men frågan är om det gör någon positiv skillnad för Moderaterna och övriga borgerliga partier bara för att statsminister Reinfeldt lovar bli mer synlig?
Ikväll fastställde Socialdemokraterna sin riksdagslista i Stockholm. En lista som nu toppas av Mona Sahlin. En Sahlin som var helt lysande i söndagens Agenda där hon debatterade mot socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson om borgarnas utförsäkringspolitik.
Och eftersom valrörelsen nu börjar på på allvar så innehåller dagens lucka enuppmaning till alla intresserade.
Dagens bloggtips: Åsa Westlund, Peter Högberg, Ett hjärta rött, Bodströmsamhället.
Andra bloggar om politik, regeringen, Reinfeldt, sjukförsäkring, Husmark Pehrsson, samhälle, , Mona Sahlin, val2010.
Till sist. I måndagens NA (Nerikes Allehanda) hade jag med en krönika som några utanför Örebro län efterfrågat att få läsa. Eftersom den inte finns att läsa via NAs hemsida, så kommer den även här på bloggen.
När jag var 11 år fick min mamma diagnosen bröstcancer. Man kan väl säga att det beskedet vände upp och ned på tillvaron för hela vår familj. Och så är det väl när svåra sjukdomar gör entré i en persons tillvaro. Det är inget direkt man räknat med, det brukar bara hända andra och inte en själv. Eftersom cancer dessutom, då för 35 år sedan, inte upptäcktes lika tidigt som man gör idag var överlevnadsgraden inte lika hög. Så rädslan för att min mammas sjukdom var lika med en kommande död fick mig att läsa allt om cancer för att få veta att det visst gick att bota. Och precis som många idag får en lyckad behandling så botades min mamma som levde i mer än 30 år efter att tumören tagits bort. En sak är i alla fall klar, ingen av oss i familjen betedde sig som vanligt under den tid som behandlingen pågick.
I år har några vänner till mig fått diagnosen cancer. Under den första intensiva fasen har de blivit sjukskriva vilket jag inte tror någon ifrågasätter. Hur stor eller liten arbetsförmåga de har haft kan jag inte bedöma och har ingen anledning att göra heller. För när man får ett tufft besked har många av oss svårt att fungera normalt, att överhuvudtaget få något vettigt gjort. Och det får mig att fundera över den debatt om sjukförsäkringen som pågått av och till under flera års tid. Får man vara sjuk idag utan att betraktas som en belastning för samhället? Tvingas människor vara sjukskrivna mot sin vilja? Och vem bestämmer egentligen om en annan person är sjuk?
För när vi diskuterar människors rätt till ersättning vid sjukdom så borde det väl göras utifrån vad en läkare bedömer men framför allt utifrån varje enskild individ. En del personer behöver lång tid att komma tillbaka från en svår sjukdom. Andra är på jobbet mellan olika behandlingar. En del blir helt friska medan andra får kroniska besvär och kanske blir förtidspensionerade. Kritiken om rekordmånga förtidspensionärer de senaste 5-10 åren innebar att vårt parti har omprövat vår politik på området. Däremot anser vi inte att det är rätt väg att gå när den nuvarande regeringen lägger förslag som utgår från den lilla grupp som fuskar och därmed straffar alla andra som inte gör det. Ett bra system med uppföljning och stickprovskontroll skulle säkert kunna få bort de som försöker utnyttja sjukförsäkringen på ett felaktigt sätt.
Den senaste förändringen som regeringen gjort i sjukförsäkringen riskerar att exempelvis tvinga bort personer som jobbar deltid och är sjukskrivna resterande tid, från sina arbeten. Några personer med kronisk sjukdom som jag kommit i kontakt med, har jobb som de utför på ett alldeles utmärkt sätt. Att de skulle behöva säga upp sig för att de varit sjuka ”för länge” och söka annat arbete via Arbetsförmedlingen är urbota korkat. Det är precis lika illa som att tvinga ut personer i förtidspension trots att dessa både kan och vill arbeta.
För jag är övertygad om att en stor majoritet av befolkningen vill ha ett jobb. Men man måste få rätt förutsättningar och idag är arbetslivet så slimmat att det är svårt att få plats om man inte är vad arbetsgivarna uppfattar som 100 procent produktiv. Allvarligt talat, vem av oss är det egentligen?
Så för alla oss som är i behov av en fungerande sjukförsäkring - vilket förmodligen en stor del av befolkning är - hoppas jag att vi i riksdagen ska kunna hitta en överenskommelse över blockgränser. Detta för att människor ska kunna känna trygghet också när livet tar en oväntad vändning. I morgon kan det vara du eller jag som drabbas av en allvarlig sjukdom.
6 kommentarer:
Varför är läkarna så tysta?
Därför att de är högavlönade. De är mer intresserade av lägre skatter och lönsamma extraknäck än av sina patienter.
Eva-Lena. Anonym. Anonym.
Så här beskrevs två politikers, en journalists och en distriktsläkares uppfattningar i sjukintygsfrågan 2005 i Almedalen. Allmänhetens uppfattning enligt en Temoundersökning gjord av Läkarförbundet finns att läsa i mittrutan.
http://www.lakartidningen.se/store/articlepdf/1/1645/LKT0528s2050_2051.pdf
Länken till pdf-filen fungerar inte.
Artikeln: "Arbetsmarknadspolitik
när läkare skriver sjukintyg" kan sökas via Läkartidningens sökruta med ordet sjukintyg.
Min fråga var lite ironisk. självklart är det så; mindre skatt, mindre patienter, alla är friska o arbetsföra. Sjukvårdsmiljarden har lagt munkavel på läkarna...eller?
Vem kan ha stulit skylten?
http://www.svd.se/nyheter/utrikes/okand-auschwitz-skylt-stulen_3960217.svd
Skicka en kommentar