Det här med presentkort aka moms filibabba

Idag fick jag och övriga riksdagsledamöter en brev från restaurangkedjan Max där man hälsade oss välkomna att äta hos dem samt att Max VD Richard Bergfors riktade kritik mot riksdagsrestaurangen som valt att höja sina priser.  Med i brevet fanns ett presentkort på 100kr. Jag var inte ensam om att reagera ganska starkt på Max oblygsamma tack ska ni ha för krogmomssänkningen. Eftersom vi i Socialdemokraterna tyckte att den sänkningen var onödig och ansåg att 5,4 miljarder kr istället borde användas till satsningar på vuxenutbildning och en aktiv arbetsmarknadspolitik så röstade vi nej till krogmomssänkningen.
Under dagen har jag fått kommentarer från en hel del personer som anser att jag antingen skulle skänka presentkortet till dem eller till hemlösa. För egen del väljer jag att skicka tillbaka det till Max. Om restaurangkedjan väljer att istället skänka pengarna vidare är upp till dem. Jag betalar gärna mer skatt och vill se en tydlig omfördelning så att vi ökar jämlikheten. Jag vill att de som är hemlösa får hjälp till eget boende och under tiden det ekonomiska bistånd som de har rätt till. Att människor hänvisas till välgörenhet för att solidariteten brister är ingen utveckling jag gillar.

Det finns tydliga likheter mellan den borgerliga regeringens politik och Max brev. Regeringen har i sin politik konsekvent gynnat högavlönade, 49 procent av skattesänkningarn har gått till de rikaste i Sverige. De fattigaste har fått dela på 6 procent av skattesänkningen. När det gäller Max så ger man 100kr i presentkort till riksdagsledamöter som har 57 000kr/månaden i arvode, priset på dagens lunch har sänkts med 6 kr. Max och alla andra hamburgerrestauranger redan tjänat massor på regeringens politik, eftersom man fått bidrag för alla ungdomar som jobbar på dessa restauranger.

SHR som är restaurangbranschens arbetsgivarorganisation bjuder ofta in riksdagsledamöter till samtal där man redogör för hur företagen ser på dagens villkor och politiska förslag och man gör det ofta i kombination med mat eftersom dessa möten sker på kvällstid. Och det är inte unikt. Så sent som i december bjöd Reumatikerförbundet på kaffe, lussebullar och pepparkakor i riksdagens fik där man informerade om organisationens synpunkter på dagens politik. Jag försöker efter bästa förmåga förhålla mig till lobbyister utifrån vad som kan anses vara rimligt att delta vid. Jag har inte valt att åka på gratisresa med Vattenfall till Tyskland, jag åkte inte med på kärnkraftsresa till Finland, inte heller med Shell till Sydafrika. För mig har det varit viktigt att vara öppen med vad jag går på för möten, vilka seminarier och aktiviteter jag deltar i, och om det är motiverat att gå på en middag där jag bjuds på mat i samband med en föredragning. Förmodligen tycker en del att vi inte skulle gå på något.

Det här med att skicka ett presentkort till riksdagsledamöter efter en lagändring som branschen kraftigt opinionsbildat för att få igenom, det måste nog anses som anmärkningsvärt och inte speciellt begåvat. Vad hade Max tänkt att vi skulle göra? Rusa till närmaste restaurang och köpa oss en hamburgare? Kanske skicka ett tackkort och efterfråga fler politiska förslag som gynnar dem ekonomiskt? Tänkte Max överhuvudtaget?

Ps. Regeringen har ju valt att premiera välgörenhet så får en privatperson som vill skänka pengar till behövande ett skatteavdrag, detta istället för att låta oss gemensamt betala mer skatt som omfördelas. Ska vi gissa att nästa steg från Reinfeldt & Co är skatteavdrag för företag som ägnar sig åt välgörenhet? Ds.