lördag, december 22, 2012

Snön faller, god jul och gott nytt år!

I år har bloggen mer eller mindre legat i träda. Jämfört med 2007 som varit ett rekordår med 230 inlägg, så är 15 inlägg under 2012 att betrakta som försumbart. Orsaken till att bloggandet har avtagit tror jag till stor del beror på att twittrandet tagit över skrivklådan. Så nu är det väl dags att överväga om bloggen ska läggas ner eller ej. Tills jag funderat klart så kommer årets sista blogginlägg här och med det vill jag önska bloggens läsare en god jul och ett gott nytt år!

Denna text har tidigare publicerats som krönika i Nerikes Allehanda.

”Snön faller och vi med den, snön faller nog länge än. Har jag på känn”.  Ulf Lundells text känns ganska relevant så här en vecka före julafton. Under flera veckor har mångas tillvaro präglats av vädret. Medan barnen blir lyckliga, hoppar i overallen och springer ut för att leka i snön verkar många av oss vuxna mindre nöjda med stora snömängder. För även om flertalet av oss vill ha snö när det är jul, så vill vi ha lagom mycket. Snöskottningen som husägarna har att hantera, växer för en del till ett stort bekymmer medan andra tar det som ett extra träningspass. Sen är det där med transporter till och från förskola, affären och jobbet. Vad gör man när inte bussen kommer eller när tåget är inställt? Hur ska man kunna cykla till jobbet om inte det är plogat? Det funkar olika bra beroende på hur mycket snö det har kommit, men det fungerar olika också beroende på var man bor någonstans. I Stockholm där jag befinner mig under veckorna tog pengarna till snöröjningen slut redan förra veckan. Och då ska det tilläggas att sättet att röja snö i huvudstaden aldrig upphör att förvåna.  

Trottoarerna verkar alltid komma i sista hand, där blir det ofta en decimeter tilltrampad ismatta med snösörja ovanpå. För den som har svårt att gå, personer med funktionsnedsättning som har rullator eller rullstol så är det nästan omöjligt att ta sig fram i vissa delar av staden. Jag har sett hur föräldrar kämpat med att försöka komma fram med barnvagn, också en svår uppgift. I fredags mötte jag en kvinna som plockat fram pulkan för att på ett enklare sätt transportera sitt barn till förskolan. Den stora saltmängden som vräks ut i Stockholm åstadkommer en decimetertjock snösörja som lämpar sig bra för pulka men orsakar en och annan halkolycka då den döljer isbarken inunder. Samtidigt som snöröjningen av trottoarer verkar dra ut på tiden så är sker snöskottningen av hustaken i Gamla stan för fullt. Det är viktigt så klart, eftersom nedfallande snö kan orsaka stora skador.  

Kanske borde man från Stockholm vända sina blickar västerut för att lära hur man förändra sitt sätt att hantera stora snömängder. Här i Örebro län finns det en kommun som nu valt en att satsa på en ny strategi för snöröjning. Tanken att förändra sättet att röja snö uppstod när några av Karlskoga kommuns chefer var på jämställdhetsutbildning för några år sedan. Eftersom det är svårare att gå eller cykla genom mycket snö än att köra bil så plogas gångvägar, cykelvägar och busshållplatser före större bilvägar. Eftersom fler kvinnor än män går, cyklar och åker kollektivt så kan man säga att kvinnor gynnas av denna snöröjningsstrategi. Dessutom gynnar den miljövänliga alternativ. För visst är snöröjning en politisk fråga, både vad det sättet att upphandla och valet av metod. 

Det som ändå är slående med stora snömängder är att det verkar locka fram det bättre jaget i många. Några hjälper sin äldre granne med snöskottning, och andra blir tacksamma när en okänd bilist erbjuder några strandsatta bussresenärer att få åka med. Folk verkar dessutom bli mer pratsamma överlag när snön faller. Kanske är det den annalkande julen som får oss att bli lite öppnare. Oavsett vad som är orsaken så gillar jag det faktum att samtala med en helt främmande personer om snöröjning, julklappar och politik, såväl på bussen som på tåget, i affärer eller i pulsandet på väg till riksdagen medan snön faller.
 

 

 

 



tisdag, november 20, 2012

Det här är ditt land. Det här är mitt land.

För några veckor sedan var jag på utskottsresa med Socialförsäkringsutskottet till Kanada. Jag och mina kollegor jämförde våra pass, några hade nya, nån ett tillfälligt rosa pass medan vi andra hade den äldre modellen. Många uppgifter i passen skiljer sig så klart från varandra, alla inte födda i Sverige, heter inte likadant osv men alla hade med beteckningen svensk/swedish/suedoise i sitt pass. Nu, när många sett en film från en sen sommarnatt 2010 så skriver jag ett inlägg om mitt land och om de värderingar som präglar mig.

Det här blogginlägget har publicerats som en krönika i Nerikes Allehanda den 19 november 2011.

Det här är ditt land. Det här är mitt land. Landet, det tillhör dig och mig. Denna inledning är hämtad från Mikael Wiehes svenska text till låten This is Your land skriven av den amerikanska folksångaren Woody Guthrie. Under snart en vecka så har denna sång hängt sig kvar i mitt huvud. Orsaken till detta är att en person uttryckt en motsatt version, ”Det här är inte ditt land, det här är mitt land”.  För läsarna är det nog känt att det var Sverigedemokraten  Erik Almqvist som under en tidig sommarmorgon sa det till komikern Soran Ismael, en person som levt nästan hela sitt liv i Sverige. Det var tidningen Expressen som redovisade flera sekvenser av den mobilfilm som Almqvists partikamrat och riksdagskollega Kent Ekeroth spelat in.
 
Dagen efter avslöjandet att Sverigedemokraternas toppolitiker, förutom det jag beskrivit, uttryckt sig rasistiskt och förolämpande så spelas en fotbollslandskamp mellan Sverige och England på den nya nationalarenan. Den stora stjärnan i det svenska landslaget, som gör fyra snygga mål på England varav det fjärde kommer att bli historiskt, heter Zlatan Ibrahimovic. Enligt Sverigedemokraterna är Zlatan ”osvensk” och då inte menat som något positivt.  

Jag som har svenskt ursprung och bott i Sverige hela mitt liv har sluppit att få den kommentaren och den som Soran Ismael fick.  Jag har dock många vänner och partikamrater som ofta utsätts för liknande kommentarer och rasistiska tillmälen. Jag känner personer vars barn, födda i annat land och adopterade till Sverige, möts av denna främlingsfientlighet lite över allt i sin tillvaro. Det gör mig både besviken och upprörd. 

Redan 1965 tydliggjorde Socialdemokraten Olof Palme i ett radiotal vad vardagsrasism  handlar om:  

”En människas hudfärg, ras, språk och födelseort har ju ingenting med mänskliga kvalitéer att göra. Att gradera människor med sådan måttstock står i bjärt kontrast till principen om människors lika värde.  Men den är skamligt enkel att ta till för den som känner sig underlägsen - på arbetsplatsen, i sällskapslivet, i konkurrensen om flickan eller pojken.
Därför ligger fördomen alltid på lur, även i ett upplyst samhälle.  Den kan blossa ut i ett stickord, en obetänksam replik, en nedrighet i det lilla.  Kanske menar den som handlar inte så illa. Men för den som träffas kan det riva upp sår som aldrig läks. De flesta av oss människor har ett behov att hävda oss gentemot andra. Och då står fördomen mot den avvikande - utlänningen, främlingen - till förfogande som en sista skans”. 

Idag råder en hög arbetslöshet i Sverige och med nya varsel så ökar människors oro över hur deras framtid kommer att se ut. Som alltid vid kriser letas det syndabockar, vem eller vilka ska man skylla på? Under krisen på 30-talet var det judarna som pekades ut. Och här i Sverige skyller främlingsfientliga politiker arbetslöshet och kriser på människor som kommit hit från andra länder. En skrämmande och felaktig åsikt anser jag. Med en aktiv utbildnings- och arbetsmarknadspolitik samt satsning på näringslivsinriktade åtgärder för fler jobb kan Sverige få ner arbetslösheten. Om vi på allvar menar att Sverige kan bättre så borde vi också se alla som bor här som en tillgång. Fler borde få bidra med sin unika kunskap och kompetens. Det här är ditt land. Det här är mitt land. Landet det tillhör dig och mig.
 
Andra bloggar om politik, SD, Zlatan, Palme

 

 

tisdag, oktober 16, 2012

Partiledarna vid fikabordet om det här med fas3

Ett kapitel från Konspirationsklubbens bok, sagor ur verkligheten. Eventuella likheter med dagens politik och tidigare uttalande är medvetna.

OBS!  Känsliga personer kan uppfatta innehållet i denna berättelse lika stötande som några av oss uppfattar arbetsmarknadsåtgärden fas 3. OBS!

Fantastiska fyran, dvs de fyra borgerliga partiledarna är samlade inne på statsministerns arbetsrum. ämnet för denna fikastund (de har varit och handlat fika på Espresso House) är fas3.

Göran H: Hörni, jag är mycket bekymrad. Jag hört av S/Mp/V att många som är inskrivna i fas 3 mår dåligt och att man får en väldigt låg ersättning att leva på.

Jan B: Trams! Att tvingas gå upp på morgon och gå till sin fas3 är bra, vi ställer krav och det är bra.

Annie L: Fler borde vilja bli företagare, vi kan kalla det för företagsfas!

Fredrik R: Givet att det mest är lågutbildade, flyktingar och andra som deltar i fas3 så är det riktigt att vi håller fast vid den förda politiken. Bland etniska svenska mitt i livet så har vi en låg arbetslöshet.

Göran H: Men jag har även hört från arbetsförmedlare att arbetslösa i fas3 inte får studera och att ytterst få kommer i arbete, så kan vi ju inte ha det.

Jan B: Det är bra med kvarsittning för de som inte sköter sig. Att folk klagar är ett tecken på att vi gör rätt när de inte får ligga och lata sig.

Annie L: Att göra förenklingar för företagen är något som vi satsar på. När företag kan få betalt för att ta emot en person istället för att betala, det är en förenkling som verkligen uppskattas!

Fredrik R: Det är så här fas 3 är tänkt. Givet detta ligger vår politik fast.

Göran H: Men det blir ju inga nya jobb och de arbetslösa utnyttjas.

Jan B: Jag tycker vi borde införa betyg och läxor i fas3. Det är mycket möjligt att det inte är populärt men vi ställer krav.

Annie L: Fas3 är en viktig del av regeringens innovationsstrategi.

Fredrik R: Genom fas 3 synliggör vi de arbetslösa. Givet att de synliggörs, synliggörs vår politik. Det sovande folket behöver väckas.

Göran H: Men de är ju över 30 000 nu i fas 3och Arbetsförmedlingen säger att det kommer vara nästan 50 000 år 2014 och..

Fredrik R: Den här frågan är färdigdiskuterad, givet att du anser att vårdnadsbidraget ska vara kvar.

Fortsättning följer.

Andra bloggar om politik, fas3.




fredag, oktober 12, 2012

Veckans riksdagsrubriker

Det är, om man ska tro en del media och olika sofftyckare, mer eller mindre en skandal att 349 riksdagsledamöter har lämnat in totalt 3245 motioner under allmänna motionstiden. Jag föreställer mig att det förmodligen skulle betecknas som en sorts skandal om det istället för 3245 inkom 324 motioner. Då skulle det "rasas" över improduktiva/lata riksdagsledamöter. 
Den nuvarande så kallade skandalen består uppenbarligen i att 1. riksdagsledamöter väljer att motionera om frågor man tycker är angelägna/fått med sig från lokala partikamrater/väljare eller andra 2. att det läggs för många motioner.
När jag i morse hörde en av mina partikamrater, Stig Malm i Gomorron Sveriges Nyhetspanel, avfärda vårt motionsskrivande på ett minst sagt förklenande sätt så blev jag både förvånad och förbannad. Vanligtvis är det från den borgerliga kanten som man intar en överlägsen inställning till folkvalda men att en Socialdemokratisk kommunpolitiker uttalar sig på det här sättet är en besvikelse.

Jag har inget emot att reglerna för motioner i riksdagen ses över. Flera ledamöter, från olika partier, brukar just motionera om detta. Men tills reglerna har förändrats så gäller följande för oss ledamöter: vi kan lägga förslag i fritt ämne under allmänna motionstiden. I övrigt kan vi lägga motioner i samband med att regeringen lägger fram en proposition eller skrivelse på ett visst område. Motionerna ska då utgå från propositionen/skrivelsen och ingenting annat.

En annan fråga denna vecka som fått rubriker är att riksdagens arvodesnämnd fattade beslut om att höja riksdagsledamöterna arvode med 1300kr. Aftonbladet ställde i anslutning till artikeln om höjningen följande fråga: Förtjänar riksdagsledamöterna en lönehöjning? Ja eller nej. Rösta.
När drygt 36 600 personer svarat så var det ungefär 92 procent som svarat nej på frågan. Ett inte helt oväntat svar vilket jag utgår från att Aftonbladet hade kalkylerat med. Man kan inte direkt kalla det en fördjupning i vad riksdagsledamöter gör eller vad vår roll i ett demokratiskt samhälle innebär.

För egen del så tycker jag att vi som riksdagsledamöter har ett högt arvode. För några år sedan ställde jag frågan till mina arbetskamrater på posten i Örebro om hur mycket de ansåg att vi skulle ha i arvode. Efter att man ställt en hel del frågor angående ev kostnad för resor och bostad så fick jag svar att 40 000kr/månaden kunde vara rimligt med hänvisning till ansvar och annat. Igår ställde jag frågan på twitter. Ett antal personer ansåg att ledamöternas inkomst skulle vara den samma som innan man kom in i riksdagen, dvs jag skulle ha 20 500kr/månaden som är min lön på PostNord och andra ledamöter utifrån det de hade innan. För mig är det ganska självklart att lika uppdrag ska ha lika arvode. Att man utanför riksdagen har olika lön eller ersättning beror ju på att man har olika arbeten.

Jag blev politiskt aktiv 1994, då som nu var det en borgerlig regering som bedrev en orättvis politik och det var hög arbetslöshet. Jag tyckte då och tycker fortfarande att det behövs fler personer med olika bakgrund som engagerar sig politiskt. Ju fler som är med och påverkar kommande förslag till beslut, desto bättre blir politiken. För mig har arvodet i sig aldrig varit en drivkraft. Min drivkraft kommer av helt andra saker. Som att sjuka och arbetslösa blir allt fattigare medan jag får skattesänkning efter skattesänkning. Eller att andelen barn som växer upp under fattiga förhållande. Att dagens arbetsliv sliter ut personer, att anställningsvillkoren bara försämras. Att arbetsmiljöarbetet alltid får stå tillbaka för att företaget ska kunna göra en allt större vinst.
Att samhället inte blivit mer jämställt. Att vi idag ser hur främlingsfientligheten breder ut sig både i Sverige och övriga Europa. Att kvinnors rätt till sin egen kropp hotas av högerkrafter runt om i världen. Att pengar vi avsätter till skolan och vården istället hamnar i fickorna på riskkapitalister.

Det beskrivs som att riksdagen skulle bli bättre att det blev färre folkvalda. Vi som innehar förtroendet idag är tydligen inte tillräckligt kompetenta, vi skriver för många motioner, vi har för höga arvoden.
Om man blir politiskt aktiv och får ett förtroendeuppdrag i direkt anslutning till en akademisk utbildning beskrivs personen ofta som "politisk broiler". Kommer man direkt från en arbetsplats så duger inte det heller. Frågan är hur den perfekte riksdagsledamoten ser ut?
Svaret blir nog olika beroende på hur, på vem som ställer frågan och på vem som svarar. Jag tror det behövs en blandning av olika erfarenheter, då blir det också olika perspektiv på frågorna.

Jag har fått mitt förtroende från Socialdemokraterna och väljarna i Örebro län och försöker göra mitt bästa för att leva upp till det förtroendet. Om jag lyckas eller inte är, det måste andra än jag bedöma. På riksdagens hemsida, klicka här, kan man följa vilka frågor, motioner och interpellationer jag agerat i. Hör gärna av dig med kommentarer här eller direkt på min mejl: eva-lena.jansson@riksdagen.se

Andra bloggar om politik, riksdagen.



måndag, september 03, 2012

Att vara folkvald med uppdraget att besvara enkäter


Intresset för hur jag och övriga riksdagsledamöter utövar vårt uppdrag kontra ledighet verkar vara på topp. För några veckor sedan var det Nyheter24 som hörde av sig med en enkät, idag kom det förfrågan från Aftonbladet. Eftersom jag gillar öppehet och transparens så tänkte jag redovisa mitt svar även här på bloggen. Mitt svar till Nyheter24 kom inte med i sin helhet och det finns väl anledning att tro att ett allt för detaljerade svar inte får plats i en eventuell artikel i Aftonbladet. Så håll till godo, så här var min sommar när jag svarar utifrån förutbestämda frågor.
 
Frågor från Nyheter24, mina svar i fetat text:
1. Hur har du spenderat sommaren? (dels politisk aktivitet men mer än gärna semesterresor eller annat liknande)
vecka 26 mån, ons och tors interpellationsdebatter och samråd i EU-nämnden, tis-fre i valkretsen
vecka 27 1-8/7 Almedalen Gotland
vecka 28 Örebro
vecka 29 mån-tors Örebro, fre EU-nämnd Stockholm
vecka 30-31 Skiathos och Alonissos
vecka 32 Örebro län
vecka 33 mån-ons Örebro, tors ip-debatt Stockholm, fre förrehabiliteringskonferens Södertälje (jag skrev fel i mitt svar till Nyheter24, angav Stockholm)
vecka 34 mån-ons samt fre aktiviteter i valkretsen, tors ip-debatt Stockholm
2. Vad blir den viktigaste frågan i riksdagen i höst? (helst frågor som ej direkt berör ditt eget utskott)?
Att bekämpa arbetslösheten
 Från Aftonbladet var man lite mer specifik när det gäller begreppet sommaren, frågorna gäller tiden mellan talmannens avslutningsanförande 20 juni och riksmötets öppnande 18 september 2012:
 
1. Under vilken tid har du varit eller kommer du att vara helt ledig? Ange datum eller vilka veckor.
Svar: under vecka 28, 29, 30, 31, 32 har jag läst mejl och tagit emot en del samtal från medborgare och media. Jag har lämnat in en interpellation samt skrivit en krönika och utkast till motioner. Eftersom jag sitter i EU-nämnden har vi haft ett antal skriftliga samråd under denna period. Jag betraktar det som ledighet i den mån uppdraget medger det.
2. Hur många dagar har du deltagit i eller kommer du att delta i aktiviteter kopplade till riksdagsuppdraget? Ange vilka aktiviteter och hur många dagar det handlar om.
Svar: Utifrån din frågeställning så har jag utgått från att ”aktiviteter” är något annat än att svara på mejl och telefonsamtal/sms.
vecka 26 mån, ons och tors interpellationsdebatter och samråd i EU-nämnden, tis och fre i aktiviteter i valkretsen
vecka 27 1-8/7 Almedalen Gotland
vecka 28 Örebro
vecka 29 mån-tors Örebro, fre EU-nämnd Stockholm
vecka 30-31 Skiathos och Alonissos
vecka 32 Örebro län
vecka 33 mån-ons Örebro, tors ip-debatt Stockholm, fre förrehabiliteringskonferens Södertälje
vecka 34 mån-ons samt fre aktiviteter i valkretsen, tors ip-debatt Stockholm
vecka 35 språkutbildning i riksdagen mån-fred kl 09-16, lör-sön partikonferens
vecka 36 mån möten i Örebro, tis seminarium förmiddag från lunch till 17.45 riksdagsgrupp, ons heldagsseminarium i Örebro, tors möten i Örebro och Stockholm, fredag inlämnande av ip samt möte i Stockholm, lör partiaktivitet i Hällefors
vecka 37 mån möte i Örebro mån kväll-ons lunch utskottsöverläggning, utskottsmöte kl 13 den 12/9 i riksdagen, tors möte till fre eftermidag 16.30 insynsråd Örebro län.
vecka 38 mån landshövdingmöte, tis riksmötets öppnande
3. Hur många veckor tycker du det är rimligt att riksdagsledamöter är helt lediga under sommaren?
Ledighet i den mån uppdraget medger det och på ett sådant sätt så att man får möjlighet till avkoppling och reflektion.

4. Övriga kommentarer.
Inga men däremot en uppriktig fråga, hur många veckor tycker du det är rimligt att jag är helt ledig?
 
Som avslutning på detta blogginlägg vill jag understryka att jag uppskattar att media granskar makthavare inom politiken på alla nivåer i samhället, särskilt de politiska frågor och beslut som vi är med och fattar. Som folkvald har jag fått ett förtroendeuppdrag som jag försöker utföra efter bästa förmåga. Och det tror jag att kan göra även om jag inte tillbringar hela sommaren i riksdagens lokaler.
Andra bloggar om politik, riksdagen, demokrati.
 
Ps. Är besvarande av enkäter att betrakta som en "aktivitet"? Svar till undrande. Ds.
 
 

tisdag, augusti 28, 2012

Slut på på rötmånad men förmodligen inte slut på ruttna uttalanden


Det här blogginlägget har tidigare publicerats som krönika i NA, Nerikes Allehanda, den 27 augusti. Texten har dock samma författare här som där, Eva-Lena Jansson. Detta anges särskilt mot bakgrund av den upphovsrättsliga diskussion som NAs chef och ansvarige utgivare är inblandad i, läs mer här.
 
Rötmånaden ska enligt Bondepraktikan (en bok som förr gav tips och råd till bönder) över nu. Att perioden i slutet av juli fram till slutet av augusti kallas rötmånad beror på att värmen i kombination med hög luftfuktighet får matvaror mm att bli skämd. Nu sägs det att rötmånaden också innebär att det människor kan bete sig konstigt. Jag vet inte exakt när intervjun med skådespelaren Ulf Brunnberg gjordes men att det hade en kraftig stank av röta är jag mycket klar över. Brunnberg menar att mordet på en kvinnlig häktesvakt i Flemmingsberg är en konsekvens av feminismen. Ett uttalande som är så dumt att man tar sig för pannan. Kvinnors genetik är enligt Brunnberg av den karaktären att man inte klarar av att jobba inom kriminalvården. Att bristen på säkerhet i samband med mordet hade kunnat få samma ohyggliga konsekvens för en manlig häktesvakt verkar inte Brunnberg ha tänkt på.

 Jag vet inte om man i USA har en motsvarighet till begreppet rötmånad. Däremot vet jag att det gjorts uttalande om som fått många kvinnor och män både i USA och övriga världen att bli både förbannade och ledsna. Republikanen Todd Akin hävdade i en intervju att kvinnor som blivit våldtagen på ”riktigt så blir hon inte gravid. (På engelska pratar Akin om begreppen ”legitim rape” och ”illegitim rape”). Bakgrunden till Akins uttalande är att han vill stoppa alla kvinnors rätt till abort och ett av hans argument är alltså att våldtagna kvinnor inte kan bli gravida. Jag hoppas och tror att väljarna i delstaten Missouri inte lägger sin röst på senatorkandidaten Todd Akin i höstens val.

Visst ni förresten att Sverigedemokraterna, SD, vill införa straffavgift för abort? 10 000kr för en abort verkar SDs Åke Durre anse vara rimlig avgift om man läser frågan till Jämtlands landstingsfullmäktige den 21 juni år: ”Kan Landstinget som stöd för både barnens och moralens bästa bidra med ett beslut att varje abort ska ersättas med 10 000kr om inte läkarintyg hänvisar till hälsoskäl som orsak till motsatsen?” Svaret från Socialdemokraternas ansvariga landstingsråd var ett tydligt nej. Sen återstår att se om Sverigedemokraterna går vidare med förslaget om abortavgift och skriver förslag i exempelvis Örebro läns landsting eller i kanske riksdagen.

För mig är rätten till abort en fråga om kvinnans rätt att bestämma över sin egen kropp, rätten att göra ett eget val. Den rätten ifrågasätts av konservativa politiker och religiösa grupper. För mig hänger frågan rätten till abort ihop med många års kamp för frigörelse och den utveckling med ökad jämställdhet vi ser idag. Den där kampen som många feminister före oss har varit ledande i, som gett oss rättigheter och en välfärd som en del bara tar för givet.

 Enligt FN:s deklaration om mänskliga rättigheter så ”har var och en rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet att utan ingripande hysa åsikter samt söka, ta emot och sprida information och idéer med hjälp av alla uttrycksmedel och oberoende av gränser”. Det är en viktig rättighet. Den säkerställer exempelvis att Brunnberg, Akin och Durre får möjlighet att bilda opinion för sina åsikter. Detta samtidigt som åsiktsfrihet och yttrandefrihet också ger oss som inte tycker likadant rätten att uttrycka vår ståndpunkt. Det känns särskilt bra när rötmånaden har passerat.
 
 
Till sist, kolla in The Renegade Raging Grannies som ger Todd Akin & republikanerna svar på tal :-)

 

tisdag, juli 03, 2012

Almedalen lite så där från sidan

Så är jag här igen, på rosornas ö. Gotland är lika vackert som vanligt när det är sommar, har aldrig varit här på andra årstider så hur ön är då kan jag inte uttala mig om. Fokus flertalet år när jag varit här, första gången 1999, är att ta del av händelser/tal/seminarier i lagom dos under Almedalsveckan. Trots tillgång till både twitter och facebook har jag inte varit särskilt aktiv att försöka ta del av allt som hänt under de tre första dagarna. Detta både på grund av mindre bra uppkoppling (trångt nät med många användare på liten yta) men också av eget val. Inte har jag hängt framför TVn eller datorn på kvällstid. Därför så har min upplevelse av Almedalen hittills blivit lite så där från sidan. Och det är väldigt lite som sipprar ut till de utanför bubblan. Ungefär som med sker i riksdagen. Jag har medverkat på seminarier, lyssnat på ännu fler. Träffat både gamla vänner och nya bekanta, läst några bloggar och Almedalsnytt från Expressen & Resumé. Eftersom utbudet av seminarier är stort så har jag förmodligen missat några riktiga höjdare. Konstatera att det som sipprar ut verkar beröra/uppröra få, prognosen för veckans väder är av större intresse för många semesterfirande svenskar så här års.

Under några dagar denna veckan ska jag göra mitt bästa för att samtala med personer som inte är politiker/journalister/lobbyister men som ändå hittat hit till Visby. Också göra besök hos de organisationer där många jobbar ideellt för att få råd med att åka hit. Några fler seminarier ska jag förstås hinna med, kanske också ett par mingel till. Men också att se mer av denna vackra ö.
Kvällens tur tur och retur Klintehamn gav mersmak. Istället för att lyssna på Reinfeldt så lyssnade jag och sambon på Ulf Lundell medan vi passerade öppna landskap. Sammanfattning av talet fick jag istället i kvällens Aktuellt som först hade ett inslag om en svårt sjuk kvinna som på grund av regeringens försämring av sjukförsäkringen åter igen utförsäkras. Svaret från Reinfeldt i Aktuellt är det som borde uppmärksammas av många, regeringen har inga planer att förändra dagens sjukförsäkring. Arbetskraftsutbudet ska ökas, arbetslinjen ska drivas in absurdum. Och Moderaterna väljer dessutom att kalla det modernt. Så jävla trist. Särskilt för de sjuka som drabbas men framför allt för att det finns ett alternativ till denna mekaniska utsortering. Solidaritet, rättvisa och sammanhållning men det kan fortfarande inte Moderaterna stava till.

Andra bloggar om politik, Almedalen, Fredrik Reinfeldt, Moderaterna, sjukförsäkringen.



lördag, juni 09, 2012

När en statsminister vill ha bort frågan om den höga arbetslösheten från dagordningen

Jag har tidigare bloggat om det faktum att statsministern tillika Moderatledaren Fredrik Reinfeldt helst vill flytta bort det mediala fokuset från den höga arbetslösheten. Eftersom arbetslösheten idag ligger på en högre arbetslöshet än 2006, som både Reinfeldt och Anders Borg då definierade som massarbetslöshet, så får regeringen återkommande frågor om Sverige har massarbetslöshet idag.

När Reinfeldt valde att svara att "bland etniska svenska mitt i livet" är arbetslösheten låg var vi många som reagerade starkt. Att jag reagerade beror på att för mig är en hög arbetslöshet ett stort samhällsproblem, oavsett vilka som är arbetslösa. Idag finns Reinfeldt möjlighet att i Ekots lördagsintervju förtydliga vad han egentligen avsåg. Mitt intryck blev inte särskild positivare efter hans svar. Återigen ger Reinfeldt en bild av att han vill dela upp arbetslösheten i grupper, utrikesfödda/ungdomar/funktionshindrade, utan att för den skull medge att regeringens politik haft några effekter på den totala arbetslösheten.

Jag tolkar Reinfeldt som att han vill lyfta bort arbetslöshetsfrågan från dagordningen. Hans budskap är att om du inte är utrikesfödd/ungdom/funktionshindrad så behöver du inte oroa dig för att arbetslöshet är hög. Det är bara några marginella grupper som påverkas. Och dessutom är andelen arbetslösa ungdomar egentligen inte så hög, de flesta studera ju. Att andelen utrikesfödda som är arbetslösa idag är högre än 2006 beror på att de kommer från fler länder och har för låg eller ingen utbildning. Och om du som befinner dig på solsidan ändå vill göra en insats för alla som står i soppköer så kan du ju skänka en slant för välgörande ändamål, något som du dessutom kan göra skatteavdrag för. Men att betala via skattsedeln, solidariskt, är något som du helst inte ska tycka är särskildt bra. Att hög arbetslöshet, oavsett vilka grupper som innefattas, är ett stort problem för alla i ett samhälle ska vi helst inte låtsas om. Sänkt ersättning eller ingen ersättning alls ska tydligen lösa problemet. Hur ökad fattigdom skulle kunna skapa fler jobb har fortfarande ingen från regeringen kunnat ge ett svar på.

När Reinfeldt säger att politiken inte kan lösa arbetslösheten så blir jag faktiskt beklämd. Varför vill han ens vara statsminister om politik inte kan göra skillnad. Om du tycker att jag vantolkar statsministern, lyssna själv på Tomas Rambergs intervju av Fredrik Reinfeldt här.

Som jag ser det så behövs det en aktiv arbets- och utbildningspolitik för att ge fler arbetslösa möjlighet att få jobb. Jag har svårt att se hur det långsiktigt skulle kunna vara lösning för Sverige att satsa på en låglönearbetsmarknad där vare sig krävs språkkunskap eller utbildning. Det är skapar bara ökade ekonomiska skillnader där några förväntas vara tacksam för smulor från de rikas bord. Jag vill ökad jämlikhet, inte ökad fattigdom. Att ta tillvara allas vilja till arbete och önskan att få bidra utifrån egen förmåga är möjligt utan att göra arbetslösa och sjuka fattiga. Men då krävs en helt annan politik än den som förs från Rosenbad idag.

fredag, juni 08, 2012

Om opinionsundersökningar och närvaro i riksdagen

Läser på SVTs webb där Margit Silberstein, inrikespolitisk kommentator, skriver att "Alliansen skakar i sina grundvalar" med hänvisning till opinionsundersökningar som visar att  Kristdemokraterna konstant får mindre än 4 procent i stöd av de tillfrågade. I den senaste undersökningen från Expressen/Demoskop får Kd 2,4 procent. Jag undrar vilka slutsatser som dels Kristdemokraterna drar av dessa siffror men jag minst lika nyfken på hur det stora partiet Moderaterna kommer att agera. Räknar man iskallt med att Kd inte kommer in i riksdagen 2014 eller vill man hjälpa till att höja Kd:s siffror och i så fall hur? Oavsett så är det inte mitt problem men nyfiken tillåter jag mig ändå att vara.

En annan fråga som SVT lyfter upp är att det nu finns en tjänst (för den som inte tycker att riksdagen.se räcker till trots att samma info finns där) där man se hur och om riksdagsledamöterna har röstat. För egen del så tycker jag att en mätmetod som utgår från att någon är aktiv riksdagsledamot enbart på det faktum att ledamoten deltagit i många omröstningar är helt missvisande.
Att vara riksdagsledamot innebär att man deltar i voteringar ca 3 gånger i veckan, onsdag kl 16 och torsdagar kl 12 och kl 16. Vissa veckor har vi dessutom kanske bara en omröstning på onsdagen. Om man behöver göra ett besök på hemmaplan (valkretsen), delta i vid ett seminarie/utskottsresa eller något annat som man som riksdagsledamot gör så kan man bli utkvittad. Jag tror vem som helst förstår att det behövs flera parametrar för att mäta ev aktivitetsnivå på riksdagsledamöter än bara mäta närvaro vid votering. Eller vad tror bloggens läsare?

onsdag, maj 16, 2012

Om hur begreppet etniska svenskar skulle trolla bort frågan om massarbetslöshet

För några dagar sedan blev statsminister Fredrik Reinfeldt intervjuad av TT (tidningarnas telegrambyrå) Hur länge ska man vänta innan man stimulerar ekonomin? Till tio procents arbetslöshet? Det är nu en arbetslöshet som ni beskrev som massarbetslöshet 2006.
Statsministerns svar blev följande: Det är inte korrekt att beskriva Sverige som i ett läge med massarbetslöshet. Om man tittar på etniska svenskar mitt i livet så har vi mycket låg arbetslöshet.

Att jag reagerade starkt på Reinfeldts svar beror på två saker.
1. 2006 använde Reinfeldt begreppet massarbetslöshet och om han ansåg att det då var massarbetslöshet så borde han rimligen använda samma begrepp 2012.
2. För att slippa erkänna att det faktiskt enligt Moderat faktabeskrivning råder massarbetslöshet i Sverige försöker Reinfeldt flytta fokus från frågan och gör arbetslöshet till en etnisk fråga, dvs om det är få födda i Sverige som är arbetslösa så är det inte så allvarligt. (Undrar för övrigt hur man definierar "etniska svenskar"?)

Igår kväll hade Aktuellt ett inslag där fokus blev att statsministern fått kritik för att han sagt att arbetslösheten var högra bland utrikesfödda än inrikesfödda, vilket kritiken inte alls handlade om. Något som också framgår när man läser artikeln i ämnet  på SVT hemsida. Att andelen utrikesfödda har högre arbetslöshet än inrikesfödda har ingen förnekat, däremot brukar det vara rätt vanligt att exempelvis SD gör det till ett huvudfråga. Och när Reinfeldt uttrycker sig på ett sätt som ger honom beröm från SDs partiledare Åkesson så borde Moderaterna inse vilken retorisk väg man slagit in på.

På Arbetsförmedlingens hemsida kan man avläsa i statistiken att ex andelen unga arbetslösa och i program var 7,8 procent och för 2011 var det 9,8 procent. För hela gruppen arbetslösa 16-64 år under 2006 så handlade det om 5,3 procent medan det 2011 var 6,2 procent. Det är hög arbetslöshet. Moderaterna har vid Socialdemokraternas regeringstid kallat det massarbetslöshet men vill inte göra det idag. Det är förmodligen därför statsminister Reinfeldt försöker flytta fokus från sin misslyckade jobbpolitik.

 Jag har vid flera tillfällen deltagit vid riksdagens frågestund där Reinfeldt medverkar ca en gång i månaden. Och vid i princip varje tillfälle har Reinfeldt tagit avstånd från främlingsfientlig retorik när han debatterat mot ledamöter från SD, exempelvis vid frågestunden den 2 februari vilket jag och många andra uppskattat. Jag tror att Moderaterna kan och vill något annat än att härma sitt systerparti i Danmark eller Sarkozy i Frankrike men om då måste också man vara mottaglig och agera när det uppstår relevant kritik på uttalande från partiordförande tillika statsministern.

Att Socialdemokraterna och Moderaterna har olika syn på dagens arbetsmarknadspolitik är ingen hemlighet, däremot är vi överens om att arbetslöshet ska bekämpas och att alla människors arbetsförmåga och vilja till arbete borde tas tillvara. Så låt oss fortsätta debattera de politiska förslagen, vilket som leder till fler jobb och lägre arbetslöshet. Arbetslöshet är ett gissel för vem som än drabbas, det är därför jag och många andra är så upprörda.

För övrigt så får Reinfeldt rött ljus i Svenska Dagbladets faktakoll. Läs gärna Aftonbladets ledarkrönika av Anders Lindberg.
Bloggtips: Johanna Graf, Niclas Strandh

Andra bloggar om politik, Reinfeldt, arbetslöshet.

måndag, maj 14, 2012

Att säga en sak och men göra något annat är inte hållbart

Gårdagens inslag i SVT om riksdagens inkomstgarantisystem tror jag med rätta gör många upprörda. Men först ett påpekande, förtroendeuppdrag betraktas inte som arbete och därför omfattas inte den tid eller inkomst som exempelvis en person som haft för ett fackligt eller politiskt förtroendeuppdrag i det som kallas arbetsvillkor. Man kan alltså inte få a-kassa om man efter avslutat uppdrag blir arbetslös. Att arbetslöshetsförsäkring sedan 2006 dessutom försämrats av den borgerliga regeringen, vilket gör att många andra inte heller kvalificerar sig för rätten till ersättning är bedrövligt.

Att vara folkvald är inte samma sak som att ha ett arbete. Det ställer höga krav på integritet och till skillnad från många av mina borgerliga kollegor tycker jag inte att man under sin tid som ledamot aktivt ska ägna sig åt jobbsökeri hos företag man möter i olika sammanhang. Som riksdagsledamot har jag att representera medborgarna i syfte att på bästa sätt bidra till att våra gemensamma resurser används på effektivt och ändamålsenligt samt att lagstiftning sker på ett tillfredsställande sätt.

Dagens inkomstgarantisystem handlar om att man som riksdagsledamot inte ska riskera att hamna i en beroendeställning hos ett företag för ett löfte om ett jobb i framtiden, man ska inte kunna bli "köpt". Med tanke på den debatt som varit efter bl a Sofia Arkelstens resa som sponrades av företaget Shell och andra folkvalda som åkt på resor betalda av Vattenfall och kärnkraftslobby så är det inte tagit ur luften att man ändå peka på dessa risker.

För egen del så anser jag att dagens inkomstgarantisystem för riksdagsledamöter INTE är försvarbart, det bidrar till ökat politikerförakt när det finns ett system för folkvalda som inte ställer krav på omställning och en aktiv arbetslinje. Det är bra att systemet ska nu ska förändras. Att sedan dessa förändringar borde omfatta både tidigare och nuvarande riksdagsledamöter är för mig en självklarhet.


måndag, maj 07, 2012

Ni politiker

Förra veckan så förekom det en hel del debatt kring Vänsterpartiets val av bildsättning på en sk piñata i samband med 1:a majfirande i Malmö. Jag valde då att lägga upp ett TT-citat av Annie Lööf på Facebook när hon kommenterade Vänsterpartiarrangemang där barn skulle slå på en piñata med bilder av Lööf, Borg och Reinfeldt:
– Jag tycker att det är osmakligt och jag tycker att man kunde ha lagt pengarna på något betydligt vettigare, säger centerledaren Annie Lööf.
TT: Som vad då?
– Tja, reformer för arbete till fler unga.

Anledningen till att jag lade upp citatet var Lööfs kommentar om att Vänsterpartiet borde lagt partipengar på "reformer för arbete till fler unga". Några missuppfattade mitt inlägg och trodde att jag tyckte att piñataleken var en god idé, vilket jag inte tycker. Så här kommer ett längre inlägg där jag försöker ge min syn, inlägget har också publicerats som krönika i Nerikes Allehanda.

Det händer då och då att jag möts av en mening som börjar med ”ni politiker”. Ibland är det en förälder som anser att någon/några folkvalda fattat ”fel” beslut om en skolas framtid. Vid andra tillfällen handlar det om mitt eller andras arvode för uppdraget som personen vill diskutera. Allt som oftast så är i alla fall öppningsrepliken ”ni politiker” något som brukar följas av arg kritik, ibland rättvis och ibland helt felaktig. Visst är jag beredd att ta emot saklig kritik men inte påhopp. För egen del har jag sen länge bestämt mig för att inte tyst stå och ta emot vettlösa kommentarer eller personliga påhopp. Det har till och med hänt att jag skällt tillbaka på någon som jag uppfattat som dum eller hånfull gentemot mig eller någon partikamrat. För egen del så brukar det inte hända särskilt ofta men så det beror nog till största delen på två saker: jag är inte kommunpolitiker och i riksdagen befinner sig Socialdemokraterna i opposition eftersom Sverige just nu styrs av en borgerlig regering.

 Att det är någon helt annat att vara kommunpolitiker kan säkert andra bekräfta. Förra helgen besökte jag Ljusnarsberg och Hällefors, två kommuner där Socialdemokraterna är med och styr. I Ljusnarsberg är det min namne Ewa-Leena Johansson kommunstyrelseordförande och i Hällefors är det Ritha Sörling som är med och styr kommunen. Både Johansson och Sörling har tagit på sig det tuffa uppdraget att utifrån väljarnas mandat fördela de krympande skatteresurser på bästa sätt för att säkerställa en bra skola och god omsorg om barn och gamla. Det är vare sig enkelt eller populärt att tvingas lägga ned en verksamhet när pengarna inte räcker till och som kommunpolitiker på en liten ort kan du lätt räkna med att träffa medborgare som anser att beslutet skulle ha gjorts på ett annat sätt. När någon påstår att det är lätt att vara politiker så tycker jag den personen skulle be att få praoa en vecka med någon av länets kommunalråd eller en nämndordförande för att få en inblick hur ”de där politikerna” har det. Kanske blir bilden en annan och förhoppningsvis så växer insikten om hur både svårt men också inspirerande det är att få vara med att påverka utvecklingen.

 När jag fick läsa om att Vänsterpartiet i Malmö satt bilder med Annie Lööf, Fredrik Reinfeldt och Anders Borg på en stor boll som sedan skulle slås sönder, så tyckte jag inte det var en rolig grej, snarare en dålig idé. Ungefär lika dålig som Moderata Ungdomsförbundet som hade ballonger med bilder av Göran Persson som man skulle sticka en nål i. Kritisera gärna politiken men låt bli att gå till personangrepp. Tänk dig att det var din mamma eller kanske något av dina barn som var nästa måltavla, hur skulle det kännas tror du?

Är man inte nöjd med sina folkvalda så finns det flera alternativ. Dels kan man rösta på ett annat parti med andra företrädare. Dels kan man välja att engagera sig själv, varför inte redan nu? Tänk att få möjlighet att sitta i en byggnadsnämnd och ta beslut om bygglov. Eller varför inte sikta mot att bli exempelvis kommunalråd med ansvar för skolfrågor eller en av länets riksdagsledamöter. Oavsett nivå på uppdrag får du möjlighet att vara och påverka samt möta medborgare, mestadels vänliga och intresserade, som vill samtala om frågor som berör och upprör. Visst låter det lockande?

tisdag, mars 27, 2012

Varför vill borgarna sänka lönerna för kvinnor?

Få saker gör mig så upprörd som borgerliga partiers ambitioner att öka de ekonomiska klyftorna i samhället. De använder olika begrepp men avsikten är den samma. Det började med Moderaterna som började med att försämra arbetslöshetsförsäkringen, högre avgift och lägre ersättning. Sen var det sjukförsäkringen som försämrades, idag har över 65 000 personer utförsäkrats. Moderaterna har gömt sig bakom devisen "det ska löna sig att arbeta" men man har inga som helst ambitioner att höja löner för ex offentligt anställda. Istället gör man folk utan arbete fattiga så att de ska förstå att arbetslöshet och sjukdom är något man valt av bekvämlighet. Totalfel förstås men det är så M både tänker och argumenterar. Statsminister Reinfeldt vill inte kännas vid Rädda barnens fattigdomsrapport och inte verkar han bekymra sig för ungdomsarbetslösheten i någon större utsträckning.

På jakt efter fler väljare jagar Folkpartiet och Centern för att komma i kapp Moderaterna, Kristdemokraterna verkar avhängda även om de i vissa perioder lyckas byta plats med Centern. Senaste utspelet från Folkpartiet är att sänka lönerna i den gemensamma sektorn, partiet lägger motioner i flera kommunfullmäktige om att unga som jobbar inom skola, vård och omsorg ska få lägre löner än sina kollegor som är lite äldre. Ännu längre vill Centern gå som föreslår att alla unga ska ha 25 % lägre lön än övriga på arbetsmarknaden. Centern pratar mest om de branscher som redan har många unga anställda, ex restaurangbranschen och handeln. Är det någon som hört talas om att exempelvis McDonalds, H&M och Ica har stora lönsamhetsproblem för att man har så många unga anställda?

Så vad handlar Moderaternas, Folkpartiets och Centerns strategi egentligen om? Ingenting annat än lönedumpning. Men den har ytterligare en baksida. Kommer ni ihåg att regeringen förändrade lagstiftningen när det gäller lönekartläggning? Numera behöver inte arbetsgivare göra lönekartläggning varje år. Enligt lagen ska lönekartläggning, analys och handlingsplan för jämställda löner göras vart tredje år. Kommer ni ihåg att regeringen införde vårdnadsbidrag så att "de som vill" ska kunna stanna hemma och ta hand om sina barn för 3000kr/månaden. Kristdemokraterna behöver inte tala om sänkta löner för kvinnor, de har redan bestämt sig för att de inte ska jobba. Ser ni mönstret?

Jag ser det i alla fall vilket förmodligen beror på att jag har hängt upp mig på genus och jämställdhet. Det är alltså unga kvinnors löner som ska sänkas rejält, arbetslöshetsförsäkringen finns inte där som skydd vid deltidsarbetslöshet. Visstidsanställning, vikariat och timanställning är mer regel än undantag och protesterar du så byts du snabbt ut mot en annan ung person.

Så nu vill jag ställa tre frågor till Fredrik Reinfeldt, Jan Björklund, Annie Lööf och Göran Hägglund:
  1. Varför vill ni sänka lönerna för kvinnor?
  2. Hur förklarar ni den ökande ojämlikheten och ojämställdheten som uppstår genom er politik? 
  3. Varför motarbetar ni riksdagens jämställdhetsmål?

Riksdagens och regeringens jämställdhetsmål är följande:

Målet för jämställdhetspolitiken är att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. Följande delmål anger inriktningen av regeringens politik inom området:
  • En jämn fördelning av makt och inflytande. Kvinnor och män ska ha samma rätt och möjlighet att vara aktiva medborgare och att forma villkoren för beslutsfattandet.
  • Ekonomisk jämställdhet. Kvinnor och män ska ha samma möjligheter och villkor i fråga om utbildning och betalt arbete som ger ekonomisk självständighet livet ut.
  • Jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet. Kvinnor och män ska ta samma ansvar för hemarbetet och ha möjligheter att ge och få omsorg på lika villkor.
  • Mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Kvinnor och män, flickor och pojkar, ska ha samma rätt och möjlighet till kroppslig integritet.
Ikväll har Reinfeldt uttalat sig nedsättande om Socialdemokraternas partiordförande Stefan Löfven. Löfven har varit fackligt förtroendevald under många år, de senaste åren ordförande för IF Metall. Det föranledde Reinfeldt att kalla Löfven för "gammal fackpamp". Syftet är uppenbart, fackligt förtroendevalda i allmänhet, och Löfven i synnerhet, ska framställas i negativ dager. Drygt 80 % av Sveriges löntagare är medlemmar i ett fackförbund och väljer sina fackliga företrädare.




måndag, februari 20, 2012

Hur ska ett vårdnadsbiträde kunna byta karriär ?

För några veckor sedan uttalade sig statsministern om 75 år som en kommande pensionsålder. Det uttalandet och dagens orättfärdiga arbetsskadeförsäkring var det som gav mig inspiration till en text, som krönika publicerats i Nerikes Allehanda den 13 februari, och som nu även bloggens läsare kan ta del av.

"Tänk dig att du betalar in en avgift till en försäkring varje månad som ska ge dig inkomstskydd om du skadar dig i arbetet. Tänk dig sedan att om du skadat dig på jobbet, men nekas ersättning med motiveringen att din kropp är gammal. Hur skulle du reagera? Jag blir i alla fall riktigt arg varje gång jag läser avslag på ansökan om arbetsskadeförsäkring där exempelvis en person som skadat ryggen i jobbet får veta att smärtorna efter olyckan egentligen beror på så kallade degenerativa förändringar. Det vill säga åldersförändringar i ryggen och trots att personen inte haft några ryggproblem tidigare så blir det avslag, ingen ersättning. Arbetsskadeförsäkringen försämrades 1992-1993 av den dåvarande borgerliga regeringen och var en bidragande orsak till att jag blev politiskt aktiv i Socialdemokraterna.

Dagens arbetsskadeförsäkring uppfattas inte som varken rättssäker eller jämställd trots att det gjordes en förändring i lagstiftningen 2002. Förändringen kom till just för att den skulle bli mer jämställd och att det skulle bli enklare att få en arbetsskada godkänd. Nu visar rapporter från Inspektionen för Socialförsäkringar och Försäkringskassan att det inte blivit så. Kvinnor missgynnas, och det är fortfarande få personer som får sin arbetsskada godkänd. Att förbättra arbetsskadeförsäkringen är viktigt men det behövs också ett förebyggande arbetsmiljöarbete.

 I dag finns det fortfarande arbetsplatser som gör människor sjuka, både fysiskt och psykiskt. Arbetsmiljön måste förbättras så att människor inte slits ut och blir sjuka. Förra veckan gjorde Moderatledaren Reinfeldt ett utspel om arbetslivet men valde fokus på pension vid 75 års ålder. Rätt många har upprörts av detta och påpekar att man idag har svårt att orka med jobbet fast man kanske bara är 58 år. 

Fredrik Reinfeldts ”lösning” på problemet är att de som har tunga jobb ska ”byta karriär”. Men hur enkelt är det för en person som närmar sig 60 och kanske har arbetat som brevbärare hela sitt liv att helt plötsligt byta jobb helt? Speciellt med tanke på att regeringen kraftigt har minskat möjligheten att vidareutbilda sig som vuxen. 

Att Reinfeldt väljer att flytta fokus från skadlig arbetsmiljö eller att det råder massarbetslöshet i Sverige och istället väljer att prata höjd pensionsålder för att klara av framtidens välfärd framstår för mig som oerhört märkligt. Det som behövs för att klara av att finansiera välfärden är fler arbetade timmar. Idag är det drygt 400 000 personer som är arbetslösa eller inskrivna i Arbetsförmedlingens program. Av dem i program, 180 078 personer, är det bara 5 345 personer som får en arbetsmarknadsutbildning. I regeringens favoritprogram Fas3, ökar gruppen stadigt och uppgår till nästan 30 000 personer.  

Jag svårt att se hur ett vårdbiträde eller en byggnadsarbetare ska kunna ”byta karriär” när andelen vuxenutbildningsplatser har blivit färre. Om inte de som idag är arbetslösa får tillgång till utbildning för att regeringen istället valt att prioritera sänkta skatter, hur ska de som inte orkar med sina jobb kunna få utbildning för ett annat jobb?  

När riskerna för sjukdom och skada i arbetslivet ökar samtidigt som dagens arbetsskadeförsäkring och sjukförsäkring inte ger den ekonomiska trygghet som utlovats så blir jag och många andra oroade. Om det inte oroar även Fredrik Reinfeldt så är det dags för honom att göra ett karriärbyte."

Den 14 februari debatterade jag arbetsskadeförsäkringen i riksdagen med utförsäkringsminister Ulf Kristersson, kolla in debatten här: interpellationsdebatt om arbetsskadeförsäkringen



tisdag, februari 14, 2012

Det här med presentkort aka moms filibabba

Idag fick jag och övriga riksdagsledamöter en brev från restaurangkedjan Max där man hälsade oss välkomna att äta hos dem samt att Max VD Richard Bergfors riktade kritik mot riksdagsrestaurangen som valt att höja sina priser.  Med i brevet fanns ett presentkort på 100kr. Jag var inte ensam om att reagera ganska starkt på Max oblygsamma tack ska ni ha för krogmomssänkningen. Eftersom vi i Socialdemokraterna tyckte att den sänkningen var onödig och ansåg att 5,4 miljarder kr istället borde användas till satsningar på vuxenutbildning och en aktiv arbetsmarknadspolitik så röstade vi nej till krogmomssänkningen.
Under dagen har jag fått kommentarer från en hel del personer som anser att jag antingen skulle skänka presentkortet till dem eller till hemlösa. För egen del väljer jag att skicka tillbaka det till Max. Om restaurangkedjan väljer att istället skänka pengarna vidare är upp till dem. Jag betalar gärna mer skatt och vill se en tydlig omfördelning så att vi ökar jämlikheten. Jag vill att de som är hemlösa får hjälp till eget boende och under tiden det ekonomiska bistånd som de har rätt till. Att människor hänvisas till välgörenhet för att solidariteten brister är ingen utveckling jag gillar.

Det finns tydliga likheter mellan den borgerliga regeringens politik och Max brev. Regeringen har i sin politik konsekvent gynnat högavlönade, 49 procent av skattesänkningarn har gått till de rikaste i Sverige. De fattigaste har fått dela på 6 procent av skattesänkningen. När det gäller Max så ger man 100kr i presentkort till riksdagsledamöter som har 57 000kr/månaden i arvode, priset på dagens lunch har sänkts med 6 kr. Max och alla andra hamburgerrestauranger redan tjänat massor på regeringens politik, eftersom man fått bidrag för alla ungdomar som jobbar på dessa restauranger.

SHR som är restaurangbranschens arbetsgivarorganisation bjuder ofta in riksdagsledamöter till samtal där man redogör för hur företagen ser på dagens villkor och politiska förslag och man gör det ofta i kombination med mat eftersom dessa möten sker på kvällstid. Och det är inte unikt. Så sent som i december bjöd Reumatikerförbundet på kaffe, lussebullar och pepparkakor i riksdagens fik där man informerade om organisationens synpunkter på dagens politik. Jag försöker efter bästa förmåga förhålla mig till lobbyister utifrån vad som kan anses vara rimligt att delta vid. Jag har inte valt att åka på gratisresa med Vattenfall till Tyskland, jag åkte inte med på kärnkraftsresa till Finland, inte heller med Shell till Sydafrika. För mig har det varit viktigt att vara öppen med vad jag går på för möten, vilka seminarier och aktiviteter jag deltar i, och om det är motiverat att gå på en middag där jag bjuds på mat i samband med en föredragning. Förmodligen tycker en del att vi inte skulle gå på något.

Det här med att skicka ett presentkort till riksdagsledamöter efter en lagändring som branschen kraftigt opinionsbildat för att få igenom, det måste nog anses som anmärkningsvärt och inte speciellt begåvat. Vad hade Max tänkt att vi skulle göra? Rusa till närmaste restaurang och köpa oss en hamburgare? Kanske skicka ett tackkort och efterfråga fler politiska förslag som gynnar dem ekonomiskt? Tänkte Max överhuvudtaget?

Ps. Regeringen har ju valt att premiera välgörenhet så får en privatperson som vill skänka pengar till behövande ett skatteavdrag, detta istället för att låta oss gemensamt betala mer skatt som omfördelas. Ska vi gissa att nästa steg från Reinfeldt & Co är skatteavdrag för företag som ägnar sig åt välgörenhet? Ds.

lördag, januari 21, 2012

Strävan efter ett jämlikt samhälle

Igår blev jag tillfrågad om jag ville skriva en text om Socialdemokratins framtida utmaningar. Jag vet inte om gårdagen var den bästa att snabbt skriva ned dessa funderingar men jag gjorde i alla fall ett försök. Att lyfta problem och utmaningar som handlar om politik efterfrågas så är här är i mina tankar från igår, fredagen den 20 januari, publicerade i dagens Nerikes Allehanda.

"Idag är det många som ställer sig frågan om Socialdemokratin har spelat ut sin roll som samhällsförändrare. Men även om personfrågor skymmer den politiska diskussion så finns det ett behov att titta på hur utmaningarna ser ut idag jämfört med det samhälle där vårt parti startade sitt arbete. Vi lever i ett samhälle där en del familjer köper ny bil, några planerar sin kommande utlandssemester medan andra familjers barnbidrag är det som gör att man har råd att handla mat till helgen. Våra gemensamma tillgångar i form av skolor och vårdinrättningar slumpas bort till vrakpriser allt medan det blir färre lärare, färre personal på äldreboenden.

För drygt 100 år sedan var det uppenbart att om livet ska bli bra för flertalet av oss så krävs att man hjälps åt och att strävan efter jämlikhet är vägen fram till ett bättre samhälle. Vår ideologiska kompass har inte förändras men däremot behöver vi utveckla vår politik och förnya vårt sätt att finnas i människor vardag. 

 Jag tror att det sätt som Socialdemokraterna i Örebro har valt att bygga sin politik, i dialog med medborgarna, är en förutsättning för att vårt parti på alla nivåer ska uppleva som relevanta att lyssna på. Först när människor känner igen sig i de frågor och problem som vi pratar om, först då är man också beredd att ge oss förtroende.

Att lyssna på dem som jobbar i de verksamheter som vi äger gemensamt är lika viktigt som att lyssna på dem som jobbar i eller driver privata företag. För mig är arbetslivets villkor en av de frågor som Socialdemokratin alltid haft och kommer att ha i fokus. För även om villkoren förändras och förbättras för många som jobbar så får andra sämre villkor, villkor som sliter ut och bidrar till utslagning. Stress och ofriheten är stor för alla de som tvingas gå mellan arbetspass som delats upp under dagen, där stor del av den egna fritiden får användas för att ta sig till och från jobbet.  

Vi måste tillsammans med både företag, forskare och organisationer föra samtal om hur vi kan utforma en politik för en klimatsmart tillväxt, en tillväxt som inte skadar miljön. Att bygga nya bostäder och samtidigt renovera stora bostadsområden skapar nya arbetstillfällen och förbättrar miljön för boende samt sänker energikostnaderna. Det krävs en miljö- och klimatpolitik på internationell nivå för att åstadkomma ett varaktigt resultat, miljöproblem stannar inte vid gränserna.  

Idag ser vi hur inkomstskillnaderna ökar, hur Sverige blir allt mer ojämlikt. För den som blivit rikare känns det bra men för den som hela tiden halkar efter blir vanmakten allt större. Den ökande individfokuseringen gör att många inte längre ser sig som del av helheten. Allt fler ställer sig frågan om varför de ska bry sig om andra samtidigt som vi är mer beroende av andras insatser under hela vårt liv. Där är arbetslösheten inte bara en fråga för den som är arbetslös utan i högsta grad en fråga för oss alla. Att fler får ett jobb, istället för den massarbetslöshet som råder idag, innebär att alla blir rikare. Att sjuka och arbetslösa kan känna trygghet, även ekonomiskt, minskar inte tryggheten för dem som har jobb och är friska minskar. Tvärtom, ju fler som har det bra desto bättre.

Min bild är att många medborgare delar Socialdemokratins värderingar men känner sig vilsna inför vårt parti och den politik vi för i riksdagen. Utan medborgarnas förtroende kan vi inte heller ta oss an de politiska utmaningar som vi idag ser. Nu är det upp till oss Socialdemokraterna att försöka återskapa det förtroende som raserats. Det kommer inte att bli lätt. Men att bara se på när klyftorna ökar och välfärden raseras är inte ett alternativ för den som vill ha ett solidariskt samhälle där ingen lämnas åt sitt eget öde."

Andra bloggar om Socialdemokraterna, politik.