Snön faller, god jul och gott nytt år!

I år har bloggen mer eller mindre legat i träda. Jämfört med 2007 som varit ett rekordår med 230 inlägg, så är 15 inlägg under 2012 att betrakta som försumbart. Orsaken till att bloggandet har avtagit tror jag till stor del beror på att twittrandet tagit över skrivklådan. Så nu är det väl dags att överväga om bloggen ska läggas ner eller ej. Tills jag funderat klart så kommer årets sista blogginlägg här och med det vill jag önska bloggens läsare en god jul och ett gott nytt år!

Denna text har tidigare publicerats som krönika i Nerikes Allehanda.

”Snön faller och vi med den, snön faller nog länge än. Har jag på känn”.  Ulf Lundells text känns ganska relevant så här en vecka före julafton. Under flera veckor har mångas tillvaro präglats av vädret. Medan barnen blir lyckliga, hoppar i overallen och springer ut för att leka i snön verkar många av oss vuxna mindre nöjda med stora snömängder. För även om flertalet av oss vill ha snö när det är jul, så vill vi ha lagom mycket. Snöskottningen som husägarna har att hantera, växer för en del till ett stort bekymmer medan andra tar det som ett extra träningspass. Sen är det där med transporter till och från förskola, affären och jobbet. Vad gör man när inte bussen kommer eller när tåget är inställt? Hur ska man kunna cykla till jobbet om inte det är plogat? Det funkar olika bra beroende på hur mycket snö det har kommit, men det fungerar olika också beroende på var man bor någonstans. I Stockholm där jag befinner mig under veckorna tog pengarna till snöröjningen slut redan förra veckan. Och då ska det tilläggas att sättet att röja snö i huvudstaden aldrig upphör att förvåna.  

Trottoarerna verkar alltid komma i sista hand, där blir det ofta en decimeter tilltrampad ismatta med snösörja ovanpå. För den som har svårt att gå, personer med funktionsnedsättning som har rullator eller rullstol så är det nästan omöjligt att ta sig fram i vissa delar av staden. Jag har sett hur föräldrar kämpat med att försöka komma fram med barnvagn, också en svår uppgift. I fredags mötte jag en kvinna som plockat fram pulkan för att på ett enklare sätt transportera sitt barn till förskolan. Den stora saltmängden som vräks ut i Stockholm åstadkommer en decimetertjock snösörja som lämpar sig bra för pulka men orsakar en och annan halkolycka då den döljer isbarken inunder. Samtidigt som snöröjningen av trottoarer verkar dra ut på tiden så är sker snöskottningen av hustaken i Gamla stan för fullt. Det är viktigt så klart, eftersom nedfallande snö kan orsaka stora skador.  

Kanske borde man från Stockholm vända sina blickar västerut för att lära hur man förändra sitt sätt att hantera stora snömängder. Här i Örebro län finns det en kommun som nu valt en att satsa på en ny strategi för snöröjning. Tanken att förändra sättet att röja snö uppstod när några av Karlskoga kommuns chefer var på jämställdhetsutbildning för några år sedan. Eftersom det är svårare att gå eller cykla genom mycket snö än att köra bil så plogas gångvägar, cykelvägar och busshållplatser före större bilvägar. Eftersom fler kvinnor än män går, cyklar och åker kollektivt så kan man säga att kvinnor gynnas av denna snöröjningsstrategi. Dessutom gynnar den miljövänliga alternativ. För visst är snöröjning en politisk fråga, både vad det sättet att upphandla och valet av metod. 

Det som ändå är slående med stora snömängder är att det verkar locka fram det bättre jaget i många. Några hjälper sin äldre granne med snöskottning, och andra blir tacksamma när en okänd bilist erbjuder några strandsatta bussresenärer att få åka med. Folk verkar dessutom bli mer pratsamma överlag när snön faller. Kanske är det den annalkande julen som får oss att bli lite öppnare. Oavsett vad som är orsaken så gillar jag det faktum att samtala med en helt främmande personer om snöröjning, julklappar och politik, såväl på bussen som på tåget, i affärer eller i pulsandet på väg till riksdagen medan snön faller.

 

Andra bloggar om politik, jul, snö, jämställdhet.