Var rubriken på min senaste krönika i Karlskoga-Kuriren som jag nu också väljer att lägga ut på bloggen. Detta med anledning av en hel del personangrepp/smutskampanj och ryktesskriverier på webben om Mona Sahlin. Något som jag tror till största delen beror på att partiledarkandidaten är en kvinna och inte en man.
Om lite drygt en månad har socialdemokraterna en extra partikongress för att välja ny partiordförande efter Göran Persson. Att det är Mona Sahlin som är valberedningens förslag känner nog de allra flesta till som hängt med i nyhetsrapporteringen under de senaste veckorna. En sak som jag funderat över ganska mycket är om medias granskning skulle ha varit annorlunda om det varit en man istället för en kvinna som hade varit valberedningens föreslag. Skulle media ha kallat mannen för en nödlösning eller skulle det ha påståtts att en man var kvoterad? Något svar på dessa hypotetiska frågor kommer vi inte att kunna få på, men jag är ganska säker på att det hade varit annorlunda på många olika sätt för en man.
Vad jag kommer ihåg var det ingen som hävdade att Göran Persson var en nödlösning när han valdes, trots att Mona Sahlin och Jan Nygren var betydligt hetare namn. Och ingen hävdade heller att Persson skulle ha varit kvoterad.
Att kvinnor behandlas annorlunda både i media och av allmänhet är ett faktum trots att vi lever i världens mest jämställda land. Nyligen sändes det en dokumentär om hur partiet Fi, Feministiskt initiativ, startades och deras arbete fram till valet 2006. I den andra delen av dokumentären fick man bl a se när två män i trettioårsåldern betedde sig som riktiga svin mot några av kvinnorna i Fi vid ett torgmöte. Ett beteende som dessvärre är ganska vanligt i valrörelsen och allt som ofta riktat mot kvinnor oavsett partifärg. Även medias roll i hur man framställde ledande företrädare för Fi var rätt uppseendeväckande. Själv har jag svårt att förstå hur det kan vara så provocerande med kvinnor som har åsikter och som dessutom visar att man vill vara med och bestämma. Om nu befolkningen består av ungefär hälften män, hälften kvinnor, borde det inte vara rimligt att vi också delar på makten?
Jag gissar att den kommande partiordförande för socialdemokraterna kommer att fortsätta granskas noggrant i allt hon gör eller inte gör. Och att man granskar ledande företrädare för ett politiskt parti är naturligt. Men jag hoppas att det blir en granskning på lika villkor, oavsett om man heter Fredrik eller Mona.
För övrigt så ser jag fram mot hur vi nu riksdagsgruppen ska jobba med att under en ny ledning ska ta oss an aktiv oppositionspolitik. Men det ska också bli intressant att hur våra gruppmöten kommer att kunna förändras med en ny partiordförande. Vid ett par tillfällen under hösten har jag uppfattat sätt att leda möten som haft tydliga drag av härskarteknik, vilket inte varit särskilt upplyftande. Inte undra på att många har efterfrågat ett öppet och ödmjukt ledarskap.
Till sist ett citat för alla nya ledare och ordförande, både kvinnor och män, oavsett hur/när/var ni fått ert uppdrag och en påminnelse till oss andra som svårigheten av att vara den som går först:
"Det finns ingenting så svårt att ta i tu med, ingenting så vådligt att leda,
ingenting så osäkert i framgång som att söka en ny tingens ordning.
Den som förändrar får nämligen som motståndare alla dem som lyckats väl i gamla spåren
och endast ljumma försvarare i dem som kan tänkas fungera i de nya."
(Machiavelli 1467- 1527)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar