Idag blev jag uppringd av Karin Pilkvist på NA som ställde samvetsfrågor:
1. Har du betalt tv-licensen? Svar: Ja
2. Har du anlitat svart arbetskraft? Svar: Nej
3. Har du själv arbetat svart? Svar: Ja, när jag jobbade inom restaurangbranschen i början av 80-talet.
4. Har du kört för fort någon gång? Svar: Ja säkert.
5. Har du kört alkoholpåverkad? Svar: Nej
6. Har du eller har du haft skulder anmälda hos Kronofogden? Svar: Nej
7. Om du skulle bli tillfrågad om eventuella lik i garderoben, vad skulle du säga då? Svar: jag har provat hasch en gång, samt snattat vid några få tillfällen när jag var i 14-15 års åldern.
Om jag skäms över det jag gjort? Mitt svar blir självklart JA!
Jag har varit ung och dum, men tänker inte ljuga om min bakgrund. Dessvärre påverkar inte intervjun bara mig, utan också min familj som säkert får svara på frågor om mig från bekanta. Och då är knappast någon tröst att det finns andra personer som gjort liknande dumheter.
Sedan jag började engagera mig fackligt och förstod allvaret i att ha jobbat svart, har jag jobbat för att informera både ungdomar och vuxna via Facket i sommarland, på fackliga utbildningar och möten om vilka risker man utsätter sig för när man jobbar utan skydd. Inga försäkringar gäller och man får ingen pensionsersättning eller semesterersättning på den svarta lönen. Dessutom förlorar samhället stora skatteintäkter som behövs för att omfördelas till vården, skolan och andra viktiga saker. Och att följa gällande hastighetsbestämmelser är något jag försöker göra.
Om jag sonat mina ungdomssynder får andra svara på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar