Har vi i Sverige råd med solidaritet? En sådan fråga borde egentligen inte ställas eftersom vi bor i ett rikt land med världens lägsta spädbarnsdödlighet och där antalet personer som blivit 100 år sätter nya rekord varje år. Två faktorer som tydligt visar att vi har gått från att vara ett av Europas fattigaste länder till ett av de rikaste.
Mitt svar på frågan är ja, för Sverige har inte bara råd med solidaritet. Vi har en skyldighet som medmänniskor att vara solidariska mot varandra i det här landet men även med människor utanför de gränser som någon en gång har ritat på ett papper. Och frågan om solidaritet och rättvis fördelning av våra gemensamma resurser behöver verkligen tydliggöras om och om igen. Något som behöver förtydligas är att solidaritet är inte välgörenhet. Välgörenhet är att ge bort något du inte anser dig behöva. Solidaritet är att avstå från något som någon annan bättre behöver än du själv. Så lätt och så svårt är det.
För just nu, när många personer har varslats och riskerar att bli arbetslösa väcks en oro. Och när de personer som inte lyckats få ett arbete under högkonjunktur, ser att jobben försvinner bort så skapar det en hopplöshet. När de som varit långtidssjukskrivna riskerar att stå utan ersättning nästa år, så växer vanmakten över den egna situationen
Det är då som den som har ett jobb att gå till behöver ta ställning för att det är bättre att vi hjälps åt tillsammans och fördelar våra pengar solidariskt. Jag som tjänar mycket, avstår gärna skattesänkningar till förmån för att den som blir arbetslös ska kunna känna en ekonomisk trygghet på sin väg till ett nytt arbete. Och visst är det mera rättvist att den som är pensionär slipper betala högre skatt än en person som jobbar.
Men det finns en risk just när det blir sämre tider att många letar efter syndabockar att peka ut och skylla sin egen situation för. Och sannolikheten för att syndabocken blir någon eller några som det inte gått så bra för. Eller så väljer man några som inte liknar majoriteten av befolkning och ger den gruppen mindre trevliga kännetecken och vanor. Främlingsfientlighet och rasism brukar komma som på beställning vid lågkonjunktur och ökad arbetslöshet. Det räcker med att titta tillbaka i historieböckerna vad som hände i Tyskland på 30-talet och nu 2008 i Italien. Människor ställs mot varandra istället för att hjälpas åt med det som är svårt.
När det största borgerliga partiet i riksdagen, moderaterna, har dragit i gång en debatt om att sänka det svenska biståndet till människor som har det tufft i andra länder så undrar jag om man verkligen har med sig de som kallar sig socialliberala och kristna. Eller det faktum att det finns partier som tycker att vi ska stänga våra gränser för människor som flyr från krig och förtryck. Största flyktingmottagarland finns varken i Norden eller i Europa. De länder som tagit emot flest flyktingar från krigsområden är deras grannländer. Men det kanske alla redan visste?
En tidigare partiordförande i mitt parti, Olof Palme uttryckte följande 1964 i ett av i sina tal:
”Politik – det är att vilja något. Socialdemokratisk politik det är att vilja förändringen därför att förändringen ger löften om förbättring, näring åt fantasi och handlingskraft, stimulans och drömmar och visioner.”
För mig är Palmes ord lika levande nu som då. Och om man vill förändring och förbättring så måste det ske tillsammans med andra i konkret handling och inte bara i ord. Även om det betyder att du och jag måste avstå från redan vunna privilegier för att någon annan ska få det bättre.
Mitt svar på frågan är ja, för Sverige har inte bara råd med solidaritet. Vi har en skyldighet som medmänniskor att vara solidariska mot varandra i det här landet men även med människor utanför de gränser som någon en gång har ritat på ett papper. Och frågan om solidaritet och rättvis fördelning av våra gemensamma resurser behöver verkligen tydliggöras om och om igen. Något som behöver förtydligas är att solidaritet är inte välgörenhet. Välgörenhet är att ge bort något du inte anser dig behöva. Solidaritet är att avstå från något som någon annan bättre behöver än du själv. Så lätt och så svårt är det.
För just nu, när många personer har varslats och riskerar att bli arbetslösa väcks en oro. Och när de personer som inte lyckats få ett arbete under högkonjunktur, ser att jobben försvinner bort så skapar det en hopplöshet. När de som varit långtidssjukskrivna riskerar att stå utan ersättning nästa år, så växer vanmakten över den egna situationen
Det är då som den som har ett jobb att gå till behöver ta ställning för att det är bättre att vi hjälps åt tillsammans och fördelar våra pengar solidariskt. Jag som tjänar mycket, avstår gärna skattesänkningar till förmån för att den som blir arbetslös ska kunna känna en ekonomisk trygghet på sin väg till ett nytt arbete. Och visst är det mera rättvist att den som är pensionär slipper betala högre skatt än en person som jobbar.
Men det finns en risk just när det blir sämre tider att många letar efter syndabockar att peka ut och skylla sin egen situation för. Och sannolikheten för att syndabocken blir någon eller några som det inte gått så bra för. Eller så väljer man några som inte liknar majoriteten av befolkning och ger den gruppen mindre trevliga kännetecken och vanor. Främlingsfientlighet och rasism brukar komma som på beställning vid lågkonjunktur och ökad arbetslöshet. Det räcker med att titta tillbaka i historieböckerna vad som hände i Tyskland på 30-talet och nu 2008 i Italien. Människor ställs mot varandra istället för att hjälpas åt med det som är svårt.
När det största borgerliga partiet i riksdagen, moderaterna, har dragit i gång en debatt om att sänka det svenska biståndet till människor som har det tufft i andra länder så undrar jag om man verkligen har med sig de som kallar sig socialliberala och kristna. Eller det faktum att det finns partier som tycker att vi ska stänga våra gränser för människor som flyr från krig och förtryck. Största flyktingmottagarland finns varken i Norden eller i Europa. De länder som tagit emot flest flyktingar från krigsområden är deras grannländer. Men det kanske alla redan visste?
En tidigare partiordförande i mitt parti, Olof Palme uttryckte följande 1964 i ett av i sina tal:
”Politik – det är att vilja något. Socialdemokratisk politik det är att vilja förändringen därför att förändringen ger löften om förbättring, näring åt fantasi och handlingskraft, stimulans och drömmar och visioner.”
För mig är Palmes ord lika levande nu som då. Och om man vill förändring och förbättring så måste det ske tillsammans med andra i konkret handling och inte bara i ord. Även om det betyder att du och jag måste avstå från redan vunna privilegier för att någon annan ska få det bättre.
God jul och gott nytt år, nu tar jag bloggledigt!
Läs också Åsa Lindeborgs betraktelse över Karl-Bertil Jonssons julafton.
.
