Ni politiker

Förra veckan så förekom det en hel del debatt kring Vänsterpartiets val av bildsättning på en sk piñata i samband med 1:a majfirande i Malmö. Jag valde då att lägga upp ett TT-citat av Annie Lööf på Facebook när hon kommenterade Vänsterpartiarrangemang där barn skulle slå på en piñata med bilder av Lööf, Borg och Reinfeldt:
– Jag tycker att det är osmakligt och jag tycker att man kunde ha lagt pengarna på något betydligt vettigare, säger centerledaren Annie Lööf.
TT: Som vad då?
– Tja, reformer för arbete till fler unga.

Anledningen till att jag lade upp citatet var Lööfs kommentar om att Vänsterpartiet borde lagt partipengar på "reformer för arbete till fler unga". Några missuppfattade mitt inlägg och trodde att jag tyckte att piñataleken var en god idé, vilket jag inte tycker. Så här kommer ett längre inlägg där jag försöker ge min syn, inlägget har också publicerats som krönika i Nerikes Allehanda.

Det händer då och då att jag möts av en mening som börjar med ”ni politiker”. Ibland är det en förälder som anser att någon/några folkvalda fattat ”fel” beslut om en skolas framtid. Vid andra tillfällen handlar det om mitt eller andras arvode för uppdraget som personen vill diskutera. Allt som oftast så är i alla fall öppningsrepliken ”ni politiker” något som brukar följas av arg kritik, ibland rättvis och ibland helt felaktig. Visst är jag beredd att ta emot saklig kritik men inte påhopp. För egen del har jag sen länge bestämt mig för att inte tyst stå och ta emot vettlösa kommentarer eller personliga påhopp. Det har till och med hänt att jag skällt tillbaka på någon som jag uppfattat som dum eller hånfull gentemot mig eller någon partikamrat. För egen del så brukar det inte hända särskilt ofta men så det beror nog till största delen på två saker: jag är inte kommunpolitiker och i riksdagen befinner sig Socialdemokraterna i opposition eftersom Sverige just nu styrs av en borgerlig regering.

 Att det är någon helt annat att vara kommunpolitiker kan säkert andra bekräfta. Förra helgen besökte jag Ljusnarsberg och Hällefors, två kommuner där Socialdemokraterna är med och styr. I Ljusnarsberg är det min namne Ewa-Leena Johansson kommunstyrelseordförande och i Hällefors är det Ritha Sörling som är med och styr kommunen. Både Johansson och Sörling har tagit på sig det tuffa uppdraget att utifrån väljarnas mandat fördela de krympande skatteresurser på bästa sätt för att säkerställa en bra skola och god omsorg om barn och gamla. Det är vare sig enkelt eller populärt att tvingas lägga ned en verksamhet när pengarna inte räcker till och som kommunpolitiker på en liten ort kan du lätt räkna med att träffa medborgare som anser att beslutet skulle ha gjorts på ett annat sätt. När någon påstår att det är lätt att vara politiker så tycker jag den personen skulle be att få praoa en vecka med någon av länets kommunalråd eller en nämndordförande för att få en inblick hur ”de där politikerna” har det. Kanske blir bilden en annan och förhoppningsvis så växer insikten om hur både svårt men också inspirerande det är att få vara med att påverka utvecklingen.

 När jag fick läsa om att Vänsterpartiet i Malmö satt bilder med Annie Lööf, Fredrik Reinfeldt och Anders Borg på en stor boll som sedan skulle slås sönder, så tyckte jag inte det var en rolig grej, snarare en dålig idé. Ungefär lika dålig som Moderata Ungdomsförbundet som hade ballonger med bilder av Göran Persson som man skulle sticka en nål i. Kritisera gärna politiken men låt bli att gå till personangrepp. Tänk dig att det var din mamma eller kanske något av dina barn som var nästa måltavla, hur skulle det kännas tror du?

Är man inte nöjd med sina folkvalda så finns det flera alternativ. Dels kan man rösta på ett annat parti med andra företrädare. Dels kan man välja att engagera sig själv, varför inte redan nu? Tänk att få möjlighet att sitta i en byggnadsnämnd och ta beslut om bygglov. Eller varför inte sikta mot att bli exempelvis kommunalråd med ansvar för skolfrågor eller en av länets riksdagsledamöter. Oavsett nivå på uppdrag får du möjlighet att vara och påverka samt möta medborgare, mestadels vänliga och intresserade, som vill samtala om frågor som berör och upprör. Visst låter det lockande?