De som läst den här bloggen tidigare vet att jag är engagerad i gruppen Sossarmotstorebror. Jag är oroad över den ständigt närvarande övervakning som sker i vårt samhälle. Många bloggare är engagerade i frågor som berör den personliga integriteten och det är bra. Allt fler kameror på allmän plats, FRA-lagen som infördes av den borgerliga regeringen är bara några exempel på hur övervakningen kryper närmare inpå. När vi handlar på våra kontokort får vi snart extra erbjudande på liknande varor. Genom våra mobiltelefoner kan vi spåras och följas. Så visst bryr mig om den personliga integriteten. Men var och när tar respekten för en persons integritet över en annan persons rätt till integritet? För mig finns det en gräns när man begår brott och behovet av att skydda andra från våld eller annan fara tar över.
Den här veckan valde jag att lämna in en skriftlig fråga i riksdagen till justitieminister Beatrice Ask. Frågan är följande: Är justitieministern beredd att vidta åtgärder för att polisen, vid särskilt grova brott, ska kunna ta del av det så kallade PKU-registrets biobank?
Bakgrunden till frågan är att det i Sverige förra årets gjordes drygt 6000 våldtäktsanmälningar. Ca 250 ledde till åtal och/eller fällande dom. I många fall har det handlat om att ord stått mot ord, i andra fall att man inte kunnat få tag på gärningsmannen. I Örebro där jag bor har det under de senaste åren anmälts 11 överfallsvåldtäkter och polisen tror att det är två gärningsmän som var för sig ligger bakom flera av dessa våldtäkter. Men trots en längre tids spaningsarbete, många förhör och insamling av tips så är dessa män fortfarande på fri fot.
I tisdagens NA fanns en artikel där polisen redogjorde för att man tror att gärningsmännen blivit allt brutalare, "det kan sluta med död". Och trots att jag ogillar den här typen av spekulativa artiklar så slår polisens ord rakt in magen på mig. Jag tror få kan känna sig oberörda av den. Och därav min fråga till justitieminister Ask.
Är det något som många våltäktsoffer redogjort för så är det hur deras kroppliga och personliga integritet har kränkts. Lika viktig är den personliga integriteten också hos dem som riskerar att drabbas om man inte får tag på männen. Och det väger över när jag måste ta ställning till försvar för den personliga integritet hos de personer vars föräldrar för 35 år sedan och senare medgav att man fick ta blodprov som skulle användas i forskningssyfte.
Det finns faror i att utan åtskillnad låta polisen i rena rutinärenden använda sig av registret och men om man kan rädda liv och få stopp på en eller flera våldtäktsmän så borde det kunna ske på ett rättsäkert och acceptabelt sätt. Läs mer om det så kallade PKU-registret här.
Andra som bloggar om politik, integritet, PKU, brott, övervakning, polis, riksdagen, bloggar.
11 kommentarer:
Varför inte helt enkelt ta ett obligatoriskt DNA test på alla svenska medborgare samt asylsökande i Sverige och alltid söka i detta när det gäller mord, våldtäkt etc ...
Det är ett sluttande plan, Eva-Lena. Har man väl börjat att använda ett forskningsregister på det viset, kommer det bara att fortsätta.
Storebror ler i mjugg när vägen till helvetet stenläggs med ännu en god föresats.
Här tror jag du är ute på djupt vatten Eva-Lena.
PKU-registret var tänkt som ett register i sjukdomspreventiv tjänst. Medicinvetenskapen tillägnades m.a.o. ett förtroende för ett specifikt syfte.
Oavsett nytt användningsområde så är det minsta man borde kunna förvänta sig att de man givit förtroendet tillfrågas om det är ok att använda registret för andra syften om så behövs.
Med tanke på den totala brist på respekt för medborgaren och dess rättigheter som skönjas ex. i integritetsfrågan så är det skandal att ytterligare späda på detta förakt genom ännu flera potentiella integritetsföraktande åtgärder.
Vad som stör mig än mer är att väldigt många av de integritetskränkande (alla?) förslagen har som syfte att underlätta/bistå brottsutredningar och polisen. Så vad är det för problem med det då? En fungerande poliskår och ett fungerande rättsväsende är ju ett demokratiskt prerekvisit? Exakt. Exakt! Exakt!
Vad som glöms bort är nämligen att innan man ger ett barn en fällkniv så lär man barnet att använda den på ett säkert och ansvarsfullt vis. I bananmonarkin Sverige så har vi följande "barn":
- Vi har en poliskår som i princip tycks vara mer eller mindre oorganiserad. Den jobbar när buset sover och vice versa.
- Återkommande har vi sett exempel på hur poliser begår brott, missbrukar sitt ämbete eller i allmänhet beter sig mycket sämre än vad vi bör kunna förvänta oss av t.o.m. de mindre nogräknade medelsvenskarna i vårt avlånga land.
- Som lök på laxen så har vi en justitieminister som knappt kan stava till de mest grundläggande förutsättningarna för rättssystemet. En justitieminister som inte heller har respekt nog för sitt ämbäte och vår demokrati att avgå trots att hon inte förstår oskuldspresumtionen eller andra grundpelare i vårt rättssystem.
Så innan vi börjar spela på känslor - vare sig det gäller barnporr eller våldtäkter - så tycker jag det vore klädsamt om vi håller huvudet kallt och tar oss en funderare enligt tidigare liknelse:
Är det "barnets" bristande ansvarsförmåga, bångstyrighet och kunskapsnivå som är problemet eller är det att detta oansvariga, bångstyriga och okunniga barn behöver nya leksaker?
@Jonny menar du alla som befinner sig i Sverige? Eller hur menar du att man ska dela upp vilka som ska vara med i ett sånt register?
@oldtimer-gamer precis vad jag försökte säga i min inledning. Du tror inte man kan sätta tillräckliga staket ikring den här typen av möjlighet?
@Thomas Tvivlare jag vet. Men fortfarande är det en stor kränkning av den personliga integriteten hos den person som utsätts för en våldtäkt. Att frihetsberöva en person genom att sätta den i fängelse är också en kränkning av den personliga integriteten men det accepterar vi eftersom samhället anser att brottslingar ska få straff utifrån sin gärning. Och hur kränkt känner sig den vars DNA inte matchar mot de bevis som polisen har? Inte alls skulle jag tro.
@Eva-Lena Jansson: "Men fortfarande är det en stor kränkning av den personliga integriteten hos den person som utsätts för en våldtäkt."
Visst är det det. Egentligen hela brottsprocessen "från ax till limpa" tenderar att vara integritetskränkande. Själva brottet - givetvis -, utredningen, vägen genom domstolarna innehåller alla integritetskränkande aspekter vilka dock är mer eller mindre oundvikliga i den typ av samhälle vi trots allt vill ha där öppenheten fungerar som en delvis garant för rättssäkerheten.
"Att frihetsberöva en person genom att sätta den i fängelse är också en kränkning av den personliga integriteten men det accepterar vi eftersom samhället anser att brottslingar ska få straff utifrån sin gärning."
Äpplen och päron? Att rättssystemet måste skydda medborgare från våld, övergrepp etc är en självklarhet för de flesta. Att jämställa detta med - ofta - onödig och godtycklig integritetskränkning av tredje person tycker jag är fel.
"Och hur kränkt känner sig den vars DNA inte matchar mot de bevis som polisen har? Inte alls skulle jag tro."
Fast nu gör du än en gång feltänket att jämföra äpplen med päron. Att använda frivilliga persondata i form av genkodning för andra ändamål än de ursprungligen avsedda är det saken gäller. Mot den bakgrunden bör frågan istället ändras till följande:
Hur frivilligt kommer gemene man att dela med sig av sin genetiska kod om förutsättningen för nyttjande sträcker sig bortom godtyckets horisont?
Det, tyvärr, otäcka med din frågeställning (och det förväntade svaret) är att det urskuldar långt mer obehagliga integritetsintrång i framtiden. Vi lämnar det principiella enbart med avseende på (tillfällig) nytta och i sammanhang som dessa är detta mycket orosbådande.
En mikrosändare på nyfödda som dels ser till att de under sin barnatid inte går vilse/rövas bort (givetvis av alla våldsbenägna pedofiler som samhället tycks krylla av om vi ska tro många av våra framträdande folkvalda) och under sin levnad kan följas ur ett brottsförebugg...byggande perspektiv ser jag alls inte som något otänkbart i en framtid som dels innehåller än mer fantastiska tekniska möjligheter och än mer principlösa (och kanske desperata) ledare.
[Som en passus är det också värt att ha i åtanke att just DNA är något vi troligtvis bara börjat att se möjligheterna med. Det är inte alls omöjligt att saker vi bara ser i sci-fi-filmer kommer att kunna realiseras i framtiden, kanske med DNA som grundsten...]
Hur kränkt känner sig den vars positionsdata inte matchar mot de bevis som polisen har? Inte alls skulle jag tro...? Jag tvivlar.
Sist men inte minst så vill jag än en gång trycka på att det förtroende som PKU-registret vilar på i form av frivillighet från givarna (eller i varje fall deras föräldrar) är något vi inte bara bör utan måste respektera. Det som kanske underlättar förståelsen för detta är att reflektera över varför och vilka kriterier som måste uppfyllas för att brottsutredningsrelaterade integritetsintrång ska få ske?
Det är inte riktigt samma sak att utsätta en specifik misstänkt för integritetsintrång som att godtyckligt manipulera en hel grupp människors rätt till integritet...
Sist men inte minst, om medicinvetenskapen ska ha någon som helst framtid så får inte förtroende för läkare och forskare rubbas mer än redan skett. Vi får heller inte närma oss ett samhälle där vi - av varierande anledningar - drar oss för att uppsöka läkare.
Det senare har som bekant redan datalagringsdirektivet renderat.
När jag läser detta blir jag glad att jag begärt utträde ur PKU-registret, ska inte skriva under dokumentet om att mitt kommande barn ska in i PKU-registret med politiker som du.
Varför PKU-registret INTE ska användas för ett sådant endamål, förklarar Bayes theorem. Osäkerheten blir allt för stor, i förhållande till antalet falska-säkra hits. Förutom den enorma kostnad det blir, när samtliga utfall måste kontrolleras om det är ett falsk eller säkert utfall. Av den anledningen utförs sällan masscreeningar inom vården. Fick ett räkneexempel för ett tag sedan, vars utfall blev; För att rädda livet på 30 personer avled 1000. Därtill kommer kostnaderna, för den utförda screeningen. Samma förhållande blir det vid en screening i PKU-registret, efter misstänkta brottslingar. Bättre att kända förövare, taggas och lagras.
@Eva-Lena: Det hjälper inte om man så bygger en Berlinmur runt det. Registret har byggts upp på frivillig basis för forskningsändamål och nu vill man låta polisen smaka på godbitarna. "Bara lite...", som mina barn brukade säga när de ville ha av efterrätten innan middagen. Men det blir inte bara lite.
Dessutom är det allmänna i en djup förtroendekris gentemot den enskilda medborgaren redan. Att ensidigt förändra ett ingånget avtal kommer att göra klyftan mellan medborgare och stat allt djupare.
Jag tror du missade ironin i Jonnys kommentar. Om staten kan ta sig dessa rättigheter, vilka kan den då inte ta sig? Gränsen mellan en demokrati och en totalitär stat är inte en tydlig linje i sanden. Den är en dimmig dal där det är mycket svårt att veta att man går rätt väg. Låt oss inte vandra in i den.
@Thomas @Jens O @oldtimer-gamer Ni har självklara argument varför man inte bör öppna PKU-registret. Mina argument bygger i huvudsak på två saker, jag vill ge polisen möjlighet att ta fast en eller flera våldtäktsmän som härjar i Örebro. Ett i högsta grad känslomässigt resonemang som förmodligen inte många tycker är värt att ens lyssna till. Dels tycker jag det är viktigt att säkerställa att man reglerar när och om polis/brottsmyndighet får ta del av PKU-registret. Vid minst fyra tillfällen har man öppnat registret, idag är det alldeles för otydligt vem och hur det bestäms när/om polisen får använda sig av PKU-registret.
@Eva-Lena Jansson: "jag vill ge polisen möjlighet att ta fast en eller flera våldtäktsmän som härjar i Örebro"
Ta fast våldtäktsmän (och andra kriminella) vill nog de flesta mewdborgare. När formerna för detta sträcker sig utanför vad ett fritt och demokratiskt samhälle bör inbegripa så har vi dock ett problem. I detta fall finns dessutom försvårande omständigheter som gör det än mer tvivelaktigt att nyttja den information som finns.
"Ett i högsta grad känslomässigt resonemang som förmodligen inte många tycker är värt att ens lyssna till."
Med tanke på att du är en av få inom (S) som verkar bry sig om integritetsfrågor så tycker jag det där resonemanget är märkligt mot den kunskap om ämnet jag förväntar mig att du har.
Är det någonting som de överstatliga integritetskränkningarna brukar motiveras med så är det ju de facto känslor. Är det inte hemska terrorister som ska bekämpas (Sverige kryllar av dem uppenbarligen...och att inte fler händelser i nutid än Bulltoftahändelsen skett är nog bara en tillfällighet och ren och skär tur) så är det pedofiler. Hela världen tycks full med terrorister och pedofiler som vi ska vara rädda för och skyddas mot. Det "vet" vi ju redan hur ex. fildelning gynnar terrorism och pedofiler. Ja, det är i varje fall den sagan som upphovsrättsindustrin dragit och våra folkvalda uppenbarligen nappat på och själva direkt eller indirekt nyttjar för allehanda symptombehandling och valfläskande...
Mot denna bakgrund så förstår jag verkligen inte alls vad du menar. Jag kan ha fel (och jag hoppas jag har det) men de som värnar integriteten i exempelvis detta fall är nog i minoritet. Ingen tycks bry sig utan det är bara snack från höger och vänster. När det verkligen kommer till kritan så är det viktigare att värna relationer till USA, locka väljare genom att spela på "hårdare tag"-nonsens eller något annat tvivelaktigt ur ett demokratiskt perspektiv.
"Vid minst fyra tillfällen har man öppnat registret,"
Det här var intressant. Känner du till mer om dessa tillfällen? Jag vet att i Edvard Unsgaards bok om Anna Linds mördare så nämns att information hämtats ur registret även innan Lindmordet men inget mer detaljerat än så.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article242685.ab
Skicka en kommentar