måndag, januari 31, 2011

Det är pengar, inte lämplighet eller kunskap, som avgör om man får starta friskola

Nu när TV4 avslöjat att en dömd pedofil fått starta och bedriva friskolor så verkar till och med skolminister Björklund förvånad.
Men det märkliga är inte att Björklund vill ändra lagen, utan det faktum att han "bara" vill ha att skolinspektionen ska få möjlighet att begära registerutdrag från brottsregistret.

Är det inte en självklarhet att skolinspektionen nu borde kolla upp lämplighet/kompetens hos samtliga som driver en friskola?

Är det inte en självklarhet att skolinspektionen borde kolla lämplighet/kompetens hos den som vill starta friskola?

Är det inte en självklarhet att nu lagstifta om kommunens rätt att säga nej till fler friskolor än det finns underlag för?

Är det inte en självklarhet att nu lagstifta om att kommunens revision ska kunna granska hur de kommunala skattemedlen används i friskolor?

Är det inte en självklarhet att nu lagstifta om förbud mot religiösa friskolor och förskolor?


För egen del svarar jag ja på samtliga frågor. Jag hoppas att även Björklund och regeringen kommer till samma slutssats. Det handlar om våra barns utbildning, vi kan inte tillåta att ekonomiska lyckosökare och religiösa fundamentalister utnyttjar en naiv och ihålig lagstiftning för sina egna syften och därmed riskar barn och ungdomars rätt till en bra utbildning och bildning. För att citera Socialdemokraternas partiprogram:

Sådana nyttigheter som utgör sociala rättigheter, det vill säga nyttigheter som ska tillkomma alla oberoende av inkomst, måste undandras marknadens fördelningsprinciper och fördelas efter andra principer. Dit hör vård, skola och omsorg. Dit hör rättsväsendet. Dit hör kulturen. Dit hör bostadssektorn i den utsträckning som krävs för att säkerställa allas rätt till en god bostad. Dit hör en politik som säkerställer kommunikationer och social infrastruktur över hela landet.

Valet mellan samhällsåtaganden och marknadshushållning ska avgöras med utgångspunkt i vad som ger det bästa resultatet med hänsyn till rättvisa och effektivitet.Valen kan skifta mellan olika sektorer av ekonomin, beroende på vilka krav och behov de har att svara mot. Fördelningen kan ändras, om viktiga behov inte uppfylls i den ursprungliga formen.

Socialdemokratin avvisar den ekonomiska fundamentalism, som både till höger och vänster sätter upp en enda, hela ekonomin omfattande, ägarform som förutsättningen för ett gott samhälle. Det avgörande är aldrig den yttre formen, utan hur väl målen för verksamheten uppnås.

Kvällsmedia med samma nyhet: Expressen, Aftonbladet.

fredag, januari 21, 2011

Angående den kommande riksdagsdebatten om våldsbejakande extremism.

så finns det all anledning att fundera över vad det begreppet står för. Innefattas handlingar som tre mord och ytterligare tio mordförsök (dvs det som den sk Malmöskytten är misstänkt för) i begreppet våldsbejakande extremism? På onsdag nästa vecka får jag kanske ett svar på min fråga. Under jul- och nyårsuppehållet skrev jag följande krönika som publicerats i Nerikes Allehanda den 10 januari. I krönikan har jag valt att reflektera över varför man i vissa sammanhang väljer att peka ut grupper, i andra sammanhang mer fokuserar på individen.

Sen det år jag fyllde sex, 1969, har det pågått en konflikt på Nordirland. Över 3000 människor har dött och många fler har skadats i den konflikt som funnit mellan den grupp (i huvudsak katoliker) som tillhöra Irland och dem (i huvudsak protestanter) som ville fortsätta tillhöra Storbritannien. Inte någon gång sedan konflikten startade har jag hört någon svensk säga att irländare, katoliker eller protestanter, är mer våldsbenägna än svenskar.

På 70-talet dök det upp flera organisationer runt om i Europa som använde sig av terroristhandlingar, Röda Arme-fraktionen (RAF) i Tyskland, Röda Brigarderna i Italien. Båda dessa organisationer har utövat våld, skadat och dödat många människor, däribland även personer som haft liknande politisk åskådning men som ansett att man istället ska påverka samhöllet genom demokratiska och ickevåldsmetoder. 2009 exploderade fyra bomber på Mallorca. Bakom bomddåden stod ETA, en baskisk separtistgrupp som varit verksam under en längre tid i Spanien. Idag finns det många andra organisationer som runt om världen agerar på liknande sätt. Alla med olika politiska motiv, höger eller vänster, men ofta inlindade i religiösa anslag som försöker rättfärdiga olika typer av ställningstagande och terroristhandlingar.

Idag, drygt en månad efter att en självmordsbombare tagit sitt liv mitt i centrala Stockholm, pågår en allt hårdare diskussion framför allt på nätet om troende muslimer och Islam utgör ett hot mot oss västvärlden. Mitt svar är nej. Vi får inte göra misstaget att blanda samman enskilda personers handlande och generalisera det till att omfatta hela grupper eller en viss religion. Lika lite som muslimer i allmänhet vill bli förknippade med extrema islamister vill kristna blandas ihop med kristen sekterism och fundamentalister.

Finns det någon som på allvar tror att de som tolkar bibeln bokstavligen och förvägrar kvinnor rätten att vara präst är representativa för dem som bekänner sig till den kristna tron i Sverige? Skulle exempelvis Ulf Ekman eller Åke Green tilldelas den mediala rätten att uttala sig för den majoritet av svenskar som kallar kristna skulle det omedelbart leda till stora protester.

I Örebro sitter just nu en ung man häktad, åtal har väckts för ett antal mycket grova brott. Mannen i fråga är misstänkt för grov misshandel, våldtäktsförsök och flera våldtäkter. Jämför vi den mannen med självmordsbombaren i Stockholm så finns det egentligen bara en sak som förenar dessa två personer, att de är unga män. Men jag har svårt att tro att unga män i allmänhet känner något annat än avsky och avståndstagande från dessa mäns brottsliga handlingar.

Merparten av oss människor vill leva i fred och frihet, med den självklara rätten att få utöva vår tro eller icketro, att ta politisk ställning eller avstå. Och vi förväntar oss att bli betraktade som de individer vi är. Jag kan bara svara för mina åsikter och ta ansvar för mina handlingar. Att få ta ansvar eller försvara alla andra 47-åringars agerande och uttalanden är inte min uppgift. Däremot förbehåller jag mig rätten att få opponera och ifrågasätta andras åsikter och ageranden. Precis som jag antar att andra kommer att göra när det gäller mig.

Andra bloggar om politik, extremism, öppenhet, demokrati.

tisdag, januari 18, 2011

När inte hela havet stormar kap 5011: förtroende ska prövas i en ny tid

Inom några veckor kommer landets Socialdemokratiska partidistrikt att skicka in sina nomineringar på personer som man anser vara lämpliga för uppdraget som partiledare för Socialdemokraterna. I media har det under en längre tid spekulerats kring framför allt två män, Pär Nuder och Sven-Erik Österberg. Anledningen till att det i huvudsak har handlat om dessa personer beror på att flertalet i verkställande utskottet och partisekreterarna, både den ordinarie och biträdande, ännu inte ställt sina platser till förfogande. Den enda som verkar ha modet att be om nytt förtroende är Ylva Johansson, något hon verkligen ska ha cred för. Kanske är det också symptomatiskt att det är en kvinna som törs göra det. Bara det faktum att hon uttrycker att hon vill vara med och leda partiet i framtiden borde ge bragdmedalj, övriga får väl dela på chicken-priset. Ett tips, jag och många andra partikamrater vill ha en modig partiledare.

För egen del anser jag att fler borde fundera över följa i Johanssons modiga fotspår, både vad det gäller att ge uttryck för att vilja vara med i ledningen av partiet men framför allt att låta valberedningen och partikongressen få utse ett helt lag, inte bara en ny partiledare. För allvarligt, hur ska en ny partiledare med ett både nytt och tufft uppdrag kunna bli framgångsrik om den är den enda personen som ska stå för förnyelse och nytt förtroende?

Jag tror både den kloka valberedningen och partikongressombuden kommer att vilja se både förnyelse och kontinuitet i det kommande laget kring en ny partiledare. Men då krävs det också mod bland dagens ledargäng att faktiskt låta sig prövas. Allt annat kan bara ses som att man till vilket pris som helst klamrar sig fast kring ett uppdrag utan att ta hänsyn till att vårt parti befinner sig i ett svårt utsatt läge. Så snälla kloka partikamrater, om ni verkligen önskar så, ställ er nu upp och säg att ni vill vara med och leda partiet och be om nytt förtroende. De val som partikongressen kommer att göra är det vad vi partimedlemmar vill och önskar. Och även om det inte finns en ministerpost eller landshövdingsplats ledigt så kan ni säkert landa mjukt om inte nytt förtroende skulle ges. Jag är övertygad om att vi har underbara dagar framför oss. Under förutsättning att fler får ge plats för nya tankar, idéer, ny kompetens och erfarenheter. Det är laget, inte jaget som är viktigt som Mona Sahlin sa. Det vet ni väl?

Andra bloggar om politik, jämlikhet, öppenhet, valberedning, partiledare, partikongress, Socialdemokraterna.

fredag, januari 14, 2011

Jämlikhet eller fortsatta skattesänkningar?

Med anledning av veckans skattedebatt där regeringen via Reinfeldt, Hägglund och Björklund haft olika uppfattning om vilka skatter som ska sänkas borde fler reagera över hur den borgerliga politiken fortsätter att öka ojämlikheten. Fortsatt hög arbetslöshet, långtidsarbetslösheten ökar, sjuka utförsäkras och vi har en regering som tycker att högavlönade behöver ännu mer pengar, vilken sjukt dålig priotering :(

Själv har jag funderat över vad det är som gör att svenskar verkar ganska nöjda med den utveckling som påverkar jämlikheten negativt. Texten nedan publicerades som krönika i Karlskoga-Kuriren den 4 januari.

Påverkar vara nya resvanor oss även i politisk mening? Det är något jag funderat över ett tag. Med nya intryck vid semesterresorna så kanske vi förändras mer än vad vi tror. För hur ska man annars förklara den acceptans som verkar finnas över att det allt hårdare och kallare Sverige får växa fram, under ledning av Moderaterna och Fredrik Reinfeldt, utan större protester?

Jag har vid flera resor besökt Thailand, ett i många avseenden fantastiskt land. Det finns stora skillnader mellan Thailand och Sverige, klimatet är väl det mest uppenbara. Men också det faktum att levnadsvillkoren mellan att vara fattig i Thailand och att vara fattig i vårt land är så enormt stor. Vid flera tillfällen har jag sett hur de allra fattigaste sökt igenom soporna utanför hotell och liknande, något som sker helt öppet utan att någon verkar bry sig särskilt mycket. Vårt bortkastade överflöd blir någon annans dagliga bröd rent bokstavligt. Att besöka ett land under några veckor och uppleva att framför allt tjänster av olika slag är extremt billigt får kanske oanade effekter när man kommer hem. Vänjer man sig vid att bli uppassad, att hela tiden bli serverad och ompysslad så att man efterfrågar liknande service även när man kommer hem till Sverige igen? Fast med skillnaden att man nu ska betala den kostnad som är förknippad med drägliga arbets- och anställningsvillkor för den som utför tjänsten.

Jag tror det är här den där tanken har smugit sig in hos en hel del av den välbeställda medel- och överklassen i Sverige; är det inte bättre att de som är arbetslösa får jobba till en låg lön och städa hemma hos oss istället för att inte jobba alls? Och så får man känna sig som man gjort en god gärning när man anställt en ung kvinna (ofta mamma) ofta från ett annat land att ta hand om ens egna barn, städning och matlagning.

Det är viktigt att framhålla att det finns seriösa företag som erbjuder professionella tjänster och vars anställda har kollektivavtalsenliga löner. Men idag verkar få vara beredda att själv bekosta dessa tjänster fullt ut. Helt plötsligt så har det istället blivit en angelägenhet för det gemensamma, att via skatten finansiera andras behov och önskemål på service i hemmet. Och då menar jag inte städning och matlagning åt äldre eller sjuka utan till helt friska personer som vill ha hjälp med sina vardagsbestyr.

För egen så tror jag på att samhället blir både trevligare och framför allt bättre om de ekonomiska skillnaderna medborgare emellan är liten, jag tycker att jämlikhet är något eftersträvansvärt. Om någon vill bli masserad, få huset städat eller äta på en trevlig restaurang betyder inte att man är för ojämlikhet. Förutsatt att man betalar för vad det kostar och inte skickar notan till någon annan. Det som Reinfeldt har valt att göra när hans politik leder till att sjuka utförsäkras och med det en ökad fattigdom. Och förmodligen några som letar efter bortkastat överflöd i våra sopor. Vill vi verkligen ha det så?

Bloggtips: Maryam Yazdanfar lättar hjärtat, Alexandra Einerstam om Rönnebergaseminariet, Lena Sommestad om behovet att se världen med nya glasögon.

Karin Pettersson, politisk chefredaktör på Aftonbladet skriver bra om varför jämlikhet bör styra politiken.

Expressen rapporterar från Kriskommissionens seminarium på Rönneberga.

Andra bloggar om politik, jämlikhet, öppenhet, skatter, fattigdom, välfärd, regering, skattesänkningar, utförsäkrade, Socialdemokraterna.