lördag, juni 09, 2012

När en statsminister vill ha bort frågan om den höga arbetslösheten från dagordningen

Jag har tidigare bloggat om det faktum att statsministern tillika Moderatledaren Fredrik Reinfeldt helst vill flytta bort det mediala fokuset från den höga arbetslösheten. Eftersom arbetslösheten idag ligger på en högre arbetslöshet än 2006, som både Reinfeldt och Anders Borg då definierade som massarbetslöshet, så får regeringen återkommande frågor om Sverige har massarbetslöshet idag.

När Reinfeldt valde att svara att "bland etniska svenska mitt i livet" är arbetslösheten låg var vi många som reagerade starkt. Att jag reagerade beror på att för mig är en hög arbetslöshet ett stort samhällsproblem, oavsett vilka som är arbetslösa. Idag finns Reinfeldt möjlighet att i Ekots lördagsintervju förtydliga vad han egentligen avsåg. Mitt intryck blev inte särskild positivare efter hans svar. Återigen ger Reinfeldt en bild av att han vill dela upp arbetslösheten i grupper, utrikesfödda/ungdomar/funktionshindrade, utan att för den skull medge att regeringens politik haft några effekter på den totala arbetslösheten.

Jag tolkar Reinfeldt som att han vill lyfta bort arbetslöshetsfrågan från dagordningen. Hans budskap är att om du inte är utrikesfödd/ungdom/funktionshindrad så behöver du inte oroa dig för att arbetslöshet är hög. Det är bara några marginella grupper som påverkas. Och dessutom är andelen arbetslösa ungdomar egentligen inte så hög, de flesta studera ju. Att andelen utrikesfödda som är arbetslösa idag är högre än 2006 beror på att de kommer från fler länder och har för låg eller ingen utbildning. Och om du som befinner dig på solsidan ändå vill göra en insats för alla som står i soppköer så kan du ju skänka en slant för välgörande ändamål, något som du dessutom kan göra skatteavdrag för. Men att betala via skattsedeln, solidariskt, är något som du helst inte ska tycka är särskildt bra. Att hög arbetslöshet, oavsett vilka grupper som innefattas, är ett stort problem för alla i ett samhälle ska vi helst inte låtsas om. Sänkt ersättning eller ingen ersättning alls ska tydligen lösa problemet. Hur ökad fattigdom skulle kunna skapa fler jobb har fortfarande ingen från regeringen kunnat ge ett svar på.

När Reinfeldt säger att politiken inte kan lösa arbetslösheten så blir jag faktiskt beklämd. Varför vill han ens vara statsminister om politik inte kan göra skillnad. Om du tycker att jag vantolkar statsministern, lyssna själv på Tomas Rambergs intervju av Fredrik Reinfeldt här.

Som jag ser det så behövs det en aktiv arbets- och utbildningspolitik för att ge fler arbetslösa möjlighet att få jobb. Jag har svårt att se hur det långsiktigt skulle kunna vara lösning för Sverige att satsa på en låglönearbetsmarknad där vare sig krävs språkkunskap eller utbildning. Det är skapar bara ökade ekonomiska skillnader där några förväntas vara tacksam för smulor från de rikas bord. Jag vill ökad jämlikhet, inte ökad fattigdom. Att ta tillvara allas vilja till arbete och önskan att få bidra utifrån egen förmåga är möjligt utan att göra arbetslösa och sjuka fattiga. Men då krävs en helt annan politik än den som förs från Rosenbad idag.

fredag, juni 08, 2012

Om opinionsundersökningar och närvaro i riksdagen

Läser på SVTs webb där Margit Silberstein, inrikespolitisk kommentator, skriver att "Alliansen skakar i sina grundvalar" med hänvisning till opinionsundersökningar som visar att  Kristdemokraterna konstant får mindre än 4 procent i stöd av de tillfrågade. I den senaste undersökningen från Expressen/Demoskop får Kd 2,4 procent. Jag undrar vilka slutsatser som dels Kristdemokraterna drar av dessa siffror men jag minst lika nyfken på hur det stora partiet Moderaterna kommer att agera. Räknar man iskallt med att Kd inte kommer in i riksdagen 2014 eller vill man hjälpa till att höja Kd:s siffror och i så fall hur? Oavsett så är det inte mitt problem men nyfiken tillåter jag mig ändå att vara.

En annan fråga som SVT lyfter upp är att det nu finns en tjänst (för den som inte tycker att riksdagen.se räcker till trots att samma info finns där) där man se hur och om riksdagsledamöterna har röstat. För egen del så tycker jag att en mätmetod som utgår från att någon är aktiv riksdagsledamot enbart på det faktum att ledamoten deltagit i många omröstningar är helt missvisande.
Att vara riksdagsledamot innebär att man deltar i voteringar ca 3 gånger i veckan, onsdag kl 16 och torsdagar kl 12 och kl 16. Vissa veckor har vi dessutom kanske bara en omröstning på onsdagen. Om man behöver göra ett besök på hemmaplan (valkretsen), delta i vid ett seminarie/utskottsresa eller något annat som man som riksdagsledamot gör så kan man bli utkvittad. Jag tror vem som helst förstår att det behövs flera parametrar för att mäta ev aktivitetsnivå på riksdagsledamöter än bara mäta närvaro vid votering. Eller vad tror bloggens läsare?