Om att läsa men ändå inte förstå

Den 9 mars publicerade NA min senaste krönika som handlade om mediernas minst sagt ojämställda rapportering och jag hade väntat mig en del reaktioner. Framför allt från sportredaktionen på samma tidning men också från chefredaktören. Döm av min förvåning när sportredaktören väljer att inte kommentera min krönika men väl en debattartikel på samma tema. Nåväl, jag antar att tre forskares åsikter kan vara viktigare att bemöta än min krönika även om jag tycker att sportredaktörens argumentering var ovanligt svag. Men min förvåning över chefredaktör Ulf Johanssons respons är nog ännu större. För det verkar som han inte läst hela min krönika eller så har han valt att göra en egen tolkning av den. Jag skrev bland annat så här:

För jag vill inte fortsätta följa medias nyhets-, sport- och kulturbevakning som inte speglar samhällets mångfald. Jag vet att det finns handbollslag i detta län som gör bra resultat, och där spelarna inte heter Stefan och Niklas utan Maria och kanske Emma. Och jag kräver faktiskt att få veta mer om hur KIF Örebro laddar upp inför sin säsong i Allsvenskan. Alla de som ägnar sig åt hästsport vet att det sker mer än det som redovisas från travbanor. Till exempel hopp- och dressyrtävlingar.

Så här skriver NAs chefredaktör i lördagens NA:

Den här veckan har jag haft anledning att förbereda mig med lite fakta kring NA:s sportbevakning i allmänhet och bevakningen av fotbollen i synnerhet.I måndags fick jag dessutom lite extra draghjälp när både Eva-Lena Jansson, krönikör på ledarsidan, och en grupp forskare vid Örebro universitet anlade ett genusperspektiv på sportjournalistiken. Ni läste kanske Eva-Lena Janssons önskan om att hon ville läsa även om Kif Örebros uppladdning. I det fallet tycker jag att vi på NA har gott samvete eftersom vi medvetet lyfter bevakningen av Kif Örebro långt högre än vad publikintresset skulle motivera. Vissa år har vi exempelvis låtit Kif Örebro dominera den fotbollsbilaga som sportredaktionen tar fram inför säsongen och sportredaktionen har också en tydlig idé om rapportering inför och under säsong. Det är också viktigt att lyfta damidrotten eftersom män av tradition dominerat på sportsidorna. Frågan är egentligen hur långt en tidning som NA ska gå i balansgången mellan manligt-kvinnligt och mellan olika sporter. Vidare skriver Johansson: Även i NA är det naturligtvis fler män än kvinnor på sportsidorna men det här är en alldeles för viktig fråga för att den ska slarvas bort. Det är ett stort problem att männen dominerar så stort i de stora och kommersiellt gångbara idrotterna i dag och det är problem för oss i medierna när vi ska hantera det. Vi måste också hantera problemet att även den kvinnliga publiken är mer intresserade av de manliga fixstjärnorna i fotboll och ishockey än kvinnliga motsvarigheter.

Vad jag menade var att tidningen faktiskt borde försöka spegla de idrotter som utövas av kvinnor och män på jämställda villkor. När chefredaktören hävdar att NA lyfter upp bevakningen av KIF Örebro långt högre än vad publikintresset skulle motivera så anser jag att det inte bara kan vara tittarsiffrorna på arenan som ska avgöra. För det beror på vad man jämför med. 1700 personer på en handbollsmatch är stor publik medan det inte skulle vara godkänt för ett allsvenskt lag i herrfotboll, medan ett allsvenskt damlag skulle tycka att det var helt ok. Och är jag helt övertygad om att just hur rapportering sker både före och efter matcher/tävlingar påverkar publiktillströmningen. Ett sådant praktiskt exempel på detta är när NA som stor sponsor av Örebro Hockey (herrlag) inför en kvalmatch har fyra artiklar inklusive en chatt med tränaren. Det vore det väl konstigt om det inte smittade av sig på publiksiffrorna framöver. Medan exempelvis ÖSK Handboll (damlag) vid en kvalmatch får nöja sig med rapportering efter matchen. Vilket också påverkar intresset inför den nämnda matchen men också efterföljande matcher. Jag tycker att den sportsliga prestationen också är något som borde framhållas, även om naturligtvis lag i lägre divisioner också ska få utrymme i tidningen. Men inte bara herrlagen.

Hur väl underbyggda fakta som Chefredaktören Johansson har, över att den kvinnliga publiken är mer intresserade av de manliga fixstjärnorna i fotboll och ishockey än de kvinnliga motsvarigheter, det vet jag inte. Däremot vet jag med säkerhet att om man vill skapa intresse kring något ämne/person/idrott så är det bra med mycket medial uppmärksamhet. För det skapar ännu större intresse. Och i omvänd ordning, lite media betyder få sponsorer och lite bevakning. Vilket brukar betyda att herrarnas idrottsutövande inte bara får mer media, utan också betalar sig bättre än kvinnors.

Andra bloggar om politik, NA, idrott, allsvensk fotboll, KIF Örebro, ÖSK, Örebro Hockey, media, jämställdhet.