Inte mycket. Så jag i den frågan är jag och
Martin Eriksson i SvD överens. Men att hävda att de personer som gillar schlager- eller discomusik skulle ha taskig musiksmak är att gå lite väl långt. För vem ska bestämma vad som är en bra eller dålig schlager? Bara för att Martin Eriksson inte gillar BWO, så innebär det inte automatiskt att BWO är dåliga. Och jag har svårt att förstå den kritik som ofta sätter likhetstecken mellan stora publikframgångar och dålig kultur.
Jag har sedan barnsben varit stor fan av ABBA och gruppens musik och kommer väl ihåg hur sågade de blev av många musikkritiker. Numera är ABBA-musiken superinne igen, bland annat tack vare musicalen Mamma Mia som också blivit film. Men framför allt på grund av en fantastisk musik.
När det gäller schlager- och discomusikens popularitet i HBT-gruppen så skiljer sig den nog inte nämnvärt från övriga samhället. Schlagerkvällen under Pride är en extra stor publikattraktion även för personer utanför HBT-gruppen. Och på Pride kan man ju visa att man gillar schlager hur ute eller inne det är utanför festivalområdet.
Jag har alltid gillat schlager och dessutom varit öppen med det. Men kanske finns det andra som inte törs komma ut som schlagerälskare. Istället bär kanske han/hon en Iron Maiden t-shirt eller en med Bruce Springsteen och hoppas att det inte ska synas att personen egentligen drömmer om att ha en första parkettplats när Melodifestivalen avgörs. För hur skulle kompisarna och ens familj reagera om det kom fram att man är en riktig schlagernörd?
Så ikväll finns jag i Prideparken och lyssnar på Schlager. För övrigt så kan man vara sig själv helt och hållet oavsett man gillar schlager eller inte. Så kom ut ur den musikaliska garderoben. Ingen kommer att ogilla dig bara för att du är hardcore-fantast eller rastaman. Pridefestival är glädje, kärlek och respekt. Och väldigt, väldigt roligt.
.