Ibland undrar jag varför en del frågor blir så intressanta för media att framställa som viktiga. Ta det där med RUT-avdragen som exempel. Efter ett ganska hårt lobbande från Svenskt Näringsliv och ALMEGA så nappade till flertalet nyhetsprogram och tidningar på lockbetet om "den fantastiska framtidsbransch" som vi rödgröna skulle sätta stopp för. Nu avslöjade Magnus Ljungqvist ganska snart att det var många av de tyngsta politiska journalister och kommentatorer som själva använde sig av RUT-avdraget. Så uttrycket "intresset ljuger aldrig" kändes på nåt sätt ganska givet. Många med en hög inkomst som gör att man funderar varför de skulle sluta köpa tjänsten enbart pga att skattebidraget tas bort.
För egen del så undrar jag varför media inte kollar upp det faktum att drygt 60 000 anställda försvinner frånvälfärdsverksamheten (kommuner och landsting), något som regeringen själva redovisar i sin budget. Vad får det för konsekvenser för barn och äldre? Vad får det för resultat på övriga anställda som jobbar kvar i verksamheten? Är inte dessa 60 000 jobb viktiga?
Det händer att jag får frågor om varför vi Sociademokrater gillar ROT men inte RUT och försöker framställa det som en jämställdhetsfråga. För mig finns det fler orsaker till att satsa på ROT men inte RUT. För det första så efterfrågas ROT-tjänster oavsett konjuktur men inte lika mycket i lågkonjuktur. RUT-jobben har inte efterfrågats ens i högkonjuktur, i allafall vill inte folk trots väldokumenterat höga inkomster betala vitt för dessa tjänster. ROT-jobben handlar om att tidigarelägga investeringar som ändå behöver göras.
När det gäller frågan om att vi genom valet av ROT men inte RUT missgynnar kvinnor så är det helt fel. Vi har valt att nästan uteslutande skattefinansiera välfärdssektorn där merparten som jobbar är kvinnor. Och vi gör det oavsett hög- eller lågkonjuktur.
Jag känner stark oro för att besparingarna som nu görs inom välfärdssektorn är ett hårt angrepp på den jämställdhet som vi idag har. Med färre anställda inom barnomsorgen kommer många föräldrar vara oroliga över att lämna sina barn där. Med färre anställda inom äldresomsorgen kommer många vara oroliga över om deras föräldrar och anhöriga får den omsorg som behövs. Och den överföring som skett under den senaste 10-årsperioden från betalt till obetalt arbete riskerar att öka. Det som många kvinnor tidigare haft som arbetsuppgifter ska nu andra kvinnor sköta obetalt som anhöriga. Att frågan om utmattningsdepression mer hänger samman med de krav som ställs på arbetsplatser och som anhörig till barn/äldre, än att hemmet är tillräckligt välstädat är för mig ganska självklart. Så när vi ska prioritera så är jag övertygad om att prioriteringen mer pengar till kommuner och landsting är rätt. Och det sett ur både ett jämställdhets och ett jämlikhetsperspektiv.
Så därför vill jag veta hur ni andra ser på frågan om vad som händer om 60 000 välfärdstjänster försvinner och varför inte media granskar det?
Andra som bloggar om politik, val 2010, jobb, jämställdhet, välfärd, jämlikhet, rödgrönt, rättvisa, Socialdemokraterna, Möjligheternas land.
11 kommentarer:
Det är lögn att 60000 tjänster försvinner. Merparten har gått över till privat drivna vårdföretag, något som inte redovisas i din statistik.
Det är just detta som är målet med nedskärningarna; att få loss kompetens till den privata vårdsektorn och till "RUT-sektorn". De erbjuder något högre löner, men sämre anställningsvillkor, sämre vård för vårdtagarna, högre kostnader för samhället och INGEN insyn i verksamheten.
Detta är en av den svenska modellens hörnpelare som pricisionsbombas genom att tvinga bort arbetskraften. Och därigenom försämra kvalitén till den gräns att ingen vill betala skatt för vårdsektorn. I förlängningen handlar det om att rasera moralen för skattebetalarna. En tydligt uttänkt strategi från Alliansen.
Om 60000 tjänster försvinner ser borgarna som en fördel då kan tjänsten gå från de som har behov till de som inte har behov men där dessa istället får göra avdrag.
Inte är det så noga om sjuka får vård pengar eller nån välfärd, bara välbeställda får det.
Detta Land är just nu utsatt för en enorm stöld och korruption.
Extrem höger som moderaterna ä'r är värre än extrem kommunism.
Men det görs bara mera tyst.
Oppositionens utspel fastnar i Aftonbladets Lögndetektor
Sven Dufva
Det sjukhus som ligger närmast mitt hem – St Göran – är privat. Det är på många sätt bättre än landstingsägda Södersjukhuset. Sämre vård, jo jag tackar jag! Då jag besökt båda sjukhusen, vid olika tillfällen, för samma problem kan jag bemöta ditt påstående med ett enkelt "Du ljuger!", för på St Göran var både bemötande och kompetens bättre, och väntetiden var kortare.
Om endast en viss välbetalande del av befolkningen får del av vården, är den per definition dålig. Om vården mäts i vinst så kommer alltid den delen av de icke vinstbringande sjukdomarna att eftersättas. Vård för endast välställda och för de vinstbringande sjukdomarna är alltid dåligt för samhället.
Vård ska vara tillgängligt för alla i samhället. Att det sedan finn små privata kliniker vid sidan om den offentliga vården har jag ingen emot, snarare tvärtom! Men privat vård får aldrig nånsin, någonstans i Riket, på några villkor bli det primära alternativet i samhället. Se bara på USA...
St Göran är privatägd och vinstdrivande men lika kostnadsfritt som landstingsägda sjukhus.
@Amanda @PerHagwall : Enligt regeringens egna utredning så beräknas 60 000 tjänster försvinna. Inte min uträkning utan regeringens egen. Och enligt Sveriges Kommuner och Landsting, SKLs uträkning, så har det försvunnit ca 18 000 tjänster (inom både offentlig och privat regi) om man jämför sista kvartalet 2008 med sista kvartalet 2009. Enligt SCB är det ca 38 000 färre anställda i offentlig verksamhet, ca 20 000 är numera i privat verksamhet. Dvs 18 000 tjänster har försvunnit. För övrigt så bekostas den mesta vården på St Görans via skattsedeln. Men till skillnad från ett landstingsägt sjukhus så bedrivs vården med utgångspunkt från aktiebolagslagen.
Problemt är ledning, moral och attityd.
Jag tror inte att privat eller samällsdrivet som är det viktigaste. Problemet, som jag erfarit det i äldrevården, är att få vårdgivarana engagerade. Får man det bäst genom privat eller offentlig drift?
Jag var en hängiven konsumanhängare i min ungdom. Efter att ha sett hur konumbutikerna vissnar och ICA-butikerna blomstrar har jag fått tänka om. Handlar numera i ICA-Viksjö som drivs av en duktig man som berikat sig själv otroligt genom sin butik. Men kunderna trivs och butiken erbjuder kundtillvändhet och goda varor. Det är dock lätt att plocka ihop en matkasse som på Willys är 15% billigare. Konsum vet jag inte längre, för de ligger numera för långt borta.
Offentlig sektorn måste adressera sina ledningsproblem. I det privata byts dåliga ledningar oftare ut. Jag tror att detta är en kärnpunkt.
AOZ
Skicka en kommentar