torsdag, oktober 27, 2011

Besök i FNs generalförsamling och briefing med säkerhetsrådet

I höst har jag fått möjlighet att ingå i en av två delegationer från riksdagen som besöker FNs 66:e generalförsamling under två veckor. Min grupp är först ut och några av oss kom i lördags, andra i söndags med våra två moderata kollegor anlände måndag eftermiddag pga Moderatstämman som pågått hela helgen. Vårt program som sträcker sig från måndag till fredag uppdateras dagligen då vissa programpunkter stryks medan andra kommer till. Stående punkt varje morgon är genomgång på svenska representationen i FN som befinner sig på 4 minuters gång väg från FNs högkvarter.

En av gårdagens höjdpunkter var att få sitta på Sveriges plats och lyssna på debatten i generalförsamlingen. På eftermiddagen hade jag lyckats leta mig från till tredje utskottet (mänskliga rättigheter, sociala och humanitära frågor) där mötet helt plötsligt ajournerades för en ordningsfråga. Under flera timmar diskuterades talarordningen i större och mindre grupper. Debatten kom aldrig igång igen på tisdagen utan fick skjutas till onsdagen. Politiska beslut är viktiga men ibland är det lättare att ägna sig åt formaliafrågor, något jag tror många känner igen som har eller har haft ett politiskt uppdrag.

Efter morgonmötet, med en snabb överblick av situationen i bla Syrien och Mellanönstern, deltog vi vid en briefing i FNs säkerhetsråd om läget i Libyen. Samtidigt som detta pågick en diskussion om Palestina-frågan i andra utskottet. Vid lunchmötet fick vi sedan en genomgång av hur stor del, eller rättare sagt liten del av FNs fredsbevarande insatser som Sverige står för. Något som chefen för DPKO (department of peacekeeping operations) indirekt tog upp genom att lyfta fram det arbete som Sverige tidigare har varit mer engagerat i. Numera har vi uppenbarligen flyttat fokus från att delta i det fredsbevarande arbete som leds av FN till att delta i EU-ledda styrkor på FN-mandat. Den frågan räknar jag med att ta med tillbaka till riksdagen.

Som avslutning på onsdagens program fick vi en genomgång av arbetet med klimat och hållbarutveckling av Janos Pasztor (exekutiv sekreteratere för Ban Ki-Moons High Level Commission on Global Sustainability). Pasztor ansåg att om världens regeringar menade allvar med att försöka åstadkomma märkbara och framåtsyftande förändringar så skulle man skicka sina finansministrar till Rio 20 , toppmötet om hållbar utveckling och inte sina miljöministrar. Frågan är bredare än så, det går inte att tro att det är en enskild fråga som kan hållas sepatar från övriga politiken. Jämställdhet är därför en första punkt för att nå en hållbar utveckling ansåg Pasztor. Han lyfte också upp behovet av utbildning, sociala skyddsnät och sociala investeringar. Just det, en fråga som vi Socialdemokrater lyfter fram i vår riksdagsbudget :)

Det är svårt att sortera bland alla intryck när man dels befinner sig i ett helt nytt sammanhang och dessutom i en otroligt spännande stad. En sak som jag dock inte tycker är spännande är det faktum att alla förväntas betala dricks på mellan 15-20 procent av notan för att personalen som serverar ska få lön. Eller att jag ska lägga 1-2 dollar på hotellrummet varje morgon för att städpersonalen ska få ihop till sitt levebröd. Inte konstigt att 42 miljoner amerikaner, inte bara arbetslösa, är beroende av matkuponger från staten för sin överlevnad när lönerna är så sjukt låga. Och för er som hittills inte förstått det. Det är det här systemet som Reinfeldt & Borg hämtar sin inspiration från när Moderateran vill ha otrygga anställningsformer och lägre löner för ungdomar.

torsdag, oktober 06, 2011

När ska medierna granska Filippa Reinfeldt och Moderaternas sjukvårdspolitik?

Idag så har DNs Stockholmsbilaga en artikel om Moderaten Filippa Reinfeldt. Fast den handlar så klart inte om hennes uppdrag som sjukvårdspolitiker. Istället så får vi se bilder på en nöjesåkande Reinfeldt. För egen del anser jag att det är ett demokratiskt problem med flera mediers hantering av Filippa Reinfeldt när ansvarigt landstingsråd granskas inte utifrån den sjukvårdspolitik hon bedriver. Om det beror på att hon är kvinna eller på att hon är gift med landets statsminister vet jag inte men uppenbarligen är privatpersonen mer intressant är politikern.

TV4  har dock koll på att Filippa Reinfeldt är ansvarig för att kvinnor i Stockholm inte får säker vård vid mammografiundersökningar. Att privata vårdföretags möjlighet att tjäna pengar kommer före säker sjukvård för medborgarna är inget annat än en stor skandal. Frågan är om Filippa Reinfeldt kommer att medverka vid Rosa bandets tv-gala, fast den här gången i en mindre smickrande roll?

Angående skillnader i politiken så presenterade Socialdemokraterna sitt budgetalternativ igår (läs mer här) och där finns bl a en satsning med en miljard kr till sjukvården för att man ska slippa försämra högkostnads-skyddet på det sätt som regeringen föreslår. Och på tal om högkostnadsskydd och avgifter, visste bloggens läsare hur mycket det kan skilja i avgift vid ett besök på sjukhus? Här kommer en berättelse om skillnaden mellan att bryta foten i Stockholm eller att göra det i Örebro. Texten är tidigare publicerad som krönika  i Nerikes Allehanda:

"Vad kostar det att bryta en fot om man är 19 år? Svaret på den frågan beror så klart på var i Sverige 19-åringen bor någonstans. Nu är det inte tydligt för alla att sjukvård kostar olika beroende på vilket landsting man bor i. För knappt två veckor sedan fick jag och min ena dotter testa Stockholms läns landstingsvård i praktiken. Dottern var på besök hos mig för att vara med vid riksdagens högtidliga öppnande men efter en fallolycka insåg vi att det hennes fot var i behov av en läkarundersökning. 

Efter ett par telefonsamtal stod det klart att dottern behövde ta sig till SÖS, Södersjukhusets akutmottagning. Först var det ett samtal med en sjuksköterska, som gjorde en första bedömning av dotterns tillstånd, sedan vidare till kassan där man fick betalar samma avgift som bosatta stockholmare över 18 år, 350 kr. För dem som är under 18 år är akutavgiften120 kr. I Örebro läns landsting är all sjukvård avgiftsfri upp till 25 år. Eftersom läkaren på SÖS misstänkte benbrott i foten så skulle dottern ta sig vidare till röntgenavdelningen. Och här kom nästa överraskning med ytterligare en avgift på 200 kr. I Örebro läns landsting kostar en röntgen inget extra oavsett om man är över eller under 25 år vid ett läkarbesök eller efter remiss.

Efter en koll på röntgenbilderna konstaterades ett benbrott i foten och dottern blev gipsad, här var det dock ingen extra avgift (hade nästan väntat mig det). Därefter lite råd och ytterligare en betalning på 100 kr för lån av kryckor i tre månader, samma avgiftsnivå som i Örebro läns landsting. Eftersom akutläkaren var osäker på om foten behövde opereras så fick dottern en remiss och åkte dagen därpå hem till Örebro. Här det var dags för ett besök på ortopedmottagningen på USÖ där man efter en ny röntgen konstaterade att det just nu räckte med en omgipsning. Inga avgifter, men samma undersökning plus ny röntgen i Stockholm hade kostat ytterligare 370 kr. För en person över 25 år så kostar det 130 kr vid remitterat besök hos specialist i Örebro. Under akutbesöket så kunde jag inte låta bli att informera merparten av personal på SÖS i Stockholm som jag kom i kontakt med om skillnader mellan landstingens avgifter. (Jo, dottern tyckte nog att jag var lite väl pinsam). För några på SÖS verkade avgiftsskillnaderna mellan landstingen komma som en stor överraskning, som en sjuksköterska sa ”jag trodde det var likadant över hela landet”. Andra verkade mer luttrade, ”jaja det där har våra politiker bestämt”.

Så vad är då skillnaden mellan Stockholms läns landsting och Örebro läns landsting, förutom storleken? För mig är den tydligaste skillnaden att Filippa Reinfeldt och Moderaterna styr sjukvården i Stockholm medan Marie-Louise Forsberg-Fransson och Socialdemokraterna styr i vårt län. När Moderaterna har valt att sänka skatten och privatisera sjukvården så har Socialdemokraterna valt att prioritera en mer jämlik sjukvård där behovet måste få styra, inte marknaden. I Örebro läns landsting har den politiska ledningen tagit hänsyn till att många under 25 år studerar och därmed har en låg inkomst. För en 19-åring med bruten fot är 900 kr den mest konkreta skillnaden. Framför allt så märks skillnaden för den som har en låg inkomst, det är inte alla som har en tusenlapp liggande till oförutsedda utgifter."

Andra bloggar om politiksjukvårdSocialdemokraternaModeraternaÖrebroStockholm, Rosa bandet, bröstcancer, patientavgift.