tisdag, september 13, 2005

Politik för jämställdhet

Idag presenterade Göran Persson regeringsförklaringen. För de som tycker att det är för små skillnader i politiken mellan vänster och höger så uppmanar jag att man gör en ordentlig jämförelse mellan alternativen. När borgarna kör med hot och piska så visar Socialdemokraterna att man tror på människors vilja och förmåga.

Att Socialdemokraterna dessutom tar jämställdhetsfrågor på största allvar visar bl a nedanstående exempel:

En rad förändringar är på gång för en mer jämställd arbetsmarknad, till exempel stärkt anställningsskydd för gravida och föräldralediga, lagstiftning om rätt till heltid och satsningar för att minska ohälsan på kvinnodominerade arbetsplatser.

Nya nationella mål sätts upp för jämställdhetsarbetet. Stödet till kvinnoorganisationerna stärks. Rikskvinnocentrum blir ett nationellt kunskapscentrum om mäns våld mot kvinnor. Det statliga stödet till kvinnojourerna stärks. Nya initiativ tas mot sexuell exploatering och människohandel. En offensiv för att lyfta jämställdhetsfrågorna inom EU görs. Kvinnors rättigheter och hälsa prioriteras i biståndet.

Jag tror att även Fi kan uppskatta denna regeringsförklaring som absolut inte kan förväxlas med Bankerydspyttipannan.

Politik för överklassen

När borgarna för några veckor sedan gjorde upp om en ekonomisk politik så var det ett löfte om hot och piska där människor som idag har en utsatt situation ska få det ändå tuffare.

Sjuka och arbetslösa ska få rejält sänkta ersättningar för att borgarna ska kunna ge skattesänkningar till dom som vill ha städhjälp i hemmen.
Den borgliga alliansen säger sig vara fackföreningsvänlig men vill ta bort avdragsrätten för fackavgiften samtidigt som man föreslår höjd avgift för a-kassan i kombination med sänkt arbetslöshetsersättning.

Hur det skulle bli fler arbeten genom att man ger sig på de sjuka och arbetslösa har ännu inte Reinfeldt & Co kommit på. Men det är väl den amerikanska modellen man har för ögonen. Märkligt att man inte kan tala om det.

fredag, september 09, 2005

Nej tack till den amerikanska modellen

Har ungmoderaten Johan Forsell och jag verkligen varit på besök i samma land? På MUFs hemsida skriver Forsell att ”exemplet USA visar vad som kan åstadkommas, om bara människor tillåts vara lite friare och slippa digna ned under skatter, politiker och regleringar” och hänvisar dessutom till en bok för att bevisa ”USA:s unika välstånd”. Själv besökte jag för första gången USA när jag förra veckan var på en internationell fackföreningskongress i Chicago. Där träffade jag flera representanter för den amerikanska fackföreningsrörelsen som beskrev de enorma klyftor som finns mellan fattiga och rika i deras land. Antalet arbetare som trots heltidsjobb räknas in i kategorin fattig uppgår till flera miljoner människor.
Det svenska systemet med skattefinansierad sjukvård och en patientavgift på 120 kr för vuxna, 0 kr för barn (i Örebro läns landsting), möjliggör även för arbetslösa, studerande och pensionerade att ta del av en professionell sjukvård oavsett inkomst. I USA krävs det att du har en arbetsgivare som betalar alternativt att du har en egen försäkring som täcker dig och dina barns sjukvårdskostnad. Och visst betalar även amerikaner skatt. Just nu finansierar man ett av världens dyraste försvar med militära operationer runt om i världen utan stöd från FN. När det gäller politiker och regleringar så håller Bush och hans konservativa vänner på högerkanten att skissa på en om möjligt ännu mer kvinnofientlig politik. Bland annat så vill man inskränka kvinnors rätt till abort. En av skillnaderna mellan USA och Sverige ligger i den förda politik, inte avsaknaden av politiska beslut. Det borde även en erfaren politiker som Johan Forsell inse.

För fackföreningsrörelsen i USA var det ett hårt slag att Bush blev omvald. Företag och politiker som förhindrar människor att kunna organisera sig fackligt har just nu stort stöd från den sittande presidenten. Ett av världens största företag, Wal-Mart, flyger in så kallade ”unionbusters” (fackföreningskrossare) när man misstänker att de anställda tänker gå med i en fackförening. Samma företag diskriminerar medvetet sina kvinnliga anställda genom att kvinnorna får lägre löner och har sämre befordringsmöjligheter än män. Detta har lett till en gruppstämning som går under namnet ”Wal-Mart versus women”. Men Wal-Marts agerande är inte bara ett amerikanskt problem eftersom deras agerande sprider sig över världen. Idén är inte speciellt originell. Den har bara ett syfte och det är att driva löner och arbetsvillkor rakt ner i botten.

Fackföreningsinternationalen UNI (representerar 15,5 miljoner medlemmar i 800 fackförbund från över 140 länder) antog nu på sin världskongress i Chicago, ett uttalande där man uppmanar samtliga fackförbund att flytta eventuella ekonomiska tillgångar från fonder med Wal-Marts aktier. Ett agerande för att kunna få tillstånd en dialog med företaget om att följa FNs ILO-konvention om fackliga rättigheter för de anställda. Svaret lät inte vänta på sig. UNIs generalsekreterare Philip Jennings blev omgående uppringd av en representant från Wal-Mart som helt plötsligt hade tid att träffa fackliga företrädare. Splittrade får vi tigga, tillsammans kan vi förhandla, var en klok sammanfattning av fackets idé som fackliga kamrater från Filippinerna hade tryckt på sina nyckelringar.

I Örebro läns landsting vill Moderaterna att ”avgiftsfriheten inom barn- och ungdomssjukvården avskaffas”. Centralt vill Moderaterna sänka skatter med över 50 miljarder kr. Jag antar att det inte bara är ersättningen för de sjuka och arbetslösa som måste sänkas för att finansiera detta. Även kraftigt höjda avgifter till sjukvård är nog att vänta även för vuxna.

fredag, september 02, 2005

There is power in our union!

Här kommer Eva-Lena Jansson, SEKO, att blogga inom en snar framtid. Välkommen tillbaka.