torsdag, december 22, 2011

Vad önskar du dig i julklapp?

Jag har varit dålig på att blogga i år. Den här hösten har varit tuff, och inte bjudit på särskilt mycket energi även om FN-veckorna i New York var en riktig höjdare. För mitt parti kommer nog 2011 gå till historien som ett skitår. Men det finns dem som opinionssiffror är mindre viktiga. Jag tänker så klart på alla dem som har det tufft med sin privata ekonomi eller mår dåligt av andra orsaker. Där politiken skulle kunna göra skillnad men där regeringen har valt att passivitet eller rent av hårdhet.
För deras skull och för att Sverige verkligen förtjänar en opposition på tå, så ska jag nu ta och samla energi för att åter jaga regeringen i frågor om jobben, välfärden och solidaritet med både människor och miljö.

Så här kommer sista blogginlägget för i år tillika krönika som varit publicerad i Nerikes Allehanda den 19 december. God jul och gott nytt år önskar jag bloggens läsare!

"Det är mindre än en vecka kvar till julafton och jag funderar över frågan som ställts till mig, vad jag egentligen önskar mig i julklapp. Första tanken som slår mig, förmodligen för att den fanns med under min uppväxt, är att ingen dricker något starkare än kaffe fram till Kalle Anka. För barn önskar inget hellre än nyktra föräldrar om man upplevt motsatsen. Idag är jag vuxen och det jag helst vill ha nu till jul är tid med familjen, tid och chansen att bara umgås utan att det finns ett schema eller almanacka som styr tillvaron. Skulle jag få Kerstin Ekmans senaste roman eller ett nytt pussel blir jag extra glad.  

Så vad önskar jag mig om jag får tänka lite utanför mina egna ramar och familj? Det är naturligtvis att fler borde få uppleva en god jul. Organisationerna Verdandi, Frälsningsarmén, Svenska Kyrkan och Röda korset gör betydelsefulla insatser för att fler ska få möjlighet att både uppleva lite julstämning, få äta sig mätta och befinna sig i en gemenskap där man känner sig välkommen. Så ge dessa organisationer ett ekonomiskt bidrag, minsta peng blir till stor nytta. Och samtidigt så borde vi fundera på en annan sak, är det någon som jag eller du borde bjuda hem till jul, någon som vi annars vet kommer att sitta ensam i jul? Förmår vi visa solidaritet den helg som borde vara förknippad med att just dela med sig, att ge gåvor utan att vänta sig det samma tillbaka? Ett telefonsamtal kan vara nog så betydelsefullt för den som inte längre har någon släkting eller vän på nära avstånd. 

Vidare skulle jag önska att alla äldre som idag är behov av omsorg verkligen får den vård som man behöver, inte bara nu i jul, utan året om. Förra veckan redogjorde flera pensionärsorganisationer, fackförbund, demensförbundet och forskare för hur bemanningen stadigt har minskat inom äldreoomsorgen samtidigt som andelen äldre ökar. Från regeringens sida har man ansett att det finns ekonomiskt utrymme med 5,4 miljarder kr i sänkt krogmoms. Hur många fler anställda inom vården av äldre skulle dessa miljarder räcka till?

Förra veckan utvisades en armenisk familj som levt i Ånge i över tio års tid, ett av de tre barnen har levt i större delen av sitt liv i Sverige. Bara en dag senare skickades en svårt cancersjuk man till Afghanistan, resten av familjen är kvar i Karlskoga. Samtidigt som detta sker så ska vi vuxna försöka förklara för barnens klasskamrater och vänner varför något sådan kan ske i ett av världens rikaste land. Jag önskar därför att begreppet synnerligen ömmande omständigheter förändras via beslut i riksdagen, något som skulle göra att barnens asylskäl prövas utifrån barnens bästa och att familjesplittring kan undvikas.  

En fjärde önskning är att Polisen, sjukvården, socialens personal och Kvinnohuset får en lugn julhelg. För är deras helg lugn så innebär det att väldigt många familjer har sluppit våldsamheter, fylla och elände. Framför allt så skulle många barn slippa se på när pappa eller någon annan man är våldsam mot barnens mamma. Känner du någon som behöver stöd eller hjälp, ring på en gång.

 Kanske skulle jag ha nöjt mig med att skriva en materiell önskelista för att vara säker på att få det jag önskar mig. Men jag chansar hellre på att det som verkar svårt, rent av ouppnåeligt, kan bli verklighet för många än att inte ha några drömjulklappar alls. Så vad önskar du dig i julklapp?"

Läs också om Den andra sidan av julen i DN bra skrivet av Elin Viksten.




















tisdag, december 20, 2011

Carema, Moderaterna och Det sovande folket

När Carema-skandalen uppdagades så skrev jag en krönika som publicerades i Nerikes Allehanda den 21 november, dvs en månad sedan. Det jag inte skrev om då var alla de kopplingar som finns mellan Moderaterna och Carema. Enligt min åsikt är det en av flera orsaker till att Moderaterna i det längsta sagt nej till lagstiftning om redovisning av partibidrag. När vi senast röstade om frågan i riksdagen, den 7 december, valde jag rösta på Miljöpartiet och Vänsterpartiets reservation. Jag litar nämligen inte på det regeringsparti som satt i system att konsekvent göra egna vänner rikare på sjuka och arbetslösas bekostnad. Den aktuella Moderata politiken som just nu gör hårt avtryck i många medborgares hem är effektivt redovisad i boken Det sovande folket vilket jag rekommenderar er att läsa. Min bild är att Fredrik Reinfeldt mycket metodiskt öppnar för lönedumpning samtidigt som en ineffektiv arbetsmarknadspolitik låser in arbetslösa i FAS3 istället för att ge personerna relevant utbildning som kan leda till jobb. Och när allt mindre resurser finns att fördela i kommunen, som får ta kostnaden för en misslyckad regeringspolitik, så blir det besparingar i skolan/barnomsorgen och äldreomsorgen. Allt fler undrar om man inte ska skaffa sig ett privat alternativ. Och Reinfeldt ler i mjugg.

Här är i alla fall mina reflektioner kring hur det kan komma sig att vi överlåter vården av våra nära och kära till riskkapitalbolag:

Hur är det möjligt att pengar som vi gemensamt avstår från, och som vi vill använda för att skapa trygghet och välfärd, istället hamnar i skatteparadis? Hur är det möjligt att företagsledare får bonus när man bedrivit verksamhet som vanvårdar gamla människor, när vanvård av djur leder till böter eller fängelse? Det är inte bara jag som upprörs över hur privatiseringen av äldreomsorgen tagit sig groteska former. Rapporterna i media om vårdföretaget Carema ger en bild av cyniska vinstintressen i äldreomsorgen som skapar ilska hos många men också oro bland äldre och anhöriga. Caremas införande av ett incitamentssystem som gjort det möjligt för höga chefer att få bonus medan de äldres blöjor återanvänds i syfte att spara pengar är så långt ifrån begreppen humanism och god etik att man häpnar. Och jag undrar hur det är möjligt för de anställda att jobba kvar när deras uppgift inte längre handlar om omsorg utan snarare förvaring. Kanske blir det så att dessa rapporter skrämmer bort unga kvinnor och män som annars skulle välja omsorgen som sitt framtidsyrke.  

Carema-skandalen pekar dessutom på ett faktiskt problem med att släppa in vinstintressen på ett område där marknadskrafterna varken kan eller ska få råda. Min bild är att det behövs mer resurser till äldreomsorgen för att höja kvaliteten. För även om det finns arbetssätt som kan förändras så är det här ett område där jag är rätt säker på att gränsen för rationalisering är nådd för länge sedan. Alla som jag har träffat inom omsorgen har visat stort engagemang i sitt arbete. Men alldeles för många har vittnat om hur kravet på ökad effektivitet och minskad bemanning lett till att man inte hinner med att just visa omsorg om de gamla. Frågan om hur vi i kommuner ska använda våra gemensamma resurser för att ge medborgarna en god omsorg och med fokus på individens bästa har helt kommit på avvägar när konkurrens och valfrihet är det som istället tillåts dominera debatten om välfärden. Regeringens lösning på problemet med en underfinansierad verksamhet är att man ska tvinga kommunerna att privatisera äldreomsorgen. Kan någon förklara för mig vad det är för valfrihet att välja mellan ett underbemannat kommunalt äldreboende och ett underbemannat privat äldreboende som dessutom gör vinst? Jag anser att det är bättre att satsa på förbättring och utveckling av det vi äger tillsammans istället för att låta pengarna försvinna ner i ägarnas fickor.  

För om vi valde att stoppa vinstuttag från gemensamt finansierad verksamhet och istället såg till att investera i äldreomsorgen så skulle både de som jobbar där och de äldre må så mycket bättre.  Jag menar att man varken kan eller ska mäta barn, sjuka eller gamla i termer av lönsamhet. För om man gör det, om man bestämmer hur lång tid det får ta att hjälpa gammal att äta eller att duscha en dement person, hur värdesätter man sedan den insatsen? Ska det bli bonus om duschen hanns med på två minuter istället för tre? Jag har svårt att förstå hur vi kunnat tillåta att människovärdet rationaliserats bort och numera beskrivs som kostnadsenheter. Om privata vårdföretag anser att det är ok idag att göra vinster genom att spara in på blöjor och vanvårda gamla idag, vad har vi då att vänta oss av framtiden? Det som nu har uppdagats och som förmodligen vi kommer att få se mer av, det är inte värdigt att kalla det välfärd. Inte ens en torftig välfärdskärna.






torsdag, oktober 27, 2011

Besök i FNs generalförsamling och briefing med säkerhetsrådet

I höst har jag fått möjlighet att ingå i en av två delegationer från riksdagen som besöker FNs 66:e generalförsamling under två veckor. Min grupp är först ut och några av oss kom i lördags, andra i söndags med våra två moderata kollegor anlände måndag eftermiddag pga Moderatstämman som pågått hela helgen. Vårt program som sträcker sig från måndag till fredag uppdateras dagligen då vissa programpunkter stryks medan andra kommer till. Stående punkt varje morgon är genomgång på svenska representationen i FN som befinner sig på 4 minuters gång väg från FNs högkvarter.

En av gårdagens höjdpunkter var att få sitta på Sveriges plats och lyssna på debatten i generalförsamlingen. På eftermiddagen hade jag lyckats leta mig från till tredje utskottet (mänskliga rättigheter, sociala och humanitära frågor) där mötet helt plötsligt ajournerades för en ordningsfråga. Under flera timmar diskuterades talarordningen i större och mindre grupper. Debatten kom aldrig igång igen på tisdagen utan fick skjutas till onsdagen. Politiska beslut är viktiga men ibland är det lättare att ägna sig åt formaliafrågor, något jag tror många känner igen som har eller har haft ett politiskt uppdrag.

Efter morgonmötet, med en snabb överblick av situationen i bla Syrien och Mellanönstern, deltog vi vid en briefing i FNs säkerhetsråd om läget i Libyen. Samtidigt som detta pågick en diskussion om Palestina-frågan i andra utskottet. Vid lunchmötet fick vi sedan en genomgång av hur stor del, eller rättare sagt liten del av FNs fredsbevarande insatser som Sverige står för. Något som chefen för DPKO (department of peacekeeping operations) indirekt tog upp genom att lyfta fram det arbete som Sverige tidigare har varit mer engagerat i. Numera har vi uppenbarligen flyttat fokus från att delta i det fredsbevarande arbete som leds av FN till att delta i EU-ledda styrkor på FN-mandat. Den frågan räknar jag med att ta med tillbaka till riksdagen.

Som avslutning på onsdagens program fick vi en genomgång av arbetet med klimat och hållbarutveckling av Janos Pasztor (exekutiv sekreteratere för Ban Ki-Moons High Level Commission on Global Sustainability). Pasztor ansåg att om världens regeringar menade allvar med att försöka åstadkomma märkbara och framåtsyftande förändringar så skulle man skicka sina finansministrar till Rio 20 , toppmötet om hållbar utveckling och inte sina miljöministrar. Frågan är bredare än så, det går inte att tro att det är en enskild fråga som kan hållas sepatar från övriga politiken. Jämställdhet är därför en första punkt för att nå en hållbar utveckling ansåg Pasztor. Han lyfte också upp behovet av utbildning, sociala skyddsnät och sociala investeringar. Just det, en fråga som vi Socialdemokrater lyfter fram i vår riksdagsbudget :)

Det är svårt att sortera bland alla intryck när man dels befinner sig i ett helt nytt sammanhang och dessutom i en otroligt spännande stad. En sak som jag dock inte tycker är spännande är det faktum att alla förväntas betala dricks på mellan 15-20 procent av notan för att personalen som serverar ska få lön. Eller att jag ska lägga 1-2 dollar på hotellrummet varje morgon för att städpersonalen ska få ihop till sitt levebröd. Inte konstigt att 42 miljoner amerikaner, inte bara arbetslösa, är beroende av matkuponger från staten för sin överlevnad när lönerna är så sjukt låga. Och för er som hittills inte förstått det. Det är det här systemet som Reinfeldt & Borg hämtar sin inspiration från när Moderateran vill ha otrygga anställningsformer och lägre löner för ungdomar.

torsdag, oktober 06, 2011

När ska medierna granska Filippa Reinfeldt och Moderaternas sjukvårdspolitik?

Idag så har DNs Stockholmsbilaga en artikel om Moderaten Filippa Reinfeldt. Fast den handlar så klart inte om hennes uppdrag som sjukvårdspolitiker. Istället så får vi se bilder på en nöjesåkande Reinfeldt. För egen del anser jag att det är ett demokratiskt problem med flera mediers hantering av Filippa Reinfeldt när ansvarigt landstingsråd granskas inte utifrån den sjukvårdspolitik hon bedriver. Om det beror på att hon är kvinna eller på att hon är gift med landets statsminister vet jag inte men uppenbarligen är privatpersonen mer intressant är politikern.

TV4  har dock koll på att Filippa Reinfeldt är ansvarig för att kvinnor i Stockholm inte får säker vård vid mammografiundersökningar. Att privata vårdföretags möjlighet att tjäna pengar kommer före säker sjukvård för medborgarna är inget annat än en stor skandal. Frågan är om Filippa Reinfeldt kommer att medverka vid Rosa bandets tv-gala, fast den här gången i en mindre smickrande roll?

Angående skillnader i politiken så presenterade Socialdemokraterna sitt budgetalternativ igår (läs mer här) och där finns bl a en satsning med en miljard kr till sjukvården för att man ska slippa försämra högkostnads-skyddet på det sätt som regeringen föreslår. Och på tal om högkostnadsskydd och avgifter, visste bloggens läsare hur mycket det kan skilja i avgift vid ett besök på sjukhus? Här kommer en berättelse om skillnaden mellan att bryta foten i Stockholm eller att göra det i Örebro. Texten är tidigare publicerad som krönika  i Nerikes Allehanda:

"Vad kostar det att bryta en fot om man är 19 år? Svaret på den frågan beror så klart på var i Sverige 19-åringen bor någonstans. Nu är det inte tydligt för alla att sjukvård kostar olika beroende på vilket landsting man bor i. För knappt två veckor sedan fick jag och min ena dotter testa Stockholms läns landstingsvård i praktiken. Dottern var på besök hos mig för att vara med vid riksdagens högtidliga öppnande men efter en fallolycka insåg vi att det hennes fot var i behov av en läkarundersökning. 

Efter ett par telefonsamtal stod det klart att dottern behövde ta sig till SÖS, Södersjukhusets akutmottagning. Först var det ett samtal med en sjuksköterska, som gjorde en första bedömning av dotterns tillstånd, sedan vidare till kassan där man fick betalar samma avgift som bosatta stockholmare över 18 år, 350 kr. För dem som är under 18 år är akutavgiften120 kr. I Örebro läns landsting är all sjukvård avgiftsfri upp till 25 år. Eftersom läkaren på SÖS misstänkte benbrott i foten så skulle dottern ta sig vidare till röntgenavdelningen. Och här kom nästa överraskning med ytterligare en avgift på 200 kr. I Örebro läns landsting kostar en röntgen inget extra oavsett om man är över eller under 25 år vid ett läkarbesök eller efter remiss.

Efter en koll på röntgenbilderna konstaterades ett benbrott i foten och dottern blev gipsad, här var det dock ingen extra avgift (hade nästan väntat mig det). Därefter lite råd och ytterligare en betalning på 100 kr för lån av kryckor i tre månader, samma avgiftsnivå som i Örebro läns landsting. Eftersom akutläkaren var osäker på om foten behövde opereras så fick dottern en remiss och åkte dagen därpå hem till Örebro. Här det var dags för ett besök på ortopedmottagningen på USÖ där man efter en ny röntgen konstaterade att det just nu räckte med en omgipsning. Inga avgifter, men samma undersökning plus ny röntgen i Stockholm hade kostat ytterligare 370 kr. För en person över 25 år så kostar det 130 kr vid remitterat besök hos specialist i Örebro. Under akutbesöket så kunde jag inte låta bli att informera merparten av personal på SÖS i Stockholm som jag kom i kontakt med om skillnader mellan landstingens avgifter. (Jo, dottern tyckte nog att jag var lite väl pinsam). För några på SÖS verkade avgiftsskillnaderna mellan landstingen komma som en stor överraskning, som en sjuksköterska sa ”jag trodde det var likadant över hela landet”. Andra verkade mer luttrade, ”jaja det där har våra politiker bestämt”.

Så vad är då skillnaden mellan Stockholms läns landsting och Örebro läns landsting, förutom storleken? För mig är den tydligaste skillnaden att Filippa Reinfeldt och Moderaterna styr sjukvården i Stockholm medan Marie-Louise Forsberg-Fransson och Socialdemokraterna styr i vårt län. När Moderaterna har valt att sänka skatten och privatisera sjukvården så har Socialdemokraterna valt att prioritera en mer jämlik sjukvård där behovet måste få styra, inte marknaden. I Örebro läns landsting har den politiska ledningen tagit hänsyn till att många under 25 år studerar och därmed har en låg inkomst. För en 19-åring med bruten fot är 900 kr den mest konkreta skillnaden. Framför allt så märks skillnaden för den som har en låg inkomst, det är inte alla som har en tusenlapp liggande till oförutsedda utgifter."

Andra bloggar om politiksjukvårdSocialdemokraternaModeraternaÖrebroStockholm, Rosa bandet, bröstcancer, patientavgift.

tisdag, september 20, 2011

nya nya nya nya nya nya nya ansvar ansvar ansvar ansvar ansvar ansvar ansvar (men vad hände med utanförskapet?)

Det var en tagg på twitter som triggade igång mig igår. Förmodligen har det legat och pyrt rätt länge någonstans i den mentala hårddisken men efter en tågresa på väg till riksdagen formulerades följande fråga hos mig:
Hur rackarns skitnödigt nervöst är det inte att använda ordet "nya" för att beskriva samma gamla produkt/vara/parti som nånting fräscht, ja rent av modernt?

År 2002 gick Bo Lundgren och Moderata Samlingspartiet till val på att sänka skatterna med 120 miljarder kr. Resten kommer ni ihåg, Lundgren fick gå men kvar blev Anders Borg och till sällskap fick han Fredrik Reinfeldt, Sven Otto Littorin och så småning om Per Schlingmann. 2006 fick Moderata Samlingspartiet väljarnas mandat att tillsammans med C, Kd och Fp styra landet. Det skulle löna sig att arbeta. Inte genom högre lön. Istället var det ersättning för arbetslösa som sänktes, sjuka blev utförsäkrade och tillsammans med pensionärer så ingick man i gruppen som skulle betala högre skatt än löntagarna.
Sedan 2006 har skatten sänkts i klass med den politik som Lundgren förlorade valet på 2002.

Idag, när budgeten presenteras, är paradgrenen från Reinfeldt och Borg sänkt krogmoms och skatteavdrag för de som vill bidra till välgörenhet. Modellen är "om det regnar på prästen så stänker det på klockaren" eller "smulor som trillar ned från de rikas bord ska föda de fattiga". Och samtidigt funderar Moderata Samlingspartiet som bäst på att byta namn, kanske till "Nya Moderaterna". Om det var ny politik så hade jag förstått poängen men när det är samma politik som Bohman, Adehlson, Bildt vurmade för och som nu Reinfeldt genomför så fattar jag inte vad som är poängen med att använda ordet "nya". Förutom att det ger bra med poäng i wordfeud. Eller för att man vill skapa en bild av något nytt, nånting spännande, rent av ljust och fräscht.

Om sänkt krogmoms och skattavdrag för välgörenhet skulle bidra till att göra Sverige mera jämställt och jämlikt så skulle jag vara den första att applådera. Om det skulle bidra till fler bostäder, nya järnvägar,en offensiv klimatpolitik och färre utförsäkrade så skulle jag jubla. Men tyvärr. Jag tror inte på Moderata Samlingspartiets vision om att ökade ekonomiska klyftor  bygger ett bättre samhälle.

Att satsa 5,4 miljarder kr på sänkt krogmoms istället för att satsa på 100 000 utbildningsplatser är ett medvetet val. Det är inte,enligt mitt sätt att se det, ett ansvarskännade val mitt i ett ekonomiskt osäkert läge. Att Reinfeldt och Borg nu använder ordet ansvar på ett sätt som för tankarna till nya nya nya nya gör det inte mer ansvarsfullt.
Hörde jag någon säga att det var "ny politik"? Och var tog egentligen ordet "utanförskap" vägen? Varför är finansministern naken?

Aftonbladet 1, Aftonbladet 2, DN, Expressen 1, Expressen 2, SvD1, SvD2, SvD3

Andra bloggar om politik, Moderaterna, budget.
Bloggtips: Ett hjärta rött, Mitt i steget, LO-bloggen

lördag, september 10, 2011

En riktigt dålig medianyhet

Min sista (?!) krönika i Karlskoga-Kuriren publiceras här på bloggen med förhoppning om att debatten om dagens mediastruktur ska vakna till liv igen. Vad får det för konsekvenser för samhället, den politiska debatten? Hur påverkar det journalistiken och journalisternas arbetssituation? Och framför allt, hur påverkas demokratin av att Sverige går mot en utveckling där medierna ägs av några få?

"Så var det då dags även för Karlskoga och Degerfors att drabbas av tidningsmonopol. När ägaren till Karlskoga Tidning, NWT-koncernen, nu har bestämt sig för att köpa Karlskoga-Kuriren så är det knappast en positiv nyhet. För nu försvinner med största sannolikhet en oberoende socialdemokratisk ledarsida och jag måste erkänna att det känns väldigt dystert. På nyhetssidan så är risken stor att allt som idag får plats i tidningen inte längre kommer att betraktas som nyheter. Idag är det två tidningar med olika ägare som konkurrerar om läsare i Karlskoga och Degerfors men med bara en ägare så försvinner en del av den konkurrensen.

För oss som bor i Örebro och som följt tidningsutvecklingen sedan Örebro-Kuriren lades ned i oktober 2005, är det uppenbart att tidningsmonopol inte är av godo. När Nerikes Allehanda blev ensamma på både tidnings- och annonsmarknaden så påverkade det så klart prisutvecklingen men också nyhetssidorna. Dessutom verkade det bli mycket svårare att få in debattartiklar från politiska partier till vänster. Några år senare fick man trots allt lite konkurrens och då började det hända saker. Ledningen för tidningen ETC bestämde sig för att starta en lokal ETC Örebro, något man gick ut och berättade om i mars 2008, det skulle vara en tidning med rödgrön politisk profil. Tidningen kommer ut en dag i veckan, fredagar, och bevakar frågor som inte Nerikes Allehanda alltid tycker är det mest relevanta. Inte långt efter att nyheten om ETC Örebro hade presenterats fick jag och tre andra socialdemokrater erbjudande att skriva måndagskrönika i Nerikes Allehanda, som har en oberoende liberal ledarsida. Frågar du mig så tror jag inte det var en ren tillfällighet att dessa händelser låg varandra väldigt nära i tiden.

Nu kanske en del av läsarna inte tycker att det spelar någon roll med en eller två mindre tidningar för samhället i stort men det är fel. För en sak som man kunnat se hos NWT-ägda tidningar är att borgerliga partier haft 50% rabatt på annonser medan Socialdemokraterna och Vänsterpartiet fått betala fullt pris. Jag försöker föreställa mig hur det kommer att påverka samhällsdebatten och valet 2014 i Karlskoga och Degerfors om det bara finns en tidning, med en tydlig borgerlig ledarsida, och med annonsrabatt för borgerliga partier. Ganska dystert eller hur?

Och dystrare kan det bli för några av 20 anställda på Karlskoga Tidning och 23 på Karlskoga-Kuriren eftersom tanken enligt ägaren är att man ska åstadkomma ”samordningsvinster”. För egen del har jag ingen aning om det här är min sista krönika i Karlskoga-Kuriren eller om blir fler, något besked lär jag och alla andra krönikörer få inom kort. När NWT-koncernens Vd Mats Muregård säger att tidningen ”kommer att finnas kvar i någon form” så tillåter jag mig vara skeptisk till att det skulle innebära något positivt för de som tidigare har läst Karlskoga-Kuriren i pappersform sex dagar i veckan. Den mediala mångfalden backar när tidningsjättarnas enfald tar över, det är en riktigt dålig nyhet."

Andra bloggar om politik, media, journalistik, NWT, NA,
granskning, demokrati.

tisdag, augusti 30, 2011

När girighet blir det enda som styr företagen

I går kom beskedet att Nordea kommer att göra sig av med 2000 anställda. Vinsten som under andra kvartalet i år uppgick till mer än 3,1 miljarder kr tillfredsställer tydligen inte ägarnas behov eller snarare girighet. Samma dag som beskedet kom hade jag en krönika i Nerikes Allehanda,NA, där jag ställde just frågan om hur långt denna girighet ska tillåtas gå. Hur stor vinst är egentligen tillräcklig och när ska företagen se sina anställda som en tillgång och inte bara en kostnadsmassa? Ett exempel som jag lyfter i krönikan är Posten.

Så inte blir jag förvånad när företaget idag redovisar att man ska spara ytterligare en miljard på kostnader. Det är samma ledning som i april beslutade att ge ägarna, svenska och danska staten en miljard kr i vinstutdelning. Vilka som får betala för kommande besparingar är naturligtvis kvarvarande anställda som förväntas arbeta ännu hårdare fast nu med färre arbetskamrater.


Här är krönikan som publicerades i NA den 29 augusti:
Hur mycket vinst ett företag måste generera? När räcker det? Det är en fråga jag funderat över i många år. Första gången jag började tänka i dessa banor var när jag i 15-års åldern fick höra talas om ett företag som skulle läggas ned för att vinsten inte var tillräckligt stor. Företaget gick med vinst, det fanns pengar till nyinvesteringar, det betalades ut en hyfsad vinst till ägarna men dessa var ändå inte nöjda. Det verkade inte finnas någon gräns för girigheten.

Men när endast maximering av ekonomisk vinst får styra ett företag riskerar arbetsglädjen att försvinna för många anställda. För om det ska bli en större vinst så krävs det att företaget kan ta ut högre pris alternativt sänker sina kostnader genom rationalisering, oftast sker både och. För den enskilda arbetstagaren innebär det allt som oftast att färre personer ska göra mer på kortare tid. Förra veckan gjorde jag en dags prao på ett postkontor i Umeå. Innan jag blev invald i riksdagen september 2006 hade jag arbetat som brevbärare i 22 år. Jobbet, nu precis som 1984, går ut på att dela ut post och reklam. Fast idag sker det under helt andra omständigheter. Jobbet har blivit så mycket mer fysiskt krävande, kroppen har svårt att orka med jobbet och känslan av att inte hinna med sina arbetsuppgifter under ordinarie arbetstid är något som återkommande kommenterades av brevbärare i Umeå men också av deras kollegor i Örebro.

Förra året gjorde Post Nord, som Posten Sverige ingår i, en vinst på 1,3 miljarder kr, dvs 1 300 000 000 kr. Orsaken till den stora vinsten? Enligt förre VD:n Lars G Nordström så ”ligger stora kostnadsanpassningar bakom framgången”. Uttryckt på annat sätt så kan man också beskriva det med att många anställda som gått i pension inte har ersatts av ny personal, att de som nyanställs bara får jobba deltid eller blir timanställda. Eller att man pressar in anställda i trånga lokaler. För egen del så tycker jag mig se att samtidigt som företaget jag är tjänstledig ifrån gör en stor vinst så drar man sakta men säkert på sig en förlust. Men den förlusten kommer inte att redovisas i något bokslut, lika lite som att man skulle redovisa sina anställda som en tillgång. Anställdas lojalitet och företagets ”själ” går inte att värdera i kronor och ören så där enkelt som lokaler och inventarier låter sig göras. Förlusten som uppstår när enskilda slutar bry sig om det som kallas kvalitet, om kundservice, kommer inte ses i första kvartalsbokslut men däremot om några år, när vinsten minskar och svårigheten att rekrytera personal uppstår.

För mig är Posten bara ett av många företag där anställda upplever att arbetslivets villkor försämrats. Fråga någon som jobbat på exempelvis Nerikes Allehanda, ICA eller Volvo under flera år så lovar jag att några kommer ge en liknande bild. Och trenden är den samma inom flera delar av arbetsmarknaden. Men det måste inte vara så. Trender kommer och går. Kan vi inte komma överens om att det är grymt otrendigt att ha visstidsanställda men väldigt inne med fast anställning? Hur otrendigt är det inte med starkt styrda arbetsuppgifter och arbetstider? Visst borde det vara självklart att organisera arbetet så att folk slipper bli sjuka och utslitna av sitt jobb? Det är dags att sätta orättfärdiga vinster på utelistan och arbetslivets villkor på innelistan.


Andra bloggar om politik, Nordea, Posten, girighet, vinst, arbetslivets villkor.





torsdag, augusti 11, 2011

Nätkärlek/vänskap är större än hatet

Efter terroristdåden i Oslo och på Utöya har återigen diskussionen om näthat tagit fart. Helt klart är att det finns de som väljer att skriva om sitt hat mot politiker, mot kända och okända personer men också genom anonyma mejl eller t ex via artikelkommentarer på Aftonbladets ledarsida. En utveckling som gör att DN precis som flera andra tidningar väljer att begränsa möjligheten till läsarkommentarer. Just möjligheten att kunna vara anonym verkar dessvärre ta fram det lägsta hos en del personer. Att några använder möjligheten att vara anonym för att kränka andra på nätet innebär inte att vi direkt måste fatta politiska beslut för att ta bort möjligheten att vara anonym. Däremot så måste personer som väljer att kränka/mobba/hota andra vara beredda på att deras anonymitet kan röjas av myndigheter när det gäller uppenbara brott.

Och så tänker jag på det som den unga AUF:aren Stine Renate Håheim som efter terroristdåden citerade en vän "Om en man kan visa så mycket hat, tänk hur mycket kärlek vi alla kan visa tillsammans". För precis så kan det bli, allt fler som visar kärlek istället för hat både på och utanför nätet.

Nätkärlek och nätvänskap är näthatets raka motsats och jag är inte ensam om att ha lärt känna flera nya vänner genom den här bloggen, Twitter och Facebook. All den generositet som så många visar när någon letar efter fakta, jobb eller kanske bostad, när man har problem och behöver hjälp är helt fantastisk. Eller samtal som börjar med en politisk kommentar kan utvecklas i en ny riktning som ger nya perspektiv på en fråga man från början trodde sig veta allt om. För egen del så önskar jag att fler skulle välja att skriva positiva kommentarer på nätet, inte bara nöja sig med "FB-gilla". Jag tror faktiskt att nätkärlek/vänskap är större än hatet, vi har alla möjligheter att visa det också. Det innebär inte att man ska sluta kritisera eller ifrågasätta andras åsikter. Men man kan göra det på respektfullt sätt. Även jag har nog dragit iväg i min kritik av mina politiska meningsmotståndare på ett sätt som lämnar övrigt att önska.

Ett initiativ från twittraren Sven Järgenstedt är att via taggen #genons vara generös/positiv mot någon man exempelvis haft en twitterdebatt med. Eller kanske som i mitt fall, en politisk motståndare. Så därför Maud Olofsson, här några rader om mina tankar kring våra debatter:

Du och jag har haft många interpellationsdebatter i riksdagen om ägande och försäljning av statliga bolag, om kvotering till bolagsstyrelser, om VD-bonusar, om energi & Vattenfall och Posten. Vi har sällan varit överens men jag har gillat att debattera med dig. Du har varit engagerad och tydlig med din politiska agenda. Du har stått upp för småföretagare, särskilt vurmat för att fler kvinnor ska ta steget och starta eget. Du har hela tiden backat upp det lag du tillhör vilket har märkts när du tvingats till kompromiss om både höjda arbetsgivaravgifter för småföretagare samt energiöverenskommelsen som innebär att du medverkat till att öppna upp för mer kärnkraft i Sverige. Din energi i talarstolen har i många avseenden smittat dina debattmotståndare och gett upphov till starka känslor i talarstolen. Jag är ganska säker på att en del av kritik som du fått framförallt i medierna har ett tydligt genusperspektiv. Tack för debatterna hittills Maud.

För övrigt så tycker jag det är viktigt att skilja på näthat och kritik. Bara för att folk inte gillar det jag eller någon annan skriver på en blogg eller i en tidning så kan man inte göra det så enkelt som att kalla det näthat. Att kunna skilja på sak och person är svårt men bara för att något är svårt betyder det inte att vi ska låta bli. Och ibland är det faktiskt så att det är kärleksfulla kritikers sanning som sårar mest. Förmodligen för att de ofta har rätt.

Andra bloggar om politik, näthat, nätkärlek, bloggar, Twitter, Facebook, Maud Olofsson.

fredag, augusti 05, 2011

Förändring och förnyelse för S-Kvinnor

I april skrev jag här på bloggen att jag tackat ja till att kandidera till uppdraget som ordförande för Socialdemokratiska Kvinnoförbundet, S-Kvinnor. Några dagar senare skrev jag, Ylva Johansson och Lena Sommestad var sin debattartikel på SVT debatt där vi redogjorde för våra kandidaturer och framtid för S-Kvinnor. Den här öppenheten, att vi inte bara ville utan också stod för det, väckte en viss förvåning men också glädje både i och utanför S-Kvinnor. Många har sagt att vi nu öppnar upp för en annan process än det som Socialdemokratiska partiet tillämpat när det gäller val av partiordförande.

I slutet av juni skrev jag ett nytt debattinlägg på Politikerbloggen
"S-Kvinnor, Socialdemokratiska Kvinnoförbund befinner sig vid ett vägskäl. Från 2003 har vi kunnat se en utveckling där antalet medlemmar har minskat kraftigt, detta samtidigt som förbundets roll som opinionsbildare sakta men säkert reducerats till att bli en ojämn och i många avseende frånvarande deltagare i samhällsdebatten."

Min förhoppning var att åstadkomma en mer livlig debatt inför S-Kvinnors förbundsmöte augusti där enskilda medlemmar, klubbar och distrikt skulle ge sin bild av hur man ser på förbundets nu och framtid. Den debatten har nästan helt uteblivit, kanske beroende på sommarledighet eller kanske för att valberedningen veckan därpå meddelade att man föreslår Lena Sommestad som ny förbundsordförande. Valberedningens förslag signalerar ju förändring och förnyelse för S-Kvinnor och det verkar uppskattas av landets kvinnoklubbister. Vid ett seminarie i Almedalen, anordnat av ABF och S-Kvinnor, Frihet och framgång kräver jämställdhet – tid för nya reformer! medverkade jag, Lena & Ylva och diskuterade hur politiken kan bidra till ett mera jämställt samhälle. Här kan du seminariet i efterhand.

Nu, efter några veckors funderande, har jag meddelat valberedningen att jag stödjer Lena Sommestad som ordförande. Valberedningen har föreslagit mig som ny ledamot i förbundsstyrelsen och det känns bra. Några undrar nu kanske varför jag inte fullföljer min kandidatur som ordförande. För mig finns det två starka skäl:

1. Lena Sommestad har visat ett stort kunnande och engagemang, hon är orädd och har tydliga ambitioner med hur hon vill att S-Kvinnor ska förändras och utvecklas. Lena har och kommer också i fortsättningen ta ledning i samhällsdebatten i frågor som är centrala för S-Kvinnor.
2. S-Kvinnor behöver ett nytt ledarskap och därför vill jag att ombuden på förbundsmötet ska ha ETT starkt alternativ till nuvarande ordförande Nalin Pekgul som inte förmått att flytta fram positionerna för vare sig S-Kvinnor eller jämställdhetsdebatten.


Den 26-28 augusti har S-Kvinnor sitt förbundsmöte där ombuden ska debattera politik och ta ställning till valberedningens förslag på ny ordförande, ny förbundssekreterare och en ny förbundsstyrelse. Jag kommer att vara på plats i Luleå och ser fram emot en nystart för både S-Kvinnor och jämställdsdebatten.

Bloggtips: Ylva Johansson och Lena Sommestad.

Andra bloggar om politik, S-Kvinnor, jämställdhet, Lena Sommestad, Ylva Johansson, Nalin Pekgul.

onsdag, augusti 03, 2011

Om ett angrepp på demokratin

Efter en intensiv Almedalsvecka och EU-nämnd den 15 juli var det dags för mig att ta lite ledigt från politiken. Två veckor med sol och bad, promenader och bokläsning har varit riktigt skönt. Vanligtvis brukar jag försöka låta bli både blogg, Fb och Twitter samt hoppa över det merparten av webbnyheter under några veckor. Nu blev inte ledigheten som vanligt beroende på det terroristdåd som drabbade Norge med full kraft den 22 juli. En vecka senare skrev jag en krönika som publicerats i Nerikes Allehanda den 1 augusti. Nu, sittande på tåget upp till Stockholm för besök på SSUs kongress och Pride, två vackra mötesplatser för demokratiska samtal, så får också bloggens läsare ta del av krönikan här:

"Fredageftermiddag den 22 juli sitter jag på en strand i Kroatien. Det plingar till i min mobil och jag läser ett textmeddelande från TT om en kraftig explosion i regeringskvarteren i Oslo. Två timmar senare har jag fått ytterligare tre meddelande varav ett om skottlossning på ett läger hos norska socialdemokratiska ungdomsförbundet AUF. Senare på kvällen följer jag händelseutvecklingen på Euronews på TV och via internet där terroristdådets omfattning börjar växa fram. Natten till lördagen tror jag det var många fler än jag som hade svårt att sova. Vad är det som händer? Kommer det ytterligare attacker? Varför skjuter någon kallblodigt ihjäl ungdomar?

Redan ett dygn efteråt vet vi att en man är gripen och misstänkt för både bomben i Oslo och för massakern på Utöya. Ytterligare ett dygn senare och nu har vi via media och internet fått reda på att den misstänkte norske terroristen har planerat sitt illdåd under flera års tid. Målet var det norska Arbeiderpartiet och dess ungdomsförbund AUF som skulle åsamkas största möjliga skada genom att döda så många som möjligt av ungdomarna. Ett syfte var också att skrämma andra unga från att bli politiskt engagerade. Det var ett angrepp mot hela det norska samhället, ett angrepp på demokratin. Det är för jävligt.

Den 2-5 augusti har Socialdemokraternas ungdomsförbund, SSU, sin kongress i Stockholm. Tanken är att drygt 400 engagerade ungdomar under några dagar ska umgås, lära känna nya vänner, diskutera politik och få pröva sina argument på liknande sätt som AUFarna skulle ha fått göra på Utöya. Jag kommer att besöka SSU-kongressen för att lyssna på debatterna och finnas där som stöd om så behövs. Många ungdomar i både Norge och i Sverige, några politiskt aktiva uttrycker nu via Facebook och Twitter sin sorg, ångest men också rädsla över det som skett i Norge. Vågar man vara aktiv frågar någon. Tänk om det händer här i Sverige säger några. Mitt svar till dem och alla andra som funderar över framtiden efter den 22 juli 2011 är att vi måste bli fler som engagerar oss. Fler som måste stå upp och säga att man tror på alla människors lika rätt och lika värde. Fler som säger ifrån när rasistiska uttalande görs. Vi får inte ge efter för rädslan, det som den norske terroristen hoppas skulle ske. Då vinner han, det skulle också vara för jävligt.

En av mina partikamrater, Anna, skrev dagen efter terroristdåden i Norge följande: Det är idag du ska gå med i ett demokratiskt parti. Jag hoppas det blir många som följer hennes råd. Om du alltid har röstat på Folkpartiet, så varför inte bli medlem också? Eller om du kanske tycker att Miljöpartiet lyfter viktiga frågor, bli medlem och en del av det partiets framtid. Jag blev medlem 1994 i Socialdemokraterna för att jag ville vara med och påverka samhället. Inte en enda gång funderade jag över om det skulle vara farligt för mig att vara politiskt aktiv, kanske naivt men ändå ganska sunt. Vi lever i ett demokratiskt samhälle där var och en har rätten och friheten att engagera sig politiskt, rätt att framföra sina åsikter. För att demokratin ska stå stadigt behövs mångas engagemang, så visa ditt stöd till de ungdomar som idag är politiskt aktiva genom att själv bli det. "

Andra bloggar om politik, demokrati, Norge, Utöya, AUF, SSU, Pride.

söndag, juli 10, 2011

Almedalen 2011 - problem med internetuppkoppling

Årets Almedalsvecka sägs ha satt nytt rekord på flera sätt, fler seminarier än tidigare som dessutom var välbesökta vilket jag utgår från att arrangörerna uppskattar. Priserna på boendet verkar tyvärr också sätta nya rekord, något som innebär att många inte har ekonomisk möjlighet att närvara.

Bra då att väldigt många valt att webbsända sina seminarier. LO, ABF, Almega och SKL är bara några av alla arrangörer som nu säkerställer att också personer som inte befinner sig i Almedalen kan ta del av intressanta seminarier. Och det märks i mitt flöde på twitter men också på facebook att vänner som inte är på Gotland deltar i samtal med de som befinner sig på ön om ett tal eller seminarie.

Två morgnar i rad besökte jag God morgon Almedalen, som självklart hade egen webbsändning, för att lyssna på reflektion över årets Almedalen fast ur ett helt annat perspektiv än det som de traditionella medierna brukar ha. Vi fick en uppgift om att GMA11 hade haft ca 4000 tittare, jag gissar att några av tittarna förmodligen tillhör de större medieföretagen.

Och detta till trots för ett av av årets mesta samtalsämne har varit den usla internettäckningen. Förmodligen orsakat av för lite kapacitet i förhållande till alla som ville twittra/facebooka/blogga/mejla om sina upplevelser i Visby. Utvecklingen där allt fler har sk smartphone och den marknad/behovs som uppstår med det hänger inte ihop med utvecklingen av nätkapacitet. Skärpning Telia med flera.

Många av bloggarna verkar ändå ha klarat det ganska bra, de har förmodligen bättre koll på hur man tekniskt fixar tillgång till den digitala expresslinjen än vad jag fixat. Därav har det bara blivit ett blogginlägg då öns nät inte var helt överbelastat. Och på tal om bloggare:
Årets Almedalsbloggare blev Lena Lid Andersson , en ny bekantskap för mig men som jag tänker följa på närmare håll. Tvåa i samma ranking blev Erik Laakso och trea Tokmoderaten.

Ett riktigt bra seminarie som stack ut ordentligt i år var IQs "Tjejerna som vaskade allt". IQ, som är ett dotterbolag till Systembolagen, hade bjudit in Sanna Waxin och Elin Hammarberg som berättade om sitt sociala experiment I vått och torrt, att festa under tre månader utan att dricka alkohol. Kombinationen Sanna och Elin, IQ och en lagom rolig/vass/allvarlig Alex Schulman fick mig att både skratta men också fundera över mina och andras alkoholvanor. Att det var en ovanligt engagerad och ung publik gjorde sitt till det att seminariet blev en dialog där många deltog.
Läs gärna Laura Lunas tankvärda krönika på Makthavare som tar upp frågan om att mingla alkoholfritt i Almedalen.

Almedalsveckan kallades ju tidigare kallats politikerveckan. Men uppenbarligen är det medier och övriga organisationer snarare än politiken och partierna som har tagit plats i år. Expressen och SvD verkar haft en arbetsmarknadspolitisk ungdomsåtgärd för att sprida sina alster på Gotland. Undrar hur mycket dessa ungdomar tjänade och vilka arbetsvillkor de hade?


Andra bloggar om Almedalen, politik, internet, alkohol.



tisdag, juli 05, 2011

Trött, tröttare, Reinfeldt....

Igår hade jag precis som många andra politiskt engagerade tagit mig till Almedalen för att lyssna på Moderatledarens tal. Att det inte skulle bli ett försvarstal för sjukförsäkringen var ganska väntat, trodde nog mer på en repris från senaste partiledardebatten där Fredrik Reinfeldt i huvudsak talade om utgiftstak. Men jag måste säga att Reinfeldt förvånade direkt. För när jag trodde att man äntligen hade fått tag på en riktigt skicklig imitatör som nu gjorde ett förnummer inför huvudtalaren, så var det landets statsminister som inledde sitt eget tal på ett sätt som fick många att fundera över om han hade tagit ett glas vin för mycket.

Jag skrev igår på twitter att jag tycker det är bra att Reinfeldt försöker använda humor, men om man framstår som en parodi på sig själv så blir det ofta ganska pinsamt. Och det märktes på den rekordstora publiken som inte förstod nåt av skämten. Få skratt, få applåder och en sågning av tidningarns retorikexperter är ett ganska tydligt IG på Moderatledarens Almedalstal. Att talet var tomt på inrikespolitik och framtidsvisioner var ganska uppenbart för oss som orkade lyssna igenom hela talet.

I sitt tal så tog Reinfeldt upp det faktum att den svenska befolkningen blir allt äldre. Men till skillnad från exempelvis min partikamrat Ylva Johansson som brukar framhålla det som en oerhörd politisk och social framgång fick statsministern det att framstå som något negativt med många 100-åringar att fira. Det är nog inte bara pensionärer som blir upprörda över en sådan vinkling.


Jag har förstått att Reinfeldt och Moderaterna har en politisk vision men just nu har man bara två sätt som man lyckas uttrycka den i. Sänkt skatt och utförsäkring av sjuka. Och då hjälper det liksom inte att Reinfeldt försöker framstå som den store ledaren som pratar om rymden och svältande barn i Afrika. Han verkar längta bort från politiken till en plats där man inte blir ifrågasatt, där folk förstår att uppskatta ens storhet. Och då är Almedalen helt fel plats att befinna sig på.

För övrigt så är Domus latin för hus. Har man stora lån på sitt domus så kan det vara bra att veta att Riksbanken idag beslutat att höja räntan.

Läs gärna Aftonbladets ledare om Reinfeldts tal och jämför med Svenska Dagbladets ledare som skriver om samma sak. Två tolkningar som skiljer sig ;-)

Även Johan Westerholm har bloggat om Reinfeldts tal.

Andra bloggar om politik, Almedalen, Moderaterna, Reinfeldt, sjukförsäkringen, skatt, pensionärer, Domus.

onsdag, juni 22, 2011

Beslut om anmälningsplikt för huliganer, återförvisning av ärenden samt medaljutdelning i riksdagen!

Vissa dagar i riksdagen kanske går spårlöst förbi men denna onsdag, den 22 juni 2011, kommer att gå till historieböckerna av flera orsaker. Riksdagen tog idag beslut om flera tillkännagivande till regeringen, dvs att man ger ett uppdrag till regeringen.

Ett beslut handlade om att regeringen ska utreda jobbskatteavdraget och prova det mot andra reformer som har liknande effekt, något som jag tror regeringen kan leva med även om man i grunden ogillar det faktum att riksdagen tar beslut som går emot deras planer. Men är man i minoritet så är man.

Däremot har man svårare att svälja den nesa som det innebar att ett förslag från Socialdemokraterna, som fick stöd från Mp/V/Sd, nu ger regeringen i uppdrag att återkomma med förslag om att införa anmälningsplikt för personer som har tillträdesförbud på idrottsevenemang, en sk huliganlag. Tidigare har både Folkpartiet och Centerpartiet varit för en sådan lag men eftersom Moderaterna bestämmer (har ministerposten) så fick de borgerliga riksdagsledamöterna hålla god min och istället hävda att Socialdemokraterna hade fel. En som däremot tycker att vi tog ett "mycket bra beslut" är Tommy Theoringeneralsekreterare för Svensk Elitfotboll.

För att slippa bli nedröstade när det gäller "vissa ändringar i sjukförsäkringen så valde Moderaterna att begära återförvisning av frågan till Socialförsäkringsutskottet, genom ett sk minoritetsskydd. Det hör inte till vanligheten att jag delar Lena Mellins politiska analyser men i det här fallet tror jag hon har rätt, de vill förhala beslutet. Nu blir det inte så eftersom vi dels begärt att Socialförsäkringsutskottet ska ha sammanträde för att hantera frågan igen, dels för att 137 ledamöter begärt att riksdagen ska extrainkallas och därmed hantera ärendet igen. Måste kännas som en dubbel förlust för Kristdemokraterna som dels har riksting samma dag, dels för att man måste rösta nej igen till förbättringar i sjukförsäkringen. Något som jag har svårt att tro att man har stöd för vare sig bland sin väljare eller internt i sitt parti.

I samband med riksdagens formella sommaravslutning så avtackades Mona Sahlin med medalj och blommor efter en lång och viktig insats i riksdagen. Talmannen Per Westerbergs tacktal till Sahlin där han bland annat lyfte hennes engagemang för jämställdhet, arbetet mot rasism/främlingsfientlighet och insatser för HBT-personers rättigheter var riktigt bra, hoppas kunna länka upp det här på bloggen så fort det är publicerat på riksdagens hemsida. Det kändes stort och bra när Mona Sahlin fick stående ovationer av nästan hela riksdagen (ett parti har aldrig gillat Sahlin och jag tror ni vet vilket). Först att ställa sig upp var en Moderat ledamot, snyggt agerat av en politiskt motståndare!

Nästa vecka fortsätter som sagt riksdagsarbetet. Förutom det extra ärendet har jag tre interpellationsdebatter på måndag med arbetsmarknadsminister Hillevi Engström. Dels om FAS3, dels om olycksfall och arbetsmiljö samt om lönebidragsanställning. Och även om riksdagen håller stängt så innebär det inte att vi är arbetsbefriade. Veckan därpå är det Almedalen för många av oss, veckan därpå har jag EU-nämnd. Men sen tänker jag ta några veckors avkoppling, mobilen finns med så helt off är jag inte. Möjligtvis i standbyläge.

Bloggens läsare önskas en trevlig midsommar, läs gärna mer om riksdagens beslut här.

Andra som bloggar om politik, riksdagen, huliganlag, sjukförsäkring, regeringen, Mona Sahlin, Socialdemokraterna, Moderaterna, http://bloggar.se/om/Kristdemokraterna, FAS3.

fredag, maj 27, 2011

Besök på ett flyktingläger i norra Grekland

I veckan som varit har jag tillsammans med kollegor i riksdagens Socialförsäkringsutskott besökt Grekland. Huvuddelen av vårt besök har varit förlagt i Aten där vi bland annat träffat företrädare för den grekiska regeringen som gett en bild av landets ekonomiska kris. Man gav en redogörelse för ett nytt pensionssystem, program för minskade kostnader och hur man försöker förbättra dagens stora flykting/migrationströmmar som i huvudsak kommer via gränsen till Turkiet. UNHCR har tidigare riktat mycket skarp kritik mot Grekland angående hur asylmottagning sker.

I tisdags besökte vi därför UNHCRs lokalkontor i Aten för att få en uppdaterad bild av läget. Även om det skett vissa förbättringar så är situationen fortfarande "fruktansvärd" enligt UNHCR. På onsdagen åkte halva gruppen till Evrosområdet för att på plats kunna träffa polisen som är den myndighet som sköter det mesta ang asyl/migrationsärenden med stöd av Frontex (EUs säkerhetsmyndighet för yttre gränser). Men vi besökte också flyktinglägret Evros. Som mest har man haft ca 700 personer i förvar där. Det handlar om personer som smugglats in via gränsen, som polisen fått tag på eller andra som sökt upp polisen själv för att söka asyl. Anläggningen har enligt polisen plats för 374 personer.

När vi var där var det ca 370 personer i förvar enligt polisens uppgifter. I ett rum förvarades ca 15 kvinnor, en sjuk man vistades i ett sjukrum. Resterande, samtliga män, delade på 6 rum. Men att kalla det för rum ger fel beskrivning. Snarare stora fängelseceller där tre av väggarna är helt utan fönster, den fjärde väggen består av galler. Möjlighet till utevistelse fanns inte. Jag antar att det fanns någon form av toalett i dessa rum, det gick inte att se pga att det var så många personer i varje cell. En del befinner sig i dessa celler upp till 6 månader. Det är för jävligt hur man kan hantera människor på detta sätt.

Igår träffade vi en grupp grekiska parlamentariker som vi diskuterade pensionssystem, sjuk- och hälsovård, socialförsäkringar men också asyl- och migrationspolitik. Vi var ganska ense om att EU måste ta ett gemensamt ansvar för situationen med migrationsströmmar. Men vid mötet så märktes det också att vi hade olika bilder av den nuvarande situation. Jag sa att jag hade förståelse för att det var en svår situation men att Grekland måste förbättra sitt mottagande, att vi blivit mycket omskakade av det vi sett i Fylakio, att man i Sverige inte skulle få förvara djur på det sättet och att mänskliga rättigheter måste tillgodoses. Om den framförda kritiken kommer att få någon som helst effekt återstår att se. För alla de som befinner sig i liknande situationer runt om Europa hoppas jag på snabbt agerande från EUs sida, den här bakgården ska ingen behöva vistas på.

Andra bloggar om politik, migration, Grekland.

söndag, maj 15, 2011

Omval Örebro!

Sitter på Socialdemokraternas valvaka tillsammans med många andra trötta men nöjda valarbetare. Stolta och nöjda över en fantastisk valrörelse där så många lagt ner stor kraft och energi för att få många medborgare att 8 månader efter det ordinarie valet åter igen ge oss Socialdemokrater förtroendet att leda Örebro kommun. Det har känts så bra hela valrörelsen, så bra att några av oss undrat om vi bara mött våra sympatisörer. Och hur skulle det gå med valdeltagandet? Så många förståsigpåare som hade uttalat sig och "visste" att det skulle bli lågt valdeltagande, något som brukar påverka oss negativt.

Valdistrikt efter valdistrikt ramlar in och det tydligaste beskedet från väljarna i Nordöstra valkretsen är följande: Socialdemokraterna får kraftigt ökat förtroende trots ett lägre valdeltagande. Folkpartiet gör ett dåligt val medan Moderaterna nästan håller ställningarna, Sverigedemokraterna går fram

Att försöka göra en kort analys så här på valkvällen är svårt. Men jag tror att det handlar om tre saker.


  1. Medborgarna har gillat vårt budskap där vi lyft fram vår politik, vallöften och vår kandidat Lena Baastad

  2. Folkpartiets smutskastningskampanj har inte lönat sig, snarare tvärtom. Tappat förtroende bland väljarna visar med önskvärd tydlighet att människor vill ha politiska besked, inte slask.

  3. Det går att mobilisera väljare, 30 600 dörrar har knackats och 42 000 samtal har genomförts. Vi är det enda parti som har haft två valstugor, en vid Järntorget och en i Vivalla.

Nu när vi ser att det här arbete har lönat sig: ca 47,1 procent i Nordöstra valkretsen har röstat på oss! I morgon börjar arbetsveckan igen. Men nu börjar jobbet på riktigt. För ett sånt här valresultat förpliktigar. Vi kan inte bara låta kommunpolitikerna låsa in sig i rådhuset och fatta beslut. Nu ska vi ut och fortsätta samtal med örebroarna i hela stan. Vad är viktigt för dig? Vad vill du förändra och förbättra? Och hur gör vi Örebro till en bättre kommun för alla? Valsegern känns fantastisk så nu är det dags att njuta men vara en stund!

torsdag, maj 12, 2011

Omval/nyval i Örebro

Just nu pågår en intensiv valrörelse i Örebro. Vi knackar dörr, delar ut material, pratar med medborgare på gator/torg/bussar/parker och ute i bostadsområden. Det handlar om ett omval/nyval i Örebro kommuns nordöstra valkrets, ca 27 000 medborgare ska rösta om hur de sista mandaten ska fördelas och vilka partier som ska få styra Örebro.

Som vanligt i en valrörelse så tillfrågas ett antal experter av skilda slag som "vet" att det kommer bli ett lågt valdeltagande. Så min krönika till måndagens Nerikes Allehanda handlade så klart om valet. Här kommer den även på bloggen:

Trots alla dysterkvistars och statsvetares profetior om lågt valdeltagande så tror jag på ett ganska högt valdeltagande vid omvalet på söndag här i Örebro. Hittills har jag bara träffat ett fåtal personer som varit direkt ointresserade av att rösta fast man bor i den berörda valkretsen. Däremot har jag träffat en hel del som beklagat sig eller varit rent av upprörda för att man inte får rösta. Tydligen är valtemperaturen högre här än i Västra Götaland där det också är omval. Där ska hela 1,2 miljoner medborgare rösta igen, men det verkar som intresset är ganska svalt trots att frågor om sjukvård är något som borde engagera de allra flesta.

Jag tror att närvaron av lokala medierna kan göra skillnad i hur stort intresse ett val väcker. Här i Örebro har både Radio Örebro, Nerikes Allehanda, ETC Örebro och Tvärsnytt lyft upp frågan om omval och medverkar till att det finns ett hyfsat stort utrymme för lokala politiker och för diskussion om viktiga frågor för medborgarna. Att partierna tar det största ansvaret för att själva sköta informationen är självklart. Det räcker inte med att annonsera i en eller två tidningar, alla har inte råd att prenumerera på en tidning idag. Våra valstugor ska därför göra det möjligt för många som bara passerar på Järntorget eller i Vivalla att snabbt kunna få svar på frågor från oss. Men det räcker inte med det heller.

Både mitt parti och Moderaterna har bestämt sig för att träffa många medborgare och gör det genom att knacka dörr och dela ut material. Allt för att så många som möjligt ska kunna få ta del av våra konkreta vallöften, men också för att vi ska få reda på vad medborgarna tycker är viktigt. Det finns många frågor som engagerar, berör och upprör.

Vid valstugan på Järntorget har jag träffat personer som berättar om år av långtidsarbetslöshet, där den ena åtgärden avlöser den andra, där den ena praktikplatsen byts mot en ny. Varför inte ta bort alla praktikplatser och se hur många jobb som nu utförs gratis, föreslog en Örebroare som trots att hon själv hade jobb var upprörd över att arbetslösa utnyttjades. Eller som i torsdags när vi knackade dörr i Hovsta, då en boende berättade om sin oro över korsande vägbanor vid cykelbanor där många barn tar sig fram och hur man skulle kunna förbättra miljön i området.

Vid ett öppet möte i Olaus Petri-skolan föreslog en småbarnsmamma att behovet av fler platser i förskolan skulle kunna lösas genom att man bygger ett nytt dagis vid Alkärret IP nedanför Svampen. I Lundby ville boende veta hur vi såg på frågan om skolan, jodå, vi vill så klart bygga en ny skola på samma plats i området.

Så nog bryr sig örebroarna om sin stad och över vilka som ska få deras förtroende att styra det vi har gemensamt. För oavsett om man är student, har jobb, är pensionär, är sjuk eller arbetssökande så är man i första hand medborgare. Och då har man synpunkter både på det som kallas hårda och mjuka frågor. Torg och busstrafik brukar räknas som hårda frågor. Skolan, äldreomsorgen och förskolan räknas till mjuka frågor. Arbetsmarknad, kultur och miljö är lite mitt emellan.

På söndagkväll när de sista rösterna har räknats så vet vi vilka frågor som engagerat mest och vilka partier som de boende i nordöstra valkretsen har störst förtroende för. Tillsammans med oss övriga örebroare har man då röstat fram de som får möjlighet att leda utvecklingen av Sveriges sjunde största kommun. Visst är det valet viktigt!

Andra bloggar om politik, valrörelse, Örebro, demokrati, Socialdemokraterna, Västra Götaland, omval2011, Moderaterna.

tisdag, april 12, 2011

Kan jag, vill jag, törs jag?

det är något jag har funderat på när frågan om att låta mig nomineras till uppdraget som ordförande i Sveriges Socialdemokratiska Kvinnoförbund, S-Kvinnor, kom upp. Det är en organisation som jag varit medlem i sedan mitten på 90-talet och som jag har all anledning att vara både stolt och tacksam för alla politiska frågor man drivit. Allt ifrån krav på bättre bostäder till barnomsorg och fritids, hemsyster och kollo är bara några av de frågor som kvinnoklubbarna drev i Karlskoga under min uppväxttid.


På partikongressen 1997 drev S-Kvinnor på för att partiet skulle ställa sig bakom sexköpslagen, det var dags att kriminalisera torskarna. Förbundet drev på i frågan om hur kvinnor behandlats av rättsväsendet i samband med misstänkta våldtäktsmål. Lokalt drev kvinnoklubbarna med Elvy Wicklund i spetsen frågan om en särskild mottagning för våldtagna kvinnor men också vikten av att polis och åklagare skulle få adekvat utbildning.


Kvinnohuset i Örebro startades med stöd av flera aktiva kvinnoklubbister för att misshandlade och hotade kvinnor med barn skulle få en tillfällig fristad. S-Kvinnor drev på för att sätta fokus på den sexhandel som sker med kvinnor och barn i hela Europa.


I Örebro lyftes frågan om importerade fruar upp redan 1996, kvinnor som kommer till Sverige men där männen valt att skilja sig inom två år vilket får till följd att kvinnorna utvisades. Fortfarande får inte kvinnor som söker uppehållstillstånd information om, att mannen de gift sig med, varit gift otaliga gånger och kanske t o m är dömd för misshandel av tidigare fruar.


Under flera somrar har jag sedan slutet på 90-talet deltagit under den årliga Björkhaga-veckan som anordnats av S-Kvinnor på Gotland. Politik för de vuxna och Unga örnar-verksamhet för barnen på förmiddagar, under samma period som Almedalsveckan pågick inne i Visby, var ett nytt sätt att träffa kvinnoklubbister från hela landet och få utbyta erfarenheter med dem om jämställdhetspolitik på kommunal, regional- och riksdagsnivå.


Flera medverkande har gett mig nytt perspektiv på olika frågor. Ingegerd Sahlström, Margareta Winberg och Inger Segelström är tre starka kvinnor som jag under slutet av 90- och början på 00-talet sett hur man aktivt kan driva på för en jämställdpolitik med utgångspunkt från S-Kvinnors program och medlemmars frågor.


Numera är Björkhaga sålt, Kvinnoförbundet är inte längre den starkaste rösten för ett jämställt samhälle. Och det finns många stora utmaningar för att inte utvecklingen ska gå i fel riktning. Fortfarande tycker exempelvis många att det här helt ok att använda lättklädda kvinnor när man gör reklam för produkter för män. Och den senaste tidens diskussionen om kvinnor och kontra män i politiken synliggör att det behövs några som går före och visar vägen.


Så jag har ställt tre frågor till mig själv: kan jag, vill jag, törs jag? Svaret är ja. Jag är kandiderar till ordförande-uppdraget i S-Kvinnor.


Jag vill därför att S-Kvinnors politiska arbete den kommande perioden ska ha fokus på tre frågor:



  • Rätten till kroppslig integritet. Mäns våld mot kvinnor har varit och är fortfarande ett stort samhällsproblem som beskär kvinnors livsvillkor. Oavsett ålder, klass eller bakgrund blir kvinnor hotade, fysiskt och eller psykiskt misshandlade av män i deras närhet. Sexuella trakasserier i arbetslivet är dessvärre en vardag för många kvinnor. I skolan får exempelvis flickor fortfarande höra att pojkar som knuffar eller jagar dem bara vill visa sitt intresse och egentligen tycker om dem.

  • Arbetslivets villkor. Ofrivillig deltid, tim- och visstidsanställning är återkommande problem på kvinnodominerade arbetsplatser. Organisering av dessa jobb visar att kvinnor betraktas som en andra klassens arbetskraft. Trots avskaffande av kvinnolöner på 60-talet så tjänar fortfarande kvinnor mindre än män. Kvinnor är underrepresenterade på högre chefspositioner vilket också får konsekvenser när styrelseposter i börsbolagen ska tillsättas.

  • En ekologisk hållbar utveckling. Avveckling av kärnkraften i kombination med satsning på en klimatvänlig tillväxt är en del av den miljöpolitik som behövs för att kommande generationer ska slippa miljöskulder som annars riskerar både människors och djurs hälsa.

Jag vill att S-Kvinnor som organisation den kommande perioden ska fokusera på tre områden:



  • Stärka organisationen. Klubbar och distrikt ska erbjudas funktion- och ledarskapsutbildning på olika nivåer och i flera sammanhang. Ordförande- och nätverksträffar ska utvecklas, nya mötesformer ska prövas.

  • Starten in i politiken. S-Kvinnor ska vara en naturlig övergång från SSU men också startpunkten för många kvinnors politiska engagemang. Samarbete med fackliga organisationer ska utvecklas. Fler ska aktivt erbjudas att bli medlem i S-Kvinnor.

  • Spjutspetsen i jämställdhetsarbetet. S-Kvinnor ska vara en organisation som hela tiden går före partiet och visar vägen när det gäller jämställdhet. Att vara feminist förpliktar och vår roll är att säga ifrån när andra blundar eller tappar fokus.

Andra bloggar om politik, S-Kvinnor, Socialdemokraterna, feminism, jämställdhet.

lördag, mars 26, 2011

Social demokrati

Idag höll Socialdemokraternas nyvalda partiordförande Håkan Juholt sitt installationstal. Många av oss som är närvarande har fått frågan om vad vi ville höra, vilka förväntningar vi hade på Juholts tal. Jag utryckte till en journalist att jag förväntade mig ett bra och starkt ideologiskt tal där frågor som arbetslivets villkor skulle tas upp.

Juholts inledning med att lyfta upp kulturens betydelse för vår samhälle var en överraskande men fantastisk start på det tal vi hade hoppats på. Han citerade Orionteaterns konstnärliga ledare Stina Oscarsson: " Vi håller på att förhandlas till de framtidens människor som vet priset på allt men inte värdet på något".

I sitt tal fortsatte Juholt att prata om behovet av att hålla ihop samhället, att sätta gräns för rovdriften på människor i arbetslivet. Om vikten av det han valde att kalla social demokrati. Ett exempel på det: "Social demokrati är när friheten växer, därför att vi är jämlika och trygga med varandra. Idag och i morgon!"

Ett sista citat från det talet: "Jämlikhet och solidaritet är inte bara samhällsnyttigt. Jämlikhet och solidaritet är en förutsättning för långsiktigt hållbar tillväxt".

För övrigt så tycker jag att Håkan Juholts sätt att beskriva vår politik och använda vårt namn i den beskrivningen var helt lysande, social demokrati kommer att användas i många tal och debatter framöver. Nu kör vi!

Läs Håkan Juholts tal här.

Andra bloggar om politik, Håkan Juholt, partikongress, Socialdemokraterna, demokrati.

söndag, mars 20, 2011

Kärnkraften hör inte till framtiden

Apropå det som händer i Japan så hade jag en krönika i Karlskoga Kuriren tidigare i veckan. Lägger nu upp den här för bloggens läsar:

I juni förra året tog riksdagen beslut om att återigen tillåta nybyggnation av kärnkraftverk i Sverige. Beslutet togs med 2 rösters övervikt, vi var 172 som röstade emot men tyvärr var det 174 som röstade för. Och detta beslut togs 30 år efter folkomröstningen om kärnkraft i Sverige som ledde till att riksdagen röstade för att alla reaktorer skulle vara avvecklade till 2010. Bakgrunden till att man genomförde en folkomröstning om kärnkraft var att en allvarlig olycka inträffat i ett kärnkraftverk i Harrisburg, USA.
Idag följer vi rapporteringen från Japan med växande oro. Efter flera explosioner på kärnkraftverket Fukushima och rapporter om partiell härdsmälta (samma som i Harrisburg) så frågar sig många hur det kan komma sig att man byggt kärnkraftverk i ett område där det sker jordskalv flera gånger per år.

Men det är inte bara jordskalv som kan åstadkomma problem på ett kärnkraftverk. På det svenska kärnkraftverket Forsmark inträffade den 25 juli 2006 en kortslutning i ett ställverk utanför reaktor 1 som fortplantar sig i interna system. Delar av nödkylningen blev strömlös och vattennivån i reaktortanken sjönk och risk för en härdsmälta uppstod. Efter 22 minuter lyckas operatörerna manuellt koppla in reaktorn på det allmänna elnätet. 2008 riktar Strålskyddsmyndigheten allvarlig kritik mot Forsmark då man upptäckt att en ventil i ett nödkylsystem i reaktor 2 felaktigt varit stängd under ett helt år. Ventilen är viktig för nödkylningen av reaktorhärden om ordinarie kylsystem slagits ut. Hur många kommer ihåg dessa ”incidenter” idag?

Då, 1980, när diskussionerna om kärnkraftens vara eller icke vara debatterades som mest så var jag 17 år och fick till min besvikelse inte vara rösta i folkomröstningen. Min röst hade jag gett till Linje 3 som var ett nej till fortsatt utbyggd kärnkraft. Många menar att den tekniska utvecklingen lett till säkrare kärnkraft och farhågorna för 30 år sedan var felaktiga. Det måste också ha varit regeringens och riksdagens argument till varför valt att köra över folkomröstningsbeslutet. Men för egen del har jag svårt att se hur mycket säkrare kärnkraften är idag. Man måste omgärda även sophanteringen av avfallet från kärnkraftverken med sträng säkerhet i flera tusen år. Enligt vissa experter så kommer avfallet efter 10 000 år inte utgöra någon säkerhetsrisk medan den finska strålsäkerhetsmyndigheten uppger att det tar 100 000-tals år.

Frågan som jag nu ställer mig är om vi behöver en ny folkomröstning kring kärnkraftens vara eller icke vara. För även om riksdagen har fattat beslut i frågan så har varje ny generation ett ansvar att fundera över om besluten är bra för framtiden. Nya kärnkraftverk, säkerhetsaspekter och kommande avfall, är som sagt inte en fråga bara för oss som är riksdagsledamöter. Dagens 17-åringar och alla nya generationer kommer i högsta grad vara berörda i framtiden av de beslut som tagits. För egen del så har jag stärkts i min uppfattning att kärnkraften borde avvecklas. Frågan är om Maud Olofsson kommer att hålla kvar vid sitt beslut.

Andra bloggar om politik, kärnkraft, Japan, Fukushima, Maud Olofsson, folkomröstning, regeringen.

tisdag, mars 08, 2011

Kvotera mera

Jag är en av 349 ledamöter i riksdagen. En hel del av oss är här därför att informell kvotering tillämpas. Och det är bra, det övergripande målet för jämställdhetspolitiken är att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. Under det övergripande målet finns fyra delmål varav det första är: ”En jämn fördelning av makt och inflytande. Kvinnor och män ska ha samma rätt och möjlighet att vara aktiva samhällsmedborgare och att forma villkoren för beslutsfattandet.”

Och eftersom Sveriges befolkning tycker att det är bra med riksdagsledamöter från hela landet, inte bara landsbygd och inte bara storstad så är det idag en mix.

Så där ser det ut i Svenskt Näringsliv och i LO också. Man kvoterar platser så man ska kunna undvika för många av samma sort från ett visst företag/bransch eller förbund. Ibland är det extra svårt när det gäller dessa styrelser. Men när jag och många andra pekar på att det inte bara behövs folk från olika ställen utan också en bra mix av kvinnor och män blir det motstånd. "Vi måste ha rätt kompetens" osv.

I höstas skrev jag en motion till riksdagen om kvotering till börsbolagens styrelser. Den kommer förmodligen bli nedröstade av ett antal inkvoterade riksdagsledamöter. Som anser att det är fel att bli kvoterad pga sitt kön, men helt ok pga sin bostadsort.

Läs gärna hur man ser på frågan om kvotering från spansk synvinkel: Vår succé med kvotering en läxa för Sverige. Även Aftonbladet verkar vara på i frågan,läs också vad Lena Mellin och Malin Wollin.

Dagens bloggtips som kan uppröra och beröra: Utredarna, Maryam, Försök att inte se så snygg ut.

Andra bloggar om politik, kvotering, jämställdhet, feminism.



tisdag, februari 15, 2011

Allt var inte bättre förr men en hel del är sämre nu

Idag presenterade Socialdemokraternas kriskommission sin 118-sidiga rapport. Läs gärna hela rapporten, den handlar inte bara om skatter även om den media gärna väljer att förminska och förenkla en bild av Socialdemokraterna som man från början verkar ha bestämt sig för att sätta, dvs redan innan rapporten kom. I min krönika i gårdagens Nerikes Allehanda reflekterar jag över en del frågeställningar som i vissa avseenden liknar en del i kriskommissions rapport. Eftersom rapporten presenterats idag så väljer jag låta bloggens läsare ta del av krönikan, kom gärna med kommentarer.

Hittar ni läsvärda blogginlägg om kriskommissionens rapport, länka gärna som en kommentar så ska jag försöka göra en uppföljning på vad bloggarna tyckte och tänkte.

En gång i tiden, för inte så länge sedan, kom några på att samhället skulle bli mycket bättre om det som tidigare skötts av oss tillsammans istället skulle utföras av privata intressen. Det vill säga det som skötts utan andra intressen än att få ut bästa kvalitet för våra gemensamma medel skulle nu utföras av andra vars syfte i första hand var att tjäna pengar. Ledorden löd konkurrens är bra. Om någon enskild råkade fråga varför konkurrens var bra blev svaret att konkurrens är bra för att konkurrens är bra, dessutom är det bra med valfrihet.

Det blev exempelvis fritt att välja vilket företag som levererade el, priset skulle bli lägre och servicen skulle bli bättre. Återkommande elavbrott, svårighet att göra dessa val och skenande elpriser är en bild av dagens elmarknad som stämmer mindre bra mot vad som utlovades.
När vägar och cykelbanor inte plogas på det sätt som gör det möjligt för medborgare att ta sig till och från jobb/skola så gör det knappast någon glad att snöröjningen har upphandlats på den fria marknaden till lägsta pris. Det är nog inte bara jag som förvånats över bristande logik i att en gata är plogad men inte gatan som ansluter. När inte tågen går för att växlar och spår är översnöade eller nedisade så blir det inte bättre av att det finns flera tågbolag som har inställda avgångar. Infrastruktur blir liksom inte bättre av att det finns många som gör upphandlingar men för få som sköter underhållet.

Idag säger anställda på skolor och förskolor att man inte har råd med vikarier eller extra stöd till dem som behöver det. Jag kan lova att det knappast upplevs som en tröst för föräldrarna att många skolor och förskolor har samma problem med för lite resurser i förhållande till de behov man ser. Inte blir det bättre av att riskkapitalbolag som äger en del skolor och förskolor gör grova vinster när barnen inte får den utbildning och omsorg som vi anser att skatten ska gå till.

Socialdemokraten Gustav Möller ansåg att varje förslösad skattekrona är en stöld från folket. Det brukar citeras av politiker både till höger och vänster. Men frågan som jag aldrig fått ett riktigt svar på är hur det kan komma sig att samma personer som uttrycker det, ändå anser att skattemedel kan gå direkt från kommunens medborgare och rakt ner i fickan på aktieägare? Varför är det bra med att pengar som vi bestämt oss för ska gå till skolan eller äldreomsorg inte gör det? Istället för att leda till ökad kvalitet och fler personal hamnar pengarna i vissa fall till och med utanför landets gränser. Och när det sker, då förstår jag varför en del inte ser nyttan med att betala skatt.

Många företrädare på den borgerliga sidan men också näringslivet brukar rikta kritik mot det man uppfattar som osund konkurrens från kommunens sida. Det kan vara allt ifrån att det finns gym i kommunala badhus eller uthyrning av kommunala lokaler. Kritiken handlar om att det konkurrerar ut privata företag med hjälp av skattemedel. Men jag efterfrågar var gränsen går för marknaden från dessa kritikers sida. Ska verkligen barn betraktas som kunder? Är äldreomsorg något som ska börsintroduceras och ska verksamheten i så fall outsourcas till ett annat land med lägre löner när aktieägarna vill ha högre vinster?
Allt var inte bättre förr, men en hel del är sämre nu. Frågan är vad det ligger för valfrihet i det?


Dagens bloggtips: Johanna om förnyelse, Ilsemarie om Försäkringskassans Hanna, Peter om magsur media.

Media om kriskommissionen: SvD, Aftonbladet, DN, Expressen, TV4, SVT, SR.

Andra bloggar om politik, demokrati, Socialdemokraterna, kriskommission, media, bloggar.

lördag, februari 12, 2011

Knapptryckning och omval i Örebro

Vid onsdagens votering i riksdagen inträffade en händelse som fått många journalister och medborgare att ifrågasätta riksdagsledamöters kompetens. Läget inför omröstningen var följande: S, Mp, V och Sd hade i Miljö- och jordbruksutskottet röstat för två Socialdemokratiska motioner och därmed fått majoritet i utskottet som ställde sig bakom följande:

"Våren 2007 ändrade regeringen 3 § rennäringsförordningen på ett sätt som gjorde vår svenska fjällvärld till en jaktmark som är öppen för alla EU-medborgare. Därmed beslutade regeringen att på samma villkor ge såväl svenska som utländska jägare tillgång till småviltsjakten i den svenska fjällvärlden. Detta beslut innebär ett stort hot inte bara mot den framtida jakten utan också mot rennäringen och hela den svenska fjällvärlden. För att vi ska komma till rätta med situationen är det av största vikt att regeringen skyndsamt beslutar om nödvändiga åtgärder. Bestämmelserna i 3 § rennäringsförordningen bör omprövas i syfte att återgå till regleringen så som den var utformad före den ändring som regeringen beslutade om våren 2007. De nya bestämmelserna ska dels harmonisera med angränsande länders regelverk för förvaltning av småviltsjakt på statlig mark och i statligt vatten, dels ge berörda myndigheter verktyg för att skapa en uthållig och välfungerande jakt- och viltförvaltning på statens marker i fjällområdet. Samtidigt ska behovet av jaktmöjligheter för jägare bosatta i landet tillgodoses."

Det som hände vid omröstning är säkert känt av många men jag redovisar ändå det: en vänsterpartist missade att rösta, en socialdemokrat tryckte för sannolikt för sent på ja-knappen, en kristdemokrat som skulle ha varit utkvittad var närvarande och röstade nej, en sverigedemokrat var frånvarande. Detta ledde till att utskottets förslag röstades ned med en rösts övervikt. Olika personer har kommenterat det så utifrån följande aspekter a. fullständig katastrof b. beklagligt misstag c. riksdagsledamöter borde inte få göra enkla misstag d. det visar hur osäkert det parlamentariska läget är.

Jag har noterat att jag själv är ifrågasatt efter en händelse i december när inte min röstanläggning fungerade. Det insinueras att jag försöker skylla ifrån mig då min röst inte registrerades vid omröstningen om avgifter för Öresundsbron. För de som var närvarande i kammaren så kan det verifieras att jag ropade till talmannen att min röst inte registrerades innan hon klubbat beslutet. Trots detta gjordes ingen ny omröstning då min röst inte hade påverkat utgången, vi fick majoritet för att inte höja avgifterna. Vid omröstningen som följde i direkt anslutning fungerade fortfarande inte min röstanläggning vilket jag återigen uppmärksammade talmannen om. Denna gång avbröt hon omröstningen tills jag lyckades få knapptryckningen registrerad. Eftersom kammarkansliet ansåg att det kunde finnas fel så bytte man under juluppehållet ut hela knappsatsen. En något annorlunda situation jämfört med den i onsdags alltså än den bild som DN redovisar.

Omval i Örebro

Igår tog Valprövningsnämnden beslut om omval för Västra Götaland och Örebro kommun, nordöstra valkretsen. Ett beslut som nu ska följas av en extra valrörelse som kommer att bli intressant på många sätt. Kommer det att bli annorlunda för väljarna att "bara" ta ställning till de kommunala företrädarna? Och hur kommer kommunens invånare uppleva en valrörelse och ett val där bara en fjärdedel av örebroarna får rösta? Här är Valprövningsnämnden pressmeddelande angående omvalet i Örebro kommun:

"Valprövningsnämnden har konstaterat att 17 budröster felaktigt godkänts, att det brustit i ordningen i röstningslokalen på Vivalla bibliotek vid förtidsröstning den 1 september 2010 och att ett valtält vid samma tillfälle varit placerat för nära röstningslokalen.
Marginalen till sista mandatet i valkretsen Örebro Nordöstra var mycket knapp. Om FP hade fått ytterligare en röst hade partiet, i stället för S, fått det sista mandatet i valkretsen. Om de 17 felaktiga budrösterna inte godkänts hade FP med 40 % sannolikhet fått det sista mandatet, enligt ett utlåtande av Svante Linusson.
Nämnden bedömer att de nämnda felen med fog kan antas ha inverkat på valutgången. Rättelse ska därför ske och kan inte ske på annat sätt än genom omval. Omvalet kan begränsas till valkretsen Örebro Nordöstra."

För egen del så kommer jag att göra mitt bästa för att det återigen blir ett högt valdeltagande och för att en majoritet kommer att lägga sin röst på Socialdemokraterna. Det som kan göra mig bekymrad är hur en del folkvalda tillhörande den borgerliga koalitionen drar paralleller mellan folkliga demonstrationer i Tunisen och Egypten för demokrati och mänskliga rättigheter med ett omval i Örebro. I Tunisien och Egypten har man inte allmän och lika rösträtt, man har inte haft rätt att bedriva opinion för sina åsikter, människor har levt under många års förtryck, i Egypten förvägras kvinnor sina mänskliga rättigheter. Att göra jämförelse mellan dessa länder och Örebro blir enligt min åsikt helt befängd.

Gårdagens beslut om omval visar med all önskvärd tydlighet att vi har en fungerande demokrati, däremot tycker jag att valprövningsnämnden skulle haft tillräckliga resurser för att kunna utreda och fatta beslut i närtid med valet. Att det ska behöva ta 5 månader för att fatta beslut känns inte tillfredsställande. Men att dra det så långt som att beskriva Sverige som en bananrepublik uppfattar jag lika befängt som jämförelsen mellan Egypten och Örebro. Som alltid handlar det om att den lokala valnämnden tillser att de som ska vara behjälpliga i vallokalen och agera som röstmottagare fått tillräcklig utbildning och information. Att tillse att bemanningen är tillräcklig är också en förutsättning för att valet ska fungera tillfredsställande. Läs gärna vår länsbänksmotion om ordning och reda i vallokal mm här.

En som också har förslag på bättre ordning vid valen är folkpartisten Staffan Werme. I vissa avseenden drar vi samma slutsatser, i andra är vi inte överens. Jag anser att det är bra med högt valdeltagande och att vi ska göra vårt bästa för att så många som möjligt får möjlighet att göra ett fritt och indiviuellt val utifrån sin egen övertygelse. Därför är det också viktigt att så många som möjligt kan rösta när det passar dem tidsmässigt, några kommer att vara bortresta på semester, andra har svårt att ta sig till vallokalen. Därför anser jag att det är fel att minska möjligheten till förtidsröstning. Att det funnits brister är uppenbart, men den enda rimliga slutsatsen av det borde vara att man ska åtgärda bristerna istället för att minska förtidsröstningen.

När det gäller närheten mellan vallokal och valkampanj tycker jag inte det här helt enkelt. I Örebro fanns det möjlighet att förtidsrösta i rådhuset. I rådhuset befinner sig samtliga partier som sitter i fullmäktige och utanför dörrarna stod partiers valstugor och husvagnar samt högtalaranläggning som kunde höras säkert hundra meter bort. Är det för nära eller anses det vara tillräckligt avstånd? I Stockholm överklagades Stockholms valnämnd beslut att anordna förtidsröstningen på Centralen eftersom flera partier bedrev valkampanj där. En överklagan som inte kunde prövades av Valprövningsnämnden enligt vallagen. Däremot hade Valprövningsnämnden kunnat pröva en överklagan om samma sak efter valet om någon ansett att det haft otillbörlig påverkan på valutgången.

Nu förespråkar jag inte att partierna ska stå direkt utanför förtidsröstningslokalerna, men jag vill gärna ha ett förtydligande om hur avgränsningen ska se ut. Får man stå på Olof Palmes torg och ha valmöte, om det samtidigt pågår förtidsröstning 25 meter längre bort inne på stadsbiblioteket i Örebro? Kan det sitta valaffischer på en allmän anslagstavla eller reklamtavla i nära anslutning till vallokalen? Kan man ha förtidsröstning i rådhuset när det pågår valaktiviteter direkt utanför dörrarna?

När det gäller Wermes förslag på att förbjuda all form av valkampanj på valdagen tycker jag han är helt ute och cyklar. För det första, hur skulle det gå till? Skulle all radio- och tv-reklam, annonsering och debattartiklar i tidningar på valdagen förbjudas? Hur skulle Werme stoppa valkampanjer på nätet? Skulle alla Facebook-sidor och twitterinlägg om valet censureras? Skulle jag inte få prata i telefon med väljare? Har Werme tänkt att alla affischer som klistrats upp under valrörelsen skulle plockas ned natten mellan lördag och söndag? Och framför allt, varför skulle man inte få bedriva valkampanj på sista valdagen när man gjort det under en period när många medborgare valt att förtidsröstat?

Läs vad Socialdemokraterna i Örebro skriver angående valprövningsnämndens beslut på sin hemsida.

Andra bloggar om omval, Örebro, demokrati, Socialdemokraterna, riksdagen, knapptryckning Örebro

måndag, januari 31, 2011

Det är pengar, inte lämplighet eller kunskap, som avgör om man får starta friskola

Nu när TV4 avslöjat att en dömd pedofil fått starta och bedriva friskolor så verkar till och med skolminister Björklund förvånad.
Men det märkliga är inte att Björklund vill ändra lagen, utan det faktum att han "bara" vill ha att skolinspektionen ska få möjlighet att begära registerutdrag från brottsregistret.

Är det inte en självklarhet att skolinspektionen nu borde kolla upp lämplighet/kompetens hos samtliga som driver en friskola?

Är det inte en självklarhet att skolinspektionen borde kolla lämplighet/kompetens hos den som vill starta friskola?

Är det inte en självklarhet att nu lagstifta om kommunens rätt att säga nej till fler friskolor än det finns underlag för?

Är det inte en självklarhet att nu lagstifta om att kommunens revision ska kunna granska hur de kommunala skattemedlen används i friskolor?

Är det inte en självklarhet att nu lagstifta om förbud mot religiösa friskolor och förskolor?


För egen del svarar jag ja på samtliga frågor. Jag hoppas att även Björklund och regeringen kommer till samma slutssats. Det handlar om våra barns utbildning, vi kan inte tillåta att ekonomiska lyckosökare och religiösa fundamentalister utnyttjar en naiv och ihålig lagstiftning för sina egna syften och därmed riskar barn och ungdomars rätt till en bra utbildning och bildning. För att citera Socialdemokraternas partiprogram:

Sådana nyttigheter som utgör sociala rättigheter, det vill säga nyttigheter som ska tillkomma alla oberoende av inkomst, måste undandras marknadens fördelningsprinciper och fördelas efter andra principer. Dit hör vård, skola och omsorg. Dit hör rättsväsendet. Dit hör kulturen. Dit hör bostadssektorn i den utsträckning som krävs för att säkerställa allas rätt till en god bostad. Dit hör en politik som säkerställer kommunikationer och social infrastruktur över hela landet.

Valet mellan samhällsåtaganden och marknadshushållning ska avgöras med utgångspunkt i vad som ger det bästa resultatet med hänsyn till rättvisa och effektivitet.Valen kan skifta mellan olika sektorer av ekonomin, beroende på vilka krav och behov de har att svara mot. Fördelningen kan ändras, om viktiga behov inte uppfylls i den ursprungliga formen.

Socialdemokratin avvisar den ekonomiska fundamentalism, som både till höger och vänster sätter upp en enda, hela ekonomin omfattande, ägarform som förutsättningen för ett gott samhälle. Det avgörande är aldrig den yttre formen, utan hur väl målen för verksamheten uppnås.

Kvällsmedia med samma nyhet: Expressen, Aftonbladet.