Var den moderata politiken som tog knäcken på Axén Olin?

Med tanke på den stenhårda politik som genomförs både i Stockholm stad, Stockholms landsting och Sverige så är jag inte förvånad om det sliter hårt på de som genomför ett av de största systemskiften som skådats i vårt land på många decennier. Från folkhem till fattighus kan steget verka långt men det beror mest på om man har jobb eller arbetslös/sjuk/pensionär/studerande. Om man är rik eller fattig, ja ni fattar vad jag menar eller hur.

Något som moderater gillar är att genomföra skattesänkningar. Det verkar vara något av det mest väsentliga som en politiker kan göra så följaktligen har också Kristina Axén Olin genomfört skattesänkningar. Något som har fått till följd att man i Stockholm har sparat bortåt 300 miljoner kr på barnens skolor.

Något som moderaterna däremot ogillar är att man äger gemensamt. Därför säljer regeringen statliga bolag, privatiserar vården i landstinget, medan man i en kommun som Stockholm säljer bostäder. Och snart har moderaterna sålt ut nästan alla hyresrätter i innerstan. Idag är det 5 procent av hyresrätterna som ägs av stockholmarna tillsammans, genom det vi kallar allmännyttan.

Men eftersom Axén Olin och moderaterna föredrar egennyttan så tyder det mesta på att kommer vara mindre 2,5 procent när moderaterna har sålt färdigt. Denna mandatperiod alltså. Skulle olyckan vara framme även 2010 så är risken stor att det inte finns en enda lägenhet som ägs av allmännyttan. Och hur lätt tror ni då det kommer att vara för ungdomar som har jobb, kanske med ingångslöner på 13000-17000 kr (förutsätter dock heltid) att få tag på en lägenhet när man vill flytta hemifrån?

Det är svårt redan idag men det blir inte lättare med en moderat bostadspolitik som går ut på att alla som inte har 1-2 miljoner kr på banken kan glömma ett drägligt boende. I alla fall om man vill bo kvar i Stockholm.

Men det är ju det som är hela poängen med moderaterna politik. Att bli av med alla så kallade låginkomsttagare, arbetslösa och sjuka. En stad med bara välbärgade skulle förmodligen innebära ett permanent blått Stockholm. Inte undra på att Orups låt ”Stockholm har blivit kallt” dyker upp i mitt huvud.

Visst har jag förståelse över de personer som väljer att lämna politiska uppdrag. Det är betydligt mer krävande att vara heltidspolitiker än vad många utanför politiken kan föreställa sig. Särskilt tufft är det för de kommunalråd som verkar i en mindre kommun där alla känner alla, och där de ekonomiska förutsättningarna är starkt begränsade om man jämför med Stockholm där Axén Olin har styrt.

Och jag gissar att det är finns flera kommunpolitiker som lämnar sitt uppdrag för att man inte orkar lägga ner en skola till när det saknas pengar trots att man har en hög kommunalskatt. Jag tror det är betydligt färre kommunpolitiker som hoppar av uppdraget på grund av att man behöver spara på skolan för att man valt att sänka den reda låga kommunalskatten. Men det är naturligtvis bara spekulationer…

Så hur blir det nu förresten när man slutar sitt uppdrag som borgarråd för moderaterna? För visst har väl moderaterna sagt att det ska löna sig att arbeta? Måste man som fd politiker ta ett uppdrag någon annanstans i landet redan från första dagen för att få ersättning? Eller har det med ens arbetsförmåga att göra? Och vem ska egentligen stå för rehabiliteringen om man har blivit sjuk av politiken? Är det partiet, kommunen eller rent av Försäkringskassan? Jag hoppas verkligen att Reinfeldt, Littorin, Borg och Husmark-Pehrson reder ut det här. Kristina Axen Olin har ju annat att tänka på än sin försörjning. Precis som alla andra ensamstående flerbarnsföräldrar utan jobb. Eller hur?

Tills moderaterna har utsett någon ny skattesänkare till uppdraget som borgarråd i Stockholm tar Carin Jämtin över rollen som kommunstyrelseordförande. Och helt plötsligt kom våren till Stockholm och det blev varmt igen.

Andra bloggar om politik, Kristina Axén Olin, Stockholm, moderaterna, Carin Jämtin, politiker.