Hon som ringer mig har en angelägen fråga: får jag finnas? Kvinnan som ringer är en av alla som utförsäkrats från sjukförsäkringen. För sjuk för att arbeta men enligt regeringens politik ska hon prövas mot arbetsmarknaden. Den ekonomiska situationen är tuff, pengarna räcker inte långt. Det är hon som tvingas stå tillbaka när regeringen väljer att sänka skatten ännu en gång. Situationen för 75 000 utförsäkrade ser naturligtvis olika ut. Men det finns ett återkommande mönster som visar att de fått en sämre ersättning, är fortfarande sjuka med nedsatt arbetsförmåga. Det är inte ett enskilt fall som borgerliga ledamöter i riksdagen påstår. Det är sjuka som utsätts för något som ingen av oss friska ens kan föreställa oss. Att tvingas leva på en låg ersättning på 5000kr i månaden och samtidigt vara sjuk, gör människor ännu sjukare. Stressen och pressen i tillvaron blir förödande. Hur länge ska vi ha det så här? För några veckor sen skrev jag en krönika i ämnet med anledning av den orättvisa prioriteringen i regeringens budget.
Här är min krönika om Onådiga luntan. Krönikan har varit publicerad i Nerikes Allehanda den 23 september.
Förra veckan kom finansminister Anders Borg till riksdagen
och överlämnade den borgerliga regeringens förslag till budget för 2014. Det
som framkommit i media om den så kallade nådiga luntan (skämtsamt uttryck för
den pappersbunt som innehåller budgeten) är att staten nu ska låna pengar för
att kunna sänka skatten med 15 miljarder kr. Jag skulle kunna ägna mig åt att
göra djupgående analyser av regeringens budget men det tänker jag inte göra nu.
Istället vill jag berätta om en helt annan pappersbunt, den Onådiga luntan.
Den Onådiga luntan innehåller till skillnad från budgeten,
personliga berättelser från människor vars röster sällan hörs i media. Det är
en rapport om berättar om sjuka och arbetslösa som hamnat utanför
trygghetssystemen, som skickas från den ena myndigheten till den andra. Ett par
beskriver hur det är att gå från att vara två heltidsarbetande lyckliga
människor till att bli hårt skuldsatta, olyckliga, fattiga och sjuka. Andra om
hur det är att inte bli trodd, att bli ifrågasatt av myndigheter som tvingas
följa ett stenhårt regelsystem som utförsäkrar sjuka efter tidsgränser. För
någon var det en bilolycka som förändrade allt: ”
Det var inte mitt fel. Det var en trafikolycka Jag var lycklig, frisk
och hade ett bra arbete. Livet ändrades på några sekunder.” För andra var
det en tillvaro med högt tempo och många bollar i luften på jobbet som bytts ut
mot en tillvaro som utbränd, sängliggande person utan möjlighet att försörja
sig eller sin familj.
Ingen drömmer om att bli sjuk eller arbetslös. Vi tänker oss
en bättre framtid, en ljusare tillvaro för våra barn och barnbarn. För mig är
det just drömmar och förhoppningar om att samhället och världen kan förändras
till det bättre som borde forma politiken. Klarar vi då av att ha två tankar i
luften samtidigt?
Ska vi ha en politik som bidrar till fler jobb så måste vi
också ha en politik som klarar av att ge stöd när människor saknar arbete. Ska
vi ha en politik för att få ett friskare samhälle så måste också politiken
klara av att ge sjukvård och ekonomisk trygghet vid sjukdom. Ska vi ha en
politik för fler arbetade timmar så måste arbetslivet bli hållbart. Att folk
blir sjuka och utslitna av sitt arbete, av stress, av överbelastning eller till
och med mobbing, är inte acceptabelt.
Den onådiga luntan har nu blivit radioteater, Utförsäkrad –
berättelser från Sverige 2013, men människorna bakom den är i högsta grad
verkliga. Ikväll, kl 19.30, kan man lyssna på deras berättelser i Sveriges
Radio P1. Det är samma tid som två populära tv-program sänds, matprogrammet
Halv åtta hos mig på TV4 och nyhetsprogrammet Rapport på SVT1 och jag inser att
rätt många väljer dessa program istället. Oavsett vad man väljer att göra denna
tid så hoppas jag att vi orkar se andras tillvaro precis som den är. Alla lever
inte på Solsidan.
Det går att lyssna på radioteatern Utförsäkrad - berättelse från Sverige 2013, här hittar du länken till Sveriges Radio