Vi är rätt många som kritiserat hur snart sagt vem som helst kan rekvirera kommunala skattemedel och öppna en friskola. Valfrihet för ett barns föräldrar kan innebära nedläggning av ett annat barns skola. Läste därför med stort intresse en debattartikel i Aftonbladet. "Konkurrensutsättning och marknadsanpassning blev helt enkelt inte vägen till Europas bästa skola" konstaterar Maria Bergom-Larsson som själv arbetar på en friskola.
Vore bra om fler inser att den sk valfriheten leder till en nedmontering av en grundskola för alla barn. Istälet ersätts den av privata vinstintressen och/eller fundamentalistiska trosförsamlingar som indoktrinerar barnen istället för att uppmuntra kritiskt tänkande elever.
2 kommentarer:
Hej! Som Du vet arbetar jag på en friskola där jag helt har fått omvärdera tidigare åsikter. Av någon anledning, som jag inte riktigt förstår, så lyckas många elever i friskolan som inte gjort det i den kommunala skolan - hur kan vi förklara detta? Dessutom har vi den berömda myten om "cream skimming". Enligt flera av Skolverkets undersökningar, bland annat i "Kartläggning av åtgärdsprogram och särskilt stöd i grundskolan" kan forskarna visa att det inte är barn från socioekonomiskt välgynnade grupper (titta till exempel på engelska skolan i Örebro-med en mångkulturell och brokig elevskara) som väljer friskola, utan istället ofta föräldrar till barn som "misslyckats" i den kommunla (fast vi borde nog istället uttrycka oss som att det faktiskt är den kommunala skolan som misslyckats med sina elever.). Dessutom har flera undersökningar visat att i de områden där de finns progressiva friskolor så har faktiskt även de kommunala skolorna utvecklats i en positiv riktning. Jag håller med Dig om att konfessionella friskolor inte är att föredra, men även de skall följa läroplanen vilket Skolverket har som uppgift att kontrollera. Och om det inte funnits friskolor - hur hade då pedagogiska filosofier som Bifrost, Waldorf, Montessori med flera kunnat utvecklas och dessutom kraftigt sätta sin prägel på dagens skola och våra svenska läroplaner. Det finns inte endast ett väg att gå, utan många - det tror jag är bra att tänka på som politiker i ett samhälle i ständig förändring!
p.s det heter förstås "en" väg att gå! Hälsningar igen, "Svenskläraret"
Skicka en kommentar