fredag, oktober 01, 2010

Om att vara i opposition och en statsminister som satt sig i baksätet

Den 19 september förlorade vi valet. Med vi menar jag Socialdemokraterna men också det rödgröna regeringsalternativet. Så nu är vi i fortsatt opposition trots att de fyra borgerliga partierna inte fick en majoritet i riksdagen. Detta beroende på att Sverigedemokraterna kom in i riksdagen där man fått 20 mandat. Man hade kunnat tänka sig att Reinfeldt avgått och att Moderaterna, det största borgerliga partiet, skulle ha tagit kontakt med flera partier för att diskutera en ny riksdagsmajoritet.

Men Reinfeldt valde att fortsätta som statsminister och nu är vi snart framme vid riksdagens formella öppnande. Först ska vi dock välja en talman och dessutom tre vice talmän. Inte heller här har Reinfeldt valt att samtala över blockgränserna. Rykten har kommit och gått, DN gick uppenbarligen på ett helt felaktigt rykte. I dag redovisade Mona Sahlin att Socialdemokraterna tillsammans med Miljöpartiet och Vänsterpartiet har enats om ett gemensamt förslag på talman, Kent Härstedt, riksdagsledamot från Helsingborg i Skåne. Medan Moderaterna, Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna bestämt sig för att nominera Per Westerberg till talman. Det är en sluten omröstning som äger rum på måndag, ska bli intressant att se vem som får en majoritet av rösterna. För det kommer att vara ovisst läge.

Så här kommer det att se ut i riksdagen under de närmaste 4 åren om det inte blir nyval. En borgerlig minoritetsregering lägger fram lagförslag till riksdagen, vi i de rödgröna kommer ibland rösta med, men allt som oftast kommer vi att ha ett eget rödgrönt förslag. För vi gick till val på en helt annan politik än den som borgarna har fört i riksdagen under förra mandatperioden. Vi ville bygga möjlighetrnas land, satsa på fler jobb och minskade klyftor, vi vill trygga välfärden och se till att inte sjuka utförsäkras. Vi kommer att redovisa vårt alternativ till varje förslag från regeringens sida som hamnar på riksdagens bord. Vi kommer att lägga fram egna förslag på massor av områden. Om Sverigedemokraterna röstar med den ena eller den andra sidan eller har egna förslag återstår att se. Det är så här Fredrik Reinfeldt, Moderatledare och statsminister, vill ha det. En osäker och instabil ledning av landet. Att kalla honom för stark ledare är enligt mitt sätt att se det helt fel, han verkar snarare ha satt sig i baksätet och hoppas någon ska ta över ratten.

Andra bloggar om politik, val 2010, Sahlin, Socialdemokraterna, Reinfeldt, Moderaterna, Sverigedemokraterna, talman.

3 kommentarer:

ngh sa...

Reinfeldt gjorde exakt det han sade innan valet att han skule göra i denna situation. Han sitter kvar i minoritet och söker stöd över blockgränsen. Stöd som MP tyvärr är för barnsliga för att vilja förhandla om ens.

Mona å andra sidan gör precis motsatsen till det hon lovade innan valet. "Aldrig någonsin" blev "ja, gärna".

Idag är en skammens dag för varje socialdemokrat.

Eva-Lena Jansson sa...

Reinfeldt valde att inte samtala över blockgränsen när det gäller valet av talman. Ansvaret ligger hos honom. Sahlin lovade att vi aldrig någonsin skulle göra oss beroende av SD. Att nominera Kent Härstedt till talman är en överenskommelse mellan de rödgröna partierna.

Anonym sa...

Det skiljer tre ynka röster mellan stor succé och att sossarna med hjälp av allehanda extremister lyckas fälla regeringen. Det är förvisso en minoritet, men om tre kommunister eller SD-nissar går på toa, så går förslagen igenom.
Ser inte det som särskilt svagt.