Tankar efter EU-valet

Så här två dagar efter valet funderar rätt många av oss inom Socialdemokraterna vad som gick bra och vad som blev helt fel i valrörelsen.
Kloka Ann-Marie Lindgren på Arbetarrörelsens Tankesmedja gör en valanalys om varför partiet gjorde ett så dåligt resultat i Stockholm och skriver bland annat följande: Tonläge och upplägg av en berättelse är, givetvis, viktig för att få folk att lyssna. Det är inte samma sak att tala med storstädernas medelklass som med LO-grupperna i skogslänen. Men själva berättelsen behöver lika litet som miljöfrågorna ändras och läggas tillrätta. En välutbildad medelklass, som kan oroa sig för klimatkrisen borde lika mycket kunna inse det farliga i dagens växande sociala klyftor och ökande exploatering på arbetsmarknaden!
Men det är som om vi inte riktigt vågar lita på vår grundläggande berättelse. Jag tänker inte påstå att valaffischers utformning har någon avgörande betydelse för valutgången, men de hårdstylade och datormanipulerade bilderna av Marita och Mona känns obehagligt symboliska för partiets brist på tilltro till sin egen berättelse.

Lindgren avslutar med att skriva följande: Socialdemokratin har en viktig berättelse om nödvändigheten av jämlikhet och rättvisa. Det vi behöver är det tonfall i berättelsen som berör också dem som inte själva befinner sig mitt i den. Och det kan inte datormanipuleras fram.

I Örebro län, där många blivit varslade och/eller redan är arbetslösa så går vi fram i nio kommuner och tappar i tre. Och självklart är jag besviken att vi inte gör ett bättre resultat i Örebro trots att vi i många avseenden gjort en grym valrörelse. Men jag tror att Lindgrens reflektion över partiets problem i Stockholm är applicerbar på Örebro, även om vi gjorde ett mycket bättre resultat med 27,1 procent.

Behovet av en kritisk valanalys är i alla fall tydlig. Även om Socialdemokraterna "vann" valet och blev största parti så är det för mig inte tillräckligt. Andra partier kan vara nöjda med att få 11 eller 13,6 procent. jag är inte nöjd med nästan 25 procent. Har man ambitionen att vara det största partiet så förväntar jag mig också att betydligt fler sympatiserar med vår politik än vad man gjorde i årets EU-val.

Framgångarna för Miljöpartiet och Folkpartiet tror jag det i huvudsak handlar om tydliga budskap men också en Marit Paulsen-effekt. Undrar faktiskt hur Fp ska lyckas nästa EU-val om Paulsen inte längre finns med på listan. Att Carl Schlyter gjorde bra i från sig i debatterna har säkert påverkat en del men när det gäller Mp så tror jag att man är i mindre behov av kända namn än Fp.

När det gäller Piratpartiets framgång så är jag inte förvånad. Flera "experter" trodde att de unga väljarna inte skulle gå och rösta men glömde bort det faktum att mobilisering via nätet var en framgångsfaktor i det amerikanska presidentvalet. I gårdagens Aktuellt så gjorde Lennart Persson sitt bästa för att försöka framställa PP som ett enfrågeparti. Visst har jag träffat unga väljare som skulle rösta på PP för frågan om fildelning. Men jag också träffat både unga och äldre medborgare som varit genuint oroliga över FRA-lagen och med stort engagemang i integritetsfrågor. Frågor om integritet, rättssäkerhet och upphovsrätt på Internet har debatterats mer eller mindre livligt under flera år i olika sammanhang. Frågor som också kommit för att stanna, tro inget annat. Flera motioner om integritet, upphovsrätt och rättssäkerhet kommer också att debatteras på Socialdemokraternas partikongress i höst.Ola Larsmo skriver klokt i dagens Dn om behovet av att se internet som en kärnfråga.

För övrigt så fortsätter arbetslösheten att öka. Och regeringen Reinfeldt fortsätter att sitta på åskarläktaren och följa utvecklingen. Man kan bli deprimerad för mindre.

Andra bloggar om politik, valresultat, Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Folkpartiet, Piratpartiet, EU-valet, arbetslöshet, jobbävning.