fredag, oktober 12, 2012

Veckans riksdagsrubriker

Det är, om man ska tro en del media och olika sofftyckare, mer eller mindre en skandal att 349 riksdagsledamöter har lämnat in totalt 3245 motioner under allmänna motionstiden. Jag föreställer mig att det förmodligen skulle betecknas som en sorts skandal om det istället för 3245 inkom 324 motioner. Då skulle det "rasas" över improduktiva/lata riksdagsledamöter. 
Den nuvarande så kallade skandalen består uppenbarligen i att 1. riksdagsledamöter väljer att motionera om frågor man tycker är angelägna/fått med sig från lokala partikamrater/väljare eller andra 2. att det läggs för många motioner.
När jag i morse hörde en av mina partikamrater, Stig Malm i Gomorron Sveriges Nyhetspanel, avfärda vårt motionsskrivande på ett minst sagt förklenande sätt så blev jag både förvånad och förbannad. Vanligtvis är det från den borgerliga kanten som man intar en överlägsen inställning till folkvalda men att en Socialdemokratisk kommunpolitiker uttalar sig på det här sättet är en besvikelse.

Jag har inget emot att reglerna för motioner i riksdagen ses över. Flera ledamöter, från olika partier, brukar just motionera om detta. Men tills reglerna har förändrats så gäller följande för oss ledamöter: vi kan lägga förslag i fritt ämne under allmänna motionstiden. I övrigt kan vi lägga motioner i samband med att regeringen lägger fram en proposition eller skrivelse på ett visst område. Motionerna ska då utgå från propositionen/skrivelsen och ingenting annat.

En annan fråga denna vecka som fått rubriker är att riksdagens arvodesnämnd fattade beslut om att höja riksdagsledamöterna arvode med 1300kr. Aftonbladet ställde i anslutning till artikeln om höjningen följande fråga: Förtjänar riksdagsledamöterna en lönehöjning? Ja eller nej. Rösta.
När drygt 36 600 personer svarat så var det ungefär 92 procent som svarat nej på frågan. Ett inte helt oväntat svar vilket jag utgår från att Aftonbladet hade kalkylerat med. Man kan inte direkt kalla det en fördjupning i vad riksdagsledamöter gör eller vad vår roll i ett demokratiskt samhälle innebär.

För egen del så tycker jag att vi som riksdagsledamöter har ett högt arvode. För några år sedan ställde jag frågan till mina arbetskamrater på posten i Örebro om hur mycket de ansåg att vi skulle ha i arvode. Efter att man ställt en hel del frågor angående ev kostnad för resor och bostad så fick jag svar att 40 000kr/månaden kunde vara rimligt med hänvisning till ansvar och annat. Igår ställde jag frågan på twitter. Ett antal personer ansåg att ledamöternas inkomst skulle vara den samma som innan man kom in i riksdagen, dvs jag skulle ha 20 500kr/månaden som är min lön på PostNord och andra ledamöter utifrån det de hade innan. För mig är det ganska självklart att lika uppdrag ska ha lika arvode. Att man utanför riksdagen har olika lön eller ersättning beror ju på att man har olika arbeten.

Jag blev politiskt aktiv 1994, då som nu var det en borgerlig regering som bedrev en orättvis politik och det var hög arbetslöshet. Jag tyckte då och tycker fortfarande att det behövs fler personer med olika bakgrund som engagerar sig politiskt. Ju fler som är med och påverkar kommande förslag till beslut, desto bättre blir politiken. För mig har arvodet i sig aldrig varit en drivkraft. Min drivkraft kommer av helt andra saker. Som att sjuka och arbetslösa blir allt fattigare medan jag får skattesänkning efter skattesänkning. Eller att andelen barn som växer upp under fattiga förhållande. Att dagens arbetsliv sliter ut personer, att anställningsvillkoren bara försämras. Att arbetsmiljöarbetet alltid får stå tillbaka för att företaget ska kunna göra en allt större vinst.
Att samhället inte blivit mer jämställt. Att vi idag ser hur främlingsfientligheten breder ut sig både i Sverige och övriga Europa. Att kvinnors rätt till sin egen kropp hotas av högerkrafter runt om i världen. Att pengar vi avsätter till skolan och vården istället hamnar i fickorna på riskkapitalister.

Det beskrivs som att riksdagen skulle bli bättre att det blev färre folkvalda. Vi som innehar förtroendet idag är tydligen inte tillräckligt kompetenta, vi skriver för många motioner, vi har för höga arvoden.
Om man blir politiskt aktiv och får ett förtroendeuppdrag i direkt anslutning till en akademisk utbildning beskrivs personen ofta som "politisk broiler". Kommer man direkt från en arbetsplats så duger inte det heller. Frågan är hur den perfekte riksdagsledamoten ser ut?
Svaret blir nog olika beroende på hur, på vem som ställer frågan och på vem som svarar. Jag tror det behövs en blandning av olika erfarenheter, då blir det också olika perspektiv på frågorna.

Jag har fått mitt förtroende från Socialdemokraterna och väljarna i Örebro län och försöker göra mitt bästa för att leva upp till det förtroendet. Om jag lyckas eller inte är, det måste andra än jag bedöma. På riksdagens hemsida, klicka här, kan man följa vilka frågor, motioner och interpellationer jag agerat i. Hör gärna av dig med kommentarer här eller direkt på min mejl: eva-lena.jansson@riksdagen.se

Andra bloggar om politik, riksdagen.



1 kommentar:

Leif sa...

Att ni inte förtjänar någon höjning av ert arvode är givet.

För en tid sedan redovisades statistik att riksdagsmännens inkomstutveckling var ca 50% högre än medelsvenssons under en mätperiod som började någon gång på 90-talet. Är alltså högst rimligt att ersättningen fryses tills medelsvenssons löneutveckling hinner ifatt eran.