Nu har jag fått ett svar angående min och Odenbergs interpellationsdebatt

Och här är svaret från talmannen Per Westerberg via kammarkansliet:

Ang.brev från Eva-Lena Jansson om debatten om interpellation 2006/07:414 om FRA:s avlyssning och Integritetsskyddskommitténs betänkande

Interpellationen var ursprungligen ställd till justitieministern. Den, avsåg eventuella åtgärder, till följd av bl.a. remisskritik och lagrådsyttrandet, för att låta integrationsskyddskommittén få yttra sig över förslaget till utökade avlyssningnsmöjligheter i försvarsunderrättelseverksamheten.
I ett inlägg i debatten ifrågasatte försvarsministern (anf 55) om det inte hade varit mera konstruktivt att Eva-Lena Jansson istället för att ställa en interpellation i detta ärende hade utvecklat sina synpunkter på riskerna med förslaget i en motion.

Interpellanten uppfattade (anf 56) detta som att försvarsministern recenserade hennes möjligheter och rätt som riksdagsledamot att ställa interpellationer i riksdagen. Försvarsministern replikerade (anf. 57) att han inte tog ifrån Eva-Lena Jansson rätten att skriva vilka interpellationer hon ville. Han tillade att han möjligen tyckte det var lite oprofessionellt att använda det som ett utryck för riksdagens kontrollmakt till att försöka föregripa en sakdebatt i ett lagstiftningsärende.
De frågor Eva-Lena Jansson med anledning av denna debatt ställt till talmannen är om statsråd brukar
1) ifrågasätta riksdagsledamöters interpellationsrätt?
2) instruera riksdagsledamöter i vilka frågor man borde skriva motioner?
Frågorna skall kanske inte tolkas alltför bokstavligt, men svaret är att ingendera hör till vanligheterna.
Som framgår av ovanstående referat kan man dock inte säga att försvarsministern i debatten ifrågasatt rätten att ställa interpellationen men däremot uttryckt åsikten att interpellanten borde valt en annan handlingslinje, nämligen att skriva en motion med anledning av propositionen.

Ledamotens rätt att ställa interpellationen kan inte rimligen ifrågasättas. Den är grundlagsstadgad. Interpellationen har ju också på talmannens vägnar granskats av oss innan den överlämnats till statsrådet. Frågan i interpellationen om åtgärder för att ge integrationsskyddskommittén möjlighet att yttra sig över propositionsförslaget var också sådan att den inte hade kunnat föras fram motionsvägen. Interpellationen ställdes mot bakgrund mot bland annat lagrådsyttrandet i ärendet och hade därför inte gärna kunnat ställas vid en tidigare tidpunkt.
Försvarsministerns invändningar får nog snarast anses ha gällt de argument i sakfrågan, om de föreslagna avlyssningsmöjligheternas risker ur integritetsskyddssynpunkt, som fördes fram i debatten. Den typen av argument och förslag till åtgärder hade naturligtvis kunnat föras fram i en motion i ärendet.
Den fråga som infinner sig är om tjänstgörande talmannen på något sätt borde ha ingripit i debatten. Det är svårt att se att det skulle ha varit möjligt.

Utgångspunkten är att det föreligger en fri yttranderätt för debattdeltagarna, en yttrande rätt som dock begränsas i några bestämda avseendet. Mest väsentligt i detta sammanhang är stadgandet att talarna skall hålla sig till ämnet för debatten. De risker som kan vara förenade med propositionsförslaget ur integritetssynpunkt är grunden för den fråga som ställs i interpellationen om möjligheten att låta integrationsskyddskommittén få yttra sig över förslaget. Att inte tillåta att dessa eventuella risker fick beröras i debatten hade varit att begränsa yttrandefriheten i kammaren på ett sätt som inte hade legat i linje med den praxis som etablerats sedan den nuvarande riksdagsordningens tillkomst.

Inte heller skulle det vara förenligt med denna praxis att förmena ministern att ha synpunkter på det meningsfulla i att ställa interpellationen. Uttrycket "lite oprofessionellt" är givetvis inte ett smickrande omdöme men det är svårt att se att det skulle vara så personligen förolämpande att talmannen borde ha ingripit med hänvisning till bestämmelserna i 2 kap 12§ riksdagsordningen.

Tolkar detta som att det var helt i sin ordning av mig att ställa interpellationen, även om inte försvarsministern gillade den. Och det är tydligen inte särskilt vanligt att statsråd vare sig ifrågasätter ledamöters interpellationsrätt eller ger instruktioner om vilka motioner man borde skriva.

Andra bloggar om försvarsministern, yttrandefrihet, riksdagen.