Med anledning av veckans skattedebatt där regeringen via Reinfeldt, Hägglund och Björklund haft olika uppfattning om vilka skatter som ska sänkas borde fler reagera över hur den borgerliga politiken fortsätter att öka ojämlikheten. Fortsatt hög arbetslöshet, långtidsarbetslösheten ökar, sjuka utförsäkras och vi har en regering som tycker att högavlönade behöver ännu mer pengar, vilken sjukt dålig priotering :(
Själv har jag funderat över vad det är som gör att svenskar verkar ganska nöjda med den utveckling som påverkar jämlikheten negativt. Texten nedan publicerades som krönika i Karlskoga-Kuriren den 4 januari.
Påverkar vara nya resvanor oss även i politisk mening? Det är något jag funderat över ett tag. Med nya intryck vid semesterresorna så kanske vi förändras mer än vad vi tror. För hur ska man annars förklara den acceptans som verkar finnas över att det allt hårdare och kallare Sverige får växa fram, under ledning av Moderaterna och Fredrik Reinfeldt, utan större protester?
Jag har vid flera resor besökt Thailand, ett i många avseenden fantastiskt land. Det finns stora skillnader mellan Thailand och Sverige, klimatet är väl det mest uppenbara. Men också det faktum att levnadsvillkoren mellan att vara fattig i Thailand och att vara fattig i vårt land är så enormt stor. Vid flera tillfällen har jag sett hur de allra fattigaste sökt igenom soporna utanför hotell och liknande, något som sker helt öppet utan att någon verkar bry sig särskilt mycket. Vårt bortkastade överflöd blir någon annans dagliga bröd rent bokstavligt. Att besöka ett land under några veckor och uppleva att framför allt tjänster av olika slag är extremt billigt får kanske oanade effekter när man kommer hem. Vänjer man sig vid att bli uppassad, att hela tiden bli serverad och ompysslad så att man efterfrågar liknande service även när man kommer hem till Sverige igen? Fast med skillnaden att man nu ska betala den kostnad som är förknippad med drägliga arbets- och anställningsvillkor för den som utför tjänsten.
Jag tror det är här den där tanken har smugit sig in hos en hel del av den välbeställda medel- och överklassen i Sverige; är det inte bättre att de som är arbetslösa får jobba till en låg lön och städa hemma hos oss istället för att inte jobba alls? Och så får man känna sig som man gjort en god gärning när man anställt en ung kvinna (ofta mamma) ofta från ett annat land att ta hand om ens egna barn, städning och matlagning.
Det är viktigt att framhålla att det finns seriösa företag som erbjuder professionella tjänster och vars anställda har kollektivavtalsenliga löner. Men idag verkar få vara beredda att själv bekosta dessa tjänster fullt ut. Helt plötsligt så har det istället blivit en angelägenhet för det gemensamma, att via skatten finansiera andras behov och önskemål på service i hemmet. Och då menar jag inte städning och matlagning åt äldre eller sjuka utan till helt friska personer som vill ha hjälp med sina vardagsbestyr.
För egen så tror jag på att samhället blir både trevligare och framför allt bättre om de ekonomiska skillnaderna medborgare emellan är liten, jag tycker att jämlikhet är något eftersträvansvärt. Om någon vill bli masserad, få huset städat eller äta på en trevlig restaurang betyder inte att man är för ojämlikhet. Förutsatt att man betalar för vad det kostar och inte skickar notan till någon annan. Det som Reinfeldt har valt att göra när hans politik leder till att sjuka utförsäkras och med det en ökad fattigdom. Och förmodligen några som letar efter bortkastat överflöd i våra sopor. Vill vi verkligen ha det så?
Bloggtips: Maryam Yazdanfar lättar hjärtat, Alexandra Einerstam om Rönnebergaseminariet, Lena Sommestad om behovet att se världen med nya glasögon.
Karin Pettersson, politisk chefredaktör på Aftonbladet skriver bra om varför jämlikhet bör styra politiken.
Expressen rapporterar från Kriskommissionens seminarium på Rönneberga.
Andra bloggar om politik, jämlikhet, öppenhet, skatter, fattigdom, välfärd, regering, skattesänkningar, utförsäkrade, Socialdemokraterna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar