torsdag, juli 31, 2008

Vad har musiksmak med sexuell läggning att göra?

Inte mycket. Så jag i den frågan är jag och
Martin Eriksson i SvD
överens. Men att hävda att de personer som gillar schlager- eller discomusik skulle ha taskig musiksmak är att gå lite väl långt. För vem ska bestämma vad som är en bra eller dålig schlager? Bara för att Martin Eriksson inte gillar BWO, så innebär det inte automatiskt att BWO är dåliga. Och jag har svårt att förstå den kritik som ofta sätter likhetstecken mellan stora publikframgångar och dålig kultur.

Jag har sedan barnsben varit stor fan av ABBA och gruppens musik och kommer väl ihåg hur sågade de blev av många musikkritiker. Numera är ABBA-musiken superinne igen, bland annat tack vare musicalen Mamma Mia som också blivit film. Men framför allt på grund av en fantastisk musik.

När det gäller schlager- och discomusikens popularitet i HBT-gruppen så skiljer sig den nog inte nämnvärt från övriga samhället. Schlagerkvällen under Pride är en extra stor publikattraktion även för personer utanför HBT-gruppen. Och på Pride kan man ju visa att man gillar schlager hur ute eller inne det är utanför festivalområdet.

Jag har alltid gillat schlager och dessutom varit öppen med det. Men kanske finns det andra som inte törs komma ut som schlagerälskare. Istället bär kanske han/hon en Iron Maiden t-shirt eller en med Bruce Springsteen och hoppas att det inte ska synas att personen egentligen drömmer om att ha en första parkettplats när Melodifestivalen avgörs. För hur skulle kompisarna och ens familj reagera om det kom fram att man är en riktig schlagernörd?

Så ikväll finns jag i Prideparken och lyssnar på Schlager. För övrigt så kan man vara sig själv helt och hållet oavsett man gillar schlager eller inte. Så kom ut ur den musikaliska garderoben. Ingen kommer att ogilla dig bara för att du är hardcore-fantast eller rastaman. Pridefestival är glädje, kärlek och respekt. Och väldigt, väldigt roligt.

Andra bloggar om politik, Pride, HBT

.

2 kommentarer:

Pelle sa...

Inget illa om schlager som är helt ok att lyssna på! Men som en inbiten hårdrockare skulle JAG tycka att det vore roligt med något gay-hak som någon gång skulle våga köra nån klassiker med tex Judas Priest eller Iron Maiden, bara som kontrast :-)
Sedan håller jag med om att man absolut inte skall nedvärdera andras musiksmak. Man bestämmer helt själv vad man gillar för musik, men man måste oxå respektera andras!

Thomas Tvivlaren sa...

Instämmer till rubriken. Dock tror jag HBT-rörelsen gör sig en otjänst att fortsätta förstärka stereotyperna om ex gayfolk (läs: lyssnar på schlager, klär sig och för sig som Babsan samt anammar "fjollattityd"). En av de mest manliga personer jag någonsin känt (enligt machostereotypen) var gay och avskydde att människor per automatik förknippade honom med den gaystereotyp som tyvärr blivit legio.

Därav reaktioner som "det hade jag aldrig trott" när någon i ens bekantskapskrets kommer ut.