tisdag, november 02, 2010

Om att trivialisera en viktig debatt

Under några dagar har stor fokus riktats mot Sofia Arkelsten, Moderat riksdagsledamot och partisekreterare. Orsaken till detta är att Arkelsten har deltagit i vad som medierna defineriat som "bjudresor". Arkelsten som var Moderaternas talesperson i miljöfrågor, accepterade bland annat att åka till Sydafrika och lät oljeföretaget Shell betala både resa och logi. Något som många, bla Socialdemokraterna Håkan Juholt och Mona Sahlin ansett som omdömeslöst. Medierna har rapporterat om det faktum att Arkelsten efter resan både bloggat om och lyft fram Shell i ett riksdagsanförande. Överåklagaren granskade fallet och konstaterade att det inte förlåg skäl för åtal om mutbrott. Arkelsten har alltså inte begått något brott. Så långt tror jag flertalet är med.

Jag har vid flera tillfällen bloggat om att trycket från olika lobbyorganisationer är ganska hårt också i riksdagen, inte bara i EU-parlamentet. Jag får inbjudningar nästan dagligen till olika evenemang, seminarier, frukostmöten, lunchmöten och middagar med företag & organisationer.

När jag var under förra mandatperioden var talesperson i immaterialrätt och debatten om IPRED var som högst fick jag inbjudningar till olika filmers premiärvisningar. Visserligen inte så många som Reinfeldt, Sabuni eller Bodström verkar ha fått men några filmer trots allt. Och efter koll med mina kollegor, några i Kulturutskottet, så insåg jag att det inte var någon massinbjudan det handlade om. Jag och nån till i Näringsutskottet fick dessa inbjudan. Sedan IPRED-lagen klubbats i riksdagen har jag fått en inbjudan till en film.

Merparten av alla inbjudningar handlar ju om att få mig och andra folkvalda på plats för att kunna opinionsbilda i vissa frågor, helt enkelt påverka oss. Ibland är det mera av att vi ska komma och "sprida glans" över en tillställning. När jag skriver "sprida glans" så är det med både ironi och allvar. För mig är det viktigt att alltid fundera utifrån följande frågeställning innan jag svarar på någon form av inbjudan:


  1. Är det värt tiden och mödan att gå dit?

  2. Vad säger magkänslan, rätt eller fel att medverka?

  3. Vem är avsändare?

  4. Vad är det för budskap jag kommer att mötas av?

  5. Finns det andra möten som är mer prioriterade att gå på?

  6. Är det bra för partiet att jag medverkar?

När nu några försöker likställa en hedersgästinbjudan (Mona Sahlin och Lena Adehlson Liljeroth) till en internationell tennisturnering i Stockholm som anordnas av bla Svenska Tennisförbundet med en gratisresa sponsrat av ett privat oljeförtag till Sydafrika, så anser jag att man återigen trivialiserar en viktig fråga som behöver diskuteras lite mer djupgående än vad exempelvis Aftonbladets Lena Mellin gör.
Under en högaktuell FRA-debatt i riksdagen som innehöll det mesta av dramatik så valde Moderatledaren tillika statsminister Reinfeldt att ta planet till fotbolls-EM.
Jag utgår från att det i hans roll som landets främste politiker ingår att representera sitt land i flera olika sammanhang. Ibland är det roliga tillställningar, ibland mindre roliga men det är faktiskt inte rolighetsgraden som är avgörande om man som politiker ska delta eller ej.

Och när det gäller oss riksdagsledamöter så ser det ut på följande sätt:
A. Riksdagsledamöter har ett eget resekonto för att just kunna göra dessa resor och därmed inte behöva förlita sig på företags goda vilja.
B. Riksdagsledamöter har inget särskilt seminariekonto vilket innebär att om organisationer eller företag vill ha med oss så kan man inte förvänta sig att vi betalar 3000kr för en seminariemedverkan.
C. Folkvalda politiker på olika nivåer förväntas representera sitt parti i många olika sammanhang just ifrån att man är beslutsfattare. Ena stunden kan det vara QX-galan, nästa gång är det ett PRO-möte, emellan kommer ett lunchmöte med lokala LRF och veckan därpå vill SHR bjuda på mat och diskutera besöksnäringens villkor.
Och varje gång ska man stämma av med sin egen checklista och magkänsla. Däremot kommer jag inte att ringa och stämma av med någon journalist om det är ok, den saken är säker.

Under en vecka i juli, för det mesta vecka 28, pågår Almedalsveckan. En vecka som brukar beskrivas som en unik demokratimötesplats. För egen del tycker jag den påminner om en riksdagsveckan, om något i komprimerad form. Den stora skillnaden mellan riksdagsveckorna och Almedalsveckan är att både allmänheten och media har tillträde till i princip alla möten på Gotland. Men när det gäller riksdagsveckorna finns det inte en chans att följa med överallt.

Om några veckor kommer The Right Livelihood Award att delas ut i riksdagens andrakammarsal. Jag och ett antal riksdagsledamöter som är med i det tvärpolitiska nätverket Sällskapet Right Livelihood Award, kommer då att medverka vid detta arrangemang. För egen del har jag checkat av mina punkter och tvekar inte en sekund över att delta.

Andra bloggar om politik, riksdagsledamöter, Sahlin, Socialdemokraterna, Reinfeldt, Moderaterna, Arkelsten.

2 kommentarer:

Kjell sa...

Jag har för mig att Sofia Arkelstens kritiserade "bjudresa" gick till Frankrike. Resan till Afrika var en inbjudan från RFSU om jag minns rätt.

Om nu rätt skall vara rätt :)

F.ö verkar debatten delat sig i två åtskilda debatter. Den ursprungliga som kritiserar "bjudresor" där jäv-misstanke eller personlig vinning kan uppstå, men som naturligtvis annars förespråkar företagsbesök.

Sofia Arkelstens försvarare däremot försöker nu skapa en motdebatt som hävdar att det inte spelar så stor roll vem som betalar resan med motiveringen att vi får bättre riksdagsmän. T.o.m hörs argumentet att vi sparar skattepengar om företagen betalar.

Med så olika tolkningar är det nödvändigt att att se över och strama upp regelverket.

Anonym sa...

Enligt åklagare och diverse borgerliga tyckare är det helt OK att ta emot mutor. Men samtidigt har borgarna tjatat om en sketen Toblerone i över tio år.

Kuppjerk