Ingen Almedalsvecka för min del i år

Detta blogginlägg har också varit publicerat som S-krönika i Nerikes Allehanda den 29/6:
I år blir det ingen Almedalsvecka för min del. Med undantag för sommaren 2008 så har jag varit på Gotland varje år sedan slutet av 90-talet. Den här veckan som tidigare benämndes politikerveckan har både bytt namn och förändrats radikalt sedan jag gjorde mitt första besök 1998. Antalet politiker, intresseorganisationer, journalister och seminarier ökar för varje år. Det låter kanske lite märkligt men trots ett enormt folkvimmel så finns det nog få platser som jag kan känna mig så ensam på som just Donners plats mitt under Almedalsveckan. 

För den som läst mina tidigare krönikor, bland annat från Almedalen, så är det nog uppenbart att min tidigare entusiasm för just veckan på Gotland har minskat. Om det beror på min stigande ålder, flera års uppdrag som riksdagsledamot eller den ökande kommersialiseringen av arrangemanget är svårt att avgöra. Kanske är det förändringen av innehåll och form som gör att jag blivit allt mer tveksam till Almedalsveckan. Priserna för boende är skyhöga vilket innebär att organisationer, föreningar och ”vanliga medborgare” har svårt att ta plats och göra sin röst hörd. Seminarierna är visserligen kostnadsfria men alltfler arrangemang benämns som exklusiva, ”personliga”, ”i en mindre krets”, ”slutet sällskap” också vidare. Det här innebär att väldigt resursstarka företag och branschorganisationer tar över allt mer och försöker sätta den politiska dagordningen. Det arrangeras till och med möten under den timme på kvällarna som är spikade för de politiska partiernas tal.

När jag tittat i högen av årets inbjudningar så vet jag med mig vad jag inte kommer sakna i år. Det lockar mig inte att få ett erbjudande om att ”äta middag med Edward Blom” anordnad av arbetsgivarorganisationen Almega. Inte heller Visitas och Maud Olofssons inbjudan till mingel om att prata branschfrågor känns aktuellt. För så länge som Olofsson inte berättat sanningen om Nuon-affären och så länge som Visita kampanjar för bibehålla otrygga anställningar, är jag oanträffbar för deras del.

Jag är inte på något sätt motståndare till att träffa intresseorganisationer för att ta del av deras verklighetsbild, och jag gillar verkligen demokratitanken bakom Almedalsveckan med möjlighet att direkt utan filter kunna samtala med politiker från olika nivåer och olika partier. För att ändå ge en del organisationer, som önskat möten i Almedalen, möjlighet att framföra sina synpunkter och hjärtefrågor har jag erbjudit möten i riksdagen istället vilket har uppskattats.

För min del blir det alltså att följa Almedalsveckan på avstånd och se hur mycket som tränger igenom mediebubblan. Och under tiden kan jag alltid passa på att läsa lite utredningar och rapporter på hemmaplan. Jag önskar läsarna en trevlig sommar med tips på tre läsvärda böcker att ta med till stranden när solen skiner eller i soffan en regnig dag: Boktjuven av Markus Zusak, Två husvagnar av Marina Lewycka samt Agaat av Marlene van Niekerk. Tre böcker som tar sig an viktiga frågor som rasism, människors utsatthet och viljan att hjälpa andra. Det är frågor som verkligen förtjänar att diskuteras såväl före, under, och efter Almedalsveckan.