söndag, juli 06, 2014

Fotboll och politik, post Almedalen


Nyss hemkommen från Almedalsveckan är det dags att ta en liten paus från politik och ladda batterierna inför höstens valrörelse. Men innan min ledighet tänkte jag dela med mig av några tankar efter veckan som gick. Jag har delat min tid mellan seminarier där jag medverkat och att stå i Socialdemokraternas monter vid Hamnplan, en monter som i solskenet gick under benämningen "växthuset" där värmen blev närmast tropiskt. Men vi värvade många nya medlemmar och det blev många samtal om politik, recensioner av talen men också om fotbollsmatcherna som spelats i Brasilien under årets VM. Men trots många "vanliga" besökare, dvs personer som inte är politiskt aktiva, så påminner Almedalsveckan väldigt mycket om en komprimerad riksdagstermin fast utomhus och media som har stort fokus på sin egen agenda och egna medarbetare.
Ni vet, ungefär som under fotbolls-VM där reportrar intervjuar andra reportrar om hur dessa uppfattat matchen och om förbundskapterna verkligen tog ut det lag som reportarna ansåg borde ha tagits ut.
När dessutom de politiska kommentatorerna väljer att göra egna tolkningar av vad som inte sagts av partiledarna så har jag svårt att ta denna rapportering på allvar. Och när jag hör gravallvarliga reportrar påstå att "alla är här" så inser jag att det inte bara är politiker som riskerar att tappa verklighetsförankring. Många politiker har bara besökt Gotland som vanlig turist och merparten av svenska befolkningen har förmodligen sett och läst mer om fotbolls-VM än det som hänt i Almedalen. Om fyra år är det fotbolls-VM igen, större än någonsin. Om Almedalen kommer att fortsätta att växa är jag mer osäker på. Själv tycker jag att det skulle vara intressant att se hur många arrangemang som skulle anordnas om det blev en tillställning i nykterhetens tecken utan rosevinsmingel, skulle så många komma då?

Mer om fotboll och politik följer nedan med min senaste krönika som publicerades i Nerikes Allehanda i måndags den 30 juni.  

När jag fyllde nio år fick jag en fotboll i födelsedagspresent av min storasyster. Jag tror inte jag blivit så glad över någon present, var sig förr eller senare, som den fotbollen. Det här var 1972, ett år före det första officiella fotbolls-VM för damlag. Jag var till skillnad från min tvillingbror mycket intresserad av fotboll och spelade så ofta det gick med andra barn i vårt bostadsområde. Däremot så fick varken jag eller andra tjejer vara med och spela på skolgården under rasterna. Pojkarna hade bestämt att tjejerna inte fick vara med. Jag kommer ihåg att jag tyckte det var djupt orättvist och frustrerande att inte få spela. Den upplevelsen och många liknande där det varit en nackdel att vara tjej har nog varit bidragande faktorer till att jag så småningom blev feminist.

Sedan 1972 har utvecklingen inom fotbollen gått framåt enormt. Inte minst på damlagssidan och fotboll är idag den populäraste tävlingsaktiviteten bland flickor. Så när fotbolls-VM för herrar pågår för fullt i Brasilien så består tv-publiken av både tjejer och killar, kvinnor och män även om det inte märks i all den bevakning som pågår i media. Fotbollsreklamen verkar helt inriktad på män och jag undrar hur säljande företag tänker när man medvetet väljer bort halva befolkningen?

Jag ägnar en stor del av min vardag åt politiken men fotboll har jag inte spelat sedan förra mandatperioden då jag några matcher med riksdagens rödgröna lag som mötte borgarna. Däremot försöker jag titta på fotboll så ofta jag kan. Och det finns vissa likheter mellan fotboll och politik. Att man en gång i tiden gjort bra resultat räcker inte långt vid nya matcher eller när det är dags för val. I VM har vi nu sett hur favoriter som Spanien, Italien, Portugal och England inte gått vidare. Istället har uppstickarna Chile, Grekland och Algeriet tagit sig vidare till nästa omgång.

Enstaka spelare eller företrädare kan ha stark lyskraft och göra en godkänd insats men om laget inte klarar av att prestera bra tillsammans så blir den sällan en utgång till lagets fördel. Om en enda spelare däremot gör ett fatalt misstag eller en dumhet så drabbas nästan alltid hela laget, något som många av oss också sett inom politiska partier.  Men ändå är vi många beredda att håller på ett lag, vara med i ett parti, och är beredda att heja fram våra favoriter även när man inte alltid tycker att dessa gör sitt bästa.

När det gäller förnyelse inom fotbollen och politiken så ser vi hur tidigare framstående spelare byts ut mot nya förmågor. En del kommer att bli stjärnor, andra mer av doldisar som sliter hårt på plan eller under fullmäktigesammanträden utan att få några stora rubriker. Just nu är många fullt upptagna med fotboll även om några av oss också fortsätter med att prata politik i Almedalen på Gotland. Men om 75 dagar* är det val till riksdagen, landsting och kommuner. Fundera över sommaren vad du vill ha för lagkapten och spelinriktning, jag menar statsminister och politik, efter valet. Oavsett nuvarande odds, opinionsundersökningar och mediala vinklingar så är inget klart förrän alla röster räknats.

Andra bloggar om politik, Almedalen, fotboll, fotbolls-vm, Brasilien, val2014

Och apropå politik, läs gärna Ylva Johanssons blogg där hon redovisar hur regeringen trixar bort miljarder från EU som skulle gå till att stödja unga arbetslösa.
* Idag är det 69 dagar kvar till valet den 14 september.
 

onsdag, maj 14, 2014

Varför är jag politiskt aktiv?


Det är 11 dagar kvar till EU-valet, dagar som går i raketfart. För att varva ned så blir det ett och annat pass på träningscykeln, gärna i kombination med att titta på något program från SVT-play. Härom dagen såg jag kulturprogrammet Sverige! där Jill Johnson blev intervjuad av Ann-Marie Rauer. Jill Johnson berättade om känslan att ibland inte räcka till, när hon är på turne och inte kan vara hemma med sin familj tillräckligt ofta. En känsla som jag känner igen efter snart 20 år inom politiken, med åtta års veckopendlande mellan Örebro och Stockholm. Och jag är nog inte ensam att tycka att valrörelsen just nu är väldigt intensiv.

I flödet på twitter kan jag följa hur riksdagskollegan Frederik Federley reser Sverige runt för att kampanja för sitt parti och sin EU-kandidatur. Jag läser om EU-ministern Birgitta Ohlsson som deltar i möte efter möte för att övertyga fler om att rösta i valet. På facebook ser jag hur många av mina partikamrater använder stor del av sin fritid (merparten har ju inte politiska uppdrag på heltid) för att dela ut valmaterial till medborgare. Vid gårdagens öppna möte i Baronbacken deltog jag tillsammans med representanter för Moderaterna, Folkpartiet, Centerpartiet, Kristdemokratena, Miljöpartiet, Vänsterpartiet, Feministiskt Initiativ och Piratpartiet i en sort speed-datingvariant för nyfikna medborgare.

Det är klart att tanken då och då dyker upp, varför gör jag det här? Varför är jag politiskt aktiv och ägnar stor del av min vakna tid till politiskt engagemang? Svaret blir alltid det samma. Jag kan inte bara stå vid sidan och titta på. Jag vill ha ett jämställt och jämlikt samhälle. Jag vill att vi tillsammans sätter omsorg om människor, djur och miljö framför marknadens vinstintressen. Jag vill att vi ska använda politikens makt så att fler får jobb och det med schysta villkor. Jag vill att vi sätter stopp för den rasism och främlingsfientlighet som sakta tar ett allt större utrymme i vardagen.

Vi som satt inne på biblioteket i Baronbacken har olika åsikter och olika inställning till hur samhället borde förändras men vi är lika övertygade om att politik spelar roll och att din röst i EU-parlamentsvalet kan göra skillnad.

Idag har SSU öppnat upp en kampanjsida för att du ska kunna engagera dig för ett nazistfritt Europa. Se filmen Never forget to vote och dela den gärna. Men framför allt, rösta i EU-valet!

Andra bloggar om politik, eu-valet, demokrati, socialdemokraterna, SSU.

#euval #neverforgettovote

lördag, februari 15, 2014

Det handlar om vilka värderingar och vilken politik som ska styra EU

Igår läste jag en artikel av Lena Mellin i Aftonbladet med rubriken ”Därför är också EU-valet viktigt”. Artikelns ingress har den följande innehåll ”Hundra dagar återstår till valet till EU-parlamentet. Skäms du för att du inte visste det? Glöm det, det gör nästan ingen. Här följer kortkursen – tio lektioner om EU-valet".

Jag måste erkänna att jag läste artikeln med stigande förvåning och en viss irritation. Varför anser Mellin att det är viktigt att folk ska veta exakt vad kommissionen, parlamentet eller rådet gör? Det finns säkert många som vill veta exakt hur många parlamentariker det finns men är det verkligen vad man behöver veta inför EU-valet? Som avslutning så skriver Mellin att artikeln var grundkursen, något som kan tolkas som att väljarna behöver veta ännu mer om EUs organisation och teknikaliteter på nörd nivå för att kunna rösta den 25 maj (förtidsröstningen startar den 7 maj).

När jag idag pratade på en facklig-politisk valupptakt inför EU-valet så visade jag artikeln, och sa att för en del så kunde artikeln säkert vara användbar men ställde också en fråga till de som var närvarande: tror ni att Aftonbladet eller någon annan kvällstidning kommer att publicera en artikel om tio lektioner om exempelvis landstingsvalet på liknande sätt Det vill säga, kommer media att  redovisa hur många ledamöter finns det i riksdagen, landstingsfullmäktige, kommunfullmäktige och vad man gör i dessa församlingar?  Kommer man att berätta om hur samspelet mellan fullmäktige, kommunstyrelsen och nämnder fungerar?

Nej,jag tror inte att några kvällstidningar kommer ha det upplägget i valen som äger rum den 14 september. Förhoppningsvis blir det en redovisning av politiska partiers olika inriktning på hur man vill påverka samhällets utveckling men det är som sagt min förhoppning. Ska jag vara krass så gissar jag att det tyvärr blir större fokus på personer och skandaler än på politiska förslag.

För mig finns det en grundläggande orsak till att rösta i val, oavsett om det är till kommun/landsting/riksdag eller EU-parlament. Jag vill vara med och påverka vilken ideologisk inriktning vill jag ha på politiken, vilka politiska prioriteringar vill jag se. Därför är EU-valet lika viktigt för mig som valet till riksdagen, till landstinget och till kommunen. Jag röstar för en politik som styrs av Socialdemokratiska värderingar och det är också vad jag kommer att vara ute och prata med väljarna om. Vi behöver inte komplicera EU-valet.  Gillar en person Socialdemokratisk politik i kommunen så gillar personen förmodligen Socialdemokratisk politik på EU-nivå. Tycker man att Moderat politik är dålig i riksdagen så tycker man det förmodligen är lika dålig på EU-nivå.  

Så mitt medskick till Aftonbladets Lena Mellin är att hon borde flytta fokus till den politik som förs i EU, redovisa exempelvis hur svenska parlamentariker från Socialdemokrater och Moderater röstar i olika sakfrågor. Berätta gärna om vilka frågor som är viktigast för Miljöpartiet och Piratpartiet i parlamentet. Vad har varit viktigaste frågan för Vänsterpartiet, Kristdemokraterna och Folkpartiet de fem senaste åren? Och framför allt, vilka politiska profilfrågor kommer partierna att lyfta fram i parlamentet efter valet den 25 maj 2014?

För den som är vill veta mer om Socialdemokraternas politik rekommenderas valplattform inför EU-valet där man läsa mer om vilka frågor som vi prioriterar och här är listan över partiets kandidater.
Läs gärna med om hur vi ser på ordning och reda på arbetsmarknaden,  medborgarnas Europa och hur ökad jämställdhet leder till fler jobb.

Dagens bloggtips: Ledarsidorna, en blogg som i huvudsak granskar borgerliga ledarsidor.
Andra bloggar om politik, EU-valet, val2014, Socialdemokraterna, Moderaterna.
 
För den som önskar läsa Lena Mellins så kallade "grundkurs" så finns artikeln här.

 

fredag, februari 14, 2014

Ett nej är ett nej och därför behövs det utbildning i sexualbrottslagstiftning

Med anledning av en längre tids debatt kring friande domar i våldtäktsfall så har jag lämnat in en interpellation till justitieminister Beatrice Ask angående utbildning för anställda i rättsväsendet. Jag får svar den 25 februari då det också blir debatt, läs min interpellation här.

Dessutom har jag utvecklat mina tankar kring det här med att en del män inte verkar förstå vad ett nej betyder, texten har publicerats som krönika i Nerikes Allehanda den 10/2 och publiceras nu även här på bloggen:

Nej, jag vill inte. Är den meningen svår att förstå? Jag provar med den korta varianten. Nej. Det borde begripas av de allra flesta, till och med små barn och hundar brukar förstå vad ett nej betyder. Men av någon outgrundlig anledning verkar ett antal män ha mycket svårt att förstå vad ordet nej betyder. Framför allt när dessa män vill ha sex med en kvinna eller en tonårstjej. Vad som är ännu märkligare är att det finns domare (ofta män) som verkar ha stor acceptans för att de här männen inte förstår vad ett nej betyder. 

Det kan verka som ett dåligt skämt när en man nyligen friades i tingsrätten där han åtalats för att begått våldtäkt. Mannen hade förklarat att han inte förstod att kvinnan inte vill ha sex med honom. Kvinnan i fråga hade upprepat nej gång på gång men mannen uppfattade det ändå som att hon ville ha sex med honom. Mannen använde ”visst våld” och höll för både näsa och mun på kvinnan. Av domen framgår det att ”om han då gör något som inte han får göra så måste han förstå det, och det har inte åklagaren lyckats bevisa”. När jag läste detta så reagerade jag precis som väldigt många andra med förvåning, ilska och frustration.

  • Hur är det möjligt att frikänna en man som medger att kvinnan sagt nej men att han ändå inte förstod att hon menade nej?
  • Varför utgick inte domstolen från hur en normalt aktsam man skulle ha betett sig när en kvinna säger nej?
  • Varför verkar rättsväsende präglas av en föråldrad syn på kvinnors och mäns sexualitet?
 
Min bild är att merparten av alla män begriper ett nej. Det som oroar mig när jag läser den här typen av friande domar är vilka signaler det skickar ut. Kommer vissa män uppfatta att man fått tolkningsföreträde när ett nej inte är att betrakta som ett nej?
 
Efter en stor uppmärksamhet om denna dom och andra friande domar, men också för så få våldtäktsanmälningar leder till åtal, tog Socialdemokraterna ett utskottsinitiativ i riksdagen till en utredning om sexualbrottslagen. Regeringen har också lovat att tillsätta en sådan utredning som titta på andra länders lagstiftning kring våldtäkt, vilket är bra. Men det räcker naturligtvis inte. Det behöver också diskuteras vilka värderingar och synsätt som präglar rättsväsendet.  

Brottsoffermyndigheten erbjuder ett utbildningsprogram för personal inom Polisen, Åklagarmyndigheten och domstolarna. Syftet har varit att öka kunskapen om sexualbrottsoffer och förbättra bemötandet av dessa brottsoffer i samband med polisanmälan, förundersökning och rättegång. Enligt uppgift från Brottsoffermyndigheten har ett 20-tal anställda inom domstolarna genomgått utbildningen sedan 2012. Redovisning från tidigare utbildning visar att merparten som genomgår utbildningen är kvinnor. Förra året tjänstgjorde 572 ordinarie domare i landets tingsrätter medan 208 ordinarie domare tjänstgjorde i hovrätten, drygt 500 tjänstgör som icke ordinarie domare i tingsrätt eller hovrätt. Jag tycker mig se ett behov av kunskapslyft bland landets domare om sexualbrott. Hur ska vi annars bli överens om att ett nej är ett nej också när det viskas fram av en kvinna med tunn röst?