onsdag, oktober 02, 2013

Hej, har du tid att prata med mig?

Hon som ringer mig har en angelägen fråga: får jag finnas? Kvinnan som ringer är en av alla som utförsäkrats från sjukförsäkringen. För sjuk för att arbeta men enligt regeringens politik ska hon prövas mot arbetsmarknaden. Den ekonomiska situationen är tuff, pengarna räcker inte långt. Det är hon som tvingas stå tillbaka när regeringen väljer att sänka skatten ännu en gång. Situationen för 75 000 utförsäkrade ser naturligtvis olika ut. Men det finns ett återkommande mönster som visar att de fått en sämre ersättning, är fortfarande sjuka med nedsatt arbetsförmåga. Det är inte ett enskilt fall som borgerliga ledamöter i riksdagen påstår. Det är sjuka som utsätts för något som ingen av oss friska ens kan föreställa oss. Att tvingas leva på en låg ersättning på 5000kr i månaden och samtidigt vara sjuk, gör människor ännu sjukare. Stressen och pressen i tillvaron blir förödande. Hur länge ska vi ha det så här? För några veckor sen skrev jag en krönika i ämnet med anledning av den orättvisa prioriteringen i regeringens budget.

Här är min krönika om Onådiga luntan. Krönikan har varit publicerad i Nerikes Allehanda den 23 september.

Förra veckan kom finansminister Anders Borg till riksdagen och överlämnade den borgerliga regeringens förslag till budget för 2014. Det som framkommit i media om den så kallade nådiga luntan (skämtsamt uttryck för den pappersbunt som innehåller budgeten) är att staten nu ska låna pengar för att kunna sänka skatten med 15 miljarder kr. Jag skulle kunna ägna mig åt att göra djupgående analyser av regeringens budget men det tänker jag inte göra nu. Istället vill jag berätta om en helt annan pappersbunt, den Onådiga luntan.
 
Den Onådiga luntan innehåller till skillnad från budgeten, personliga berättelser från människor vars röster sällan hörs i media. Det är en rapport om berättar om sjuka och arbetslösa som hamnat utanför trygghetssystemen, som skickas från den ena myndigheten till den andra. Ett par beskriver hur det är att gå från att vara två heltidsarbetande lyckliga människor till att bli hårt skuldsatta, olyckliga, fattiga och sjuka. Andra om hur det är att inte bli trodd, att bli ifrågasatt av myndigheter som tvingas följa ett stenhårt regelsystem som utförsäkrar sjuka efter tidsgränser. För någon var det en bilolycka som förändrade allt: ”Det var inte mitt fel. Det var en trafikolycka Jag var lycklig, frisk och hade ett bra arbete. Livet ändrades på några sekunder.” För andra var det en tillvaro med högt tempo och många bollar i luften på jobbet som bytts ut mot en tillvaro som utbränd, sängliggande person utan möjlighet att försörja sig eller sin familj.
 
Ingen drömmer om att bli sjuk eller arbetslös. Vi tänker oss en bättre framtid, en ljusare tillvaro för våra barn och barnbarn. För mig är det just drömmar och förhoppningar om att samhället och världen kan förändras till det bättre som borde forma politiken. Klarar vi då av att ha två tankar i luften samtidigt?
 
Ska vi ha en politik som bidrar till fler jobb så måste vi också ha en politik som klarar av att ge stöd när människor saknar arbete. Ska vi ha en politik för att få ett friskare samhälle så måste också politiken klara av att ge sjukvård och ekonomisk trygghet vid sjukdom. Ska vi ha en politik för fler arbetade timmar så måste arbetslivet bli hållbart. Att folk blir sjuka och utslitna av sitt arbete, av stress, av överbelastning eller till och med mobbing, är inte acceptabelt.
 
Den onådiga luntan har nu blivit radioteater, Utförsäkrad – berättelser från Sverige 2013, men människorna bakom den är i högsta grad verkliga. Ikväll, kl 19.30, kan man lyssna på deras berättelser i Sveriges Radio P1. Det är samma tid som två populära tv-program sänds, matprogrammet Halv åtta hos mig på TV4 och nyhetsprogrammet Rapport på SVT1 och jag inser att rätt många väljer dessa program istället. Oavsett vad man väljer att göra denna tid så hoppas jag att vi orkar se andras tillvaro precis som den är. Alla lever inte på Solsidan.  

Det går att lyssna på radioteatern Utförsäkrad - berättelse från Sverige 2013, här hittar du länken till Sveriges Radio 

 

5 kommentarer:

Anonym sa...

TACK för att du lyfter frågan! MKT viktigt då folk inte tror det kan drabba dem o förstår inte hur hårt o svårt det slår. Är själv "drabbad"av sjukdom o skickades i 10 år runt på alla möjliga utredningar, kurser, praktikplatser o rehabiliteringar utan resultat, blev bara sämre o ifrågasattes. Utförsäkrades o återförsäkrades till slut. Är nu trots sjukersättning o lugn o ro, oerhört stress o kravkänslig, svårt att koncentrera mig o har dålig sömn. Själva hanteringen o misstänkliggörandet har gjort mig SÅÅÅ mkt sämre o har nästan varit värre än min fysiska sjukdom. Har djupa sår som då o då sänker mig fullständigt. INTE OK!

Anonym sa...

Jag hoppas du inte ställer upp för en ny period. Varför? Jag vill se ombyte i riksdagen. Oavsett parti. Max 2 valperioder för en ledamot.

Linda Linder sa...

Jättebra verkligen att du tar upp det här Eva-Lena! Jag skrev ju själv en insändare för ett tag sedan efter att ha pratat med en vän till mig som är utförsäkrad och jag försökte illustrera hannes frustration över att ingenting löser sig... Det är fruktansvärt det här och vi får verkligen hoppas på en ny regering efter nästa val!!!

K R sa...

Det var S som började med denna betydligt tuffare syn på sjukförsäkringen.

2004 fick Anna Hedborg i uppdrag av regeringen Persson att utreda de sociala försäkringarna och sjukförsäkringen. Några slutsatser hon kom fram till i sin utredning "Mera försäkring och mera arbete" var bl.a. att: "Försäkringen har inte fungerat som den borde. Vårt uttryck för detta är att sjukförsäkringen är för mjuk." och "En möjlig reformväg är att helt enkelt strama åt, att underkänna vissa diagnoser, att sänka ersättningar, att låta sjukdomens pris bli så högt att människor tvingas ut ur försäkringen."

http://sv.wikipedia.org/wiki/Anna_Hedborg

Jan S Sjöberg sa...

Varje gång jag läser kommentarer på olika sidor, förvånas jag övar att Anonyma vågar skriva över huvud taget! Det är mycket fegt och vidrigt att gömma sig bakom en mask. Jag förmodar att det är Anonyma som fördärvar allmän egendom vid så kallade demonstrationer på gator och torg.
Vad vill man - egentligen? Bara fördärva, eller har man ett mål bakom sin anonymitet? Bra å veta!