Den frågan borde fler ställa sig när ansvarigt kommunalråd, Rasmus Persson (c) i Örebro kommun i tisdags meddelade att ca 100 anställda (deltid och timvikarier motsvarande 60 årsarbetare) ska försvinna. Trots den klart ansträngda ekonomin har Persson tillsammans med kommunstyrelseordförande Staffan Werme (fp) stoppat en begäran från oppositionen att tillskriva regeringen Reinfeldt om vikten av ökade statsbidrag för att värna välfärden. Nu hade det nog inte hjälpt ändå. Sverige har en regering som helst vill prata om den globala finanskrisen som ingen rår på och därför kan regeringen ingenting göra. Samma regering som säger sig "värna välfärdens kärna" vägrar alltså skjuta till mer resurser till kommuner och landsting trots stora behov.
Jag har varit med och praktiserat på äldreboendet Jeremiasgården i Örebro förra året. Min bild är att det behövs fler personal i äldreomsorgen totalt, inte färre. Kan man hoppas på att någon från det borgerliga blocket också gör lite praktik för att kunna förmedla behovet av mer resurser till en av de viktigaste verksamheter som kommunen är ansvarig för.
Men även om regeringen Reinfeldt inte vill göra något åt dagens jobbkris, så finns det metallare som är beredda att göra det som står i deras makt för att arbetskamrater ska slippa bli utlämnade till en krashad a-kassa och en havererad arbetsmarknadspolitik. Men för kommunalare som redan idag kanske bara har 50- eller 75 procentiga tjänster är kortare arbetstid och därmed lägre lön inget reellt alternativ.
Dagen bloggtips: Arvid Falk tar upp regeringens ovilja att prata jobb, Ilsemarie tycker att marknaden ska skärpa sig, Jonas M om att arbetsmarknadspolitiken är en man och Alexandra E om ungdomsarbetslösheten.
Andra som bloggar om politik, välfärd, äldreomsorg, jobb, regeringen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar