Sedan januari 1995 har jag haft olika politiska uppdrag. Ända fram till hösten 2006 var jag av alla tusentals fritidspolitiker som finns runt om i landet. Att vara fritidspolitiker innebär att merparten av uppdraget sköts på fritiden. Parti- och gruppmöten sker på kvällar och helger medan nämnd- och fullmäktigemöten kan äga rum antingen på dagen eller på kvällen. Och ända sedan jag fick mitt första uppdrag i Varberga Kils kommundelsnämnd i Örebro har jag slagits av den negativa bild som ofta ges av politiskt förtroendevalda. Allt ifrån rubriker och insändare i tidningar till enskilda kommentarer på föräldramöten. Nu har jag, av födsel och ohejdad vana, väldigt svårt för att vara tyst när nedsättande omdömen bara kastas ut oavsett avsändare och mottagare. Då underlättar det att ha en egen blogg där jag kan ge min bild av hur jag ser på saken.
Samtidigt som jag var kommundelsnämndspolitiker så var min sambo med i en brukarstyrelse på våra barns dagis. Och till skillnad från mig så möttes hans engagemang enbart med positiva tillrop. Jag och alla andra i nämnden som försökte se till att samtliga barns dagis i området fungerade väl fick kritik, medan de som enbart fokuserade på sina barns dagis blev hyllade för sin insats. Behöver jag tillägga att jag tyckte det var lite orättvist mot oss fritidspolitiker?
Bilden av politiker ser naturligtvis olika ut beroende på vilka medier man följer och om man har någon förtroendevald i sin närmaste omgivning, familj, vänkrets, arbetskamrat etc. Och det finns också olika bilder beroende på om man är fritidspolitiker eller förtroendevald på heltid. Att ett kommunalråd, landstingsråd, riksdagsledamot eller minister granskas tuffare är naturligt och kraven på oss som har möjlighet att fördjupa oss i uppdraget ska vara hårdare. Men jag vägrar acceptera grova generaliseringar som att politiskt förtroendevalda använder sitt uppdrag för egen vinnings skull, eller att man inte är verklighetsförankrad. Att utgå från att alla politiker lever i en bubbla där ingen normal kontakt med "vanlig folk" är som att utgå från att fotbollsspelare går med fotbollsskor på sig dygnet runt.
Merparten av de personer som jag umgås med på fritiden är inte politiskt aktiva, något som kan bero på att jag kom in i politiken först vid 31 års ålder. Men för de som engagerat sig tidigt i något av partiernas ungdomsförbund är det självklart att man har många vänner inom det parti man verkar. Tror man att det skulle göra någon sämre som förtroendevald så bygger det också på att man tror att personerna i fråga inte har någon annan kommunikation med andra människor i sin vardag.
Politiska frågor väcker känslor, ibland så starka att en del väljer att till och med hota politiker och myndighetspersoner. Medan andra väljer att bara skriva insändare och råskälla på sitt kommunalråd eller en minister. Själv har jag valt att använda den här bloggen som ett sätt att försöka reflektera över skeenden, ge min bild av en politisk fråga eller bara uttrycka frustration över den nu förda politiken. Jag försöker vara nyanserad även om det inte alltid är min starkaste gren. Och kommentarer besvaras allt som oftast. På mikrobloggen Twitter, sk socialt media, kommenterar jag också politik. Att den är starkt partisk utifrån mina politiska värderingar borde inte förvånad någon. Och om jag dessutom är ironisk så beror det på att jag är sådan som person. Men oavsett var jag befinner mig så vägrar jag ta skit för sånt som jag inte anser mig ha förtjänat. Istället svarar jag ärligt och så tydligt jag kan, om jag är arg framgår allt som oftast av mitt inlägg.
Och det här var en utläggning efter ett kortare meningsutbyte på Twitter. Där man bara kan skriva 140 tecken. Men här på bloggen kan jag skriva hur långt som helst och nästan om vad som helst... Visst är det underbart med sociala medier:)
Andra bloggar om politik, bloggar, politiker, förtroendevalda, Twitter, Val 2010.
6 kommentarer:
"Politiska frågor väcker känslor, ibland så starka att en del väljer att till och med hota politiker och myndighetspersoner."
Nu var det väl kanske inte en politisk fråga som väckte känslor som uttrycktes i upprepade mordhot och resulterade i en tingsrättsdom, utan en hämnd på ett tidigare beslut om avvisning.
Har du läst artikeln eller bara länkat...
Ska man inte fråg asig istället varför hoten uppstår och varför folk har en negativ bild mot politiker?
Smart att fängsla folk istället för bötlägga dom nästa gång blir det väl en kula i skallen istället.
Att man kan vara så korkad och tro på insikt genom straff.
Man bör akta sig för den som inget har att förlora.
Då kan man fråga sig varför dom inte har något.
Den frågan är väl inte så svår och besvara i ett land med så många hemlösa idag och där politiker går stick i stäv mot folkviljan.
Gynna befolkningen istället för skapa osämja så löser sig allt mot slutändan.
Underbart inlägg Eva-Lena.
Det är på många sätt oerhört jobbigt när påhoppen slängs ut överallt. en del kan tycka att vi som är aktiva helt enkelt måste ta skit. Jag är inte av den uppfattningen. Snarare tänker jag, efter att ha varit politisk aktiv i många år både som fritidspolitiker och i organisationen Män för jämställdhet, att de som faktiskt gör något gemensamt för alla väl borde hyllas. Granskas, javisst självklart. Men inte med elaka kommentarer.
Jag känner väl med det inlägg du just nu skrivit. Inte minst utifrån att jag just nu hamnat i en moment22-situation på min blogg. Hur ska jag uttrycka mig för att inte få allt för mycket skit?
Återigen - Tack för ett bra inlägg.
@photoimagine: Jag har läst artikeln som visar att ett ärende som grundar sig på handläggning utifrån politiska beslut. Och det är bara ett exempel, det finns många politiskt förtroendevalda som får hot på mail, brev eller telefon.
@Michael: Visst ska man fråga sig vad som ligger bakom hoten. Men du kan väl inte mena att hot är ok bara för att man ogillar beslut eller den politik som förs? Och är hot mot en förtroendevald eller annan offentlig person mindre straffvärt en ett hot mot en privatperson? Det tycker inte jag och det beror förmodligen på att jag tror på ett demokratiskt och öppet samhälle. Hot mot dem som är valda som demokratiska företrädare är enligt mitt sätt att se det också ett indirekt hot mot demokratin.
@TomasWe: Tack Tomas:) Det är en svår gränsdragning med bloggandet på hur mycket tid man vill lägga ner för att bemöta evenuella påhopp. Olika åsikter har jag inga problem med men de som konsekvent bara ägnar sig åt att "kasta skit" undviker jag att svara och ibland tom radera.
Väl skrivet av dig. Förstår att det inte är så lätt alla gånger.
bra start
Skicka en kommentar