Om hur begreppet etniska svenskar skulle trolla bort frågan om massarbetslöshet

För några dagar sedan blev statsminister Fredrik Reinfeldt intervjuad av TT (tidningarnas telegrambyrå) Hur länge ska man vänta innan man stimulerar ekonomin? Till tio procents arbetslöshet? Det är nu en arbetslöshet som ni beskrev som massarbetslöshet 2006.
Statsministerns svar blev följande: Det är inte korrekt att beskriva Sverige som i ett läge med massarbetslöshet. Om man tittar på etniska svenskar mitt i livet så har vi mycket låg arbetslöshet.

Att jag reagerade starkt på Reinfeldts svar beror på två saker.
1. 2006 använde Reinfeldt begreppet massarbetslöshet och om han ansåg att det då var massarbetslöshet så borde han rimligen använda samma begrepp 2012.
2. För att slippa erkänna att det faktiskt enligt Moderat faktabeskrivning råder massarbetslöshet i Sverige försöker Reinfeldt flytta fokus från frågan och gör arbetslöshet till en etnisk fråga, dvs om det är få födda i Sverige som är arbetslösa så är det inte så allvarligt. (Undrar för övrigt hur man definierar "etniska svenskar"?)

Igår kväll hade Aktuellt ett inslag där fokus blev att statsministern fått kritik för att han sagt att arbetslösheten var högra bland utrikesfödda än inrikesfödda, vilket kritiken inte alls handlade om. Något som också framgår när man läser artikeln i ämnet  på SVT hemsida. Att andelen utrikesfödda har högre arbetslöshet än inrikesfödda har ingen förnekat, däremot brukar det vara rätt vanligt att exempelvis SD gör det till ett huvudfråga. Och när Reinfeldt uttrycker sig på ett sätt som ger honom beröm från SDs partiledare Åkesson så borde Moderaterna inse vilken retorisk väg man slagit in på.

På Arbetsförmedlingens hemsida kan man avläsa i statistiken att ex andelen unga arbetslösa och i program var 7,8 procent och för 2011 var det 9,8 procent. För hela gruppen arbetslösa 16-64 år under 2006 så handlade det om 5,3 procent medan det 2011 var 6,2 procent. Det är hög arbetslöshet. Moderaterna har vid Socialdemokraternas regeringstid kallat det massarbetslöshet men vill inte göra det idag. Det är förmodligen därför statsminister Reinfeldt försöker flytta fokus från sin misslyckade jobbpolitik.

 Jag har vid flera tillfällen deltagit vid riksdagens frågestund där Reinfeldt medverkar ca en gång i månaden. Och vid i princip varje tillfälle har Reinfeldt tagit avstånd från främlingsfientlig retorik när han debatterat mot ledamöter från SD, exempelvis vid frågestunden den 2 februari vilket jag och många andra uppskattat. Jag tror att Moderaterna kan och vill något annat än att härma sitt systerparti i Danmark eller Sarkozy i Frankrike men om då måste också man vara mottaglig och agera när det uppstår relevant kritik på uttalande från partiordförande tillika statsministern.

Att Socialdemokraterna och Moderaterna har olika syn på dagens arbetsmarknadspolitik är ingen hemlighet, däremot är vi överens om att arbetslöshet ska bekämpas och att alla människors arbetsförmåga och vilja till arbete borde tas tillvara. Så låt oss fortsätta debattera de politiska förslagen, vilket som leder till fler jobb och lägre arbetslöshet. Arbetslöshet är ett gissel för vem som än drabbas, det är därför jag och många andra är så upprörda.

För övrigt så får Reinfeldt rött ljus i Svenska Dagbladets faktakoll. Läs gärna Aftonbladets ledarkrönika av Anders Lindberg.
Bloggtips: Johanna Graf, Niclas Strandh

Andra bloggar om politik, Reinfeldt, arbetslöshet.

Att säga en sak och men göra något annat är inte hållbart

Gårdagens inslag i SVT om riksdagens inkomstgarantisystem tror jag med rätta gör många upprörda. Men först ett påpekande, förtroendeuppdrag betraktas inte som arbete och därför omfattas inte den tid eller inkomst som exempelvis en person som haft för ett fackligt eller politiskt förtroendeuppdrag i det som kallas arbetsvillkor. Man kan alltså inte få a-kassa om man efter avslutat uppdrag blir arbetslös. Att arbetslöshetsförsäkring sedan 2006 dessutom försämrats av den borgerliga regeringen, vilket gör att många andra inte heller kvalificerar sig för rätten till ersättning är bedrövligt.

Att vara folkvald är inte samma sak som att ha ett arbete. Det ställer höga krav på integritet och till skillnad från många av mina borgerliga kollegor tycker jag inte att man under sin tid som ledamot aktivt ska ägna sig åt jobbsökeri hos företag man möter i olika sammanhang. Som riksdagsledamot har jag att representera medborgarna i syfte att på bästa sätt bidra till att våra gemensamma resurser används på effektivt och ändamålsenligt samt att lagstiftning sker på ett tillfredsställande sätt.

Dagens inkomstgarantisystem handlar om att man som riksdagsledamot inte ska riskera att hamna i en beroendeställning hos ett företag för ett löfte om ett jobb i framtiden, man ska inte kunna bli "köpt". Med tanke på den debatt som varit efter bl a Sofia Arkelstens resa som sponrades av företaget Shell och andra folkvalda som åkt på resor betalda av Vattenfall och kärnkraftslobby så är det inte tagit ur luften att man ändå peka på dessa risker.

För egen del så anser jag att dagens inkomstgarantisystem för riksdagsledamöter INTE är försvarbart, det bidrar till ökat politikerförakt när det finns ett system för folkvalda som inte ställer krav på omställning och en aktiv arbetslinje. Det är bra att systemet ska nu ska förändras. Att sedan dessa förändringar borde omfatta både tidigare och nuvarande riksdagsledamöter är för mig en självklarhet.

Ni politiker

Förra veckan så förekom det en hel del debatt kring Vänsterpartiets val av bildsättning på en sk piñata i samband med 1:a majfirande i Malmö. Jag valde då att lägga upp ett TT-citat av Annie Lööf på Facebook när hon kommenterade Vänsterpartiarrangemang där barn skulle slå på en piñata med bilder av Lööf, Borg och Reinfeldt:
– Jag tycker att det är osmakligt och jag tycker att man kunde ha lagt pengarna på något betydligt vettigare, säger centerledaren Annie Lööf.
TT: Som vad då?
– Tja, reformer för arbete till fler unga.

Anledningen till att jag lade upp citatet var Lööfs kommentar om att Vänsterpartiet borde lagt partipengar på "reformer för arbete till fler unga". Några missuppfattade mitt inlägg och trodde att jag tyckte att piñataleken var en god idé, vilket jag inte tycker. Så här kommer ett längre inlägg där jag försöker ge min syn, inlägget har också publicerats som krönika i Nerikes Allehanda.

Det händer då och då att jag möts av en mening som börjar med ”ni politiker”. Ibland är det en förälder som anser att någon/några folkvalda fattat ”fel” beslut om en skolas framtid. Vid andra tillfällen handlar det om mitt eller andras arvode för uppdraget som personen vill diskutera. Allt som oftast så är i alla fall öppningsrepliken ”ni politiker” något som brukar följas av arg kritik, ibland rättvis och ibland helt felaktig. Visst är jag beredd att ta emot saklig kritik men inte påhopp. För egen del har jag sen länge bestämt mig för att inte tyst stå och ta emot vettlösa kommentarer eller personliga påhopp. Det har till och med hänt att jag skällt tillbaka på någon som jag uppfattat som dum eller hånfull gentemot mig eller någon partikamrat. För egen del så brukar det inte hända särskilt ofta men så det beror nog till största delen på två saker: jag är inte kommunpolitiker och i riksdagen befinner sig Socialdemokraterna i opposition eftersom Sverige just nu styrs av en borgerlig regering.

 Att det är någon helt annat att vara kommunpolitiker kan säkert andra bekräfta. Förra helgen besökte jag Ljusnarsberg och Hällefors, två kommuner där Socialdemokraterna är med och styr. I Ljusnarsberg är det min namne Ewa-Leena Johansson kommunstyrelseordförande och i Hällefors är det Ritha Sörling som är med och styr kommunen. Både Johansson och Sörling har tagit på sig det tuffa uppdraget att utifrån väljarnas mandat fördela de krympande skatteresurser på bästa sätt för att säkerställa en bra skola och god omsorg om barn och gamla. Det är vare sig enkelt eller populärt att tvingas lägga ned en verksamhet när pengarna inte räcker till och som kommunpolitiker på en liten ort kan du lätt räkna med att träffa medborgare som anser att beslutet skulle ha gjorts på ett annat sätt. När någon påstår att det är lätt att vara politiker så tycker jag den personen skulle be att få praoa en vecka med någon av länets kommunalråd eller en nämndordförande för att få en inblick hur ”de där politikerna” har det. Kanske blir bilden en annan och förhoppningsvis så växer insikten om hur både svårt men också inspirerande det är att få vara med att påverka utvecklingen.

 När jag fick läsa om att Vänsterpartiet i Malmö satt bilder med Annie Lööf, Fredrik Reinfeldt och Anders Borg på en stor boll som sedan skulle slås sönder, så tyckte jag inte det var en rolig grej, snarare en dålig idé. Ungefär lika dålig som Moderata Ungdomsförbundet som hade ballonger med bilder av Göran Persson som man skulle sticka en nål i. Kritisera gärna politiken men låt bli att gå till personangrepp. Tänk dig att det var din mamma eller kanske något av dina barn som var nästa måltavla, hur skulle det kännas tror du?

Är man inte nöjd med sina folkvalda så finns det flera alternativ. Dels kan man rösta på ett annat parti med andra företrädare. Dels kan man välja att engagera sig själv, varför inte redan nu? Tänk att få möjlighet att sitta i en byggnadsnämnd och ta beslut om bygglov. Eller varför inte sikta mot att bli exempelvis kommunalråd med ansvar för skolfrågor eller en av länets riksdagsledamöter. Oavsett nivå på uppdrag får du möjlighet att vara och påverka samt möta medborgare, mestadels vänliga och intresserade, som vill samtala om frågor som berör och upprör. Visst låter det lockande?