Visst handlar det om att prioritera men framför allt att ha en fördelningspolitik

Idag har riksdagsledamoten Mikael Damberg (S) och SKTF-ordförande Eva Nordmark en debattartikel i SvD där de argumenterar för fortsatta subventioner för hushållsnära tjänster. Visserligen med en liten annan inriktning än det regeringen har infört men tanken är den samma, tjänster som utförs i hemmet ska subventioneras, åtminstone till en viss gräns. För mig är det inga problem med att folk efterfrågar hushållsnära tjänster, problemet är när det ska finansieras genom skattesubventioner. Om man vill att någon ska städa hemma, var god betala men skicka inte notan någon annanstans såvida du inte är gammal eller funktionshindrad och därmed har svårighet att utföra städningen själv.

En del anför att det är diskriminering av kvinnojobb när jag och många andra Socialdemokrater är för ROT-avdrag men emot RUT-avdrag som hushållsnära tjänster också kallas. Det är fel. ROT-avdrag är och ska vara tillfälliga, RUT-avdragen har blivit permanenta. Dessutom så är den mest kvinnodominerande sektorn av alla, vård och omsorg, nästan till 100% skattesubventionerad och där jobbar det väldigt många kvinnor, betydligt fler män än i hela byggsektorn. Det anförs att svarta jobb nu blivit vita och därför är det viktigt att fortsätta stödja en sektor som få eller inga egentligen är beredda att betala den faktiska kostnaden för. Skulle vi agera på liknande sätt när det gäller fusk så visar veckans graf (på Veronica Palms blogg) att skattefusket är omfattande och utbrett vilket vi inte kan acceptera så enkelt som att bara ta bort skatten.

Så vad är egentligen problemet som Damberg, Nordmark men också Åsa Westlund, tar upp? Att barnfamiljer har en tuff situation att få ihop det en del väljer att kalla vardagspusslet, och det ska lösas av politiken genom att man skattesubventionerar bilresor till och från fritidsverksamhet som ishockey och dans, hjälp med städning och tvätt, matlagning och läxhjälp (om det sker i hemmet) mm. Istället för att man frågar sig hur det kan vara så jobbigt idag när vi jobbar färre timmar, har mer ledighet, och bättre hjälpmedel att klara av hushållsarbetet än vad någon annan generation hittills har haft. Beror det på att kvinnor idag vägrar ta på sig allt hemarbete och männen vägrar hjälpa till? Att alla sitter med Svarte Petter och det blir en någon annan, utanför familjen, som får lösa problemet med att man inte klarar av att dela på arbetet hemma.

Min bild är dessutom att det är rätt många barnfamiljer som tror att man måste ha det roligt hela tiden med sina barn, att barnen till varje pris måste sysselsättas av föräldrarna eller andra vuxna. Bollhav & lekland eller andra aktiviteter som hindrar barnen från att drabbas av helt vanlig uttråkning. Om mamma och pappa städar så uppfattar kanske barnen det som tråkigt men jag lovar, både skola och jobb kommer att vara så där lagom roligt hela tiden.

Det finns ytterligare ett problem med att prioritera den här typen av jobb och det är effekterna ur ett fördelningsperspektiv. Varför ska hushållsnära tjänster till familjer, ofta med två löner, suventioneras när det finns familjer med bara en lön som kan vara i behov av ett helt annat stöd? Varför inte prioritera de äldre som idag blir duschade en gång i veckan? Eller barnomsorg/skola som barnfamiljerna ofta har synpunkter både på innehåll och kvalitet? Eller de ensamstående som har det tufft att få pengar att räcka till mat och kläder?

Sist men inte minst, propagera inte för att det är en jämställdhetsreform. Det är ett sätt att slippa förhandla, och framför allt för att köpa bort männens självklara del av hushållsarbetet. Något som naturligtvis barnen tar med sig i sin framtida syn på vad man i en familj gör och inte gör tillsammans.

Bloggtips på några som funderat över hushållsnära tjänster: Helén Pettersson , John Johansson , Rebella, Karin Bergh, Björn Andersson, Peter Andersson, Ingiberg Olafsson, Marika Lindgren Åsbrink.

Hur den kommande valrörelsen kommer att bli återstår att se, imorgon drar Socialdemokraterna igång sin på allvar. Johan Westerholm anar oråd när det gäller M och Schlingmans strategi.

Andra bloggar om politik, hushållsnära tjänster, socialdemokrat, val2010