Kan jag, vill jag, törs jag?

det är något jag har funderat på när frågan om att låta mig nomineras till uppdraget som ordförande i Sveriges Socialdemokratiska Kvinnoförbund, S-Kvinnor, kom upp. Det är en organisation som jag varit medlem i sedan mitten på 90-talet och som jag har all anledning att vara både stolt och tacksam för alla politiska frågor man drivit. Allt ifrån krav på bättre bostäder till barnomsorg och fritids, hemsyster och kollo är bara några av de frågor som kvinnoklubbarna drev i Karlskoga under min uppväxttid.

På partikongressen 1997 drev S-Kvinnor på för att partiet skulle ställa sig bakom sexköpslagen, det var dags att kriminalisera torskarna. Förbundet drev på i frågan om hur kvinnor behandlats av rättsväsendet i samband med misstänkta våldtäktsmål. Lokalt drev kvinnoklubbarna med Elvy Wicklund i spetsen frågan om en särskild mottagning för våldtagna kvinnor men också vikten av att polis och åklagare skulle få adekvat utbildning.

Kvinnohuset i Örebro startades med stöd av flera aktiva kvinnoklubbister för att misshandlade och hotade kvinnor med barn skulle få en tillfällig fristad. S-Kvinnor drev på för att sätta fokus på den sexhandel som sker med kvinnor och barn i hela Europa.

I Örebro lyftes frågan om importerade fruar upp redan 1996, kvinnor som kommer till Sverige men där männen valt att skilja sig inom två år vilket får till följd att kvinnorna utvisades. Fortfarande får inte kvinnor som söker uppehållstillstånd information om, att mannen de gift sig med, varit gift otaliga gånger och kanske t o m är dömd för misshandel av tidigare fruar.

Under flera somrar har jag sedan slutet på 90-talet deltagit under den årliga Björkhaga-veckan som anordnats av S-Kvinnor på Gotland. Politik för de vuxna och Unga örnar-verksamhet för barnen på förmiddagar, under samma period som Almedalsveckan pågick inne i Visby, var ett nytt sätt att träffa kvinnoklubbister från hela landet och få utbyta erfarenheter med dem om jämställdhetspolitik på kommunal, regional- och riksdagsnivå.

Flera medverkande har gett mig nytt perspektiv på olika frågor. Ingegerd Sahlström, Margareta Winberg och Inger Segelström är tre starka kvinnor som jag under slutet av 90- och början på 00-talet sett hur man aktivt kan driva på för en jämställdpolitik med utgångspunkt från S-Kvinnors program och medlemmars frågor.

Numera är Björkhaga sålt, Kvinnoförbundet är inte längre den starkaste rösten för ett jämställt samhälle. Och det finns många stora utmaningar för att inte utvecklingen ska gå i fel riktning. Fortfarande tycker exempelvis många att det här helt ok att använda lättklädda kvinnor när man gör reklam för produkter för män. Och den senaste tidens diskussionen om kvinnor och kontra män i politiken synliggör att det behövs några som går före och visar vägen.

Så jag har ställt tre frågor till mig själv: kan jag, vill jag, törs jag? Svaret är ja. Jag är kandiderar till ordförande-uppdraget i S-Kvinnor.

Jag vill därför att S-Kvinnors politiska arbete den kommande perioden ska ha fokus på tre frågor:

• Rätten till kroppslig integritet. Mäns våld mot kvinnor har varit och är fortfarande ett stort samhällsproblem som beskär kvinnors livsvillkor. Oavsett ålder, klass eller bakgrund blir kvinnor hotade, fysiskt och eller psykiskt misshandlade av män i deras närhet. Sexuella trakasserier i arbetslivet är dessvärre en vardag för många kvinnor. I skolan får exempelvis flickor fortfarande höra att pojkar som knuffar eller jagar dem bara vill visa sitt intresse och egentligen tycker om dem.


• Arbetslivets villkor. Ofrivillig deltid, tim- och visstidsanställning är återkommande problem på kvinnodominerade arbetsplatser. Organisering av dessa jobb visar att kvinnor betraktas som en andra klassens arbetskraft. Trots avskaffande av kvinnolöner på 60-talet så tjänar fortfarande kvinnor mindre än män. Kvinnor är underrepresenterade på högre chefspositioner vilket också får konsekvenser när styrelseposter i börsbolagen ska tillsättas.


• En ekologisk hållbar utveckling. Avveckling av kärnkraften i kombination med satsning på en klimatvänlig tillväxt är en del av den miljöpolitik som behövs för att kommande generationer ska slippa miljöskulder som annars riskerar både människors och djurs hälsa.

Jag vill att S-Kvinnor som organisation den kommande perioden ska fokusera på tre områden:

• Stärka organisationen. Klubbar och distrikt ska erbjudas funktion- och ledarskapsutbildning på olika nivåer och i flera sammanhang. Ordförande- och nätverksträffar ska utvecklas, nya mötesformer ska prövas.


• Starten in i politiken. S-Kvinnor ska vara en naturlig övergång från SSU men också startpunkten för många kvinnors politiska engagemang. Samarbete med fackliga organisationer ska utvecklas. Fler ska aktivt erbjudas att bli medlem i S-Kvinnor.


• Spjutspetsen i jämställdhetsarbetet. S-Kvinnor ska vara en organisation som hela tiden går före partiet och visar vägen när det gäller jämställdhet. Att vara feminist förpliktar och vår roll är att säga ifrån när andra blundar eller tappar fokus.

Andra bloggar om politik, S-Kvinnor, Socialdemokraterna, feminism, jämställdhet.