fredag, maj 28, 2010

Vems personliga integritet är viktigast?

De som läst den här bloggen tidigare vet att jag är engagerad i gruppen Sossarmotstorebror. Jag är oroad över den ständigt närvarande övervakning som sker i vårt samhälle. Många bloggare är engagerade i frågor som berör den personliga integriteten och det är bra. Allt fler kameror på allmän plats, FRA-lagen som infördes av den borgerliga regeringen är bara några exempel på hur övervakningen kryper närmare inpå. När vi handlar på våra kontokort får vi snart extra erbjudande på liknande varor. Genom våra mobiltelefoner kan vi spåras och följas. Så visst bryr mig om den personliga integriteten. Men var och när tar respekten för en persons integritet över en annan persons rätt till integritet? För mig finns det en gräns när man begår brott och behovet av att skydda andra från våld eller annan fara tar över.

Den här veckan valde jag att lämna in en skriftlig fråga i riksdagen till justitieminister Beatrice Ask. Frågan är följande: Är justitieministern beredd att vidta åtgärder för att polisen, vid särskilt grova brott, ska kunna ta del av det så kallade PKU-registrets biobank?
Bakgrunden till frågan är att det i Sverige förra årets gjordes drygt 6000 våldtäktsanmälningar. Ca 250 ledde till åtal och/eller fällande dom. I många fall har det handlat om att ord stått mot ord, i andra fall att man inte kunnat få tag på gärningsmannen. I Örebro där jag bor har det under de senaste åren anmälts 11 överfallsvåldtäkter och polisen tror att det är två gärningsmän som var för sig ligger bakom flera av dessa våldtäkter. Men trots en längre tids spaningsarbete, många förhör och insamling av tips så är dessa män fortfarande på fri fot.

I tisdagens NA fanns en artikel där polisen redogjorde för att man tror att gärningsmännen blivit allt brutalare, "det kan sluta med död". Och trots att jag ogillar den här typen av spekulativa artiklar så slår polisens ord rakt in magen på mig. Jag tror få kan känna sig oberörda av den. Och därav min fråga till justitieminister Ask.

Är det något som många våltäktsoffer redogjort för så är det hur deras kroppliga och personliga integritet har kränkts. Lika viktig är den personliga integriteten också hos dem som riskerar att drabbas om man inte får tag på männen. Och det väger över när jag måste ta ställning till försvar för den personliga integritet hos de personer vars föräldrar för 35 år sedan och senare medgav att man fick ta blodprov som skulle användas i forskningssyfte.

Det finns faror i att utan åtskillnad låta polisen i rena rutinärenden använda sig av registret och men om man kan rädda liv och få stopp på en eller flera våldtäktsmän så borde det kunna ske på ett rättsäkert och acceptabelt sätt. Läs mer om det så kallade PKU-registret här.

Andra som bloggar om politik, integritet, PKU, brott, övervakning, polis, riksdagen, bloggar.


tisdag, maj 25, 2010

Det där med "skitår" och valkompass

En av våren/sommarens sämre nyhet är att arbetslösheten fortsätter att öka. Det är SCB som i sin arbetskraftsundersökning visar att jobben inte alls kommer i den utsträckning som många av oss önskar. Regeringens mantra om fler skattesänkningar och hårdare tag med sjuka och arbetslösa har inte lett till fler jobb. Och det är ganska slående att Moderaterna som kallar sig det "nya arbetarpartiet" inte skriver en rad om den ökande arbetslösheten på sin hemsida. Från arbetsmarknadsdepartementet och ansvarig minister Littorin väljer man att inte kommentera det bekymmersamma läget, fortsättningen på det sk "skitåret". Bara för att man är tyst och låtsas som om ingenting så betyder det inte att arbetslösheten försvinner av sig själv. Så enkelt är det inte.

För alla oss som vill se en aktiv jobbpolitik är det en lättnad att det är mindre än 100 dagar kvar innan vi kan byta ut den borgerliga regeringen och istället få en rödgrön regering ledd av Mona Sahlin. Då kan vi satsa mer pengar för att fler ungdomar ska få ett jobb, fler jobb i välfärden, jobb för klimatomställning, jobb för att bygga nya bostäder och infrastruktur. Jobb och nya möjligheter!

Slutligen vill jag passa på att tacka för alla länkningar och respons på mitt blogginlägg om SvDs valkompass. Många har beskrivet ungefär samma sak som jag, oavsett hur man än röstade så blev man Folkpartist eller Vänsterpartist. Idag fick jag via Twitter besked att SvD tar till sig kritiken och kommer att göra förändringar under denna vecka. Tills dess att den är förbättrad och ger fler än två partialternativ så rekommenderar jag den valkompass som Mikael Nilsson, Piratpartiet, konstruerat. Som sagt, bloggarna är aktiva personer som förväntar sig att man reagerar OCH agerar. Helst samma dag. Till de som inte litar på några valkompasser så ger Jesper Strömbäck rådet att läsa partiernas valmanifest som han menar är en jättebra vägledning. Och eftersom Socialdemokraterna ännu inte presenterat något valmanifest så föreslår jag att man kollar in politiska riktlinjerna som är vår politiska kompass för 4 år och framåt. Hör gärna av er här på bloggen med synpunkter och ideér om jobbpolitiken och andra frågor som engagerar.

Andra som bloggar om politik, val 2010, jobb, valkompass, Socialdemokraterna, Mona Sahlin, Sven Otto Littorin, Moderaterna, bloggar, Rödgrön.

onsdag, maj 19, 2010

Valkompass som pekar fel

Idag lanserade Svenska Dagbladet sin valkompass. Tanken är att läsarna genom att svara på ett antal frågor ska få en tydlig hänvisning till vilket parti man "ligger närmast".

För egen del har jag funderat över hur SvD tänkte när man satt samman ett antal frågeställningar utan att få med valets viktigaste fråga, den om jobben. Allvarligt, hur många medborgare funderar över frågeställningen om man anser det är viktigt att Sverige ska delta i NATO-ledda operationer? De vanligaste frågorna jag får handlar i huvudsak om välfärdsverksamhet som sjukvård, skolan och äldreomsorgen. Träffar jag pensionärer handlar det om orättvis skatt. Euro eller EMU som frågan borde handla om är det väl egentligen bara Folkpartiet som vill prata om just nu, inte för att jag begriper det men de anser väl att det är en profilfråga.

Det som fått fler än mig att reagera är att det verkar nästan omöjligt att "ligga närmast" Socialdemokraterna när man testar sig. Så därför prövade jag valkompassen ett antal gånger med olika svarsalternativ för att se hur utslagsgivande frågorna var. Att man kan bli Vänsterpartist i ett test där man svarar ja till NATO-ledda operationer, ja till euro/EMU och nej till sjukvård för papperslösa visar med önskvärd tydlighet att antingen 1. någon har klantat sig när man gjorde valkompassen X. någon har noll koll på partiernas politik 2. någon sympatisör till Vänsterpartiet har hackat valkompassen. Samtliga alternativ känns realistiska så man kan ju fråga sig hur länge den här varianten av valkompass kommer att ligga kvar på SvDs hemsida. Trovärdig är den inte.

För egen del så hoppas jag på att media gör en mer fördjupad analys av det politiska innehållet hos de olika partierna. Men jag ska erkänna att jag har inte särskilt stora förhoppningar att så ska ske. Som tur är kommer det att finnas bloggar och sociala medier som Facebook & Twitter som kan hjälpa till att föra debatten, fördjupa och förlänga frågorna så det inte bara blir skrapa på ytan-granskningar. Jag tror på att vi som är politiskt aktiva också har en uppgift att därför delta i samtal där helst de sker, något som jag berättar mer om Politik 2.0, en bok av Brit Stakston med flera. Ett antal politiker som är aktiva på nätet medverkar med egna tankar och erfarenheter i samma bok: Maria Ferm, Anders Wallner (mp), Peter Andersson (s), Rossana Dinamarca, Ali Esbati (v), Mary X Jensen, Kent Persson (m), Annie Johansson, Fredrick Federley (c), Lilith Svensson, Göran Hägglund (kd), Annika Beijbom, Seved Monke (fp), Gun Svensson, Johnny Olsson (pp).

För oavsett om valkompasser fungerar eller ej, samtalet människor emellan behövs för demokratins skull. Allt annat får ses som tillbehör till huvudrätten.

Andra som bloggar om politik, val 2010, jobb, valkompass, välfärd, jämlikhet, bloggar, Politik 2.0

.

måndag, maj 17, 2010

En förnedrande behandling

Trots att jag läst artikeln i Aftonbladet flera gånger om en 16-årig tjej som tvingades klä av sig naken, kan jag inte hitta något sakligt argument som kan ursäkta Polisens behandling av henne. Tjejen togs till Polisstationen för att man trodde att hon var påverkad. Ett urinprov togs och det visade att 16-åringen inte var narkotikapåverkad. När jag läser att Polisstationen har haft som rutin att folk ska klä av sig så undrar jag hur det hänger ihop med regler för kroppsvisitering. Har man ingen orsak till kroppsvisitering så har man inte. Och fortfarande undrar jag vad syftet var med att tvinga den 16-åriga tjejen att klä av sig? Hur kommer det att se ut när skolorna får möjlighet att göra stickprovskontroll på elever som man tror är påverkade av narkotika? Kommer dessa också att få klä av sig nakna?

Föreställ dig att du är den 16-åriga tjejen och fundera över hur du skulle känna dig i hennes situation. Ser du hur de manliga Poliserna går förbi fönstret och tittar in? Hur känns det?

Andra som bloggar om politik, kroppsvisitering, integritet.

torsdag, maj 13, 2010

Vad händer om 60 000 tjänster inom välfärdssektorn försvinner?

Ibland undrar jag varför en del frågor blir så intressanta för media att framställa som viktiga. Ta det där med RUT-avdragen som exempel. Efter ett ganska hårt lobbande från Svenskt Näringsliv och ALMEGA så nappade till flertalet nyhetsprogram och tidningar på lockbetet om "den fantastiska framtidsbransch" som vi rödgröna skulle sätta stopp för. Nu avslöjade Magnus Ljungqvist ganska snart att det var många av de tyngsta politiska journalister och kommentatorer som själva använde sig av RUT-avdraget. Så uttrycket "intresset ljuger aldrig" kändes på nåt sätt ganska givet. Många med en hög inkomst som gör att man funderar varför de skulle sluta köpa tjänsten enbart pga att skattebidraget tas bort.

För egen del så undrar jag varför media inte kollar upp det faktum att drygt 60 000 anställda försvinner frånvälfärdsverksamheten (kommuner och landsting), något som regeringen själva redovisar i sin budget. Vad får det för konsekvenser för barn och äldre? Vad får det för resultat på övriga anställda som jobbar kvar i verksamheten? Är inte dessa 60 000 jobb viktiga?

Det händer att jag får frågor om varför vi Sociademokrater gillar ROT men inte RUT och försöker framställa det som en jämställdhetsfråga. För mig finns det fler orsaker till att satsa på ROT men inte RUT. För det första så efterfrågas ROT-tjänster oavsett konjuktur men inte lika mycket i lågkonjuktur. RUT-jobben har inte efterfrågats ens i högkonjuktur, i allafall vill inte folk trots väldokumenterat höga inkomster betala vitt för dessa tjänster. ROT-jobben handlar om att tidigarelägga investeringar som ändå behöver göras.

När det gäller frågan om att vi genom valet av ROT men inte RUT missgynnar kvinnor så är det helt fel. Vi har valt att nästan uteslutande skattefinansiera välfärdssektorn där merparten som jobbar är kvinnor. Och vi gör det oavsett hög- eller lågkonjuktur.

Jag känner stark oro för att besparingarna som nu görs inom välfärdssektorn är ett hårt angrepp på den jämställdhet som vi idag har. Med färre anställda inom barnomsorgen kommer många föräldrar vara oroliga över att lämna sina barn där. Med färre anställda inom äldresomsorgen kommer många vara oroliga över om deras föräldrar och anhöriga får den omsorg som behövs. Och den överföring som skett under den senaste 10-årsperioden från betalt till obetalt arbete riskerar att öka. Det som många kvinnor tidigare haft som arbetsuppgifter ska nu andra kvinnor sköta obetalt som anhöriga. Att frågan om utmattningsdepression mer hänger samman med de krav som ställs på arbetsplatser och som anhörig till barn/äldre, än att hemmet är tillräckligt välstädat är för mig ganska självklart. Så när vi ska prioritera så är jag övertygad om att prioriteringen mer pengar till kommuner och landsting är rätt. Och det sett ur både ett jämställdhets och ett jämlikhetsperspektiv.

Så därför vill jag veta hur ni andra ser på frågan om vad som händer om 60 000 välfärdstjänster försvinner och varför inte media granskar det?

Andra som bloggar om politik, val 2010, jobb, jämställdhet, välfärd, jämlikhet, rödgrönt, rättvisa, Socialdemokraterna, Möjligheternas land.

söndag, maj 09, 2010

Sahlin vs Reinfeldt i Agenda

Jag följde kvällens debatt i Agenda mellan nuvarande statsminister Fredrik Reinfeldt och oppositionsledaren Mona Sahlin. Det var faktiskt en av de bättre debatter jag sett på länge, kanske beroende på att Sahlin och Reinfeldt fick prata värderingar. Att inte frågor om den framtida energiförsörjningen eller hur det ska bli fler jobb kom upp i kvällens program måste ses som ett minus. För faktum är att Sverige nu har över 9 procents arbetslöshet och ändå vill inte Reinfeldt använda termen massarbetslöshet, trots att han gjorde det under 2006 då arbetslösheten låg strax över 5 procent.

Frågan om välfärden blev tyvärr lite för kort. Sahlin försökte få möjlighet att beskriva politiken som en helhet, där trygghet ska finnas under livets svåra stunder. När man blir sjuk eller arbetslös ska ingen lämnas åt sitt öde med orden "du lever på bidrag" ringande i öronen. Stöd i form av utbildning/praktik/lärlingsjobb/välfärdstrainee/rehabilitering/coachning samtidigt som man får en rimlig ersättning hänger ihop med den generella välfärden anser Sahlin. Detta medan Reinfeldt pratar om välfärdens kärna och bidragspolitik i ett försök att dela in folk i närande och tärande. Och samtidigt så vet vi att Reinfeldt anser det vara ok att använda skattebidrag till städning i hemmet och till vårdnadsbidrag. Så även om välfärdsavsnittet var kort så fick vi ikväll verkligen höra hur stor skillnad det är mellan Socialdemokratisk och Moderat politik.

I Aftonbladet kan man läsa att Reinfeldt vann förra veckans debatt och förmodligen den här också. Jag har hittills inte sett att Sahlin lyckats vinna dessa omröstningarna tidigare trots att hon enligt min och många andras uppfattning vunnit flera debatter. Orsaken till det är enligt många kunniga i teknik (läst på twitter. com ) att man tydligen kan fuska med datorer som automatiskt röstar. Söndagens debatt var jämn och slutade enligt mig oavgjort, återstår att se hur omröstningarna i tidningarna slutade.

För övrigt så anser jag att det är bra att Sverige inte är med i EMU. Och undrar faktiskt om Folkpartiet ska våga gå till val på frågan?

Andra som bloggar om politik, val 2010, jobb, välfärd, rödgrönt, rättvisa, Mona Sahlin, Socialdemokraterna, Möjligheternas land, Fredrik Reinfeldt, Moderaterna, Agenda.

torsdag, maj 06, 2010

Alea iacta est

Idag fattade regeringen beslut om att lägga fram förslag om en nya postlag. För mig är regeringens förslag en fortsättning på den process som påbörjades genom avregleringen av postmonopolet som genomfördes förra gången Sverige styrdes av en borgerlig regering, 1991-94. Om någon undrar vad remissinstanserna har sagt angående förslag till ny postlag så finns det länkat på regeringens hemsida .

För egen del så tror jag att det här lagförslaget har alla förutsättningar att bli det som ger oss rödgröna majoritet i valet 2010. 30 000 postanställda är varken blåögda eller särskilt intresserade av att få försämrade villkor. Att föreslå att lagen träder i kraft redan den 1 september 2010 kommer nog uppfattas som en ren provokation och jag har redan fått signaler från flera postkollegor att regeringens framtid diskuteras livligt kring fikabordet. Och då i avseendet hur fort man kan få ut Reinfeldt & Co från Rosenbad.

Andra som bloggar om politik, val 2010, jobb, Posten, rödgrönt, regeringen.

tisdag, maj 04, 2010

"jag är inte bitter"

Sällan har det citatet känts så träffande som när Reinfeldt & Borg skulle recensera rödgrönt budgetalternativ. Lätt truliga fick statsministern och finansministern erkänna att oppositionen klarar av att lägga ett förslag med tydlig fördelningspolitisk profil. Arbetslösa och sjuka får högre ersättning och de som tjänar över 40 000kr/månaden får betala mer i skatt. Enligt Aftonbladet är en ensamstående tvåbarnsmamma vinnare på de hrödgrönas budget. Av var och en efter förmåga och av var åt och en efter behov. Det är en rättfärdig politik. Att Fredrik Reinfeldt då anklagar Mona Sahlin för att hon inte höjer skatten ännu mer blir bara ännu ett exempel på hur lite borgarna har att komma med i debatten.
Som Lasse Stjernqvist (S) sa inför valet 2002, gladast vinner. Det gäller i även valåret 2010. Och det finns inget som är så tråkig som bittra människor.

Andra som bloggar om politik, val 2010, jobb, välfärd, rödgrönt, rättvisa, Mona Sahlin, Socialdemokraterna, Möjligheternas land.