tisdag, augusti 31, 2010

Tufft läge när gubbhyllan anfaller

I förmiddags gjorde Mona Sahlin ett av många torgmöten och passade samtidigt på att svara på frågor i Expressens valstuga. Själv blir jag imponerad av Sahlin som trots ett riktigt tufft läge i opinionen och som dessutom nu fått ett antal griniga gubbar att komma med kritik fortsätter att fokusera på politik och värderingar. Det handlar om att satsa på jobb och välfärd framför stora skattesänkningar. Skönt att det finns starka kvinnor även runt Sahlin, bland annat Handels förra ordförande Ninel Jansson som talar klarspråk om vad som betyder något: Det är arton dagar kvar till valet. Jag hoppas att vi socialdemokrater från och med nu lägger krutet på att nästa statsminister blir Mona Sahlin.

Något jag själv har och kommer att fortsätta ägna mig åt, dvs arbeta för en valseger. Nu dags för lite fler samtal om politik och värderingar, först på Lindeskolan i Lindesberg, därefter Brickebacken och senare dörrknackning i Tybble. Ända in i kaklet...

Andra bloggar om politik, val 2010, Mona Sahlin, opinionsundersökning, välfärd, Socialdemokraterna.

onsdag, augusti 25, 2010

Reinfeldt & Moderaternas politik ska krossa facken

Det är ingen hemlighet att Moderaterna i alla tider ansett att facken i Sverige haft för stor makt och inflytande över lagstiftningen. Därför har Moderaterna gång på gång, i val efter val, lovat att försämra anställningstrygghet och andra ingrepp i lagstiftningen på arbetsmarknadsområdet. Vid förra valet insåg man att den taktiken med tydlighet inte skulle gå hem hos väljarna. Istället iklädde man sig förklädnanden "Nya Moderaterna" och kallade sig det "Nya arbetarpartiet". Något som självklart retade gallfebern på mig, ett parti som i alla tider röstat mot förbättringar för arbetare borde skämmas över den typen av nyspråk.

Efter valvinsten 2006, den politiska makeovern lyckades lura tillräckligt många, så påbörjades det Moderata lagstiftningsarbetet för att försvaga facken.

  • Första åtgärd var att sänka ersättning för de arbetslösa samtidigt som avgiften till a-kassan chockhöjdes. Resultat: 500 000 lämnar a-kassan, 200 000 lämnar facken, arbetslösa får söka socialbidrag.
  • Andra åtgärd var att försämra anställningstryggheten. Resultat: antalet visstidsanställning upp till 2år ökar, otryggheten sprider sig på arbetsplatserna. Arbetsgivarnas makt ökar.
  • Tredje åtgärden blev att försämra sjukförsäkringen. Resultat: Personer med fast anställning som är sjuka ska nu söka annat jobb eftersom de varit sjuka för länge, sjuka tvingas söka socialbidrag för att klara sig. Arbetsgivarna får verktyg att snabbt bli av med de som är sjuka.
  • Fjärde åtgärden var att luckra upp arbetstagarbegreppet. Resultat: vem som helst kan få en F-skattsedel och så har man rundat kollektivavtalslöner. Arbetsgivarna kan nu säga upp och sedan ta in samma personer men nu som F-skattare med lägre löner.
  • Femte åtgärden är lägre krav på utländska företag. Resultat: facken får åka runt i EU och försöka hitta en företagarrepresentant att förhandla med, ofta utan resultat vilket leder till lägre löner för de som jobbar på dessa företag.
  • Sjätte åtgärden är införandet av Laval-lagen. Resultat: svårare att strejka och få till stånd kollektivavtal. Arbetsgivarna jublar.

Idag är många fackförbund och därmed deras medlemmar kraftigt försvagade. När många medlemmar hamnar i konflikt med en arbetsgivare som inte följer kollektivavtal eller arbetsmiljölagen, blir det allt svårare för fackförbunden att hinna hjälpa och stötta medlemmarna. När dessutom Reinfeldt och Moderaterna valde att kraftigt skära ned på Arbetsmiljöverket så var det inte med omtanke om arbetarna, syftet var att minska insynen hos de arbetsgivare och företag som bryter mot arbetsmiljölagen.

Det är möjligt att jag och andra som har en arbetsinkomst fått det bättre matriellt men att få det genom att andra måste bli fattigare är så osolidariskt och så långt ifrån begreppet Tillsammans att Moderaterna borde skämmas för sin valslogan. Att miljonärer röstar på Moderaterna kommer med andra ord inte som någon överraskning.

För den som undrar om Reinfeldt verkligen menar allvar med att han gillar den svenska modellen med svenska kollektivavtal kan jag avslöja vad som är sant. Reinfeldt ljuger, han har aldrigt gillat den svenska modellen, hans parti Moderaterna har aldrig stått upp för den. I EU och i Sverige gör Moderaterna sitt bästa för att riva ned det som byggts upp under många decennier. Kejsaren är naken.

PS. Någon kommer säkert att blogga och hävda att jag smutskastar Moderaterna, för egen del anser jag att det är konsumentupplysning och att mina fakta dessutom visar hur rätt jag har i att Reinfeldt ljuger om sin syn på kollektivavtal och den svenska modellen. Att sådan konsumentupplysning behövs i dessa dagar är ganska uppenbart.DS

Andra bloggar om politik, val 2010, arbetare, makt, fackföreningar, Reinfeldt, Moderaterna, svenska modellen, sjukförsäkring, a-kassa, arbetsrätt, Socialdemokraterna

tisdag, augusti 24, 2010

Om opinionsundersökningar och en iskall politik får konsekvenser

Idag rapporterar Aftonbladet, SvD och Dn att det är jämt mellan de politiska blocken i en av alla opinionsundersökningar som presenterats. Ni får ursäkta mig men jag har svårt att komma ihåg vilken undersökning som sa vad. Det är jämt och många har inte bestämt sig. Jag tror det kommer att handla om två saker för att vi ska vinna valet. 1. Mobilisering av väljare, fler måste bestämma sig för att lämna det mentala sofflocket. 2. Att tydliggöra vår politik men framför allt skillnaden mellan oss och Moderaterna.

För mig finns ett område som är särskilt utmärkande, Moderaternas iskalla behandling av sjuka och arbetslösa. Just hur de sjuka behandlas när de kastas ut från försäkringen och tvingas söka socialbidrag för sitt uppehälle upprör nu inte bara mig, det har fått följdverkningar för en förtroendevald inom Moderaterna.

Så här kommer en lite längre reflektion över det där med att byta från ett parti till ett annat. (Texten har publicerats i Nerikes Allehanda den 23 augusti.)

Kan man vara moderat ena dagen för att sedan bli socialdemokrat nästa dag eller tvärtom? Ja, det händer även om det inte är så vanligt. Förra veckan läste jag om en moderat kommunpolitiker i Norrtälje, Lars Sjöblom, som byter parti och nu blir socialdemokrat. Sjöblom, som är svårt ryggmärgsskadad efter att ha blivit påkörd ett antal gånger, berättade att han nu lämnar Moderaterna på grund av utförsäkringen av sjuka. - Partiet har inte någon som helst känsla för att folk har det svårt. Jag kan inte se de som röstat på mig i ögonen längre, säger Sjöblom.

I riksdagen, där jag har mitt uppdrag som folkvald, har vi haft två partibytare under mandatperioden. Dels var det moderaten Göran Thingwall som var missnöjd med sitt partis politik i hälso- och sjukvårdsfrågor. Thingwall bytte senare till SPI. I somras meddelade Solveig Ternström att hon begärt utträde ur Centerpartiet då hon ansåg att partiet svikit i kärnkraftsfrågan. Ternström är nu med och jobbar för en Rödgrön valseger och Mona Sahlin som statsminister. Men även socialdemokrater har bytt parti under mandatperioden. Äkta paret Friman i Kävlinge i Skåne har bytt från Socialdemokraterna till Centerpartiet. För Carl Friman var det tredje gången han bytte parti, medan Essie Friman bytte för första gången. Det händer med andra ord i princip varje parti.

Så om en del väljare känner sig lite veliga inför valet har jag full förståelse för det. De som röstade blått i ett val kanske väljer att rösta rött den här gången. För egen del hoppas jag kunna bidra med information så att medborgarna ska veta mer om vad Socialdemokraterna står för, vi delar ut material i brevlådorna och knackar dörr. Men om några ändå är osäkra på vilket parti man gillar bäst så finns hjälp att få även av andra. Numera finns det både valkompasser och olika tester både i TV, på radion, i tidningar och på nätet så att du ska kunna välja rätt. Sen får man ta testerna med en liten nypa salt. Lars Ohly som är partiordförande för Vänsterpartiet blev tydligen socialdemokrat i ett test, så ibland stämmer uppenbarligen inte kartan med verkligheten…

Och du kan ju alltid välja att besöka partiernas valstugor. Från och med den här veckan kommer de flesta torgen runt om i länet ha valstugor på plats där du har möjlighet att prata politik ansikte mot ansikte med många olika företrädare. Kanske gillar du politiken men inte personen, eller rent av tvärtom, du gillar personen men inte politiken. Mitt råd är, trots att en del menar att personvalskampanj är viktigast, att man röstar på ett parti för att man gillar politiken. Risken är annars att man en dag vaknar upp och ångrar sig, personen var trevlig men politiken han/hon stod för, blev en obehaglig överraskning.

Nu tillhör jag ett parti som inte ens behövt byta namn. Sedan 1889 har vi arbetat politiskt för alla människors lika rätt och lika värde. Vår politik handlar om att alla ska vara med och bidra efter förmåga, och man ska kunna få vård/skola/omsorg efter behov. Och det är vårt löfte oavsett vem av oss socialdemokrater du väljer att sätta ett kryss för. Visst känns det tryggt.


Andra bloggar om politik, val 2010, valrörelse, opinion, Socialdemokraterna, Moderaterna, sjukförsäkringen.

måndag, augusti 23, 2010

Om förtroende för den förda politiken skulle mätas

och där opinionsinstituten skulle ställa frågor typ "är du nöjd med regeringens politik kring sjukförsäkringen" så är jag övertygad om att Moderaterna skulle få mindre än 20 procent. Sådana frågor ställs dock inte, även om det skulle vara intressant att se ur resultaten mellan SKOP, Novus och SIFO skulle skilja sig eller likna varandra.

Men med nya opinionsundersökningar var och varannan dag som ena stunden riktar fokus mot person alternativt vad man röstade på förra valet och vad man tänker rösta på den här gången, så tror jag faktiskt en del väljare slutar att bry sig om politik över huvud taget. När den ena mätningen säger att det är kanonjämnt, nästa säger att det är en stor ledning för de borgerliga trots att alla partier befinner sig inom felmarginalen (dvs det är inte säkert att det är någon förändring sen det var jämt) så blir det svårt att bry sig även om jag borde göra det.

När jag sedan läser på Alliansfritt att medias stöd till borgarna värderas till 3 miljarder kr så kan jag inte annat än ana en viss uppförsbacke där. När sedan Aftonbladet, som min riksdagskollega Fredrick Federley kallar "sosseblaska", har den här typen av artiklar så blir jag helt på det klara med att samtal öga mot öga är enda möjligheten att få tala om vår politik. Så istället för att ägna mer energi åt andras opinionsmätningar så tänker jag fortsätta föra samtal med medborgarna direkt utan filter. Återkommer senare idag, alternativt senare i veckan med lite reflektioner av mötena.

Andra bloggar om politik, val 2010, valrörelse, opinion, Socialdemokraterna, Moderaterna, sjukförsäkringen.

tisdag, augusti 17, 2010

Har inte tid att blogga

Skulle gärna blogga lite oftare men har inte tid. Så många medborgare att samtala med och så lite tid. I helgen var jag på Gelleråsen i Karlskoga och kollade STCC och pratade politik. Söndagen blev det ett kort uppehåll i valrörelsen, en dag med familjen, först skogen och svampplockning, på kvällen var jag och yngsta dottern och kollade in Laleh och Lars Winnerbäck :D
Men måndag morgon var det dags för frukostmöte med företagare, lunchmöte med fackliga företrädare och senare på kvällen utdelning av valmaterial utanför Behrn Arena inför KIF Örebros match.
Idag blir det arbetsplatsbesök vid ett antal byggbodar, ikväll är det dörrknackning.

Så för er som vill läsa lite mer, här dagens bloggtips:

Alliansfritt om Folkpartister som jobbar undercover, Johanna om det här med valaffischer, HBT-sossen apropå den svenska modellen, Peter om bloggar som påverkar.

PS. Någon som vet om Reinfeldt tycker det är värt att diskutera arbetslösheten i allmänhet eller ungdomsarbetslösheten i synnerhet? Eller anser han fortfarande att det är en synvilla? Svar till orolig. DS

Andra bloggar om politik, val 2010, valrörelse, bloggar, Fredrik Reinfeldt, Moderaterna, SCB, jobb, arbetslöshet.

onsdag, augusti 11, 2010

Reinfeldt duckar när SCB rapporterar om 9,5 procents arbetslöshet

I fredags kom ny statisk från SCB om arbetslösheten som är fortsatt hög 9,5 procent. Ökad sysselsättning och minskad arbetslöshet är borgarnas överordnade mål inför valet 2006. Nu är arbetslösheten högre, sysselsättningen lägre och det så kallade utanförskapet har ökat med 70 000 personer. Man skulle ju kunna tänka sig att medierna skulle tävla om att jaga landets statsminister Reinfeldt för att höra hur det känns att ha misslyckats med sin politik med tanke på det uttalande som han gjorde i valrörelsen 2006 "Jobb kommer att vara den helt avgörande frågan. Vinner vi i höst kommer vi i valet 2010 att mätas utifrån om vi fått fram fler jobb” men inte. För den enda kända kommentaren hittills från Reinfeldt är att ungdomsarbetslösheten är en synvilla. En kommentar som upprör mig och många andra Socialdemokrater för arrogans som Reinfeldt visar i frågan.

Reinfeldt har inga konkreta mål angående arbetslösheten vilket är talande nog, kanske är det därför han tiger i jobbfrågan. Då känns det bra att M Sahlin och T Östros idag redovisar Socialdemokraternas etappmål, långtidsarbetslösheten ska minska med 90 000 personer utifrån den statistik som SCB redovisat. Människors vilja till arbete måste tas tillvara, och ambitionen är självklart full sysselsättning. Men jag undrar fortfarande, tycker ingen journalist att det är märkligt att landets statsminister som vill bli bedömd på hur han lyckats med jobben inte vill prata om det nu?

PS. På Twitter har jag sedan i fredags ställt frågor ang Reinfeldts tystnad kring SCB-fakta, hittills är det bara MUF-are som försökt försvara och förklara varför Moderatledaren tiger. Vad sägs om kommentaren "Mig veterligen har statistiken från SCB kommenterats från talesperson till ansvarig statsråd"? DS:

Bloggtips: Storstad om den enda chansens politik, Tokmoderaten om att spela på valet, Opassande om det där med ödmjukhet, Martin Moberg om Alliansens valaffischer.

Andra bloggar om politik, val 2010, Mona Sahlin, Socialdemokraterna, Fredrik Reinfeldt, Moderaterna, SCB, jobb, arbetslöshet.

måndag, augusti 09, 2010

Mina barn och andras ungar, utspel 157 från Björklund och Folkpartiet

Har du någon gång hört talesättet ”mina barn och andras ungar”?
Uttrycket visar tydligt att man tar ställning i för sina egna barn framför andras, några är bättre och några är sämre med andra ord. I söndags fick det talesätt ett aktuellt ansikte. Det var Jan Björklund, Folkpartiets ordförande tillika skolminister, som kom med förslaget att om en elev som är stökig i skolan så ska man kunna tvinga dit föräldrarna till eleven. Jag gissar att förslaget går hem hos en hel del som tycker det låter bra. Men tänk efter ett slag, vems ungar är det egentligen Björklund syftar på? Jag skriver ungar med hänvisning till just ”mina barn och andras ungar” eftersom jag utgår från att Björklund inte tror att förslaget skulle gälla honom. Och jag antar att de som gillar förslaget också tror att det handlar om några andras ungar. Det handlar inte om mitt barn, jag är en bra förälder men de där andra, det vet man ju hur det är med ordning och reda kanske Björklund tänker. Nu finns det en hel del frågor som jag anser att man ska ställa till Björklund efter hans uttalande:

1. Vem betalar förlorad arbetsförtjänst till den förälder som ska vara i skolan istället för på jobbet?
2. Är det ok att få a-kassa/socialbidrag även om man inte söker jobb utan sitter i skolan med sitt barn?
3. Räknas det som arbetsförmåga, om man trots sin sjukskrivning, sitter med sitt barn i skolan?
4. Vem kommer till skolan om föräldern till den stökiga eleven också är stökig?
5. Hur definieras stökig och vem bestämmer att någon är stökig?
6. Finns det kriterier för det?
7. Om föräldrar vägrar komma till skolan, ska de hämtas av Polisen då?

Min åsikt är att Björklunds förslag rent ut sagt är korkat samt att det andas ren och skär populism. Men det betyder inte att jag inte gillar ordning och reda i skolan. För mig är det självklart att det ska finnas arbetsro i klassrummet. Lika självklart är det att jag och alla andra som är föräldrar har ett ansvar för fostran av våra barn. Att ta ansvar och engagera sig för sina barns bästa gör merparten av alla föräldrar men ibland räcker vi inte till. Våra egna tillkortakommanden, vår egen livssituation kan få konsekvenser som gör att barnen får svårare att koncentrera sig i skolan. Försök sätt dig in i situationen att mamma eller pappa inte bryr sig om dig, bara jobbar jämt. Eller att nån av dina föräldrar har blivit av med jobbet. Kanske mobbas du i ditt kvarter och väljer att ta ut det i skolan. Eller att du och din förälder blivit hemlös. Hur mycket hjälpt blir din klass/lärare/skola och framför allt du själv av att föräldern tvingas sitta med i klassrummet?

För mig handlar politik om att göra något åt grundproblemet, inte bara skyla över med billig retorik. Om problemet med ordning och reda i skolan beror på att det finns för få vuxna där, så borde också en skolminister se till att skolan får mer pengar. Dessvärre så väljer Jan Björklund istället att prioritera skattesänkningar. Ett sådant agerande borde ge IG den 19 september.

Andra bloggar om politik, val 2010, skolan, barn, Jan Björklund, Folkpartiet, lärare, föräldrar.

söndag, augusti 01, 2010

Pride, Kd och Mona Sahlin

När man läser Åsa Petersens ledarkrönika i dagens Aftonbladet så slås man av hur tungt ok det måste vara för de övriga borgerliga partierna att behöva dras med KDs heteronormativa ideologi. När Anneli Enochson (KD) på sin blogg ifrågasätter hatbrottslagen så visar det hur långt ifrån dagens verklighet för HBT-personers vardag en del riksdagsledamöter befinner sig. Man kan ju dessutom fråga sig hur det var möjligt att Moderater i gårdagens Prideparad till och med stoltserade över Allianssamarbetet där KD ingår.

För egen del är enkelt att vara stolt, dels över vårt rödgröna tåg i gårdagens Prideparad, men också över att tillhöra ett parti som leds av en kvinna som gått i varje Prideparad sedan starten. Sahlin har gjort det av övertygelse om alla människors lika rätt och lika värde. Hon har dessutom gjort det i tider när inte alla tyckt det varit lika ok. Här är min krönika från måndagens NA där jag reflekterar över Socialdemokraternas partiordförande.

För drygt tre år hade jag förmånen att vara med och välja Mona Sahlin till ordförande för Socialdemokraterna. Efter att Göran Persson hade meddelat att han skulle avgå påbörjades en process i vårt parti för att få fram en partiledare som också skulle få ta över oppositionsrollen. Jag och många andra ville ha ett nytt ledarskap. Någon med egenskaper som lyssnande, ideologisk med tydlig förankring i partiet, en tydlig lagspelare, stor erfarenhet av politiskt ledarskap och framför allt med de kvaliteter som behövs för att leda ett parti i både mot- och medgångar. Att vi dessutom gärna ville ha en kvinna var kanske inte heller oväntat med tanke på att Socialdemokraterna fram till 2007 bara hade letts av män. Mona Sahlin var den person som utan jämförelse passade bäst.

Nu, 2010, är det valår och Sveriges nästa statsminister efter den 19 september heter med stor sannolikhet Mona Sahlin. Och anledning till att hon dessutom blir Sveriges första kvinnliga statsminister är i huvudsak tre anledningar. För det första företräder Sahlin en traditionell Socialdemokratisk politik som gillas av en stor del av medborgarna. För det andra så har Sahlin lyckats få ihop de tre oppositionspartierna till ett gemensamt rödgrönt alternativ med en modern inriktning för jobben, välfärden och klimatet. Den tredje anledningen är den orättvisa och osolidariska politik som förs av den borgerliga regeringen. Jag lever i tron att vi människor i grunden förstår att samhället blir bättre om vi bryr oss om varandra och hjälps åt än om vi lever ett rent egoistiskt liv. Ingen tjänar på en utveckling där klyftorna växer.

Nu finns det en del som inte tror att Mona Sahlin skulle klara av att vara statsminister för vårt land. I huvudsak är det män plus 50 år som ger uttryck för den åsikten. Låt mig då påminna om vad Expressens fd chef på ledarredaktionen, PM Nilsson, skrev på sin blogg den 6 augusti 2008 om Sahlin: ”Sahlin är en av de mest erfarna statsministerkandidaterna i svensk modern historia. Hon har förutom riksdagsledamot varit arbetsmarknadsminister, partisekreterare, vice statsminister, näringsminister, integrationsminister och miljö- och samhällsbyggnadsminister. Hennes politiska erfarenhet är större och bredare än vad Erlander, Palme och Carlsson hade när de tillträdde, för att inte tala om Fälldin, Bildt och Reinfeldt”.
Men valet i höst handlar ju inte om person i första hand utan är ett val om vilket parti och vilken politik man vill ska styra kommunen, landstinget och riksdagen. För dig som fortfarande inte bestämt dig för ett parti har jag ett tips. Istället för att bara göra ett enkelt valtest i någon tidning så rekommenderar jag att du tar kontakt med de olika partierna för att veta mer. Socialdemokraterna finns exempelvis med eget material på
Youtube och där kan du höra mer om vår politik. Senast upplagt material är från Almedalen i början på juli där Mona Sahlin berättade om de politiska visionerna hon har och vilka frågor som Socialdemokraterna kommer att prioritera. Talet är drygt 34 minuter och jag lovar att du inte kommer att bli besviken. Möjligheternas land kan inte uttryckas på ett bättre sätt. Föredrar du en personlig kontakt så tveka inte att ta kontakt med mig. Vi behöver fler politiska samtal, inte färre, för att demokratin ska utvecklas och förbättras.

Dagens bloggtips: Jöran Fagerlund om homofobi, HBT-sossen med bilder från Pride

Andra bloggar om politik, val 2010, Makthavare, Pride, HBT, hatbrott, Mona Sahlin, Socialdemokraterna.