Är det nåt fel på att politiker förbättrar sina språkkunskaper?

Uppenbarligen retar det en del personer som valt att kommentera politikerbloggens "otroliga" nyhet om att flera riksdagsledamöter åkt på språkresa. Det finns dock en miss i nyheten. Det är betydligt fler ledamöter som varit iväg i år än vad som redovisas på bloggen. Man har förmodligen missat de som var iväg vecka 33, då bl a jag var iväg till London, vilket jag bloggat om tidigare.

Jag har vant mig vid att det finns personer som tycker att vi ledamöter har en alldeles för hög ersättning, också att samma personer förväntar sig att vi ska arbeta helst dygnet runt och året runt för denna ersättning. Dessutom tycker dessa personer att vi inte vet hur "vanligt" folk har det, samtidigt som man förväntar sig att en riksdagsledamot ska veta mer om det mesta än vilken annan person som helst. Kort sagt, en riksdagsledamot är fel just för att personen är riksdagsledamot. Antingen är man polititruk eller så kan man ingenting och då har man inget i riksdagen att göra, men har man lång politisk erfarenhet eller är ovanligt rik så är man inte representativ och då ska man ut från riksdagen.

Och visst skulle det vara billigare om antalet riksdagsledamöter vore färre. Varför inte införa diktatur på en gång. Kanske som i Kina där man får rösta men bara på ett parti, eller kanske som i Egypten där man har presidentval men bara en kandidat. Eller varför inte strunta i val över huvudtaget? Kostar bara en massa och tar onödigt med tid. OBS! Detta är ironi. OBS!

Jag anser att vårt valsystem med representativ demokrati har sina brister. Och jag är inte säker på att just 349 ledamöter är det ultimata. Kanske skulle det vara dubbelt så många. Jag tror nämligen att ju fler som är med och diskuterar olika frågor, desto bättre blir besluten. Dessutom så tycker jag att det finns en poäng med att vi i Sverige har en tradition med politiker som kommer ur olika samhällsklasser och med skiftande bakgrund från studie- och arbetslivet.

Och utan att ha evidensbaserad forskning bakom mitt uttalande så tror jag faktiskt att det svenska folkets språkkunskaper i t ex franska och engelska är ganska skiftande. Från de som behärskar språken flytande till de som inte kan ett ord. Jag vägrar skämmas över det faktum att jag inte läste engelska på gymnasiet. Som jag tidigare skrivit om, det är inte alltid de klokaste besluten som tagits när man är 15-20 år. Att jag nu, 29 år senare, förbättrar min engelska, utifrån det som behövs för mitt uppdrag i Sveriges riksdag, är inget jag skäms för.

Andra som bloggar om politik, bloggar, demokrati.

.