Med tre/fjärdedelar av familjen på väg hem från Stockholm ringer äldsta dottern, som precis kommit hem själv, och berättar att vi haft inbrott. Blev först helt kall men ringde sen polisen och gjorde en anmälan direkt. Sen blev hela kroppen full av adrenalin. Vilken tur att inte dottern var själv hemma när det hände.
Sen kom en massa andra funderingar. Varför vårt hus? Har dom hållit koll? Vaknade i morse kl 03.39 drygt 20 mil hemifrån med ett ryck, var det då tjuvarna gick in i vårt hus?
God nattsömn efter det här? Tror knappast det.
2 kommentarer:
Fy va läskigt. Vi hade inbrott för 1 år sedan, när jag fortvarande bodde i radhusen i Markbacken... det som var det värsta var det faktum att någon obehörig person har varit hemma i mitt hus, i min hall och rotade bland mina saker medans jag och resten av familjen sov en våning upp. Usch va hemskt!
Va fruktansvärt trist och otäkt med inbrott. Varför i hela friden gör de på det viset?
BLÄ
Monica
Skicka en kommentar