Arbetslösheten fortsätter att vara hög i media redovisas den ena skandalen efter den andra när det gäller privata aktörer, SVT granskar jobbcoacher, som upphandlats av Arbetsförmedlingen för miljarder. Jag har träffat många arbetslösa och mött deras frustration, det är svårt att inte bli upprörd över dagens arbetsmarknadspolitik. Igår hade jag en krönika i Nerikes Allehanda om just det här med att vara arbetslös. Här kan nu också bloggens läsare ta del av den:
Det hade lika gärna kunnat vara du och jag. Du och jag som för andra berättade om vägen från jobb och lön till arbetslöshet och en låg ersättning från a-kassan. Som berättar om hur det är att få ett besked att företaget man arbetat på i 20 år nu ska slå igen. Eller att få ett papper där det står att du inte får fler timmar eller nytt vikariat eftersom arbetsgivaren inte vill tillsvidareanställa dig. Känslan från mitt möte med sju arbetslösa personer sitter fortfarande kvar hos mig. Berättelser om många år i arbetslivet, några på samma företag hela tiden medan andra haft visstid- och timanställningar, ger ett perspektiv som är så mycket starkare än all statistik över arbetslösheten. För när statistiken bara visar siffror uppdelat på kön och ålder så blir möten istället något som handlar om människor av kött och blod, människor med drömmar och förhoppningar om sin framtid. Precis som du och jag.
Ibland träffar jag personer med jobb som uttrycker sig både
föraktfullt och okunnigt om personer som är arbetslösa. Det är svårt att förstå
vad det är som gör att några tror sig veta att det alltid är den enskildes fel
att man inte har ett jobb. Företagsnedläggningar, affären som slog igen,
ordernedgång som ledde till varsel och uppsägningar, kommunen som inte längre ringde
och erbjöd jobb, din utbildning som inte längre var attraktiv på
arbetsmarknaden, sjukdomen som gjorde att man blev av med jobbet. Eller det
faktum att du har för liten erfarenhet (om man är ung) eller att du har för
lång erfarenhet av livet (är för gammal). Det är det ingen arbetsgivare som
säger direkt även om många arbetslösa +50 år märker det vid
anställningsintervjuer.
Det finns inte bara en väg till arbetslöshet och därför
måste det finnas många vägar till ett nytt jobb. För när arbetslösheten växer
så är det inte bara ett problem för den enskilde, det angår oss alla. Hög
arbetslöshet är inte som dåligt vädret, det vill säga något som man bara måste
acceptera och hoppas att det så småningom går över. Det är i högsta grad
påverkbart vilket vi har sett tidigare. Mellan 1997-2002 genomfördes
Kunskapslyftet med 110 000 utbildningsplatser. Många valde att ta
studieledigt från sitt jobb för att skaffa sig gymnasiebehörighet vilket ledde
till att man fick sitt första jobb och därmed nya erfarenhet. Resultatet blev
sänkt arbetslöshet samtidigt som kunskapen höjdes hos många som gick vidare
till högre utbildning och nytt jobb.
Den nuvarande regeringens stora satsning på jobb- och
utvecklingsgarantin med fas3 kan däremot knappast anklagas för att vara framgångsrik.
Istället har fas3 kommit att bli en långtidsförvaring av arbetslösa där företag
får betalt för att ta emot arbetssökande. Om möjligt än mer provocerande är det
när privata jobbcoach-företag tjänar miljoner på minst sagt märklig verksamhet
samtidigt som arbetslösa tvingas delta i meningslösa aktiviteter, något som
sker i även i Örebro län. När sedan borgerliga företrädare för regeringens
politik uttrycker förvåning över sin egen politiks effekter så undrar jag om
inte gränsen för hyckleri har passerats.
Idag är det mer 420 000 personer arbetssökande som vill
ha ett jobb. Som vill vara med och bidra till ett bättre samhälle, som vill
kunna se fram emot lönebeskedet och lediga helger. Det hade kunnat vara du och
jag. Skulle du då ha varit nöjd med regeringens vänta och hoppas på bättre
väder-politik?
Läs gärna Martin Mobergs blogg
Korruptionen har kommit till Sverige. Det är förklaringen till att såna här skojare anlitas av AF.
SvaraRaderaMycket bra skrivit!Att såväl kommuner som privata företag utnyttjar männisor, som hamnat i fas 3 skrämmer mig! Många av dessa medmänniskor mår fortfarande såväl fysiskt som psykiskt dåligt.De är inte friska, utslängda från Försäkringskassan är mångas vardag. Många har varit och är lågavlönade, ensamma mödrar i typiska kvinnoyrken inom vården,skolan osv. Det finns ingen människa, som inte mår väl själv, som kan hjälpa andra människor i dessa så viktiga yrken. Att utnyttja dem rent krasst av ekonomiska skäl gör mig rosenrasande. Vi medmänniskor måste göra vårt allra bästa för, att hjälpa dessa våra medmänniskor, inte stjälpa dem. De allra flesta människor vill, som du riktigt påtalar nämligen ha en vettig sysselsättning och inte behöva må extra dåligt och känna sig än mer utnyttjade i vårt iskalla samhälle. Jag vet om människor som befinner sig i fas 3 och utnyttjas maximalt. De behöver en lugn start med en humanistisk ledning av människor som kan hjälpa dem istället för att stjälpa dem igen!!!
SvaraRaderaJättebra EvaLena
SvaraRaderaHälsn din f d postkollega på Gotland. Numera arbetslös med halv a-kassa eftersom Särskilt anställningsstöd inte är a-kassegrundande. Lurad av staten med andra ord.
Har inte hunnit med att läsa igenom så många av dina inlägg, men det verkar som om vi ungefär har samma värderingar och funderingar.
SvaraRaderaVill bara göra ett par reflektioner. För det första har den borgerliga politiken de senaste åren accelererat färden bort från ett samhälle byggt på solidaritet och jämlikhet. Alla de negativa konsekvenser som vi kan se (a-kassan, AF:s sätt att fungera, sjukförsäkringsförsämringar, skattepengar som blir vinster, tiggare på gatan osv, går att spåra tillbaka till denna förändring.
Det kan också vara bra att komma ihåg att det faktiskt var (s) som öppnade upp för ett helt gäng avregleringar redan på 80-talet, så helt skuldfri är väl ingen.
Det är en sorg att se hur ett samhällsbygge som tagit 100 år att bygga, avvecklas på 10.
(s) har under denna period blivit ett normalstort parti, som det hittills inte varit svårt för alliansen med stödpartier att slå.
Ett av de fel som (s) gjort (och gör) sig skyldiga till är att tillåta att debatten förs med det nya borgerliga språkbruket, det som säger allt från att (m) är ett arbetarparti, att solidaritet är kommunistiskt dravel som vi lagt bakom oss, och att var och en är antingen sin egen lyckas smed (om det går bra) eller har sig själv att skylla (om det går utför).
När jag bir riktigt dyster tror jag att det inte kan bli bättre innan det blir sämre. Det verkar som om vi måste tillbaka till ett ännu tydligare klassamhälle, med större skillnader, mera utslagning osv innan flertalet börjar begripa att det det finns alternativ. I ren desperation funderar jag allvarligt på att (och har redan delvis) dragit mig undan samhället för att det inte längre känns som mitt. Det blir lite a la grekernas ovilja att betala skatt... om man ingenting får ut av att vara delaktig i samhället, när det bara är till för de som redan har det gott och tryggt, vad ska jag då leka delaktig och bidra för?
Enligt mitt sätt att se bygger man ett samhälle i syfte att man tillsammans står starkare, att man tillsammans vill skapa ett system som tar hand om de som längre eller kortare tid lider av resursbrister. Det nuvarande samhället sysslar bara med att omfördela våra gemensamma resurser till de som redan är resursstarka, och vi tillåter dessutom att de "konkurerar" med varandra på vår bekostnad. Hade någon visat fram dagens samhälle för de som var aktiva inom (s) för ett antal år sen, skulle dessa nog verkligen undra vad som hänt...
Jag tror att det är lätt att, som politiker, fastna i "dagsaktuella" frågor, att spela på alliansens planhalva, både när det gäller vilka frågor som diskuteras, HUR de diskuteras, och hur förslag på lösningar ska se ut. Jag tror istället att det gäller att se de stora perspektiven och att börja prata om värderingarna istället för om detaljerna. Lyft fram de värden som alliansen står för och kritisera dem. Men ska det inte bli toma ord, måste man ju också ha konkreta förändringsförslag, så att det inte bara blir tomma ord. Men värderingarna först. Detaljerna sen.
Om jag inte slutar här, blir det lite för lite sömn inatt, så jag ber att få återkomma. Om du vill.
Kul att hitta någon som försöker få saker att luta aåt rätt håll.
Lycka till!
Mathias