Kärnkraften hör inte till framtiden

Apropå det som händer i Japan så hade jag en krönika i Karlskoga Kuriren tidigare i veckan. Lägger nu upp den här för bloggens läsar:

I juni förra året tog riksdagen beslut om att återigen tillåta nybyggnation av kärnkraftverk i Sverige. Beslutet togs med 2 rösters övervikt, vi var 172 som röstade emot men tyvärr var det 174 som röstade för. Och detta beslut togs 30 år efter folkomröstningen om kärnkraft i Sverige som ledde till att riksdagen röstade för att alla reaktorer skulle vara avvecklade till 2010. Bakgrunden till att man genomförde en folkomröstning om kärnkraft var att en allvarlig olycka inträffat i ett kärnkraftverk i Harrisburg, USA.
Idag följer vi rapporteringen från Japan med växande oro. Efter flera explosioner på kärnkraftverket Fukushima och rapporter om partiell härdsmälta (samma som i Harrisburg) så frågar sig många hur det kan komma sig att man byggt kärnkraftverk i ett område där det sker jordskalv flera gånger per år.

Men det är inte bara jordskalv som kan åstadkomma problem på ett kärnkraftverk. På det svenska kärnkraftverket Forsmark inträffade den 25 juli 2006 en kortslutning i ett ställverk utanför reaktor 1 som fortplantar sig i interna system. Delar av nödkylningen blev strömlös och vattennivån i reaktortanken sjönk och risk för en härdsmälta uppstod. Efter 22 minuter lyckas operatörerna manuellt koppla in reaktorn på det allmänna elnätet. 2008 riktar Strålskyddsmyndigheten allvarlig kritik mot Forsmark då man upptäckt att en ventil i ett nödkylsystem i reaktor 2 felaktigt varit stängd under ett helt år. Ventilen är viktig för nödkylningen av reaktorhärden om ordinarie kylsystem slagits ut. Hur många kommer ihåg dessa ”incidenter” idag?

Då, 1980, när diskussionerna om kärnkraftens vara eller icke vara debatterades som mest så var jag 17 år och fick till min besvikelse inte vara rösta i folkomröstningen. Min röst hade jag gett till Linje 3 som var ett nej till fortsatt utbyggd kärnkraft. Många menar att den tekniska utvecklingen lett till säkrare kärnkraft och farhågorna för 30 år sedan var felaktiga. Det måste också ha varit regeringens och riksdagens argument till varför valt att köra över folkomröstningsbeslutet. Men för egen del har jag svårt att se hur mycket säkrare kärnkraften är idag. Man måste omgärda även sophanteringen av avfallet från kärnkraftverken med sträng säkerhet i flera tusen år. Enligt vissa experter så kommer avfallet efter 10 000 år inte utgöra någon säkerhetsrisk medan den finska strålsäkerhetsmyndigheten uppger att det tar 100 000-tals år.

Frågan som jag nu ställer mig är om vi behöver en ny folkomröstning kring kärnkraftens vara eller icke vara. För även om riksdagen har fattat beslut i frågan så har varje ny generation ett ansvar att fundera över om besluten är bra för framtiden. Nya kärnkraftverk, säkerhetsaspekter och kommande avfall, är som sagt inte en fråga bara för oss som är riksdagsledamöter. Dagens 17-åringar och alla nya generationer kommer i högsta grad vara berörda i framtiden av de beslut som tagits. För egen del så har jag stärkts i min uppfattning att kärnkraften borde avvecklas. Frågan är om Maud Olofsson kommer att hålla kvar vid sitt beslut.

Andra bloggar om politik, kärnkraft, Japan, Fukushima, Maud Olofsson, folkomröstning, regeringen.