När en statsminister vill ha bort frågan om den höga arbetslösheten från dagordningen

Jag har tidigare bloggat om det faktum att statsministern tillika Moderatledaren Fredrik Reinfeldt helst vill flytta bort det mediala fokuset från den höga arbetslösheten. Eftersom arbetslösheten idag ligger på en högre arbetslöshet än 2006, som både Reinfeldt och Anders Borg då definierade som massarbetslöshet, så får regeringen återkommande frågor om Sverige har massarbetslöshet idag.

När Reinfeldt valde att svara att "bland etniska svenska mitt i livet" är arbetslösheten låg var vi många som reagerade starkt. Att jag reagerade beror på att för mig är en hög arbetslöshet ett stort samhällsproblem, oavsett vilka som är arbetslösa. Idag finns Reinfeldt möjlighet att i Ekots lördagsintervju förtydliga vad han egentligen avsåg. Mitt intryck blev inte särskild positivare efter hans svar. Återigen ger Reinfeldt en bild av att han vill dela upp arbetslösheten i grupper, utrikesfödda/ungdomar/funktionshindrade, utan att för den skull medge att regeringens politik haft några effekter på den totala arbetslösheten.

Jag tolkar Reinfeldt som att han vill lyfta bort arbetslöshetsfrågan från dagordningen. Hans budskap är att om du inte är utrikesfödd/ungdom/funktionshindrad så behöver du inte oroa dig för att arbetslöshet är hög. Det är bara några marginella grupper som påverkas. Och dessutom är andelen arbetslösa ungdomar egentligen inte så hög, de flesta studera ju. Att andelen utrikesfödda som är arbetslösa idag är högre än 2006 beror på att de kommer från fler länder och har för låg eller ingen utbildning. Och om du som befinner dig på solsidan ändå vill göra en insats för alla som står i soppköer så kan du ju skänka en slant för välgörande ändamål, något som du dessutom kan göra skatteavdrag för. Men att betala via skattsedeln, solidariskt, är något som du helst inte ska tycka är särskildt bra. Att hög arbetslöshet, oavsett vilka grupper som innefattas, är ett stort problem för alla i ett samhälle ska vi helst inte låtsas om. Sänkt ersättning eller ingen ersättning alls ska tydligen lösa problemet. Hur ökad fattigdom skulle kunna skapa fler jobb har fortfarande ingen från regeringen kunnat ge ett svar på.

När Reinfeldt säger att politiken inte kan lösa arbetslösheten så blir jag faktiskt beklämd. Varför vill han ens vara statsminister om politik inte kan göra skillnad. Om du tycker att jag vantolkar statsministern, lyssna själv på Tomas Rambergs intervju av Fredrik Reinfeldt här.

Som jag ser det så behövs det en aktiv arbets- och utbildningspolitik för att ge fler arbetslösa möjlighet att få jobb. Jag har svårt att se hur det långsiktigt skulle kunna vara lösning för Sverige att satsa på en låglönearbetsmarknad där vare sig krävs språkkunskap eller utbildning. Det är skapar bara ökade ekonomiska skillnader där några förväntas vara tacksam för smulor från de rikas bord. Jag vill ökad jämlikhet, inte ökad fattigdom. Att ta tillvara allas vilja till arbete och önskan att få bidra utifrån egen förmåga är möjligt utan att göra arbetslösa och sjuka fattiga. Men då krävs en helt annan politik än den som förs från Rosenbad idag.