Det var rätt länge sedan som Mathama Gandhi, som förespråkade ickevåldsprincipen satyagraha, medverkade till att Indien blev självständigt från Storbritannien 1947. En fantastisk kvinna som använder samma ickevåldsprincip mot sina motståndare är Aung San Suu Kyi som nu verkar få en stark uppbackning av landets buddistmunkar. Tiotusentals munkarna har i flera dagar genomfört lugna demonstrationer i Burma och det är många som hoppas att dessa ska lyckas rubba en av världens hårdaste militärdiktatur. 2008 är det 60 år sedan Burma blev självständigt från Storbritannien. Tänk om folket skulle få möjlighet att fira detta med den folkvalda Aung San Suu Kyi som landets ledande politiker.
Läs mer om Burma i SvD som skriver om det som kanske kommer att kallas den vinröda revolution. Dn berättar om Aung San Suu Kyi´s möte med munkarna.
När jag var 22 år så var jag på ANC-galan i Göteborg. I ett fullsatt Scandinavium november 1985 lyssnade vi på massor av artister, bl a Thomas Ledin, Mikael Wiehe och Eva Dahlgren. Dessutom medverkade dåvarande statsminister Olof Palme (som Wiehe presenterade som Sveriges största artist). För det var på den här tiden som Sverige hade en statsminister som tyckte att det var viktigt att visa solidaritet med människor som utsätts för förtryck och ofrihet. Och vi sjöng tillsammans om att berg är till för att flyttas. Medan många av dagens ungdomar verkar vara fullt upptagna med att bli sin egen lyckas idol och därför inte har tid att engagera sig för sina jämnåriga i andra länder.
Varför ordnas inga galor för Aung San Suu Kyi? Var är Bono med sitt U2 och alla andra artister som gillar att ta politisk ställning? Ni har behövts länge. Eller hör politik och musik inte längre ihop?
Andra bloggar om politik, Aung San Suu Kyi, Burma, Olof Palme, statsministern, musik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar