen inte var narkotikapåverkad. När jag läser att Polisstationen har haft som rutin att folk ska klä av sig så undrar jag hur det hänger ihop med regler för kroppsvisitering. Har man ingen orsak till kroppsvisitering så har man inte. Och fortfarande undrar jag vad syftet var med att tvinga den 16-åriga tjejen att klä av sig? Hur kommer det att se ut när skolorna får möjlighet att göra stickprovskontroll på elever som man tror är påverkade av narkotika? Kommer dessa också att få klä av sig nakna?

Föreställ dig att du är den 16-åriga tjejen och fundera över hur du skulle känna dig i hennes situation. Ser du hur de manliga Poliserna går förbi fönstret och tittar in? Hur känns det?

Andra som bloggar om politik, kroppsvisitering, integritet.

Vad händer om 60 000 tjänster inom välfärdssektorn försvinner?

2010-05-13T19:55:00.004+02:00

Ibland undrar jag varför en del frågor blir så intressanta för media att framställa som viktiga. Ta det där med RUT-avdragen som exempel. Efter ett ganska hårt lobbande från Svenskt Näringsliv och ALMEGA så nappade till flertalet nyhetsprogram och tidningar på lockbetet om "den fantastiska framtidsbransch" som vi rödgröna skulle sätta stopp för. Nu avslöjade Magnus Ljungqvist ganska snart att det var många av de tyngsta politiska journalister och kommentatorer som själva använde sig av RUT-avdraget. Så uttrycket "intresset ljuger aldrig" kändes på nåt sätt ganska givet. Många med en hög inkomst som gör att man funderar varför de skulle sluta köpa tjänsten enbart pga att skattebidraget tas bort.

För egen del så undrar jag varför media inte kollar upp det faktum att drygt 60 000 anställda försvinner frånvälfärdsverksamheten (kommuner och landsting), något som regeringen själva redovisar i sin budget. Vad får det för konsekvenser för barn och äldre? Vad får det för resultat på övriga anställda som jobbar kvar i verksamheten? Är inte dessa 60 000 jobb viktiga?

Det händer att jag får frågor om varför vi Sociademokrater gillar ROT men inte RUT och försöker framställa det som en jämställdhetsfråga. För mig finns det fler orsaker till att satsa på ROT men inte RUT. För det första så efterfrågas ROT-tjänster oavsett konjuktur men inte lika mycket i lågkonjuktur. RUT-jobben har inte efterfrågats ens i högkonjuktur, i allafall vill inte folk trots väldokumenterat höga inkomster betala vitt för dessa tjänster. ROT-jobben handlar om att tidigarelägga investeringar som ändå behöver göras.

När det gäller frågan om att vi genom valet av ROT men inte RUT missgynnar kvinnor så är det helt fel. Vi har valt att nästan uteslutande skattefinansiera välfärdssektorn där merparten som jobbar är kvinnor. Och vi gör det oavsett hög- eller lågkonjuktur.

Jag känner stark oro för att besparingarna som nu görs inom välfärdssektorn är ett hårt angrepp på den jämställdhet som vi idag har. Med färre anställda inom barnomsorgen kommer många föräldrar vara oroliga över att lämna sina barn där. Med färre anställda inom äldresomsorgen kommer många vara oroliga över om deras föräldrar och anhöriga får den omsorg som behövs. Och den överföring som skett under den senaste 10-årsperioden från betalt till obetalt arbete riskerar att öka. Det som många kvinnor tidigare haft som arbetsuppgifter ska nu andra kvinnor sköta obetalt som anhöriga. Att frågan om utmattningsdepression mer hänger samman med de krav som ställs på arbetsplatser och som anhörig till barn/äldre, än att hemmet är tillräckligt välstädat är för mig ganska självklart. Så när vi ska prioritera så är jag övertygad om att prioriteringen mer pengar till kommuner och landsting är rätt. Och det sett ur både ett jämställdhets och ett jämlikhetsperspektiv.

Så därför vill jag veta hur ni andra ser på frågan om vad som händer om 60 000 välfärdstjänster försvinner och varför inte media granskar det?

Andra som bloggar om politik, val 2010, jobb, jämställdhet, välfärd, jämlikhet, rödgrönt, rättvisa, Socialdemokraterna, Möjligheternas land.

Sahlin vs Reinfeldt i Agenda

2010-05-09T21:50:00.003+02:00

Jag följde kvällens debatt i Agenda mellan nuvarande statsminister Fredrik Reinfeldt och oppositionsledaren Mona Sahlin. Det var faktiskt en av de bättre debatter jag sett på länge, kanske beroende på att Sahlin och Reinfeldt fick prata värderingar. Att inte frågor om den framtida energiförsörjningen eller hur det ska bli fler jobb kom upp i kvällens program måste ses som ett minus. För faktum är att Sverige nu har över 9 procents arbetslöshet och ändå vill inte Reinfeldt använda termen massarbetslöshet, trots att han gjorde det under 2006 då arbetslösheten låg strax över 5 procent.

Frågan om välfärden blev tyvärr lite för kort. Sahlin försökte få möjlighet att beskriva politiken som en helhet, där trygghet ska finnas under livets svåra stunder. När man blir sjuk eller arbetslös ska ingen lämnas åt sitt öde med orden "du lever på bidrag" ringande i öronen. Stöd i form av utbildning/praktik/lärlingsjobb/välfärdstrainee/rehabilitering/coachning samtidigt som man får en rimlig ersättning hänger ihop med den generella välfärden anser Sahlin. Detta medan Reinfeldt pratar om välfärdens kärna och bidragspolitik i ett försök att dela in folk i närande och tärande. Och samtidigt så vet vi att Reinfeldt anser det vara ok att använda skattebidrag till städning i hemmet och till vårdnadsbidrag. Så även om välfärdsavsnittet var kort så fick vi ikväll verkligen höra hur stor skillnad det är mellan Socialdemokratisk och Moderat politik.

I Aftonbladet kan man läsa att Reinfeldt vann förra veckans debatt och förmodligen den här också. Jag har hittills inte sett att Sahlin lyckats vinna dessa omröstningarna tidigare trots att hon enligt min och många andras uppfattning vunnit flera debatter. Orsaken till det är enligt många kunniga i teknik (läst på twitter. com ) att man tydligen kan fuska med datorer som automatiskt röstar. Söndagens debatt var jämn och slutade enligt mig oavgjort, återstår att se hur omröstningarna i tidningarna slutade.

För övrigt så anser jag att det är bra att Sverige inte är med i EMU. Och undrar faktiskt om Folkpartiet ska våga gå till val på frågan?

Andra som bloggar om politik, val 2010, jobb, välfärd, rödgrönt, rättvisa, Mona Sahlin, Socialdemokraterna, Möjligheternas land, Fredrik Reinfeldt, Moderaterna, Agenda.

Alea iacta est

2010-05-06T18:14:00.002+02:00

Idag fattade regeringen beslut om att lägga fram förslag om en nya postlag. För mig är regeringens förslag en fortsättning på den process som påbörjades genom avregleringen av postmonopolet som genomfördes förra gången Sverige styrdes av en borgerlig regering, 1991-94. Om någon undrar vad remissinstanserna har sagt angående förslag till ny postlag så finns det länkat på regeringens hemsida .

För egen del så tror jag att det här lagförslaget har alla förutsättningar att bli det som ger oss rödgröna majoritet i valet 2010. 30 000 postanställda är varken blåögda eller särskilt intresserade av att få försämrade villkor. Att föreslå att lagen träder i kraft redan den 1 september 2010 kommer nog uppfattas som en ren provokation och jag har redan fått signaler från flera postkollegor att regeringens framtid diskuteras livligt kring fikabordet. Och då i avseendet hur fort man kan få ut Reinfeldt & Co från Rosenbad.

Andra som bloggar om politik, val 2010, jobb, Posten, rödgrönt, regeringen.

"jag är inte bitter"

2010-05-04T08:57:00.002+02:00

Sällan har det citatet känts så träffande som när Reinfeldt & Borg skulle recensera rödgrönt budgetalternativ. Lätt truliga fick statsministern och finansministern erkänna att oppositionen klarar av att lägga ett förslag med tydlig fördelningspolitisk profil. Arbetslösa och sjuka får högre ersättning och de som tjänar över 40 000kr/månaden får betala mer i skatt. Enligt Aftonbladet är en ensamstående tvåbarnsmamma vinnare på de hrödgrönas budget. Av var och en efter förmåga och av var åt och en efter behov. Det är en rättfärdig politik. Att Fredrik Reinfeldt då anklagar Mona Sahlin för att hon inte höjer skatten ännu mer blir bara ännu ett exempel på hur lite borgarna har att komma med i debatten.
Som Lasse Stjernqvist (S) sa inför valet 2002, gladast vinner. Det gäller i även valåret 2010. Och det finns inget som är så tråkig som bittra människor.

Andra som bloggar om politik, val 2010, jobb, välfärd, rödgrönt, rättvisa, Mona Sahlin, Socialdemokraterna, Möjligheternas land.

Desperationen sprider sig i regeringen

2010-04-28T21:36:00.002+02:00

För några veckor sedan var det A Borg som gick över gränsen i budgetdebatten och kallade Mikaela Valtersson (MP) för dörrmatta. Borg har väl gått grundkurs i härskarteknik och visade nu hur han försökte förlöjliga och förminska en politisk motståndare. Borg gick bet, Valtersson var helt lysande och vann debatten rakt av. Men ändå. Det andas desperation bland en del ministrars agerande just nu. Och då blir det mer av smutskampanj och nedsättande omdömen i försöken att göra den politiska motståndare mindre trovärdig.

När regeringen misslyckas med sin sk jobbpolitik och allt mer av kommunernas pengar måste gå till socialbidrag så vill man skyla sitt eget tillkortakommande. Det blev svårt för Odell och Littorin att hantera det faktum att rödgröna väljer att satsa 12 miljarder kr på välfärden, 12000 000 000kr, något man räknar med ska skapa 10 000-15 000 fler jobb i kommuner och landsting? Skulle man klaga på att det blir bättre välfärd och fler jobb? Nej, de kom på att man kunde kalla det Tobleronepolitik. Allt i ett försök att flytta fokus från det som folk bryr sig om, jobb och välfärd. Med tanke på de kommentarer, sms och mejl jag har fått idag så är nog bilden att borgarna gjort ett stort misstag. De som hört av sig är rent ut sagt skitförbannade. Jag antar att den här kampanjmetoden som Alliansen prövade på har sin vagga på det Moderata PR-högkvarteret. Den totala fixeringen vid en Socialdemokratisk partiledare har nog inte varit så här stor sedan Gösta Bohmans och Olof Palmes dagar.

Nåväl, jag förstår att regeringen är desperat. Deras sk jobbpolitik får ingen effekt, opinionssiffrorna stiger inte och det är ett faktum att kvinnor och ungdomar vill ha en Socialdemokratisk statsminister efter valet 2010. Så därför försöker man smutskasta den person som har chans att bli historisk på många sätt. Mona Sahlin är Sveriges mest erfarna politiker, en stark ledare med stadig förankring i Socialdemokratiska värderingar kan bli Sveriges första kvinnliga statsminister, den första Socialdemokratiska partiledaren i modern tid som bildar en majoritetsregering.

Dagens bloggtips: Fredrik Edin förklarar vad Odell och Littorin menar,
Mary X Jensen om medialiserad demokrati.

Andra som bloggar om politik, val 2010, jobb, välfärd, rödgrönt, rättvisa, Mona Sahlin, Socialdemokraterna, Möjligheternas land.

Det här min blogg

2010-04-26T20:19:00.002+02:00

något som egentligen framgår ganska tydligt i bloggens namn, Eva-Lenas blogg. Jag skriver här, inte för att någon annan tycker det eller kräver det, jag skriver för min egen skull och hoppas att det dessutom kan intressera andra.

Detta förtydligande borde inte behövas men eftersom bloggvärlden ibland är ovanligt känslig för vad som skrivs i gammelmedia så tänkte jag ändå vara tydlig med min avsikt. Att jag är Socialdemokrat framgår väl av det jag skriver, att jag gillar många andra Socialdemokratiska bloggars innehåll framgår av mina länkar, länkar gärna till de som visar stort engagemang och har hjärtat till vänster.

Jag tror på att om man sluter sig samman utifrån en gemensam idé och arbetar mot samma mål så blir man starkare, det märks också i det jag skriver.

När jag vill visa på tydliga skillnader så länkar jag till de som tycker helt olika, ibland länkar jag till de som tänker nytt eller har en helt annan vinkel på ett ämne och som jag tycker mig behöva reflektera över. Så var det med det. Det här är min blogg.

Dagens bloggtips: Ilsemarie om desperation och fattigdom, Bodil om våren, Emma om påhoppade bloggare, Alliansfritt med uppdaterad citatlista.

Andra bloggar om politik, val 2010, bloggar, Socialdemokraterna, Netroots.

Rätt till havandeskapspenning för brevbärare

2010-04-23T16:43:00.004+02:00

Idag skriver Nerikes Allehanda om Helena Nordin som fick rätt mot Försäkringskassan när det gällde rätt till havandeskapspenning. Det framgår av artikeln att jag hjälpte Helena att överklaga FKs beslut och här är några av mina reflektioner:

I Försäkringskassans beslut att neka Helena Nordin hänvisades till en rättslägesanalys gjord av Riksförsäkringsverket och pekade på flera domar. Men man tog inte med de domar som talade till Helenas fördel. Försäkringskassan hänvisade även till lagen i sitt avslag men tog inte med delar från lagen som talade till Helenas fördel. I den överklagan av Försäkringskassans beslut som jag hjälpte Helena att göra finns flera textutdrag från Arbetsmiljöverkets utredningar och föreskrifter. Är det realistiskt eller ens önskvärt att varje gravid kvinna ska kunna känna till detta för att få rätt till havandeskapspenning?

Jag vet att det i vissa fall finns svåra avvägningar för Försäkringskassan att göra när det gäller bedömning av hur fysiskt ansträngande ett arbete kan vara. Men vore det inte i så fall på sin plats att handläggare gjorde besök ute på arbetsplatser innan ett beslut fattades?

Min förhoppning är nu att gravida brevbärare som söker havandeskapspenning fortsättningsvis får rätt till det. Men säker kan man aldrig vara....

Andra som bloggar om politik, graviditet, jämlikhet, välfärd, havandeskapspenning, rättvisa, brevbärare, Försäkringskassan.

Vi går mot bättre tider, tro mig, tro mig

2010-04-19T11:15:00.002+02:00

Det här är inget skämt
Och inte heller är det
tro mej, tro mej
nånting som jag själv bestämt.

Texten står Ulf Lundell för. Och jag tror faktiskt också att vi kan gå mot bättre tider, men inte bara några, utan hela samhället efter valet den 19 september. Om vi blir fler som väljer att rösta fram en Socialdemokratiskt ledd regeringen, det rödgröna alternativet. För jobbens skull och för att man tror på ett gemensamt samhälle som vi bygger tillsammans.

För jag tror faktiskt människor runt om i Sverige längtar efter en rättvis och solidarisk politik. Och med rättvis menar jag en klassisk Socialdemokratisk fördelningspolitik som syftar till minskade klyftor. Den typen av nyspråk och renommésnyltning som Moderaterna ägnar sig åt tillsammans med en märklig historierevision tror jag inte särskilt många går på.

Andra som bloggar om politik, val 2010, jämlikhet, välfärd, rödgrönt, rättvisa, Mona Sahlin, Socialdemokraterna, Möjligheternas land.

Larmet går när Borg redovisar regeringens budget

2010-04-15T11:30:00.002+02:00

och visst känns det som tecken i tiden på att det behöver sändas larmpå fler ställen än bara det rum där finansminister Anders Borg höll sin budgetpresskonferens. I veckans nr av Dagens samhälle kan man läsa att den ekonomiska krisen ökar klyftorna. För regeringen besparingar på pengarna till kommuner och landsting, -12 000 000 000kr, slår hårt mot jobben inom välfärdsverksamheterna. Ytterligare besparingar kommer tvingas fram i skola, förskolan, äldreomsorgen och vården vilket i slutänden drabbar barn, gamla och sjuka. Så det är knappast förvånande att de fattigaste inte får ett öre av regeringen.

Att Anders Borg väljer att attackera oppositionen redan innan dessa hunnit lägga ett eget förslag får väl tas som en signal på att han hellre väljer att prata om annat än om regeringens misslyckade jobbpolitik. I regeringens budget kan man läsa att "arbetslösheten forsätter att öka" men istället för att försöka bekämpa den rekordhöga arbetslösheten väljer Borg att låtsas om allt är bra nu när vårsolen lyser över Sverige med sin skönmålning av dagens situation.

Så jag är ganska säker på att larmet kommer att gå på många platser runt om i landet idag när borgerliga företrädare presenterar regeringens budget.
Varning, varning! Ingen jobbpolitik nu heller:(

Bloggtips: Alexandra om sänkta skatter, Johan med bokslut över regeringen Reinfeldt, Peter om regeringens dolda agenda, Maryam om vinnare och förlorare, Martin som undrar var jobben tog vägen.

Thomas Östros sätter jobbfrågan i fokus.

Andra bloggar om politik, Moderaterna, budget, Anders Borg, jobb, Thomas Östros, Socialdemokraterna.

Varför försöker Moderaterna låtsas vara Socialdemokrater?

2010-04-12T14:47:00.002+02:00

Jag har under lång tid sett och hört hur vår Socialdemokratiska politik kritiseras och fördöms av Moderater. Man angriper Socialdemokratiska företrädare för att vi vill ha en generell och god välfärd som inkluderar också de som är arbetslösa och sjuka. Vi anser att lön och pension ska beskattas lika vilket naturligtvis Moderaterna anser vara felaktigt.

Så därför är det märkligt, rent bisart att se hur Moderaterna på alla sätt och viss ägnar sig åt varumärkseintrång/renommésnyltning i syfte att försöka låtsas vara Socialdemokrater. Det började med Nya Moderaterna som egentligen snoddes från vårt systerparti i Storbritannien, New Labour. Sen kom kampanjen om det "nya arbetarpartiet". På den ena punkten efter den andra har det Moderata partiet och dess ledning konsekvent försökt använda ord som är förknippade med en Socialdemokratisk politik. Det handlar inte om att man vill föra politiken men man har insett att Moderaternas idé om större klyftor och mindre välfärd ogillas av en majoritet av väljarna. Så från att ha haft sänkt skatt på sina valaffischer bytte man till budskapet "det ska löna sig att arbeta". Något som alla kan hålla med om, men jag tror knappast så många hade röstat på Moderaterna om man hade skrivit försämrad ersättning för arbetslösa och sjuka.

Vid Socialdemokraternas partikongress i november 2009 höll partiordförande Mona Sahlin ett tal på temat Möjligheternas land bygger vi tillsammans:
Vi socialdemokrater har en idé om vårt gemensamma samhällsbygge. Jag har kallat det för möjligheternas land. Det är ett Sverige som bygger på insikten att vi är starkare tillsammans. Det handlar om den jämlikhet som skapar likvärdiga möjligheter till frihet. Som ger individen möjligheter att växa, nå framgång och förverkliga sitt livs äventyr. Arbetslösheten hindrar livsprojekt. Den gröper ur Sveriges ekonomi. Vi socialdemokrater står idag för den starkaste jobbpolitiken. En politik för full sysselsättning i en ny globaliserad ekonomi. En starkare arbetslinje. En modern syn på entreprenörskap. Vi viker inte en tum – arbete åt alla!

Och nu så vill alltså Moderaterna försöka sig på att egen variant av samma budskap: ”Tillsammans kan vi göra Sverige bättre och mer rättvist. Ett land som visar vägen. Vi kallar det föregångslandet Sverige".

Är det bara jag som känner mig spyfärdig över denna retoriska fernissa som pr-byrån Nya Moderaterna använder sig av? Är det bara jag som undrar hur länge medierna ska låtsas om ingenting? Är det bara jag som sett att kejsaren springer näck genom både Rosenbad och Riksdagen? Förmodligen är vi fler och jag räknar med att domen mot de billiga kopiorna blir hård från väljarna, riktigt hård.

Andra bloggar om politik, val 2010, jämlikhet, välfärd, Moderaterna, Anders Borg, rättvisa, Mona Sahlin, Socialdemokraterna, Möjligheternas land.

Ökad jämlikhet kräver förändring

2010-04-11T11:57:00.002+02:00

I dagens Expressen bemöter forskaren Richard Wilkinson den kritik som Stefan Fölster riktat mot Wilkinsons och Kate Picketts bok Jämlikhetsanden och skriver bland annat:

"Vi påpekar också att Sverige ingår i det mönster som visar att mer jämlika länder inte bara är mer socialt homogena utan vanligen också mindre plågade av hälsorelaterade och sociala problem. De har bättre psykisk hälsa, färre drogproblem, lägre våldsfrekvens, färre tonårsfödslar, högre välbefinnande bland barn och bättre resultat inom utbildningsväsendet. Vi förstår inte varför en liten del av den politiska högern i Sverige vänder sig mot analyser som visar att deras land bör känna sig stolt över en sådan tradition och över att utgöra ett exempel för andra länder".

Även om inte Wilkinson och Pickett förstår varför den politiska högern är kritisk till detta så anser jag att det är ganska uppenbart, högern vill på inga villkor kännas vid att jämlikhet lönar sig. Men alla vi andra som vill ha mer jämlikhet och minskade klyftor tycker det bra att vår åsikt också beläggs av forskning och fakta. Att det sen finns förnekare på högerkanten bekräftades ju även tidigare i veckan när Anders Borg inte ville kännas vid det faktum att Moderaternas politik leder till ökade klyftor, högre arbetslöshet och större fattigdom. Men det finns dess bättre uppriktiga politiker även bland borgarna. Katarina Brännström, Moderat riksdagsledamot från Kronoberg, skriver på sin blogg att klyftorna nu ökar i Sverige och att hon tycker det är bra. Jag håller inte med Brännström men tycker det är bra att hon står för sin orättvisa och ojämställda politik. Hoppas medierna inser att det finns saker att granska i både uttalande och den förda politik med anledning av många borgares förnekande.

Och apropå granskande. Jag vet inte vad som är sämst, det att Aftonbladet väljer att skriva om arbetsmarknadsminister Littorings privatliv eller det faktum att man inte skriver om hans brist på en aktiv jobbpolitik. Granska gärna minister Littorin men hans skilsmässa är inte av allmänt intresse såvida den inte har med arbetsmarknadspolitiken att göra.

För övrigt så var Mona Sahlins tal igår (på Örebro läns Socialdemokraters distriktskongress) ett av de bästa ideologiska tal jag hört. Sahlins tal var engagerat, otroligt starkt och hon tog upp just frågan om jämlikhet och behovet av en rättvis och solidarisk politik. Till skillnad från nuvarande statsminister har Sahlin en politik för ökad jämlikhet och jämställdhet. Och det kommer att göra henne till nästa statsminister efter valet 2010.

Bloggtips: Marika Lindgren Åsbrink om Jämlikhetsanden, Anna Vikström om Fölster, Peter Andersson också om Jämlikhetsanden.

Andra bloggar om politik, val 2010, jämlikhet, jämställdhet, Moderaterna, Sven Otto Littorin, Anders Borg, rättvisa, Mona Sahlin, Socialdemokraterna.

När feministen får bestämma så blir de rika männen vinnare

2010-04-08T21:20:00.006+02:00

Nej, det är inte skämt. Moderatern Anders Borg säger sig vara feminist men det märks knappast på den förda politiken. Idag redovisade Aftonbladet effekterna över 4 års borgerlig politik, men trots att det är finansdepartementets egna uppgifter så vägrar Anders Borg erkänna konsekvenserna. I tisdags deltog jag i en interpellationsdebatt om den negativa effekten på jämställdheten av borgarnas politik. Även då försökte Borg vifta bort kritiken trots att jag läste högt ur regeringens egna ekonomiska redovisningar för 2008 och 2009 över kvinnor och män. Ensamstående kvinnor med barn och därmed försörjningsbörda har den sämsta ekonomin. Vilken tur att regeringen i sin godhet har inrättat skattebidrag för hushållsnära tjänster och vårdnadsbidrag. OBS! ironi OBS!

Själv vill jag ha en rättvis och jämställd politik som bidrar till fler jobb och minskade klyftor. För det krävs en offensiv utbildningspolitik, jobbpolitik och skattepolitik som skiljer sig från den borgerliga politiken. Jag har tillsammans med mina partikamrater i riksdagen lagt förslag på förslag som skulle göra stor skillnad ur fördelningssynpunkt. Förslag som borgarna har röstat ner. Hur mycket eller hur lite feminister de än säger sig vara...

Bloggtips: Alliansfritt om Borg, Marika med känslig information, Ilsemarie om vad som gör oss sjuka, Martin om tydliga markörer för ökade klyftor.

Andra bloggar om politik, feminism, budget, Moderaterna, regeringen, Anders Borg, rättvisa, Val 2010.

Var är jobbpolitiken Reinfeldt?

2010-04-06T08:48:00.002+02:00

Även om det tydligen inte är en stor fråga i media och uppenbarligen inte hos regeringen heller så anser jag i alla fall att den fortsatt höga arbetslösheten är ett stort problem. Läser på SvDs hemsida att arbetslösheten dessutom ökar nu. Senare idag, kl 10.45, finns information om hur det ser ut i hela landet på Arbetsförmedlingens hemsida. Nästan en halv miljon personer är arbetslösa så det kan ju knappast vara en ickefråga. Så frågan är nu om det finns anledning för medier och deras politiska kommentatorer att börja gräva i frågan om jobben eller om man har lugnats av Reinfeldt & Borgs löfte om att det nu går bra för Sverige? Vid mitt besök hos Arbetsförmedlingen i Örebro för några veckor sedan så visade det sig att 372 arbetslösa ungdomar i Örebro inte har någon aktivitet alls. Regeringens politik med jobbgaranti för unga har har kraschat och ändå är regeringen nöjd. Bedrövligt.

Dagens bloggtips: Claes om inget nytt på arbetsfronten, Johan om smutskastningen mot Mona Sahlin.
Andra bloggar om politik, jobb, arbetslöshet, arbetsförmedlingen, regeringen, Fredrik Reinfeldt, Mona Sahlin, Val 2010.

Minister i blåsväder, nytt avsnitt i Ett brev betyder så mycket

2010-03-23T08:43:00.002+01:00

Förra veckan berättade justitieminister Beatrice Ask om en idé hon hade: "jag skulle kunna tänka mig att ha väldigt grälla färger på kuverten och skicka hem till folk som var misstänkta för det". Vilka som avses med "misstänkta för det" är sexköpare. Ask avsikt verkar vara att familj och grannar till de misstänkta ska reagera som nån sorts fördomare och hon fortsätter sin redovisning av sin idé: "du är misstänkt faktiskt för att ha varit ute och köpt sex. Det är inte tillåtet". Ask tanke med förslaget är följande: "Och det är lite grann, egentligen det här, att du får skämmas på torget".

En som reagerat starkt på Ask uttalande är ledarskribenten Sanna Rayman som i söndagens SvD beskrev Ask idé som mandatperiodens sämsta förslag. Och på ledarplats skriver Rayman idag om en laglös justitieminister. Även statsministern får kritik för att han inte tillräckligt hårt tillrättavisar sin justitieminister. Raymans kritik är befogad och måste ses i som särskilt hård eftersom hon normalt brukar gilla regeringens politik.

Att Socialdemokraternas talesperson, fd justitieminister, Thomas Bodström kräver att Beatrice Ask ska avgå alternativt att hon gör en pudel är däremot både väntat och befogat. För hur mycket man ogillar sexköpsindustrin så kan man inte hänga ut folk på blotta misstanken om brott. Var och en ska betraktas som oskyldig till motsatsen är bevisad. Det som borde förvåna fler är den tystnad som finns från folk inom rättsväsendet, hittills har jag inte sett en kommentar eller reaktion från exempelvis Advokatsamfundet på Asks uttalande.

Nu återstår att se om Beatrice Ask kommer att backa. Eller om det kanske kommer fler förslag på hur brev hem till misstänkta ska se ut. Väljarna har i alla fall fått ett besked om Moderaternas syn på trygghet, gredelina kuvert och folk i skampåle på torget.

Bloggtips: Peter om en laglös justitieminster, Alliansfritt om Reinfeldts försvar av Ask, Kulturbloggen om kraven på Asks avgång.

Andra bloggar om politik, Beatrice Ask, rättssäkerhet, gredelin, skampåle, Moderaterna, Reinfeldt.

Statliga bolag och Public Service-företagen finansierar Svenskt Näringslivs Allians-propaganda

2010-03-19T14:29:00.003+01:00

Man kan ju lugnt ställa sig frågan hur det kan komma sig att SVT, SR & UR (som ska vara neutrala och opartiskt granskande) kan vara med och betala för borgerlig politisk propaganda? En lika relevant fråga är varför våra gemensamt ägda bolag som ex Vattenfall, Posten, SJ och LKAB ska vara med och betala för borgerlig politisk propaganda? Står det inskrivet i regeringens regleringsbrev att bolagen ska propagera för ex utbyggd kärnkraft, säga nej till kommunala sommarjobb för ungdomar, eller att man är för den försämrade sjukförsäkringen?

För mig är det uppenbart att Svenskt Näringsliv är en starkt politiserad organisation som just nu leds av Moderaten Urban Bäckström. Bäckström, som tidigare varit statssekreterare åt regeringen Bildt 1991-1994, har en tydlig politisk agenda som i allt väsentligt går ut på att ge eldunderstöd till statsminister Reinfeldt och hans politik. Om det nu bara var privata pengar i denna opinionsbildning så skulle jag kanske inte ägna ett blogginlägg i frågan, men nu handlar det alltså om statliga pengar och framför allt pengar från Public Service-företagen. Jag har därför lämnat in en interpellation till kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth angående det så kallade oberoendet som i värsta fall kanske är beroende. Svar och debatt blir det den 6 april.

För övrigt så kan jag konstatera att LO-förbundet Livs har lagt ett varsel om blockad. Frågan vem som är först ut och kritiserar detta faktum, Reinfeldt eller Bäckström?

Sen undrar jag om Maud Olofsson informerat Jan Björklund att det inte blir någon kärnkraft?

Bloggtips: Peter om Centern & kärnkraft, Ilsemarie om ambulans till Arbetsförmedlingen, Ullis om Örebro kommun och sjuka som sagts upp, Martin som gjort en SWOT-analys.

Andra bloggar om politik, SVT, Public Service, Svenskt Näringsliv, Alliansen, Moderaterna, Reinfeldt.

Ungdomar vill vara aktiva

2010-03-18T08:22:00.005+01:00

Carin Jämtin och Socialdemokraterna i Stockholm har just nu en kampanj där man bla tar upp det faktum att neddragningar som drabbar ungdomar, kan bli extra kostsamma. Något som de flesta kommunpolitiker har lärt sig. Efter en riktigt stökig sommar i Örebro, med många bråk på stan och skadegörelse valde man att satsa lite extra på sommarjobb för ungdomar, det som ibland kallas feriepraktikplatser. Något som gav dubbla effekter, många ungdomar fick möjlighet att göra något meningsfullt under några veckor, samtidigt som det blev en ganska lugn sommar med mindre fylla och bråk på stan. Under förra mandatperioden satt jag i den kommunala nämnden som hanterar sommarjobb. Vi valde då att utöka satsningen så att fler skulle få möjlighet att få jobberfarenhet, något som fortsatte att ge positiva effekter.

Därför känns det extra bra att Mona Sahlin i dagens SvD presenterar en aktiv jobbpolitik för ungdomar. Fler kommuner måste göra mer för att ungdomar, men även statens arbetsmarknadspolitik måste förändras. I slutet av februari var 712 ungdomar i Örebro inskrivna i den sk jobbgarantin för unga. Av dessa har 372 ingen aktivitet alls trots att alla vet att passivitet bara förlänger tiden i arbetslöshet.

Så att jag och många fler längtar efter en Sahlin-ledd rödgrön regering framgår med önskvärd tydlighet i den opinionsundersökning som redovisas i flera medier. Det är långt kvar till valet men det känns onekligen som det är medvind just nu.

Andra bloggar om politik, ungdomar, jobb, sommarjobb, Mona Sahlin, , rödgröna, Socialdemokraterna, Val 2010.

Nu rättar Agenda sig själv angående felaktiga uppgifter från Almega

2010-03-14T21:15:00.002+01:00

Det oväntade har hänt. Agenda som i ett program redovisade felaktiga siffror från Almega, har nu granskat samma uppgifter och helt plötsligt blir det en helt annan bild av vilka som använder hushållsnära tjänster. Skulle gärna se en uppföljning i fler medier, gärna de Bonnierägda som hittills använt samma felaktiga siffror och ett riktigt snyftreportage, men det kanske en väl naiv förhoppning?

Kvällens debatt i Agenda visade att regeringens argument är ovanligt tunna. Jan Björklund försökte sig på att det utslitna argumentet med att oppositionen är för att subventionera manliga byggjobb men inte kvinnliga städjobb. Jag har sagt det förut och skriver det här igen:
Hela välfärdssektorn är skattesubventionerad till nästan 100 procent. Och i välfärdssektorn är det många kvinnor som vårdar äldre, många kvinnor som är lärare, många kvinnor som tar hand om barn, många kvinnor som städar i skolor/barnomsorg/sjukhus. Men de jobben är enligt Björklund och regeringen inte så viktiga, 60 000 jobb inom välfärdssektorn ska bort. Medan regeringen anser sig ha råd att subventionera några tusen jobb som ytterst få lågavlönade har råd att efterfråga ens med skattebidrag. Patetiskt.

Andra som bloggar om politik, agenda, Jan Björklund, hushållsnära tjänster, regeringen.

Reinfeldt förringar riksdagsbeslut

2010-03-14T20:27:00.004+01:00

läser att statsminister Reinfeldt beklagar riksdagens beslut att erkänna folkmordet i Turkite 1915 trots att han så sent som 2006 var för beslut om erkännande. Men frågan är ju om en statsminister kan vägra att följa ett riksdagsbeslut. En annan relevant fråga är ju hur det kan komma sig att landets statsminister som utsetts av riksdagen sedan väljer att be ett annat lands premiärminister om ursäkt för beslut som det egna landets folkvalda fattat.

Så här står det i Regeringsformen 10 kap, 2 § a uniRegeringen får ej ingå för riket bindande internationell överenskommelse utan att riksdagen har godkänt denna, om överenskommelsen förutsätter att lag ändras eller upphäves eller att ny lag stiftas eller om den i övrigt gäller ämne i vilket riksdagen skall besluta. Är i fall som avses i första stycket särskild ordning föreskriven för det riksdagsbeslut som förutsättes, skall samma ordning iakttagas vid godkännandet av överenskommelsen. Regeringen får ej heller i annat fall än som avses i första stycket ingå för riket bindande internationell överenskommelse utan att riksdagen har godkänt denna, om överenskommelsen är av större vikt. Regeringen kan dock underlåta att inhämta riksdagens godkännande av överenskommelsen, om rikets intresse kräver det. I sådant fall skall regeringen i stället överlägga med Utrikesnämnden innan överenskommelsen ingås.

Riksdagen kan godkänna sådan överenskommelse som avses i första och tredje styckena och som ingås inom ramen för samarbetet i Europeiskonen, även om överenskommelsen inte föreligger i slutligt skick. Lag (2002:903).

I Statsskickets grunder kan man läsa följande: 1 kap, 4 § Riksdagen är folkets främsta företrädare. Riksdagen stiftar lag, beslutar om skatt till staten och bestämmer hur statens medel skall användas. Riksdagen granskar rikets styrelse och förvaltning. Lag (1976:871).

I Riksdagsarbetets 4 kapitel, 3 §: Regeringen och varje riksdagsledamot får i enlighet med vad som närmare angives i riksdagsordningen väcka förslag i fråga om allt som kan komma under riksdagens prövning, om ej annat är bestämt i denna regeringsform.
5 § Vid omröstning i riksdagen gäller som riksdagens beslut den mening varom mer än hälften av de röstande förenar sig, om ej annat särskilt angives i denna regeringsform eller, beträffande frågor som hör till förfarandet i riksdagen, i huvudbestämmelse i riksdagsordningen. Om förfarandet vid lika röstetal finns bestämmelser i riksdagsordningen.

Så det ska bli intressant att se hur riksdagen kommer att reagera på att statsminister Reinfeldt beklagar riksdagens beslut. Men framför allt om medierna kommer att granska Reinfeldts agerande att degradera riksdagen till en beklaglig samling.

Har regeringen agerat för att hjälpa Lybien att bryta mot FNs konvention om mänskliga rättigheter?

2010-03-12T11:22:00.003+01:00

Det är en fråga som jag vill få svar på och därför har jag idag lämnat i följande begäran till riksdagens Konstitutionsutskott:

Stockholm 2010-03-12

Begäran om granskning av regeringens medverkan vid försäljning av utrustning till Libyen avsedd att övervaka flyktingar

Den 28 september 2009 besökte utrikeshandelsminister Ewa Björling Libyen. Syftet med besöket var att ”utveckla handelsrelationerna och ytterligare bredda kontaktytorna.” Med sig hade hon företagare från det svenska näringslivet bland annat Svenska Rymdbolaget som deltog på resan i syfte att sälja sitt system för flygburen övervakning till de libyska myndigheterna.

”Vi kan hjälpa er att hålla efter flyktingsituationen utmed gränserna och ute på Medelhavet”, sade Rymdbolagets Björn Ohlson under ett möte med Libyens handelsminister, enligt SVT:s Korrespondenterna.

”Det här systemet är ett perfekt verktyg för att motverka den vidriga flyktingsmuggling som pågår i regionen”, säger Ewa Björling till TT.

De libyska myndigheternas behov av övervakning har sin grund i att ett stort antal flyktingar främst från länder söder om Sahara, sitter fast i Libyen, sedan landet träffat ett mycket kontroversiellt avtal med Italien om att stoppa de flyktingar som försöker ta sig till Europa över Medelhavet. De flyktingar som ändå försöker söka asyl i Italien genom att med båt ta sig över Medelhavet ska nu med svensk hjälp stoppas, med ett system regeringen anser vara ”perfekt” för ändamålet.
Problemet för regeringen är att detta strider mot de internationella åtaganden Sverige har i flyktingfrågor. Rätten att söka asyl och få sin ansökan seriöst prövad är genom konventionerna sedan mer än femtio år tillbaka en av de grundläggande mänskliga rättigheterna. Den svenska regeringen kan därför inte aktivt arbeta för att hjälpa andra länder att bryta mot konventionerna.
Jag vill därför att konstitutionsutskottet granskar regeringens roll i marknadsföringen av övervakningssystem till Libyen.

Eva-Lena Jansson

1 Pressmeddelande 28/9 2009, Regeringens hemsida
2 FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna och FN:s konvention angående flyktingars rättsliga ställning

Andra bloggar om politik, regeringen, riksdagen, mänskliga rättigheter, bloggar.

Spännande att blir gratulerad av Moderaterna

2010-03-08T16:37:00.003+01:00

men jag heter inte Siv och jag fyller inte år så varför gratuleras jag? Lite otacksamt av mig att inte vilja bli gratulerad på Internationella Kvinnodagen kanske någon tycker. Men dels hänger det ihop med att jag ju inte har gjort någon särskilt stor prestation för att födas som kvinna mer än att vinna ett tävlingrace till en äggcell. Dels har jag svårt att ta emot gratulationer av en rörelse vars politik enligt mitt sätt att se bidrar till ett ojämställt samhälle.

Själv har jag delat ut rosor och påmint om att det idag är Internationella Kvinnodagen men också propagerat för att fler ska rösta på Socialdemokraterna i höstens val. Om man vill ha en jämställd politik förstås. Nu vet vi att en majoritet av kvinnliga väljare föredrar de rödgrön partierna. Inte oväntat med tanke på att samtliga partier är feministiska och har en tydlig jämställdhetspolitik. Två kvinnor klev in på Arbetarekommunens lokal idag och ville bli nya medlemmar. Det var deras sätt att markera att de nu hade fått nog av regeringens politik. För även om Lena Mellin på Aftonbladet försöker hitta positiva trender så har vi just nu en backlash i samhället. Även om andelen sjuka kvinnor minskar så är kvinnor fortfarande i majoritet bland långtidssjuka, de som drabbas allra hårdast av regeringens försämrade sjukförsäkring. Men istället för att fokusera på hur man som lagstiftare kan ställa större krav på arbetslivet som i många fall medverkar till att anställda slits ut, att få till en jämställd föräldraförsäkring, att se till att det finns tillräckliga resurser inom äldreomsorg/barnomsorg/skola så vill Moderaterna få oss att bli ivriga shoppare.

Mina frågor till Moderaterna blir därför följande: hur kan det skapa en större trygghet på äldreboendet för min moster och morbror att jag har fått mer pengar att gå på bio för? Hur får skolan större möjlighet att stötta min dotter för att jag har råd att köpa ett par stövlar extra? Hur blir Hjärstastugans barnsorg bättre bara för att jag får den ena skattesänkningen efter den andra? Svar till undrande Socialdemokrat.

För mig är välfärden ett sätt att öka jämlikhet och jämställdhet i samhället. Mindre pengar till välfärd innebär ökad ojämlikhet och försämrad jämställdhet. Så lätt och så svårt är det.

Andra bloggar om politik, jämställdhet, feminism, 8 mars, Internationella Kvinnodagen, Moderaterna, , rödgröna, Socialdemokraterna, Val 2010.

Nej, det är inga problem med hushållsnära tjänster för Socialdemokrater

2010-02-28T16:26:00.005+01:00

Läser i DN att hushållsnära tjänster skulle vara ett problem för Socialdemokraterna. Vilket det inte är även om både Moderaterna och DN verkar önska att det skulle vara så. Vi har partikongressbeslut på att den här typen av tjänster inte är prioriterade. Om inte det handlar äldre och sjuka som behöver de här tjänsterna. Att det här skulle vara något problem för oss har jag svårt att se. Men det kan bero på att flertalet i min bekantskapskrets inte använder sig av dessa tjänster.

Jag kan inte förstå varför samhället ska subventionera tjänster som få eller inga är beredd att betala det faktiska priset för. Hur vore det om vi skulle börja subventionera luncher ute på stan också? Många tycker att det är för dyrt att gå ut och äta på restaurang, vi vet att det finns personer som jobbar svart där, bla papperslösa invandrare. Det skulle vara samma argument som anförs när det gäller hushållsnära tjänster.

Så vad är det för några som behöver hjälp? Vilka är det som inte har råd att efterfråga den här tjänsten egentligen? Den här annonsen finns på Arbetsförmedlingens hemsida och ger en vink om vilka uppgifter som Moderaterna och Maud Olofsson tycker är jätteviktiga att vi använder skattepengar till:
Aktiv familj med tre barn (17,14 & 11) söker energisk och ansvarstagande person som kan hjälpa oss att hålla ordning på tillvaron med alla aktiviteter, skoluppgifter och två krävande jobb. Vi bor i grönskande Djursholm med många barnflickor i området. Gym i huset. Beskrivning av arbetsuppgifter: Läxläsning med barnen, Skjutsa till aktiviteter, laga mat i veckorna, hjälp med tvätt och allmänt plock (obs - ej veckostädning). Beskrivning av kvalifikationer: Körkort, rökfri, flexibel. Du får gärna tycka om att laga mat och/eller baka. Ordningsam och ansvarstagande. Boende kan tillhandahållas men vi ser helst att du har egen bostad.
För mig är det uppenbart att familjen både vill och anser sig vara i behov av hjälp och de hittar säkert någon som är som klippt och skuren för jobbet. Men varför skulle det vara prioiterat att använda skattesubventioner till detta kan jag inte begripa.

Andra bloggar om politik, hushållsnära tjänster, Socialdemokraterna, val2010

Visst handlar det om att prioritera men framför allt att ha en fördelningspolitik

2010-02-24T16:29:00.003+01:00

Idag har riksdagsledamoten Mikael Damberg (S) och SKTF-ordförande Eva Nordmark en debattartikel i SvD där de argumenterar för fortsatta subventioner för hushållsnära tjänster. Visserligen med en liten annan inriktning än det regeringen har infört men tanken är den samma, tjänster som utförs i hemmet ska subventioneras, åtminstone till en viss gräns. För mig är det inga problem med att folk efterfrågar hushållsnära tjänster, problemet är när det ska finansieras genom skattesubventioner. Om man vill att någon ska städa hemma, var god betala men skicka inte notan någon annanstans såvida du inte är gammal eller funktionshindrad och därmed har svårighet att utföra städningen själv.

En del anför att det är diskriminering av kvinnojobb när jag och många andra Socialdemokrater är för ROT-avdrag men emot RUT-avdrag som hushållsnära tjänster också kallas. Det är fel. ROT-avdrag är och ska vara tillfälliga, RUT-avdragen har blivit permanenta. Dessutom så är den mest kvinnodominerande sektorn av alla, vård och omsorg, nästan till 100% skattesubventionerad och där jobbar det väldigt många kvinnor, betydligt fler män än i hela byggsektorn. Det anförs att svarta jobb nu blivit vita och därför är det viktigt att fortsätta stödja en sektor som få eller inga egentligen är beredda att betala den faktiska kostnaden för. Skulle vi agera på liknande sätt när det gäller fusk så visar veckans graf (på Veronica Palms blogg) att skattefusket är omfattande och utbrett vilket vi inte kan acceptera så enkelt som att bara ta bort skatten.

Så vad är egentligen problemet som Damberg, Nordmark men också Åsa Westlund, tar upp? Att barnfamiljer har en tuff situation att få ihop det en del väljer att kalla vardagspusslet, och det ska lösas av politiken genom att man skattesubventionerar bilresor till och från fritidsverksamhet som ishockey och dans, hjälp med städning och tvätt, matlagning och läxhjälp (om det sker i hemmet) mm. Istället för att man frågar sig hur det kan vara så jobbigt idag när vi jobbar färre timmar, har mer ledighet, och bättre hjälpmedel att klara av hushållsarbetet än vad någon annan generation hittills har haft. Beror det på att kvinnor idag vägrar ta på sig allt hemarbete och männen vägrar hjälpa till? Att alla sitter med Svarte Petter och det blir en någon annan, utanför familjen, som får lösa problemet med att man inte klarar av att dela på arbetet hemma.

Min bild är dessutom att det är rätt många barnfamiljer som tror att man måste ha det roligt hela tiden med sina barn, att barnen till varje pris måste sysselsättas av föräldrarna eller andra vuxna. Bollhav & lekland eller andra aktiviteter som hindrar barnen från att drabbas av helt vanlig uttråkning. Om mamma och pappa städar så uppfattar kanske barnen det som tråkigt men jag lovar, både skola och jobb kommer att vara så där lagom roligt hela tiden.

Det finns ytterligare ett problem med att prioritera den här typen av jobb och det är effekterna ur ett fördelningsperspektiv. Varför ska hushållsnära tjänster till familjer, ofta med två löner, suventioneras när det finns familjer med bara en lön som kan vara i behov av ett helt annat stöd? Varför inte prioritera de äldre som idag blir duschade en gång i veckan? Eller barnomsorg/skola som barnfamiljerna ofta har synpunkter både på innehåll och kvalitet? Eller de ensamstående som har det tufft att få pengar att räcka till mat och kläder?

Sist men inte minst, propagera inte för att det är en jämställdhetsreform. Det är ett sätt att slippa förhandla, och framför allt för att köpa bort männens självklara del av hushållsarbetet. Något som naturligtvis barnen tar med sig i sin framtida syn på vad man i en familj gör och inte gör tillsammans.

Bloggtips på några som funderat över hushållsnära tjänster: Helén Pettersson , John Johansson , Rebella, Karin Bergh, Björn Andersson, Peter Andersson, Ingiberg Olafsson, Marika Lindgren Åsbrink.

Hur den kommande valrörelsen kommer att bli återstår att se, imorgon drar Socialdemokraterna igång sin på allvar. Johan Westerholm anar oråd när det gäller M och Schlingmans strategi.

Andra bloggar om politik, hushållsnära tjänster, socialdemokrat, val2010

Dags för Åsa Torstensson att ta ansvar för tågkaoset

2010-02-22T21:48:00.003+01:00

Under snart fyra år har infrastrukturminister Åsa Torstensson besvarat nästa alla inlägg vid interpellationsdebatter med "efter 12 år med Socialdemokratisk regering". Knappt någon gång har man kunnat ana att det är hon själv som är ansvarig, och det är kanske därför som Torstensson också tillhör en av regeringens doldisar. Men nu funkar det inte längre.

Idag höll SJ en extra presskonferens med anledning av helgens tågkaoset. Det mesta som vd Jan Forsberg sade idag var en upprepning av vad som kom fram vid förra veckans offentliga utfrågning i riksdagen. Men det som var en nyhet idag var att SJs vd inte haft någon kontakt med regeringens infrastrukturminister Åsa Torstensson sen någon gång före jul. Vid presskonferensen fick SJs vd frågan om han hade förtroenden för Torstensson och på den frågan svarade han bara "jag har inga kommentarer". Kanske ett svar talande nog. För tidigare under presskonferensen hade Forsberg dessutom valt att skylla kaoset på både den nuvarande regeringen och den tidigare genom att säga att han redan 2005 pekat på behov av mer resurser.

Nu undrar jag hur det kan komma sig att den minister, Åsa Torstensson som är ansvarig för infrastruktur, inte valde att kalla till sig både Banverket, SJ och alla andra inblandade kring tåg- och järnvägstrafiken redan förra veckan. Ikvällens Aktuellt säger sig Torstensson nu ha tagit tag i frågan genom att begära möte med Försvaret för att höra om de kan hjälpa till att skotta bort snön från spåren. Personligen så anser jag att Torstensson och regeringen inte verkar ha reagerat förrän tågkaoset spred sig till SL i Stockholm. Redan i höstas kände anställda på Banverket till att man inte skulle klara av en vinter med snö utan kaos. "Vänta bara till det kommer 3 dm snö, då kommer varenda tåg stå stilla i hela mellanSverige". Han som sa det till mig jobbar på Banverket i Hallsberg...

För övrigt så valde den store ledare Reinfeldt att berätta för oss att vi i Sverige har fyra årstider. Tack för informationen, men det var något de flesta redan kände till, i alla falla alla som börjat förskolan.

Så Torstensson och Reinfeldt, sluta skyll ifrån er nu, ta ansvar för det är sånt man har en regering till.

Andra bloggar om politik, tåg, SJ, SL, Åsa Torstensson, Reinfeldt, regeringen.

Prata politik istället!

2010-02-21T21:45:00.003+01:00

Det hade varit lätt att skriva både det ena och det andra om det som drabbat Moderaterna i Stockholm. Men jag väljer att avstå. I morgon ska jag blogga efter att ha pratat med de som påverkas av den Moderata politiken. Något som är betydligt allvarligare än ett internt tjafs för att vinna en åtråvärd plats. Så det blir politikens val jag kommer att blogga om.

Nu är Lasse utförsäkrad och Moderaterna gör vågen över systemskiftet

2010-02-17T18:07:00.002+01:00

I måndags träffade jag min kompis Lasse (som heter något annat). Lasse blev sjuk för drygt 1 ½ år sedan och hamnade akut på sjukhus. Efter flera operationer, bland annat amputation av två tår, påbörjade Lasse en mödosam rehabilitering tillbaka till sitt jobb. Genom arbetsplatsbesök, arbetsträning, arbete på 25%, arbete på 50 % har han nu lyckats komma tillbaka och jobbar 80%. Fortfarande klarar dock Lasse inte av att arbeta heltid. Men trots att han inte har full arbetsförmåga så har nu Försäkringskassan, helt i enighet med regeringens regler som borgarna både röstade för och sedan applåderade, utförsäkrat Lasse. Vilket innebär att han har en lön på 80% att leva på. Skulle Lasse ha oturen att få vinterkräksjuka eller influensa, stukar foten eller en arm, och därmed inte kan jobba så får han ingen ersättning förrän det gått 90 dagar sen sist var sjukskriven. En absurd Moderat arbetslinje som utgår från att människor blir friska genom riksdagsbeslut. Som tur är slipper Lasse säga upp sig från sitt jobb, vilket hade kunnat bli effekten om det hade krävt att han skulle jobba heltid. Och alla har inte samma tur.

Nu visar det sig att när Gunnar Axén, som är ordförande i Socialförsäkringsutskottet, skulle prata om just sjukförsäkringen på ett internt möte så gjorde Moderater vågen.

Jag skriver det här blogginlägget för att visa att finns personer bakom all statistik som nu redovisas i media kring utförsäkrade. Det är närmare 60 000 personer som kommer att drabbas bara i år. Lasse och Birgitta är två av många många fler som fått smaka på en orättvis politik som tar från de som är sjuka och ger till dig och mig som är friska. Sånt kan man fanimej inte göra vågen för.

När vi vinner valet 2010 är frågan om den försämrade sjukförsäkringen en av de första sakerna som står på åtgärdslistan. Det känns väldigt bra att kunna hänvisa till ett Rödgrönt besked som verkligen visar att politik gör skillnad.

Dagens bloggtips: Helén som mår illa, Ilsemarie om Bildt och Lundin Oil

Andra bloggar om politik, Moderaterna, sjukförsäkring, rödgröna, Socialdemokraterna, Val 2010.

Det där med LAS...

2010-02-13T19:55:00.004+01:00

Nu när arbetslösheten fortsätter att öka, om än inte lika mycket som tidigare, så riskerar debatten om jobben att enbart fokusera på jobb till vilket pris som helst.

Jag utgår från att det är kollektivavtal som anger lägsta nivå, sen får gärna arbetsgivarna betala mer om man så önskar. Och för den som undrar vad kollektivavtal är så ger TCO sin version här, enligt Wikipedia här och lite mer om vad som gäller kollektivavtal i Sverige här. Kollektivavtal beskrivs också som det fackliga löftet av LO här.

Det finns många frågor där de politiska partierna tycker olika men när det gäller vikten av att så många människor som möjligt ska jobba tror jag faktiskt att det finns ett konsensus kring. När det däremot handlar om hur det ska gå till finns det flera skiljelinjer och likaså när det gäller priset på arbete.

Titt som tätt dyker det upp debattartiklar på temat "förändra LAS" (Lagen om anställningsskydd) som en lösning på arbetslösheten. Jag skriver förändra trots att avsändarnas egentliga avsikt, enligt mitt sätt att se det, är att försämra LAS. Men det beror ju på vem/vilka man företräder. Tillhör man en arbetsgivarorganisation så företräder man naturligtvis deras intressen. Sen finns det politiska företrädare i huvudsak på högerkanten som också vill försämra LAS, men delvis med andra utgångspunkter. Jag har svårt att se hur en arbetsgivare som idag kan använda sig av nya visstidsantällningar eller bemanningsföretag skulle hindras att anställa pga av LAS. Lagen är som jag ser det faktiskt försvagad och kan rundas relativt enkelt. Dessutom är lagen dispositiv vilket innebär att arbetsgivaren och fackliga organisationer genom avtal kan komma överens om annat men då krävs naturligtvis att båda parter är överens.

Det många förespråkare för att försämra LAS egentligen är ute efter är att arbetsgivaren ensidigt ska få välja vem som ska kunna sparkas och utan någon som helst motivering. Att underlätta och öka otrygga anställningar är inte min medicin mot arbetslöshet. Läs gärna TCOs rapport om LAS här. Ungdomar vill ha jobb, men de vill också ha en egen bostad och kunna försörja sig själv. Med låg eller obefintlig a-kassa, arbetsgivare utan kollektivavtal och en arbetsmarknad där den enskilde är den som ska stå för all flexibilitet utan trygghet så åstadkommer man bara ett låglönesamhälle. Det finns de som längtar dit men inte jag. Inte nu och inte sen heller.

Jobben måste kunna stimuleras på annat sätt än att de arbetslösa ska tvingas bjuda under varandra, jag tycker inte det är rimligt att man ska behöva jobba gratis under några veckor för att få ett jobb. För den som undrar över Socialdemokraternas jobbpolitik så rekommenderas läsning här. Fler förslag kommer i april.

För övrigt så har jag tidigare skrivit om att jag vill se en valrörelse där fokus ligger på de politiska alternativen, gärna med tuffa debatter, men jag hoppas att smutskastningen lämnas där hän. Det finns bara förlorare om vi ska ägna åt att skandalisera varandras parti när enskilda begår misstag eller felar med flit.

Andra bloggar om politik, LAS, jobb, förtroendevalda, Val 2010.

Om att vara politiskt förtroendevald, del 783 vägra ta skit!

2010-02-10T10:09:00.003+01:00

Sedan januari 1995 har jag haft olika politiska uppdrag. Ända fram till hösten 2006 var jag av alla tusentals fritidspolitiker som finns runt om i landet. Att vara fritidspolitiker innebär att merparten av uppdraget sköts på fritiden. Parti- och gruppmöten sker på kvällar och helger medan nämnd- och fullmäktigemöten kan äga rum antingen på dagen eller på kvällen. Och ända sedan jag fick mitt första uppdrag i Varberga Kils kommundelsnämnd i Örebro har jag slagits av den negativa bild som ofta ges av politiskt förtroendevalda. Allt ifrån rubriker och insändare i tidningar till enskilda kommentarer på föräldramöten. Nu har jag, av födsel och ohejdad vana, väldigt svårt för att vara tyst när nedsättande omdömen bara kastas ut oavsett avsändare och mottagare. Då underlättar det att ha en egen blogg där jag kan ge min bild av hur jag ser på saken.

Samtidigt som jag var kommundelsnämndspolitiker så var min sambo med i en brukarstyrelse på våra barns dagis. Och till skillnad från mig så möttes hans engagemang enbart med positiva tillrop. Jag och alla andra i nämnden som försökte se till att samtliga barns dagis i området fungerade väl fick kritik, medan de som enbart fokuserade på sina barns dagis blev hyllade för sin insats. Behöver jag tillägga att jag tyckte det var lite orättvist mot oss fritidspolitiker?

Bilden av politiker ser naturligtvis olika ut beroende på vilka medier man följer och om man har någon förtroendevald i sin närmaste omgivning, familj, vänkrets, arbetskamrat etc. Och det finns också olika bilder beroende på om man är fritidspolitiker eller förtroendevald på heltid. Att ett kommunalråd, landstingsråd, riksdagsledamot eller minister granskas tuffare är naturligt och kraven på oss som har möjlighet att fördjupa oss i uppdraget ska vara hårdare. Men jag vägrar acceptera grova generaliseringar som att politiskt förtroendevalda använder sitt uppdrag för egen vinnings skull, eller att man inte är verklighetsförankrad. Att utgå från att alla politiker lever i en bubbla där ingen normal kontakt med "vanlig folk" är som att utgå från att fotbollsspelare går med fotbollsskor på sig dygnet runt.

Merparten av de personer som jag umgås med på fritiden är inte politiskt aktiva, något som kan bero på att jag kom in i politiken först vid 31 års ålder. Men för de som engagerat sig tidigt i något av partiernas ungdomsförbund är det självklart att man har många vänner inom det parti man verkar. Tror man att det skulle göra någon sämre som förtroendevald så bygger det också på att man tror att personerna i fråga inte har någon annan kommunikation med andra människor i sin vardag.

Politiska frågor väcker känslor, ibland så starka att en del väljer att till och med hota politiker och myndighetspersoner. Medan andra väljer att bara skriva insändare och råskälla på sitt kommunalråd eller en minister. Själv har jag valt att använda den här bloggen som ett sätt att försöka reflektera över skeenden, ge min bild av en politisk fråga eller bara uttrycka frustration över den nu förda politiken. Jag försöker vara nyanserad även om det inte alltid är min starkaste gren. Och kommentarer besvaras allt som oftast. På mikrobloggen Twitter, sk socialt media, kommenterar jag också politik. Att den är starkt partisk utifrån mina politiska värderingar borde inte förvånad någon. Och om jag dessutom är ironisk så beror det på att jag är sådan som person. Men oavsett var jag befinner mig så vägrar jag ta skit för sånt som jag inte anser mig ha förtjänat. Istället svarar jag ärligt och så tydligt jag kan, om jag är arg framgår allt som oftast av mitt inlägg.

Och det här var en utläggning efter ett kortare meningsutbyte på Twitter. Där man bara kan skriva 140 tecken. Men här på bloggen kan jag skriva hur långt som helst och nästan om vad som helst... Visst är det underbart med sociala medier:)

Andra bloggar om politik, bloggar, politiker, förtroendevalda, Twitter, Val 2010.

Kollektivavtalskramarna på Rosenbad

2010-02-08T18:38:00.004+01:00

Sällan eller aldrig har väl vi haft ett så kollektivavtalskramande från Moderata Samlingspartiet, det där partiet som går under alias "Nya Moderaterna", som under den senaste mandatperioden. Gunilla Carlsson, Sven Otto Littorin och Fredrik Reinfeldt har vid upprepade tillfällen uttryckt sin tilltro, ja en tom kärlek, till den svenska kollektivavtalsmodellen. Nu hör det till saken att jag aldrig någonsin trott på att så skulle vara fallet. Jag är både misstänksam och konspiratorisk till min läggning och när Moderater helt plötsligt säger sig vara vän av en ordning som man tidigare bekämpat så blinkar alla varningssignaler hos mig.

Och varningssignalerna har blinkat och tjutit sen oktober 2006. Det ena förslaget efter det andra har fogats i en rad av beslut i syfte att undergräva fackföreningsrörelsen och därmed försvaga den enda organisation som agerar för att priset på arbete inte ska dumpas. Alla försämringar av a-kassan, införlivandet av tjänstedirektivet där regeringen valde att gå arbetsgivarnas väg, och nu Lavalpropositionen som dessvärre inte stärker den svenska kollektivavtalsmodellen. Något som tre representanter för den rödgröna oppositionen skriver om i dagens SvD. Bara tanken på ytterligare 4 års Moderatkramande av kollektivavtalsmodellen ger mig rysningar. Valet 2010 kommer inte bara att handla om jobben utan också om arbetstagarnas ställning på arbetsplatsen. Att tvingas bjuda under varandra för att få ett jobb är att flytta oss tillbaka till en tid där arbetstagarna skulle vara tacksamma till vilket pris som helst. Dit vill jag inte.

Läs vad TCO anser om Lavalpropositionen

Bloggtips: Åsa om Afghanistan, Ilsemari om myten världens högsta sjukfrånvaro, Mark Klamberg som anser att de rödgröna är protektionister, Annie Johansson som tycker det är osolidariskt att kräva lika lön för lika arbete oavsett nationalitet, Kulturbloggen om pressekreterare som sätter stopp för debatt.

Andra bloggar om politik, Moderaterna, Fredrik Reinfeldt, kollektivavtal, regeringen, Laval, jobb, Rödgröna, Val 2010.

Att svara snabbt på Twitter...

2010-02-03T13:01:00.004+01:00

Idag har SvD en artikel om Twitter och riksdagsledamöternas intresse av att kommunicera med andra utanför politiken. Det man fokuserar på är om riksdagsledamöterna har svarat på frågor från en fiktiv twittrare @Max_Emil. Två kollegor som omnämns är Fredrik Federley (C) som enligt SvD svarat snabbast, 15 min, och Annie Johansson (C) som bad om ursäkt för sent svar. Jag och ytterligare 9 ledamöter plus Federley och Johansson finns med på en lista över de som svarat @Max_Emil.
Eftersom jag den nämnda dagen twittrade direkt från partiledardebatten så undrade jag förstås hur lång tid det tog innan jag svarat honom. Och svaret är 8 minuter. Vilket är snabbare än 15 minuter men det missade SvD. Något som jag twittrade om för över 3 timmar sedan vilket exempelvis Anna Troberg noterat. Och nu väntar jag fortfarande på att SvD ska korrigerar nätartikeln. Gärna idag....

För egen del tycker jag att Twitter är ett roligt och ibland helt uppslukande sätt att kommunicera. Jag har fått lära känna för mig tidigare helt obekanta personer och har möjlighet att diskutera och samtala kring politik på ett annat sätt än i en vanlig debatt. Framför allt att lyssna på andra även om jag har svårt att hålla tyst...

Är man inte intresserad av att kommunicera på det här sättet, genom sociala medier som Twitter och Facebook, så är min rekommendation att avstå. Det finns ingen lag på att politiskt förtroendevalda måste göra det och väldigt många av de riksdagsledamöter/kommunpolitiker/landstingspolitiker jag känner har andra sätt att AFK samtala med människor. Det fungerar det också.

Andra bloggar om politik, Svenska Dagbladet, Twitter, sociala medier.

Vem i hela världen kan man lita på?

2010-02-01T22:48:00.002+01:00

Den frågan ställer sig nog Reinfeldt. För idag fick vi reda på att statsminister Reinfeldt använde sig av felaktig statistik vid gårdagens partiledardebatt och enligt Reinfeldt är det finansminister Borg som gett honom de felaktiga siffrorna.

För övrigt kommer det uppgifter om att Sverigedemokraterna försökt kapa en opinionsundersökning. Vet att det är en del som funderat över besöksstatistiken hos en del bloggar och förmodar att även dessa går att manipulera om man tror att det gynnar ens egen sak....

Andra bloggar om politik, Moderaterna, Fredrik Reinfeldt, superveckan, regeringen, Anders Borg, jobb, partiledardebatt, SD, opinionsundersökning.