Ett nej är ett nej och därför behövs det utbildning i sexualbrottslagstiftning

Med anledning av en längre tids debatt kring friande domar i våldtäktsfall så har jag lämnat in en interpellation till justitieminister Beatrice Ask angående utbildning för anställda i rättsväsendet. Jag får svar den 25 februari då det också blir debatt, läs min interpellation här.

Dessutom har jag utvecklat mina tankar kring det här med att en del män inte verkar förstå vad ett nej betyder, texten har publicerats som krönika i Nerikes Allehanda den 10/2 och publiceras nu även här på bloggen:

Nej, jag vill inte. Är den meningen svår att förstå? Jag provar med den korta varianten. Nej. Det borde begripas av de allra flesta, till och med små barn och hundar brukar förstå vad ett nej betyder. Men av någon outgrundlig anledning verkar ett antal män ha mycket svårt att förstå vad ordet nej betyder. Framför allt när dessa män vill ha sex med en kvinna eller en tonårstjej. Vad som är ännu märkligare är att det finns domare (ofta män) som verkar ha stor acceptans för att de här männen inte förstår vad ett nej betyder. 

Det kan verka som ett dåligt skämt när en man nyligen friades i tingsrätten där han åtalats för att begått våldtäkt. Mannen hade förklarat att han inte förstod att kvinnan inte vill ha sex med honom. Kvinnan i fråga hade upprepat nej gång på gång men mannen uppfattade det ändå som att hon ville ha sex med honom. Mannen använde ”visst våld” och höll för både näsa och mun på kvinnan. Av domen framgår det att ”om han då gör något som inte han får göra så måste han förstå det, och det har inte åklagaren lyckats bevisa”. När jag läste detta så reagerade jag precis som väldigt många andra med förvåning, ilska och frustration.

• Hur är det möjligt att frikänna en man som medger att kvinnan sagt nej men att han ändå inte förstod att hon menade nej?
• Varför utgick inte domstolen från hur en normalt aktsam man skulle ha betett sig när en kvinna säger nej?
• Varför verkar rättsväsende präglas av en föråldrad syn på kvinnors och mäns sexualitet?

 

Min bild är att merparten av alla män begriper ett nej. Det som oroar mig när jag läser den här typen av friande domar är vilka signaler det skickar ut. Kommer vissa män uppfatta att man fått tolkningsföreträde när ett nej inte är att betrakta som ett nej?

 

Efter en stor uppmärksamhet om denna dom och andra friande domar, men också för så få våldtäktsanmälningar leder till åtal, tog Socialdemokraterna ett utskottsinitiativ i riksdagen till en utredning om sexualbrottslagen. Regeringen har också lovat att tillsätta en sådan utredning som titta på andra länders lagstiftning kring våldtäkt, vilket är bra. Men det räcker naturligtvis inte. Det behöver också diskuteras vilka värderingar och synsätt som präglar rättsväsendet.  

Brottsoffermyndigheten erbjuder ett utbildningsprogram för personal inom Polisen, Åklagarmyndigheten och domstolarna. Syftet har varit att öka kunskapen om sexualbrottsoffer och förbättra bemötandet av dessa brottsoffer i samband med polisanmälan, förundersökning och rättegång. Enligt uppgift från Brottsoffermyndigheten har ett 20-tal anställda inom domstolarna genomgått utbildningen sedan 2012. Redovisning från tidigare utbildning visar att merparten som genomgår utbildningen är kvinnor. Förra året tjänstgjorde 572 ordinarie domare i landets tingsrätter medan 208 ordinarie domare tjänstgjorde i hovrätten, drygt 500 tjänstgör som icke ordinarie domare i tingsrätt eller hovrätt. Jag tycker mig se ett behov av kunskapslyft bland landets domare om sexualbrott. Hur ska vi annars bli överens om att ett nej är ett nej också när det viskas fram av en kvinna med tunn röst?

 

Andra bloggar om politik, feminism, rättsväsendet, våldtäkt.