onsdag, mars 04, 2009

Ni är ju själva kvoterade, varför detta motstånd?

Läser idag att två av regeringens ministrar vill sätta större tryck på börsbolagens valberedningar för att dessa ska medverka till en mer jämn könsfördelning i styrelser. Jättebra, mer sånt. Däremot har jag svårt att förstå de två ministrarnas motstånd mot kvotering.

Redan idag tillämpas ju kvotering på massor av områden i samhället utan att någon protesterar. I riksdagen så är ju landets medborgare representerade genom geografisk kvotering. I regeringen har ju statsminister Fredrik Reinfeldt kvoterat ministrar utifrån partifärg, kön och en hel del andra kriterier. Så varför detta motstånd mot att kräva att företag får en bredare kompetens. Man kan ju fundera över om de svenska biltillverkare skulle ha varit mer framgångsrika om man haft fler kvinnor i styrelsen och med ledande befattning i bolagen?

Har Sverige verkligen råd att avstå från att låta en majoritet av befolkningen få mer makt och inflytande? Jag tror inte det, och jag är som sagt förvånad över att två ministrar som uppenbarligen är kvoterade fortfarande motsätter sig kvotering.

Till sist. Eftersom det enligt debattartikeln framgår att ”varje minister numera efterfrågar en manlig och en kvinnlig kandidat till en viss position” så utgår jag från att statsministern vid Sveriges nominering av kandidat som EU-kommissionär har två förslag, en kvinna och en man med goda kvalifikationer. Allt annat vore ju märkligt och inkonsekvent, eller hur?

Dagens bloggtips: Maryam skriver om behovet av en individualiserad föräldraförsäkring, Tomas som läst Katarina Wennstams bok Alexandras tankar om feministiskt perspektiv på finanskrisen, Magnus om riksdagsman/riksdagsledamot och det effektiva patriarkala språket.

Andra bloggar om politik, regeringen, jämställdhet, kvotering, feminism.

6 kommentarer:

Ida sa...

Underbart! Jag hejar på dig!

Anonym sa...

Kvotering hit och dit... Hur skall tekniken vara bakom detta? Alltid 50/50 eller skall antal kvinnor och män i tex en styrelse vara utformad efter könsfördelningen i företaget? Eller på annat sätt? Berätta!

Anonym sa...

Eva lena
Har du tänkt på hur denna fråga skall hanteras i förlängningen.

Betänk nu att en ung man med namnet Nisse vill starta ett företag som skall tillverka speciella skopor till sk baklastare. Han har kommit på en smart detalj som gör hans skopor mycket mer effektiva än alla andra skopor.

Problemet är bara att det förra företaget som startade i skopbranschen också startades av en man.
Nu är det ju så att vi har regler i detta land som styr detta med startande av företag. En av reglerna är att det skall vara genusjämlikt vilket självklart innebär att nästa person att starta företag i skopbranschen skall vara en kvinna.

Nisse får helt enkelt snällt vänta till det kommer en kvinna som startar detta företag. (när händer detta)
Nisse kommer på en idé. Han ber sin fru att stå som firmatecknare och VD fastän hon nu redan är en hårt arbetande läkare.

Men nöden har ingen lag och speciellt inte för Nisse som älskar att få förverkliga sin idé.

Det hör också till saken att för varje damfrisör som startas så måste varannan startas och drivas av en man.
Samma gäller självklart i alla tänkbara branscher.

Ingen diskriminering får nämligen förekomma i detta land Sverige.

Föresten Min fru är en sådan där välutbildad kognitiv psykoterapeut som just nu är så eftertraktad. Problemet är att hon bedömer att minst 75 % av alla av den typen av terapeuter är kvinnor.

Detta måste vi ju snabbt ordna till. Antingen får vi snabbutbilda en hel drös med män eller så får helt enkelt minst hälften av dessa redan hårt arbetande kvinnor sluta med sitt yrke.

Någon ordning måste vi väl ha i ett land också.

Jag hoppas att du förstår ironin i denna kommentar men hoppas samtidigt att du kan förstå hur komplicerad tillvaron egentligen kan vara.
Jag är så in i norden trött på denna diskussion om dessa kvinnliga styrelsemedlemmar.
Varför fokuserar man inte frågan istället på varför kvinnor inte verkar ha lust att bygga stora industrikoncerner.
I denna analys skulle vi tvingas försöka förstå långt mer komplexa frågeställningar.

Eva-Lena Jansson sa...

Till Ida: tack!
Till APSE: för min del behövs det ingen millimeterrättvisa. Däremot är det rimligt med minst 60/40.
Till Anders: jag är nog mer trött på diskussionen om bristande kompetens hos kvinnor än på debatten om vilka som borde ha tillträde till styrelserummen.

Donald.JB sa...

Visst är det käckt med könskvotering. Glöm inte att kolla in med vilka dessa kvinnor är gifta. De kvinnliga Generaldirektörerna är ett bra exempel. För dej verkar kön vara viktigare än kompetens.Du själv kommer ändå aldrig in i nån styrelse.

Anonym sa...

En del debattörer har verkligen snöat in på extrem rättvisa. Det finns ingen rättvisa överhuvudtaget. En del väljer från början att inte delta i racet, andra tycker att det är orättvist att dom inte får vinna hela tiden.
Av någon anledning, kanske rentav tillgången på fler honor, gör att män vill vara med i racet mer än kvinnor, vilket kan vara rätt eller fel, beroende på vilket genusperspektiv man ser det. Det är som någon känd fotbollstränare sa: Man måste vara på plan för att få spela, som åskådare kan man ha synpunkter på spelet, men man får inte delta i spelet.