torsdag, december 22, 2011

Vad önskar du dig i julklapp?

Jag har varit dålig på att blogga i år. Den här hösten har varit tuff, och inte bjudit på särskilt mycket energi även om FN-veckorna i New York var en riktig höjdare. För mitt parti kommer nog 2011 gå till historien som ett skitår. Men det finns dem som opinionssiffror är mindre viktiga. Jag tänker så klart på alla dem som har det tufft med sin privata ekonomi eller mår dåligt av andra orsaker. Där politiken skulle kunna göra skillnad men där regeringen har valt att passivitet eller rent av hårdhet.
För deras skull och för att Sverige verkligen förtjänar en opposition på tå, så ska jag nu ta och samla energi för att åter jaga regeringen i frågor om jobben, välfärden och solidaritet med både människor och miljö.

Så här kommer sista blogginlägget för i år tillika krönika som varit publicerad i Nerikes Allehanda den 19 december. God jul och gott nytt år önskar jag bloggens läsare!

"Det är mindre än en vecka kvar till julafton och jag funderar över frågan som ställts till mig, vad jag egentligen önskar mig i julklapp. Första tanken som slår mig, förmodligen för att den fanns med under min uppväxt, är att ingen dricker något starkare än kaffe fram till Kalle Anka. För barn önskar inget hellre än nyktra föräldrar om man upplevt motsatsen. Idag är jag vuxen och det jag helst vill ha nu till jul är tid med familjen, tid och chansen att bara umgås utan att det finns ett schema eller almanacka som styr tillvaron. Skulle jag få Kerstin Ekmans senaste roman eller ett nytt pussel blir jag extra glad.  

Så vad önskar jag mig om jag får tänka lite utanför mina egna ramar och familj? Det är naturligtvis att fler borde få uppleva en god jul. Organisationerna Verdandi, Frälsningsarmén, Svenska Kyrkan och Röda korset gör betydelsefulla insatser för att fler ska få möjlighet att både uppleva lite julstämning, få äta sig mätta och befinna sig i en gemenskap där man känner sig välkommen. Så ge dessa organisationer ett ekonomiskt bidrag, minsta peng blir till stor nytta. Och samtidigt så borde vi fundera på en annan sak, är det någon som jag eller du borde bjuda hem till jul, någon som vi annars vet kommer att sitta ensam i jul? Förmår vi visa solidaritet den helg som borde vara förknippad med att just dela med sig, att ge gåvor utan att vänta sig det samma tillbaka? Ett telefonsamtal kan vara nog så betydelsefullt för den som inte längre har någon släkting eller vän på nära avstånd. 

Vidare skulle jag önska att alla äldre som idag är behov av omsorg verkligen får den vård som man behöver, inte bara nu i jul, utan året om. Förra veckan redogjorde flera pensionärsorganisationer, fackförbund, demensförbundet och forskare för hur bemanningen stadigt har minskat inom äldreoomsorgen samtidigt som andelen äldre ökar. Från regeringens sida har man ansett att det finns ekonomiskt utrymme med 5,4 miljarder kr i sänkt krogmoms. Hur många fler anställda inom vården av äldre skulle dessa miljarder räcka till?

Förra veckan utvisades en armenisk familj som levt i Ånge i över tio års tid, ett av de tre barnen har levt i större delen av sitt liv i Sverige. Bara en dag senare skickades en svårt cancersjuk man till Afghanistan, resten av familjen är kvar i Karlskoga. Samtidigt som detta sker så ska vi vuxna försöka förklara för barnens klasskamrater och vänner varför något sådan kan ske i ett av världens rikaste land. Jag önskar därför att begreppet synnerligen ömmande omständigheter förändras via beslut i riksdagen, något som skulle göra att barnens asylskäl prövas utifrån barnens bästa och att familjesplittring kan undvikas.  

En fjärde önskning är att Polisen, sjukvården, socialens personal och Kvinnohuset får en lugn julhelg. För är deras helg lugn så innebär det att väldigt många familjer har sluppit våldsamheter, fylla och elände. Framför allt så skulle många barn slippa se på när pappa eller någon annan man är våldsam mot barnens mamma. Känner du någon som behöver stöd eller hjälp, ring på en gång.

 Kanske skulle jag ha nöjt mig med att skriva en materiell önskelista för att vara säker på att få det jag önskar mig. Men jag chansar hellre på att det som verkar svårt, rent av ouppnåeligt, kan bli verklighet för många än att inte ha några drömjulklappar alls. Så vad önskar du dig i julklapp?"

Läs också om Den andra sidan av julen i DN bra skrivet av Elin Viksten.




















tisdag, december 20, 2011

Carema, Moderaterna och Det sovande folket

När Carema-skandalen uppdagades så skrev jag en krönika som publicerades i Nerikes Allehanda den 21 november, dvs en månad sedan. Det jag inte skrev om då var alla de kopplingar som finns mellan Moderaterna och Carema. Enligt min åsikt är det en av flera orsaker till att Moderaterna i det längsta sagt nej till lagstiftning om redovisning av partibidrag. När vi senast röstade om frågan i riksdagen, den 7 december, valde jag rösta på Miljöpartiet och Vänsterpartiets reservation. Jag litar nämligen inte på det regeringsparti som satt i system att konsekvent göra egna vänner rikare på sjuka och arbetslösas bekostnad. Den aktuella Moderata politiken som just nu gör hårt avtryck i många medborgares hem är effektivt redovisad i boken Det sovande folket vilket jag rekommenderar er att läsa. Min bild är att Fredrik Reinfeldt mycket metodiskt öppnar för lönedumpning samtidigt som en ineffektiv arbetsmarknadspolitik låser in arbetslösa i FAS3 istället för att ge personerna relevant utbildning som kan leda till jobb. Och när allt mindre resurser finns att fördela i kommunen, som får ta kostnaden för en misslyckad regeringspolitik, så blir det besparingar i skolan/barnomsorgen och äldreomsorgen. Allt fler undrar om man inte ska skaffa sig ett privat alternativ. Och Reinfeldt ler i mjugg.

Här är i alla fall mina reflektioner kring hur det kan komma sig att vi överlåter vården av våra nära och kära till riskkapitalbolag:

Hur är det möjligt att pengar som vi gemensamt avstår från, och som vi vill använda för att skapa trygghet och välfärd, istället hamnar i skatteparadis? Hur är det möjligt att företagsledare får bonus när man bedrivit verksamhet som vanvårdar gamla människor, när vanvård av djur leder till böter eller fängelse? Det är inte bara jag som upprörs över hur privatiseringen av äldreomsorgen tagit sig groteska former. Rapporterna i media om vårdföretaget Carema ger en bild av cyniska vinstintressen i äldreomsorgen som skapar ilska hos många men också oro bland äldre och anhöriga. Caremas införande av ett incitamentssystem som gjort det möjligt för höga chefer att få bonus medan de äldres blöjor återanvänds i syfte att spara pengar är så långt ifrån begreppen humanism och god etik att man häpnar. Och jag undrar hur det är möjligt för de anställda att jobba kvar när deras uppgift inte längre handlar om omsorg utan snarare förvaring. Kanske blir det så att dessa rapporter skrämmer bort unga kvinnor och män som annars skulle välja omsorgen som sitt framtidsyrke.  

Carema-skandalen pekar dessutom på ett faktiskt problem med att släppa in vinstintressen på ett område där marknadskrafterna varken kan eller ska få råda. Min bild är att det behövs mer resurser till äldreomsorgen för att höja kvaliteten. För även om det finns arbetssätt som kan förändras så är det här ett område där jag är rätt säker på att gränsen för rationalisering är nådd för länge sedan. Alla som jag har träffat inom omsorgen har visat stort engagemang i sitt arbete. Men alldeles för många har vittnat om hur kravet på ökad effektivitet och minskad bemanning lett till att man inte hinner med att just visa omsorg om de gamla. Frågan om hur vi i kommuner ska använda våra gemensamma resurser för att ge medborgarna en god omsorg och med fokus på individens bästa har helt kommit på avvägar när konkurrens och valfrihet är det som istället tillåts dominera debatten om välfärden. Regeringens lösning på problemet med en underfinansierad verksamhet är att man ska tvinga kommunerna att privatisera äldreomsorgen. Kan någon förklara för mig vad det är för valfrihet att välja mellan ett underbemannat kommunalt äldreboende och ett underbemannat privat äldreboende som dessutom gör vinst? Jag anser att det är bättre att satsa på förbättring och utveckling av det vi äger tillsammans istället för att låta pengarna försvinna ner i ägarnas fickor.  

För om vi valde att stoppa vinstuttag från gemensamt finansierad verksamhet och istället såg till att investera i äldreomsorgen så skulle både de som jobbar där och de äldre må så mycket bättre.  Jag menar att man varken kan eller ska mäta barn, sjuka eller gamla i termer av lönsamhet. För om man gör det, om man bestämmer hur lång tid det får ta att hjälpa gammal att äta eller att duscha en dement person, hur värdesätter man sedan den insatsen? Ska det bli bonus om duschen hanns med på två minuter istället för tre? Jag har svårt att förstå hur vi kunnat tillåta att människovärdet rationaliserats bort och numera beskrivs som kostnadsenheter. Om privata vårdföretag anser att det är ok idag att göra vinster genom att spara in på blöjor och vanvårda gamla idag, vad har vi då att vänta oss av framtiden? Det som nu har uppdagats och som förmodligen vi kommer att få se mer av, det är inte värdigt att kalla det välfärd. Inte ens en torftig välfärdskärna.