På väg hem från Stockholm brukar jag passa på att läsa en del av veckans tidningar som skickas till mig som ledamot. Tidningen Medievärlden nr 12 hade en riktigt intressant krönika av Johanna Bäckström Lerneby. Bäckström Lerneby är kriminalreporter på Göteborgs-Posten och möter i sitt jobb både kriminella och poliser varav några beskrivs i nämnda krönika. Till exempel hur en hög polischef i Göteborg beter sig vid en presskonferens.
Då tittade polischef G på mig, lutade sig tillbaka, knäppte händerna bakom nacken och spände blicken i mig: ”Vad du är söt när du ställer dina frågor Johanna.” Han log brett. Påtagligt nöjd med kommentaren. Och jag bara tittade på honom. …Ett par minuter senare skiljdes vi åt. Innan han lämnade rummet vinkade polischef G lite med handen till mig och sa: ”Puss och kram då, Johanna. Och trevlig helg!”
Så agerar alltså ett av de högsta polisbefälen i Göteborg vid en presskonferens med en reporter som aldrig pratat med denna polischef innan detta möte. Hur dum får man bli? Hoppas att man i Göteborgs polisdistrikt har en chef är beredd att göra något dessa dumheter. Och som bland annat lär de kvinnliga poliserna vad traditionell härskarteknik är och hur man gör människor uppmärksamma på olämpligt beteende. Oavsett om det är en hög polischef som utövar någon av de fem metoderna mot kollegor, allmänhet eller medias representanter.
Andra bloggar om politik , polisen , Göteborgsposten.
2 kommentarer:
Jag hade då inte tänkt mig att poliserna här i Göteborg skulle bete sig på ett så oprofessionellt sätt!
Smidig kille skulle man kunna säga... Å andra sidan så väljer jag den typen av maktbeteende framför det trianguleringskaos vi har i dagens politik där man står för inget/allt (beroende på opinion och de man vill locka/lura att rösta på en) enbart för maktens skull. Det senare är inte lika lätt att genomskåda dessvärre.
Skicka en kommentar